Egentligen hann varjagen pressa sig förbi på upploppet och vann därmed etappen. (Som landsvägscyklist är man ju van med att den som gör ett hästjobb och drar utan att kunna skapa en tillräckligt stor lucka bakom sig sällan tar vinsten.)
Det var annorlunda tider då, i slutet av 1910-talet och början av 1920-talet. På spanska talar man om los años del
pistolerismo och anarkosyndikalismen var starkast just i Katalonien.
In 1910, the Confederación Nacional del Trabajo (CNT) was founded in Barcelona with the objective of constituting an opposing force to the then-majority trade union, the socialist UGT and "to speed up the economic emancipation of the working class through the revolutionary expropriation of the bourgeoisie". /.../From 1918 on, the CNT grew stronger and had an outstanding role in the events of the La Canadiense general strike, which paralyzed 70% of industry in Catalonia in 1919, the year the CNT reached a membership of 700,000. Around that time, panic spread among employers, giving rise to the practice of pistolerismo (employing thugs to kill and intimidate active unionists), causing a spiral of violence that significantly affected the trade union."
"The performance of General Martínez Anido, as Barcelona's military and civil governor, from 1920 to 1922, became famous for his cruelty, a type of repression that had not been seen in Spain for several generations. He supported the Free Trade Unions, which became more and more like an employers union of strikebreakers. Gunmen acted freely, which increased terrorism among the anarchists."
Det var den hatade civilgovernören som anarkisterna ville mörda, men det visade sig att det var omöjligt att komma åt honom, han var helt enkelt för bra skyddad, han visste att han var hotad och tog inga risker. (Tiden då man löste sådana problem med 80 kg av högexplosivt sprängämne kom först ett drygt halvsekel senare.) Så det fick bli statsminister Eduardo Dato i stället som mordkommandot sändes efter. Han hade ju tillsatt generalen som civilgovernör och var därför ansvarig för våldet och repressionen i Barcelona.
Mordkommandot bestod av tre män, alla voluntärer. De reste till Madrid, observerade Dato och hans rutiner för tre veckor och planerade attentatet. Statsministern färdades hem utan poliseskort, alltid samma rutt och i en obepansrad bil som saktade farten när den kom till Plaza de la Independencia. Anarkisterna köpte en motorcykel av märket Indian som var utrustad med en sidovagn, beväpnade sig med tunga Mauser-pistoler och övade attentatet på plats.
Allt gick som planerat och inövat. De tre män hade mekanikers överdragskläder på sig och sköt genom Marmons bakdel, men annars stämmer illustrationen ganska bra. Motorcykeln och vapnen i ett garage. Men polisen fick tips från bl.a, en mulkusk som hade sett motorcykeln och de tre män. Redan fem dagar senare kunde polisen gripa en av terroristerna, Pedro Mateu.
De två andra flydde landet, Luis Nicolau till Berlin men redan samma år utlämnades han till Spanien, och Ramón Casanellas tiil Sovjetunionen. De två förstnämnda dömdes för livstid men släpptes fri efter en allmän amnesti under den så kallade andra republiken, Nicolau arkebuserades med andra i slutskedet av inbördeskriget, Casanellas hade ätervänt till Spanien men omkommit i en motorcykelolycka som kanske inte var en olycka, men Mateu som stred med andra anarkister i
Columna Durruti och levde resten av sitt liv i exil i Frankrike där han dog 87 år gammal.
Eduardo Dato vilar i sin sargofag i Madrid
och bilen han färdades i kan man se utställd i Armémuseet (Museo del Ejército) i Toledo (där man kan också se vad 52 år senare blev kvar av amiral Carrero Blancos Dodge Dart
PS Om varjagen väntar redan med en fråga färdig i handen, har jag ingenting emot det!