varför stödde carlisterna Franco?

Löwe · Inlägg av **Löwe** » 18 augusti 2006, 18:05

[Delat från "Falangist och Requetesenheter i Spanska inbördeskriget."]

tyskaorden skrev:På Francosidan i Spanska inbördeskriget stred för uton reguljära förband en rad milisenheter. De tillhörde främst Falangistpartiet och Requetes (eller Carlister vilka sedan 1800-talet varit emot den spanska centralmakten då de stött Don Carlos tronanspråk). I boken Uniformes Militares de la Guerra Civil Espanola en color av Jose Maria Bueno (Liberia Editorial San Martin Madrid 1971) hittade jag en sammanställning av dessa enheter. Vilken jag tänkte presentera här.

En fråga bara - varför stödde carlisterna Franco? Lovade han dem självständighet och en ny dynasti på tronen? Låter osannolikt att Franco skulle haft det på sin politiska agenda, hans mål var väl snarare ett mycket hårt centralstyre i Spanien under en fascistisk regim?

tyskaorden · Inlägg av **tyskaorden** » 18 augusti 2006, 20:07

Carlisterna vilka varit i opposition till varje regering i Madrid sedan 1833, var ultrakonservativa och hade en mycket stark katolsk tro. De var också extremt anti socialistiska vilket fått dem att ta avstånd från både nationalsocialism, fascism och kommunism. Vid utbrottet för inbördeskriget 1936 hade de under sin ledare Fal Condé planerat ett eget antirepublikanskt uppror.

Dock slöt de sig inte genast till Franco utan det var först 15 juli de anslöt till nationalisternas sida. Dock krävde de att alla order skulle kontrasigneras av deras tronpretendent Don Xavier de Borbón Parma. Vidare krävde de att den planerade framtida staten skulle vara antidemokratisk, detta krav får man väl säga att Franco väl uppfyllde.

Så man kan sammanfatta vad som gjorde att man anslöt till Franco:
antirepublikanism, antisocialism, försvar av kyrkan (republikanerna hade gått hårt fram med mördade präster, nunnor och munkar samt nedbrända kyrkor som följd) och antidemokrati. Man skall ha i minnet att Franco inte var någon fascist utan snarare en nationalistisk, katolsk och monarkistisk (han återinförde monarkin 1947) officer. Så hans mål var att upprätthålla den spanska enhetsstaten och göra slut på vad han såg som kaoset under republiken.

LasseMaja · Inlägg av **LasseMaja** » 19 augusti 2006, 12:33

Franco manövrerade sig någonstans mittemellan falangisternas och carlisternas ståndpunkter, och såg till att alla var lite nöjda. I övrigt så höll han en inte helt ovanlig högerextremistisk ståndpunkt. Under den tid då fascismen och nazismen var stark så befann man sig politiskt rättså nära dessa, när kriget var över och fascismen förlorat så orienterade man sig allt mer mot konservatismen. På samma sätt gick de politiska konjunkturerna hos högerextremister även på andra håll, när fascismen var stark så stod man ideologiskt mycket nära den, efter kriget försökte man distansera sig.

Löwe · Inlägg av **Löwe** » 25 augusti 2006, 10:50

Jag tror också man kan säga att gränsen mellan fascismen och konservatismen ibland är flytande. Att placera den lite lynnige Franco i ett ideologiskt fack är inte lätt för eftervärlden. Man får väl säga att han, likt Stalin, i första hand var realpolitiker. Ideologi fick bli ett verktyg för de praktiska målen som skulle uppnås. Där var den personliga maktkoncentrationen naturligtvis en central tes. Autokrati är ett bra namn på den sortens ledare, oavsett om de går under vänster eller höger.

LasseMaja · Inlägg av **LasseMaja** » 25 augusti 2006, 12:36

Helt fri från ideologi var nog inte Francoregimen, ledstjärnorna torde ha varit nationalism och antikommunism, något som alla på den sidan kunde enas om, möjligen även ett motstånd mot den republikanska styrelseformen.

Löwe · Inlägg av **Löwe** » 25 augusti 2006, 21:25

Måhända, men är det inte lustigt, säg: att Spanien var en monarki men saknade monark? Inte mycket till motstånd mot republiken där - även om Franco officiellt var Caudillo (ledare).

Att Spanien var starkt antikommunistiskt håller jag med om, men nationalism? Tja, det beror ju på var man drar gränsen. Gränsen mellan fascism och nationalism går väl i att fascisterna är revolutionära, medan nationalisterna ej är det. Emellertid bör väl ändå nationalistsidans krigförklaring mot en legal regering kunna beskrivas som just revolutionär? Eller?

LasseMaja · Inlägg av **LasseMaja** » 25 augusti 2006, 22:33

Löwe skrev:Att Spanien var starkt antikommunistiskt håller jag med om, men nationalism? Tja, det beror ju på var man drar gränsen. Gränsen mellan fascism och nationalism går väl i att fascisterna är revolutionära, medan nationalisterna ej är det. Emellertid bör väl ändå nationalistsidans krigförklaring mot en legal regering kunna beskrivas som just revolutionär? Eller?

Fascisterna brukar man kalla för revolutionära nationalister eller nationell pånyttfödelse. Det finns dock även revolutionära nationalister även av andra kulörer, Cuba - revolutionära socialistiska nationalister och Franska revolutionen - revolutionära liberala nationalister. Således brukar man lägga till antiliberal och antisocialistisk/kommunistisk till den revolutionära nationalismen när man definierar fascismen. Alltså fascismen är antiliberala, antiisocialistiska/kommunistiska revolutionära nationalister.

Det fascisterna delar ideologiskt med de andra på högersidan i spanska inbördeskriget är i första hand nationalismen, antisocialismen/kommunismen och antiliberalismen. Sen finns det väl lite olika varianter vad man vill ha istället, dock enas man väl om en ickedemokratisk auktoritär regim, även om carlister helst ville ha en monark, fascisterna en partidiktatur, andra en militärregim eller någon form av oligopol regim där de starka grupperna i samhället hade inflytande. Francosidan var dock mer ideologiskt enad än vad den republikanska sidan var.