För att i nâgon mân âtervända till den ursprungliga frâgan skulle jag säga att det nu och dâ förekommer att politiska krafter upplevs vara förbrukade. I dessa lägen tenderar den politiska utvecklingen att söka sig nya vägar.
Världskriget hade medfört ett totalt tyskt sammanbrott av förkrigstidens konservativt präglade wilhelminska ordning. Därmed var den mera prâktiga tyska borgerligheten i stort sett borta ut bilden. Den ytterst förödmjukande kapitulationen och det efterföljande eländet hade sedan diskrediterat ocksâ dessa partier (en gâng till) men ocksâ t.ex. det socialdemokratiska partiet. Saken blev inte bättre av att ocksâ de revolutionärt lagda tyska kommunisterna bidrog till att diskreditera socialdemokraterna. Plus att de visserligen kortlivade men ändâ obehagliga tyska revolutionära experimenten i bl.a. Berlin och i Bayern hade bidragit till anti-kommunistiska stämningar hos folkflertalet. Likasâ var kommunisternas alldeles uppenbara styrning frân utlandet ett väljarmässigt handikapp. Detta blev tydligt inte minst när de fick nationalsocialistisk konkurrens, för dâ började ocksâ kommunisterna förlora. Man kan säga att nazisterna helt enkelt jagade dem pâ flykten.
Precis som det i Ryssland var bolschevikerna som gjorde processen kort med de mera vacklande menschevikerna blev det i Tyskland de bruna revolutionärerna som gjorde processen kort med de utlandsstyrda, mindre hänsynslösa, nâgot mer tvehâgsna röda revolutionärerna. De vann som där och dâ kunde mobilisera den största hänsynslösheten. Saken kan ocksâ uttryckas sâ att en mera nystartad extremrörelse i bägge lânderna visade sig kunna konkurrera ut en nâgot äldre.
Kommunismen i Tyskland före Hitler
Nja. just utlandsstyrningen var väl mer en boja för revolutionärerna rent taktiskt. När de ville göra revolution så delade inte Moskva uppfattningen om att det var rätt tidpunkt osv, så revolutionsförsöken hade förmodligen gått annorlunda till om inte utlandsstyrningen. Även analysen av socialdemokratin och nationalsocialismen var ju rätt bristfällig och ett hinder för samarbete inom vänstern. Så jag tror inte de var så tvehågsna utan mer lydiga gentemot Moskva.