tacksam för en liten debatt kring ämnet
Mvh /Johan
Du menar den korta perioden under 1920, mellan freden i Sèvres och freden i Gumry?johboy01 skrev:hej jag har lite funderingar kring Armeniens frigörelse från turkarna, vad var det egentligen som gjorde att turkarna gav vika efter ett tag och hur såg processen ut för frigörelsen i helhet?
tacksam för en liten debatt kring ämnet
Mvh /Johan
Från landet ArmenienÅr 1639 delades A. mellan Persien och Turkiet. Under de följande århundradena försämrades gradvis armeniernas situation. Därför understödde de aktivt den ryske tsaren Nikolaj I, vars arméer under åren kring 1830 erövrade A:s östra delar. Trots att den ryska maktutövningen hårdnade avsevärt under 1800-talets senare del, delvis som en följd av armeniernas nationella uppvaknande, sågs ändå tsarens förryskningspolitik som ett mindre ont i förhållande till den allt hänsynslösare turkiska behandlingen av armenierna. Denna kulminerade i ungturkarnas folkmord på mellan en och två miljoner turk-osmanska armenier under åren 1915-20.
Många armenier flydde till Ryssland, som under första världskrigets första skede besatte hela det turkiska A. Den ryska arméns upplösning efter oktoberrevolutionen ökade dock ånyo det turkiska hotet. Den 28 maj 1918 utropades den fria republiken A., styrd av det nationalistiska unionspartiet. De knappt tre åren av oberoende var en tid av svåra umbäranden och nya yttre hot för det krigshärjade A. Efter en hemlig överenskommelse med turkarna kunde de ryska bolsjevikerna utropa en sovjetrepublik i Jerevan i slutet av 1920. I april 1921 slog Röda armén ned en armenisk hungerrevolt och upprättade definitivt sovjetmakten i A. För den senare historien
StefanÅr 1922 förenades A. med Georgien och Azerbajdzjan i Transkaukasiska federativa sovjetrepubliken. Återupprättandet av lag och ordning gjorde Sovjetväldet populärt under 1920-talet. Till populariteten bidrog också den nationellt förankrade politiken, som huvudsakligen leddes av armeniska bolsjeviker och som visade respekt för den armeniska samhällsstrukturen och kulturen.
Stalintidens påskyndade modernisering och kulturella likriktning innebar stora förändringar i A., som blev en egen sovjetrepublik 1936. Både kollektiviseringen av jordbruket och förryskningspolitiken mötte motstånd. I 1930-talets nya integrativa sovjetkultur betonades sovjetfolkens eviga vänskap och den ryska kulturens överlägsenhet. Syftet var att utplåna armeniernas kulturella egenart. Sovjetkulturen bars framför allt upp av Stalinerans nya byråkratiska medelklass utan rötter i det försovjetiska A.
Den större sovjetiska öppenheten under det tidiga 1960-talets och det sena 1980-talets töväder visade dock att den armeniska kulturen överlevt. Individer och grupper inom intelligentian förklarade sovjetsamhällets och A:s tilltagande ekonomiska och ekologiska problem med bristen på nationellt inflytande över de egna levnadsvillkoren, och nationalistiska grupperingar ställde under åren kring 1990 alltmer högröstade krav på en egen armenisk stat. En framgångsrik nationalistisk mobilisering ledde tillsammans med kommunistpartiets bristande legitimitet till att sovjetstaten slutgiltigt underminerades i december 1991, varpå den fria republiken A. utropades.
Bildandet av en självständig stat och övergången till ett nytt samhällssystem i A. har dock bromsats av en uppflammande etnoterritoriell konflikt med grannrepubliken Azerbajdzjan. Det nationella missnöjet i A. kom nämligen från 1980-talets andra hälft särskilt att kanaliseras i kampen för det autonoma området Nagorno-Karabach, beläget helt och hållet inom Azerbajdzjans gränser men med ett armeniskt folkflertal. I februari 1988 ledde motsättningar om denna enklavs administrativa tillhörighet mellan å ena sidan A. och den armeniska befolkningen i Nagorno-Karabach, å andra sidan Azerbajdzjan med dess islamiska, turkspråkiga majoritetsbefolkning, till ett blodigt inbördeskrig, som i samband med Sovjetunionens upplösning övergick i ett upptrappat och kompromisslöst krig mellan de två fria staterna. Hundratusentals armenier tvingades lämna Azerbajdzjan och flytta till A. eller Ryska federationen.
I det vakuum som uppstått efter sovjetstatens fall har både internationella organisationer och regionala stormakter blandat sig i krigshandlingarna, hävdat sina ekonomiska och säkerhetspolitiska intressen och försökt få till stånd en fredsuppgörelse. Efter stora armeniska framgångar under 1993, vilka i praktiken ledde till att Nagorno-Karabach kom att förbindas med A., har de öppna militära aktiviteterna minskat. Precis som i början av 1920-talet framstår Ryska federationen allt tydligare som den stormakt som har armeniernas relativa förtroende och som genom militär närvaro i krigszonen garanterar den bräckliga freden. A. har i likhet med de sydkaukasiska grannstaterna mött stora svårigheter i den postsovjetiska övergången till demokrati och marknadsekonomi.
Ah. Det var den där referensen till turkarna som förvirrade det hela. Det var snarare, vilket Stefans återgivelse av NE visar, Sovjetunionen det handlade om.johboy01 skrev:Armenien bliev självständigt 1990, innan hade landet vart fötryckt av turkarna som år 1915 ville utrota armenierna, det jag undrar är hur armenierna lyckades komma loss från turkarnas våld och bilda en självständig stat och hur såg processen ut, låt säga från 1900 till 1990.
Johan
Hej Johan.johboy01 skrev:hej jag har lite funderingar kring Armeniens frigörelse från turkarna, vad var det egentligen som gjorde att turkarna gav vika efter ett tag och hur såg processen ut för frigörelsen i helhet?
tacksam för en liten debatt kring ämnet
Mvh /Johan