Ja, det är korrekt. Skälet var att man (senaten) inte ville befatta sig med NF, något som president Wilson kämpat hårt för, men som varken gått hem hos den amerikanska opinionen, eller de europeiska statsmännen.Bedrettin skrev:Jag har för mig att USA aldrig ratificierade versailles freden utan gjorde egna förhandlingar med Tyskland. Detta kunde inte Frankrike eller Storbritannien förhindra då dem var allt för beroende av USA för kommande uppbyggnad. Det finns till och med amerikanska senatorer som avvisade Versailles freden. Ja, det var ju senaten som röstade ner ratificeringen.
Versaillesfreden
Rent ekonomiskt var Versaillesfreden inte så farlig för Tyskland som den verkar. Skadeståndet uppvägdes av att Tyskland slapp betala för en dyr militär. Tyskland lyckades ganska snabbt återhämta sig men drabbades väldigt hårt av depressionen. Nazisternas och även kommunisternas framgångar uteblev ju också fram till 30-talet.
-
Perra
- Medlem
- Inlägg: 1762
- Blev medlem: 8 maj 2004, 13:14
- Ort: Vintergatan, ta till höger när det blinkar!
Hm, den ekonomiska biten var ju helt katastrofal. Avbetalningen skulle som räknade då, kunna hålla på så länge som till 1988. 
Det man kunde spara in på att inte ha någon armé vägde inte upp mycket. Skälet till de ekonomiska uppsvinget under 20-talets andra hälft kom av lånade pengar från USA. En boom som hela västvärlden drog nytta av, och sedan fick misär av.
När man räknat på hur stora kostnader det skulle bli för Frankrike, behövde man få pengar nånstans ifrån. Då bestämde man sig för att låta Tyskland betala. Wilson hade inte mycket att göra, i synnerhet som de även på den amerikanska hemmaplan höjdes röster för att åta Tyskland betala. De fullständigt panikslagna tyskarna försökte med all sin vältalighet och desperation förkalra att detta kunde man inte betala. Philip Schiedemann, socialdemokraten som utropat Weimarrepubliken, utbrast
- Må den hand förtvina som undertecknar detta avtal. Tyskarnas val var att åter börja kriget. Vilket egentligen inte var något alternativ, dock var det så dramatiskt att politikerna inte ville ta ansvaret, det överlät man på militären. Hindenburg och Groener hade inte mycket att fundera på, hur omöjligt det än var att betala, var det ännu mer omöjligt att börja kriga igen.
Hindenbrug klarade inte själv att lämna meddelandet, han sa bara till Groener, - Du vet vad som måste sägas.
En halvtimme före de allierades ultimatum gick ut hörde Groener av sig till president Ebert, riksdagen pustade trots allt ut. Senare fick politikerna ändå skulden för det hela, trots att både stilleståndet och freden kom till på militärens uppmaning eller goda minne.
Det man kunde spara in på att inte ha någon armé vägde inte upp mycket. Skälet till de ekonomiska uppsvinget under 20-talets andra hälft kom av lånade pengar från USA. En boom som hela västvärlden drog nytta av, och sedan fick misär av.
När man räknat på hur stora kostnader det skulle bli för Frankrike, behövde man få pengar nånstans ifrån. Då bestämde man sig för att låta Tyskland betala. Wilson hade inte mycket att göra, i synnerhet som de även på den amerikanska hemmaplan höjdes röster för att åta Tyskland betala. De fullständigt panikslagna tyskarna försökte med all sin vältalighet och desperation förkalra att detta kunde man inte betala. Philip Schiedemann, socialdemokraten som utropat Weimarrepubliken, utbrast
- Må den hand förtvina som undertecknar detta avtal. Tyskarnas val var att åter börja kriget. Vilket egentligen inte var något alternativ, dock var det så dramatiskt att politikerna inte ville ta ansvaret, det överlät man på militären. Hindenburg och Groener hade inte mycket att fundera på, hur omöjligt det än var att betala, var det ännu mer omöjligt att börja kriga igen.
Hindenbrug klarade inte själv att lämna meddelandet, han sa bara till Groener, - Du vet vad som måste sägas.
En halvtimme före de allierades ultimatum gick ut hörde Groener av sig till president Ebert, riksdagen pustade trots allt ut. Senare fick politikerna ändå skulden för det hela, trots att både stilleståndet och freden kom till på militärens uppmaning eller goda minne.