Varjag, programmet var inte marknadsfört ett dugg och andra medier berörde det inte annat än i TV-tablån. Det är extremt missvisande att kalla "Vetenskapens Värld" för show, det handlar om vetenskapliga dokumentärer och den som påstod det här var även han flyghistoriker.
Om du nu kallar det här nonsens får du komma med belägg som motstrider hans, inte bara avfärda uppgifterna.
Det kan sägas att programmet diskuterats på nätforumet hos Svensk Flyghistorisk Förening, där många gamla profiler figurerar, och ingenstans har det ens höjts ett ögonbryn över uppgifterna. Vilket det ju borde gjort om det varit kontroversiellt sensationsmaterial.
Mvh Petter
Utveckling av Tyska vapen i Sverige?
-
J. Björkman
- Medlem
- Inlägg: 452
- Blev medlem: 28 mars 2003, 09:03
- Ort: Göteborg (MHS)
- Kontakt:
Angående TV-programmet Flygets Historia, vad jag kommer ihåg så sa man bara att tyskarna tog del av olika tester som genomfördes i sverige under mellankrigstiden i ämnet störtbombning, samtidigt som detta sades visades bilder på ju-87or, intet sagt att bilderna var från Sverige. Sedan sa man att dessa tester senare ledde fram till den fruktade stukan. (så har jag för mig att det var...) Sedan så kan jag bara hålla med de som säger att detta var ett MYCKET bra program, långtifrån "marknadsfört" på något sätt, knappt trailervisat.
MVH Johan
MVH Johan
-
Gutekrigaren
- Medlem
- Inlägg: 4120
- Blev medlem: 23 mars 2002, 19:38
- Ort: Rom
Oj, jag glömde bort den här tråden, därav har inte varjag fått något svar..
Som Graustein skriver var det givetvis, tyskar observerade och "umgicks" med de svenska piloter som arbetade med utprovning av störtbombning. Däremot inge Stukas i Sverige, det är en uppgift jag hela tiden varit skeptisk emot.
Mvh Petter
Som Graustein skriver var det givetvis, tyskar observerade och "umgicks" med de svenska piloter som arbetade med utprovning av störtbombning. Däremot inge Stukas i Sverige, det är en uppgift jag hela tiden varit skeptisk emot.
Mvh Petter
Kanske sådär småintressant...
http://www.ungermark.se/larm.html#7030
"I sina memoarer "Attack" säger sig Björn Bjuggren vara den som i Sverige har lanserat störtbombfällning. Ur en propagandafilm för amerikanskt marinflyg, "Helldiver", säger han sig ha hämtat de idéer som han våren 1934 planterade hos försvarskommissionen. Axel Gyllenkrok, avdelningschef i flygstaben, skall ha förordat försök med det splitter nya Hawker Hart B 4 trots att flygstabschefen Artur Örnberg var motståndare till detta, uppger Bjuggren.
Andra iakttagare säger dock tvärtom: Det var Örnberg som var initiativtagare sedan han tagit del av amerikanska försök som gjordes redan under slutet av 1920-talet. Vår vän Nils Söderberg berättar dessutom hur Ernst Udet fick intresse för störtbombflyg under ett USA-besök. Udet var under första världskriget Tysklands tvåa efter Röde Baronen von Richthofen och blev en våldsamt populär flygarkändis i 1930-talets Tyskland. Få ville emellertid lyssna till honom, men hans tankar ledde så småningom fram till de skräckinjagande framgångarna för Junkers Ju 87 Stuka. Udet trivdes inte med nazisterna och uppges 1941 ha begått självmord.
Stuka var kanske andra världskrigets mest hatade flygplantyp. Med sin knäckta måsvinge var Ju 87 mycket lätt att känna igen vilket säkert bidrog till att den var ökänd. Frågan är dock om inte Stukan var föråldrad redan vid krigsutbrottet. I dykning levererade en särskild sirén ett tjut som skar genom märg och ben. Kanske hjälpte detta oljud till att bryta ner motståndet hos det luftvärn som - speciellt under störtbombarnas upptagning - trots allt hade fritt skjutfält. Namnet Stuka är för övrigt inget annat än en förkortning av det triviala ordet "störtbombflygplan", Sturzkampfflugzeug.
