En gammal mosters minnen

Diskussioner kring händelser under revolutionernas & imperialismens tid.
Användarvisningsbild
Moster Maria
Fiktiv medlem
Inlägg: 11
Blev medlem: 30 jan 2020 16:28
Ort: Höör

Re: En gammal mosters minnen

Inlägg av Moster Maria » 13 feb 2020 13:27

Efter att ha blivit fördrifna från Dannevirke, intogo Danskarna fasta ställningar på ön Als och på sina skansar vid Dübbel, vilket ligger 1½ mil öster om Fischbeck. Tyskarna belägrade Dybbler skansar utan att kunna intaga dem. Således koncentrerades trupperna i dessa trakter och alla gårdar voro överfulla av inkvartering. Då den första tyska inkvarteringen kom till Fischbeck hade provianteringen ännu ej hunnit ordnas och pappa lovade därför att alla 600 man skulle få mat på Gården i tre dagar. Först åts allt det färska köttet, sedan det salta, och 3. dagen baktes jästpannkakor på 6 järn. Mamma hade räknat ut hur lång tid som behövdes att baka 1 kaka, men räknade fel och då klockan var 12 hade hon 100 pannkakor för litet. Varje natt bakades bröd av 2 tunnor råg.

Detta var dock den besvärligaste tiden. Därnäst den tiden då det var vinter och trupperna skiftades att sätta ut poster framför Dübbel. Då kom det var 4 dag 1200 nya man dit, av vilka 1/4 låg i kyrkan, 1/4 del i Fischbeck och 1/4 stod på post samt 1/4 var inkvarterad i byn. Varje dag klockan 12 gjorde dessa ombyte och de avtågade officerarna hade fått sin middagsmat. De anländane, som bivakerat i kyrkan voro hungriga och frusna fingo även middagsmat. Mamma har berättat att jag brukade följa mina avtågande vänner utom porten och komma tillbaka med de intågande hållande en av dem i handen, ty bland så många fanns det alltid någon barnvän.

På sommaren 1848 hade Tyskarna fått veta att Danskarna gjorde ett utfall. Tyskarna inväntade dem i trakten av Gravenstein och Fischbeck. Pappa hade tidigt på morgonen av några tyska trupper tagits med som vägvisare, mamma hade fullt upp att göra, att med hjälp av alla pigorna koka kaffe och servera detta jämte smörgåsar, ty militären strömmade ut och in i hela huset. En av de hertliga prinsarna kom även och bad om en kopp kaffe, men fick hålla till godo med hälften sump och grovt bröd. "Ack det gör ingenting, den tjockaste skivan är bäst när man är hungrig".

Så blev det ett ögonblick ro och mamma tog en mejerikvast för att sopa golvet i salen, hade dock endast hunnit hälften, då ett bud anmälde: "Nu kommer Danskarna". Hon tog ett litet bylte barnkläder och mig med i en väntande vagn och reste först till Flensburg. Vägen från Fischbeck var kantad med hassel och pilevallar och bakom dessa låg Tyskarna av vilka mamma kände många personligen och tillvinkade henne sitt farväl. Mamma tänkte med vemod på hur många av dessa inom några timmar kunde ligga sårade eller döda.

Nå, Danskarne trängde den gången längre fram mot söder och då mamma i Flensburg fått höra detta fortsatte hon, såsom förut överenskommits med pappa till Kiel. Vi bodde hos pappas syster och svåger Justizirath Pauly och där föddes en liten gosse, vilken dock på 6 dagen fick kramp och dog. Det var 4 barnet mina föräldrar förlorade.

På Fischbeck voro min tante Elise, förvaltaren och tjänarna kvar. Wilhelmina Ebeling var en ung flicka på 17 år. Hon var på Fischbeck och tyckte det skulle vara intressant se på slaget, klättrade upp i en halmstack men fick snart order, att gå ned. Allt husets folk gömde sig då i en källare, men det sköts över huset in i ett och snart ett annat parti på gården eller i trädgården bakom. En av drängarna ville se hur det gick, kröp på händer och fötter in i ett av rummen, men fick knappt titta ut genom ett fönster, förrän en kula kom och han fortast möjligt dök och försvann i källaren. Flera dödade och sårade lågo på valplatsen, de döda begrovos, de sårade fördes till Gravensteiner slott, vilket inretts till lasarett. En hårt sårad tysk kunde ej transporteras utan fick ligga kvar på Fischbeck några dagar. Här åtog en av de danska mjölkpigorna sig att vaka hos honom och att byta kalla omslag på såret. Detta omtalas, för att visa, hur man trots all iver och patriotism dock i främsta rum var människa.

