"Live and let Live"

Diskussioner kring händelser under första världskriget & mellankrigstiden. Tillägnad vår saknade medlem Stellan Bojerud
Skriv svar
Användarvisningsbild
Anton Severin
Medlem
Inlägg: 698
Blev medlem: 30 oktober 2003, 20:49
Ort: Habo

"Live and let Live"

Inlägg av Anton Severin » 18 december 2003, 15:06

Hur utbrett var "live and let live" egentligen under 1vk. Förekom det någon annanstans än på västfronten? Såg på Discovery att soldaterna på de både sidorna ofta inte ville anfalla eller döda fienden. De trode att de skulle få igen med samma medel.

Ett brev från en brittisk soldat berättade att en sten flög ner i deras skyttegrav. En lapp var lindad om den på vilken det stod att man på kvällen skulle beskjuta dem, trots att tyskarna inte ville det. Man skulle varna innan genom att blåsa i en visselpipa.
Allt detta hände.

Har också hört något om en fotbollsmatch mellan tyskar och britter på någon julafton. :D

Det var något speciellt med första världskriget. :)

Användarvisningsbild
tryggve
Medlem
Inlägg: 6498
Blev medlem: 2 juli 2003, 17:19
Ort: Mölndal

Inlägg av tryggve » 18 december 2003, 15:46

Det med fotbollen och kontakten mellan soldater på olika sidor kände jag till från tidigare, men detta med "live and let live" var faktiskt ganska kul att höra om.
Plus ganska rörande i sig.
Speciellt situationen där en brittisk officer frågade en soldat om han hade skjutit något på tyskarna än. Varpå soldaten svarade något i stil med "ja, en kille med långt skägg brukar sticka upp huvudet då och då".
När officeren frågade om han brukade skjuta på honom så sade soldaten indignerat "skjuta honom, sir? Han har aldrig gjort mig något ont!"...

Dock så skulle detta ha minskat senare, när antalet dödade kamrater ökade på båda sidor. Det var då man började vilja ha hämd på fienden...

Användarvisningsbild
JETSKI
Medlem
Inlägg: 226
Blev medlem: 31 juli 2003, 23:06
Ort: falun

Inlägg av JETSKI » 18 december 2003, 17:34

Det var ganska vanligt mellan varven med "live and let live". Precis som Tryggve skriver ibörjan av kriget samt på lugna fronter. Det finns otaliga historier om detta fenomen och är ganska roligt att läsa om, och på samma gång ganska trgiskt med tanke på att de kanske slog ihjäl varandra senare.

Det finns exempel på att man tog lunchpauser, man utböt mat och cigaretter, varnade varandra, dansade och sjöng för varandra etc. Till skillnad från 2 VK så fanns det inget större hat mellan folken. Soldaterna såg främst de egna generalerna och politiker som fienden. Och ofta sågs fiendesoldaterna som bröder. Väldigt generellt alltså!

Användarvisningsbild
Löwe
Medlem
Inlägg: 1525
Blev medlem: 11 september 2003, 12:27
Ort: Kalmar

Inlägg av Löwe » 19 december 2003, 16:58

Såg man varann som bröder även i mellanösternkrigen?

Användarvisningsbild
D. Andersson
Medlem
Inlägg: 827
Blev medlem: 1 oktober 2002, 17:29
Ort: Katrineholm

Inlägg av D. Andersson » 19 december 2003, 18:47

Stanley Weintraub: Stilla natt
Kriget har redan skördat 10.000-tals offer. Skyttegravarna i Flandern är fyllda med lera och dy. På båda sidor finns utmattade, våta och frusna soldater som kryper ihop undan fiendens eld. Mellan taggtrådshindren i Ingenmansland ruttnar stupade kamraters kroppar.
Då stiger tonerna av en sång ur en av skyttegravarna. Ett tyskt kompani sjunger Stilla natt. Sången sprider sig längs frontlinjen och blir startpunkten för en av krigshistoriens mest märkliga händelser. Julgranar med tända ljus lyser plötsligt upp nattmörkret längs kilometerlånga sträckor. Soldater på båda sidor reser sig ur leran. Obeväpnade klättrar de upp i Ingenmansland, byter julgåvor, cigaretter och konserver med varandra. Medan de högre befälen hjälplöst tvingas se på och generalerna protesterar, utvecklas vänskapen mellan de meniga soldaterna. De begraver sina döda kamrater, jagar kaniner, sjunger julsånger och till och med spelar fotboll. Det är verkligen en underbar natt.

Stanley Weintraub har läst soldaternas brev som de sände hem. Han har letat fram bilder och samlat berättelser och vittnesmål. Stilla natt är en stark skildring av krigets fasor, men framförallt om mänsklig storhet, mod och värme. De politiska och militära makthavarna på båda sidor försökte tysta ned händelsen och förnekade att den ägt rum. I ett avslutande kapitel diskuterar Weintraub vilka följder det skulle fått om soldaternas eget stillestånd hade fortsatt.

Översättning Margareta Eklöf

ISBN 91-7343-035-8
Källa

Användarvisningsbild
zjukov
Medlem
Inlägg: 395
Blev medlem: 14 juni 2003, 17:29
Ort: gävle

Inlägg av zjukov » 20 december 2003, 13:06

Visst såg väl engelsmän/fransmän och tyskar mer som bröder än ex tyskar och ryssar? Fanns det inte en del tankar om "ubermensken" redan 1914 i den tyska armen riktade främst mot slaver?

många ryska soldater såg också tyskarna som överlägsna (åtminstone i krigföring) så att de mycket lätt lade benen på ryggen, ex så är fallet deserteringar och tillfångataganden otaligt större då det gäller ryska soldater än vad gäller för tyskar, fransmän och britter.

Användarvisningsbild
B Hellqvist
Redaktör emeritus
Inlägg: 5627
Blev medlem: 24 mars 2002, 16:05
Ort: Skövde
Kontakt:

Inlägg av B Hellqvist » 21 december 2003, 19:39

Författaren Robert Graves berättar i sin självbiografi "Goodbye To All That" hur han vid ett tillfälle hade en tysk i kikarsiktet. Han kunde dock inte förmå sig att skjuta tysken, som höll på att raka sig. Istället fick hans sergeant knäppa tysken...

Skriv svar