Den svenska inkörsporten till störtbombningen gick via Hawker Hart B 4. Enligt Bjuggren började proven i juli 1934 så snart de första B 4 anlänt till Sverige. Efter att vid flygningar från Malmslätt ha förvissat sig om att planet över huvud taget höll (!) för lodräta dykningar ombaserade man till Frösön.
- I början fick vi blackout under upptagningarna efter dykning. Det svartnade för ögonen och vi var helt enkelt blinda. Efter en tid tyckte vi att blackouten inte var så farlig. Även om vi inte kunde se uppfattade vi motorljudet. Var flygplanet på väg nedåt ökade motorvarvet och motorljudet. Föraren drog då försiktigt åt sig spaken. Det gällde att med mjuka, fina tag i spaken försöka hålla flygplanet i normalläge tills synen återvänt.
Dykvinklarna visade sig vara mindre än vi trott, fortsätter Bjuggren. Vi fann att om vi hängde i fastbindningsremmarna över motorn och flygplanet tycktes ligga på rygg så var dykvinkeln 80 grader och bomberna träffade allt närmare den vita riktpricken.
Efter några dagar råkade en förare ut för brott på ett beslag i stjärtpartiet. När denna incident blev känd i Stockholm kom ett iltelegram till Östersund med förbud för vidare störtbombfällning. Bakom detta låg enligt Bjuggren det faktum att man på Hawkerfirman i England blivit vettskrämda av att höra talas om störtbombfällning.
- Nonsens, säger Nisse Söderberg. Hawkers blev möjligen vettskrämda av det råbarkade sätt på vilket Bjuggren provade planen till gränsvärden.
Under alla förhållanden stod det klart att en dykvinkelmätare var nödvändig för ett gott resultat. I slutet av augusti 1934 kom tysken Neuenhofen till Frösön med en Junkers K 47 utrustad med ett sikte typ Askania som hade en gyrostyrd dykvinkelmätare. Siktet var så hemligt att det monterades bort och låstes in varje kväll. Svenskarna kunde emellertid konstatera att tyskens bombfällningar skedde med betydligt större precision än de själva uppnådde. Dessutom tycktes påfrestningarna på både plan och förare vara mindre.
Junkersbesöket var föranlett av att Bofors erbjudit tyskarna att testa s k raketbomber. Resultatet blev att svenskarna fick tillgång till vad som blev en förebild till det dykanfallssikte, det Wilkensonska Saab-siktet, som senare skulle bli oundgängligt för flygvapnet i många år.
Störtbombningens fördelar ledde snabbt till anskaffande av flygplan B 5 och därefter till att projektet L 10 omformades från spaningsplan till störtbombflygplan."
/a
http://www.ungermark.se/larm.html#7030
"I sina memoarer "Attack" säger sig Björn Bjuggren vara den som i Sverige har lanserat störtbombfällning. Ur en propagandafilm för amerikanskt marinflyg, "Helldiver", säger han sig ha hämtat de idéer som han våren 1934 planterade hos försvarskommissionen. Axel Gyllenkrok, avdelningschef i flygstaben, skall ha förordat försök med det splitter nya Hawker Hart B 4 trots att flygstabschefen Artur Örnberg var motståndare till detta, uppger Bjuggren.
Andra iakttagare säger dock tvärtom: Det var Örnberg som var initiativtagare sedan han tagit del av amerikanska försök som gjordes redan under slutet av 1920-talet. Vår vän Nils Söderberg berättar dessutom hur Ernst Udet fick intresse för störtbombflyg under ett USA-besök. Udet var under första världskriget Tysklands tvåa efter Röde Baronen von Richthofen och blev en våldsamt populär flygarkändis i 1930-talets Tyskland. Få ville emellertid lyssna till honom, men hans tankar ledde så småningom fram till de skräckinjagande framgångarna för Junkers Ju 87 Stuka. Udet trivdes inte med nazisterna och uppges 1941 ha begått självmord.