När mamma efter 4 veckor kom hem ifrån Kiel, låg det åter tyska trupper på Fischbeck.

Användarvisningsbild
Markus Holst
Redaktionen
Inlägg: 6898
Blev medlem: 04 sep 2006 14:28
Ort: Västergötland

Re: En gammal mosters minnen

Inlägg av Markus Holst » 13 feb 2020 13:30

Efter förlusterna vid Danevirke och Oeversee retirerade danskarna till Als och strax är hela Schleswig i tyska händer. Utom Als då, tydligen. Preussen hade gärna fortsatt norrut, över Konge å och in i själva Danmark, men Ryssland motsatte sig detta.

De tyska trupperna verkar ha blivit väl fägnade på Fischbeck. Om det var av välgörenhet eller om de därtill var tvungna framgår ju inte av mosters berättelse, men jag skulle tro att gästerna hade bjudit in sig själva och familjen Holst gjorde det bästa för att lösa situationen.

Den 28 maj 1848 började den danska armén på Als att röra på sig, och lyckades inta Nyböl och den 5 juni föll Dybböl, två orter på Sundeved en knapp mil öster om Fischbeck, mot Als.

Det är osäkert när mor Catharine på Fischbeck såg sig tvungen att fly och ta sin dotter med sig söderut, till tryggare tyska omgivningar. Troligen så var det i samband med striderna vid Dybböl. Jag försöker hitta uppgifter om hur långt den danska offensiven nådde, om de nådde så långt till Flensburg, men då allt ju bara är med några mils avstånd är det möjligt att det ändå kändes lugnare att fortsätta de 13 milen till Kiel.

Det finns en möjlighet att Mor flydde redan när danskarna först kom till nejden, alltså i samband med att Peter blev arresterad. Det stämmer bättre med de kända trupprörelserna och att tyska soldater åter huserade på Fischbeck när hon kom hem efter en månad. Tyvärr hittar jag inte födelsedatum för den lille pojken som bara blev några dagar gammal.

De strider där invånarna på Fischbeck försökte kika ut – men ångrade sig stod nog på våren 1849, när Fischbeck verkar ha hamnat mitt i korselden. Moster är ju inte helt kronologisk i sitt berättande, så det är svårt att hänga med ibland.

När Dybböl föll verkar striderna ha avmattats, och efter påtryckningar från England, Ryssland och Frankrike enades man i Malmö den 26 augusti om en vapenvila. Villkoren var bland annat att såväl danska som tyska trupper skulle lämna Schleswig-Holstein. Kvar skulle endast vara soldater födda i Schleswig-Holstein, underställda den provisoriska regeringen i Kiel. Tydligen räknades inte Als till Schleswig eftersom danska trupper kunde övervintra där.

Den besvärliga vintern kan vara vintern 1848-49, då det förvisso var vapenvila, men trupperna bevakade varandra och det förekom, såklart, en del brott mot vapenvilan.

Var pappa Peter befann sig när allt detta hände, vet jag inte.

Användarvisningsbild
Moster Maria
Fiktiv medlem
Inlägg: 11
Blev medlem: 30 jan 2020 16:28
Ort: Höör

Re: En gammal mosters minnen

Inlägg av Moster Maria » 14 feb 2020 12:03

På sommaren 1849 föddes en liten syster åt mig. Jag minnes ännu tydligt, att jag satt inne hos mamma och vaggade syster med en hand och dockan med den andra. Doktorn, som dagen förut inkvarterats, kom in för att göra mamma sin visit och var förvånad, att hon endast hade mig hos sig. Men så går det i krig.

Helt kort tid förut hade moster Maria Lenschau förlorat sin man, som dog i nervfeber, vilken han ådragit sig genom överansträngning i krigstiden. Hon ombads att hålla syster vid dopet. Detta förrättades inne i salen hos alla officerarna och barnet uppkallades efter morbror Emil Lenschau. Det var Din mor, kära Katharina.

Vanligtvis hade mina föräldrar en hel mängd officerare som inkvartering. Det har hänt, att de haft bäddat åt 22 på en gång. Nästan alla tyska nationer voro där, en efter annan. Många av officerarna vore mycket älskvärda och flera av dem knöto vänskapsband med min far för hela livet. Pappas mest älskade officer var en Sachsare: Generalmajor v. Heinz. Dennes hustru hade dött några dagar förrän han kommenderades ut. Sina 2 döttrar hade han måst inackordera och upplöst hela sitt hushåll. Nu rörde det honom att se med vilken kärlek föräldrarna voro fästa vid varandra. 1853 som pappa reste genom Sachsen i hertigens ärenden uppsökte han generalen och mottogs med öppna armar. En del brev, som generalen skrivet till pappa visar även, att han satte värde på min far.

En gång hade pappa fått hem 3 sårade officerare, däribland Max v. Aldosser, vilken stod i Schleswigska armen, fastän han till börden var Bairare. Han blev kvar tills såret läkts, var av ett uppbrusande häftigt lynne, varom föräldrarna kunde berätta många drag.

Pappa har aldrig haft vapen i handen under kriget och dock påstod Danskarna, att han dödat den först fallne Dansken. Däremot har han varit mycket, ja ofantligt ivrig patriot och flera gånger tjänstgjort som vägvisare. En gång, då han ledsagade en trupp infanteri, ridande en dyrbar häst flögo kulorna till höger och vänster om honom, Han ville då rida hem, ty han hade fullgjort sitt åliggande, men på hemvägen tog han upp en sårad soldat och strax därefter kom ett par skenande hästar, som körde vagnstången i bröstet på hästen, så att denne stöp.

En tid tjänstgjorde pappa som "Fuhrparkskontrollör". Hans åliggande därvid var att dels skaffa åkdon, dels skriva upp vartill de användes och dels se till att inga rekvirerades utan dem som behövdes.

Så 1849 slöts vapenvila mellan staterna och som neutrala trupper fungerade svenska trupper, dels kronprinsens husarer och dels Vestgöta artilleri. Med dessa senare var Sven Stenström, fanjunkare. Han inkvarterades i Sundsmark hos klockaren, Gustaf Carlsens farfar. Där i lärde han känna tante Elise König och förlovade med henne.

På Fischbeck lågo husarer. Efter vapenvilans slut tror jag att kriget började ånyo, är dock ej säker på min sak. Men jag vet, att det inom "Tyska förbundet" uppstod oenighet, att England inverkade på Preussen och att förbundet med Preussen i spetsen lämnade hertigdömet i sticket. De måste erkänna konung Fredrik den åttonde som hertig, hertigen av Augustenburg med sin familj blev landsförvist och alla hans gods tillföllo danska regeringen. Ungefär 3:dje eller 4:de delen av dessas värde utbetaltes till hertigen. Arrendatorerna, däribland pappa, hade blivet danska regeringens arrendatorer och danskarna togo fatt med Järnklor. De som visat sig vara tyskt Sinnade tillfnagtogos för småsakers skull, ibland endast också svepskäl. Så t.ex. farbror Ebelings svärson Petersen, vilken frivilligt deltagit som tysk soldat. Han arresterades på kyrkogården vid sin svärfars begravning och det var prästen, som angivet honom. De tyska prästerna, som i kyrkan ej ville be för Danske kungen som renet hade avsatts och danska präster fått deras ämbete. Detta var ej mer än rättvist, men dessa danske präster visade framför allt andra ämbetsmän sitt hat mot de besegrade.

Farbror Friedrich Ebeling blev också arresterad Och då han vägrade gå in i "tjuvahålet" bad man honom bara gå på, där vore släktingar före honom och bekanta. Pappa höll sig därför i Holstein och mamma var på Fischbeck, som sköttes av en förvaltare.

De Danska soldaterna voro naturligtvis förbittrade på hertigen, som av dem ansågs som förrädare. De brukade låna civila kläder och gå ut på tjuvskytte i hertigens skogar på Als. Forstmännen kunde ej göra något för att hindra dem. Men en dag voro soldaterna fräcka nog att skjuta alldeles invid morfars, Oberförsterns, bostad. Morfars fosterson, Einfeld springer då upp från middagsbordet och går ut för att se vad det är. Knappt har han kommit ut så får han ett hagelskott i magen, måste plågas i flera timmar och dog före kvällen.

Så kom vapenvilan och samma dag red morfar i en officers sällskap till Sonderburg för att försöka få höra något om min mor och lilla Emilie. Dock förrän han hann staden fick han ett slag och föll döende av hästen. Inom ett halft år därefter dog mormor och detta gamla hem upplöstes. På hösten 1850 d. 3/10 hade tante och onkel Stenström bröllop på Fischbeck och reste därefter till Göteborg.