Stuka var kanske andra världskrigets mest hatade flygplantyp. Med sin knäckta måsvinge var Ju 87 mycket lätt att känna igen vilket säkert bidrog till att den var ökänd. Frågan är dock om inte Stukan var föråldrad redan vid krigsutbrottet. I dykning levererade en särskild sirén ett tjut som skar genom märg och ben. Kanske hjälpte detta oljud till att bryta ner motståndet hos det luftvärn som - speciellt under störtbombarnas upptagning - trots allt hade fritt skjutfält. Namnet Stuka är för övrigt inget annat än en förkortning av det triviala ordet "störtbombflygplan", Sturzkampfflugzeug.
Den svenska inkörsporten till störtbombningen gick via Hawker Hart B 4. Enligt Bjuggren började proven i juli 1934 så snart de första B 4 anlänt till Sverige. Efter att vid flygningar från Malmslätt ha förvissat sig om att planet över huvud taget höll (!) för lodräta dykningar ombaserade man till Frösön.
- I början fick vi blackout under upptagningarna efter dykning. Det svartnade för ögonen och vi var helt enkelt blinda. Efter en tid tyckte vi att blackouten inte var så farlig. Även om vi inte kunde se uppfattade vi motorljudet. Var flygplanet på väg nedåt ökade motorvarvet och motorljudet. Föraren drog då försiktigt åt sig spaken. Det gällde att med mjuka, fina tag i spaken försöka hålla flygplanet i normalläge tills synen återvänt.
Dykvinklarna visade sig vara mindre än vi trott, fortsätter Bjuggren. Vi fann att om vi hängde i fastbindningsremmarna över motorn och flygplanet tycktes ligga på rygg så var dykvinkeln 80 grader och bomberna träffade allt närmare den vita riktpricken.
Efter några dagar råkade en förare ut för brott på ett beslag i stjärtpartiet. När denna incident blev känd i Stockholm kom ett iltelegram till Östersund med förbud för vidare störtbombfällning. Bakom detta låg enligt Bjuggren det faktum att man på Hawkerfirman i England blivit vettskrämda av att höra talas om störtbombfällning.
- Nonsens, säger Nisse Söderberg. Hawkers blev möjligen vettskrämda av det råbarkade sätt på vilket Bjuggren provade planen till gränsvärden.
Under alla förhållanden stod det klart att en dykvinkelmätare var nödvändig för ett gott resultat. I slutet av augusti 1934 kom tysken Neuenhofen till Frösön med en Junkers K 47 utrustad med ett sikte typ Askania som hade en gyrostyrd dykvinkelmätare. Siktet var så hemligt att det monterades bort och låstes in varje kväll. Svenskarna kunde emellertid konstatera att tyskens bombfällningar skedde med betydligt större precision än de själva uppnådde. Dessutom tycktes påfrestningarna på både plan och förare vara mindre.
Junkersbesöket var föranlett av att Bofors erbjudit tyskarna att testa s k raketbomber. Resultatet blev att svenskarna fick tillgång till vad som blev en förebild till det dykanfallssikte, det Wilkensonska Saab-siktet, som senare skulle bli oundgängligt för flygvapnet i många år.
Störtbombningens fördelar ledde snabbt till anskaffande av flygplan B 5 och därefter till att projektet L 10 omformades från spaningsplan till störtbombflygplan."
/a
Iför sig inget vapen, men katapultstolens historia är också intressant
http://www.canit.se/~griffon/aviation/text/saabejec.htm påstår att 60 Tyska piloter räddades av katapult stolar 1943-1945 grundade på ett
Svenskt patent 1941.
http://www.canit.se/~griffon/aviation/text/saabejec.htm påstår att 60 Tyska piloter räddades av katapult stolar 1943-1945 grundade på ett
Svenskt patent 1941.
-
Strv_122
- Ny medlem
- Inlägg: 10
- Blev medlem: 16 februari 2004, 20:44
- Ort: Falun/Sverige/Europa/Jorden.
-
Panzer Commander
- Ny medlem
- Inlägg: 5
- Blev medlem: 6 maj 2004, 13:45
- Ort: Malmö