Användarvisningsbild
Markus Holst
Redaktionen
Inlägg: 6898
Blev medlem: 04 sep 2006 14:28
Ort: Västergötland

Re: En gammal mosters minnen

Inlägg av Markus Holst » 14 feb 2020 12:04

Kriget började åter den 3 april 1849, återigen på Sundved, den halvö där Fischbeck ligger. Det verkar som om danskarna tog initiativet, men orsakerna skiljer sig beroende på vilket språk man läser om kriget på. Kriget avtar efter hand och de europeiska staterna skriver under stilleståndsavtal med Danmark. Först Preussen i juni 1849 och ett år senare följer de tyska förbundet efter. Emellertid fortsätter de schleswig-holsteinska separatisterna kriget på egen hand.

Det går att hitta en Maximilian Aldoßer i Königlich Bayerisches 9. Infanterie-Regiment „Wrede“. 1851 var han överste. Jag hittar inget om att han skulle ha ingått i den schleswigska armén, men det är ju möjligt, samtidigt som det är möjligt att Moster har fel.

Generalmajor Heinz hittar jag inte. Han försvinner i sökandet efter en generalmajor med samma namn från andra världskriget.

1848 sändes en svensk hjälpstyrka till Danmark, men den sattes aldrig in i strid och skickades hem vid vapenvilan.

Året efter enades man att svenska trupper skulle ockupera norra Schleswig ned till Flensburg, alltså i stort sett den del av Schleswig som idag tillhör Danmark som Sönderjylland. Idag hade det nog hetat fredsbevarande styrka. I styrkan ingick mycket riktigt bland annat Kronprinsens husarregemente. Det västgötska artilleriregemente som Moster nämner är emellertid Wendes artilleriregemente. Hela styrkan bestod av 3 800 man.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Svensk-no ... %80%931850

rekvisition.jpg
Ovanstående är en rekvisition till Peter Holst, när han var spannkontrollör
Herr Holst zu Fischbeck wird ersucht, Morgen früh im 6 Uhr: 4 Paar Vorspannpferde mit starkem Geschirr und straken Tauen zum Vorspann versehen auf dem hiesigen Schlossplats zu stellen .-

Grafensteiner Hausvogtei d 21 April 1849

… Lenschau
i översättning:
Herr Holst på Fischbeck uppmanas att ställa fyra par hästar med starkt sele och starka draglinor till förfogande på härvarande slott i morgon morgon kl. 6

Gråstens fögderi den 21 april 1849

… Lenschau
Hur denna Lenschau var släkt med den i texten ofta omnämnda Emil Lenschau låter sig inte redas ut.
Du har inte behörighet att öppna de filer som bifogats till detta inlägg.

Användarvisningsbild
Moster Maria
Fiktiv medlem
Inlägg: 11
Blev medlem: 30 jan 2020 16:28
Ort: Höör

Re: En gammal mosters minnen

Inlägg av Moster Maria » 15 feb 2020 10:26

I arrendekontraktet stod skrivet att arrendet skulle betalas i medio av April, men den 16 April på middagen fick mamma en kungörelse från danska regeringen, att emedan hon ej fullgjort sin skyldighet, så skulle gården inom 8 dagar vara lämnad och hon med allt vad hon ägde då hade flyttat. Några dar efteråt försökte hon få betala, men pengarna togos ej emot. Ingen av de andra arrendatorerna, som alla hade samma villkor ang. arrendets betalning hade erlagt detta, men de fingo vara kvar, emedan de hade kortare tid kvar. Det var ju klart, att om ej detta skäl funnits, så hade man snart sökt upp ett annat.

Således måste hon ställa till auktion, där ingen vågade köpa annat än de Danske och det mesta såldes för vrakpris, packa och flytta.

I Kiel sammanträffade mina föräldrar och reste så över Lübeck till Malmö. Vid landstigningen i Malmö såg pappa några av husarerna, som legat på Fischbeck. Desse hjälpte att bära hans pengar, vilka han i Lübeck växlat till silver upp till en handlande, där de deponerades. De voro förvarade i en fyrkantig järnbeslagen låda, vilken i sinom tid tjänstgjort som sparkassa.

Husarerna började glunka om, att detta nog var en stulen krigskassa. Detta rykte spreds snart och dåvarande ägaren av Svenstorp, baron Gyllenkrook och en av dennes vänner inbillade en gammal krögaremadam för ro skull, att pappa hade ett halsjärn på, som han ej finge taga bort och att han årligen måste presentera sig för polisen för att visa att jernet vore kvar. Han brukade gå med en stor, svart sidenhalsduk och detta mente de skulle skyla halsjärnet. Emellertid blev han ännu år 1870 av en rusig person påmind om detta.

Medan ömsom Tyskar och Danskar lågo i kvarter hos mina föräldrar, lågo endast Danskar på Als. Morfar Königs hem togs i arvändelse av General Rye och dennes stab. Därigenom sluppo de större inkvartering av många menige män, men moster och mormor och deras enda piga hade brått med att passa upp alla officerarna. Många komiska drag har jag hört från den tiden, så ock att skomakare och andra hantverkare måste arbeta åt militären och sedan moster slitit upp sin sko, tog hon först på sig balsko, sedan gick hon klädd i en grön sidenklänning och därtill trätofflor. Äntligen fick hon fatt i ett stycke tyg, så att hon sydde sig en bomullsklänning. Snodden till kanten hade hon i fickan och sydde denna på under dagens lopp vid lediga stunder, medan hon hade kjolen på. Snart kommo dock svårare tider.

Under den tiden då pappa var anställd vid fororna, satt han en gång i Rendsburg på ett hotell och skrev. Då fick han plötsligt höra en förfärlig knall och strax därefter ännu en och därefter knall på knall, så att dörrarna flögo upp, takpannorna störtade ned på gatan, fönsterrutor gingo sönder, hästar föllo i sken och somliga dogo på fläcken av förskräckelse. Människorna skreko och ropades sprang på gatan och sökte gömställen. Detta allt förorsakades därav, att ett kruttorn på en ö i Eidern sprang i luften. Troligtvis hade någon varit oförsiktig med eld i närheten av krutet och många fingo därför dö. Floden och trakten däromkring var full av lik, likdelar, stenar och bjälkar, och hela kruttornet var jämnat med marken. Herr Duns, Rosa Holsts far, var även i Rendsburg och både han och pappa ha enstämmigt berättat om hur hemskt den paniska förskräckelsen var, emedan ingen visste var orsaken var.

En skrivare räddades på ett underbart sätt, han brukade ibland vila på det sätt, att han lutade sig tillbaka Pä stolen och med händerna tog ett tag inunder stolsätet. Så satt han, när första explosionen inträffade i ett av rummen i tornet. Han lyftes med stolen upp till taket stötte mot detta, föll sittande på stolen ned, lyftes upp en gång och förlorade sansen. Då han vakanade, satt han i en åker med sin stol och pennan satt ännu bakom hans öra.Vid jordbävning lär en liknande panik gripa människorna.

Användarvisningsbild
Markus Holst
Redaktionen
Inlägg: 6898
Blev medlem: 04 sep 2006 14:28
Ort: Västergötland

Re: En gammal mosters minnen

Inlägg av Markus Holst » 15 feb 2020 10:27

Så var kriget slut och likt många andra krig slutade det på samma sätt som det började. Stormakterna kom på att de inte ville ha en ny maktbalans i området, så en efter en drog de sig ur och satte press på de andra att göra samma sak. När kriget var slut var Schleswig-Holsten fortfarande under danska kungen i egenskap av greve. Holstein var fortfarande med i tyska förbundet, men Schleswig var det inte.

Den skillnad som månne blev, var att danska greppet över Schleswig hårdnade. Det blev svårare att vara tysk där, vilket Maria beskriver om hur arrendet blev uppsagt och de valde att flytta till Sverige. I vågor kom allt fler av holstarna till Sverige. Åtminstone en av Peters bröder flyttade hit. Senare kom en brorson (från en tredje broder). En av Peters systrar hade ju gift sig med en svensk officer och var nog redan i landet.

I Schleswig-Holstein var det snart krig igen. 1864 utropade sig prins Fredrik av Augustenburg till hertig över Schleswig-Holstein i strid med nytillträdda danska kungen, och så är kriget i full gång igen. Denna gång annekteras Schleswig-Holstein av Preussen och danska gränsen hamnar betydligt längre norrut än idag. Där blir den kvar till 1920, när man efter en folkomröstning delar Schleswig i en dansk och en tysk del, i stort sett följande den dåvarande språk-gränsen. Det finne emellertid dansk-språkiga områden i södra Schleswig och tysk-språkiga i norra, som idag kallas Sönderjylland.

De sista styckena i moster Marias berättelse verkar vara skrivna senare och följer inte kronologin. De verkar beskriva lustiga saker som hänt tidigare.

Där slutar Moster Marias berättelse, och min med. Tack för ert intresse.

Användarvisningsbild
Hans
Stödjande medlem 2020
Inlägg: 22879
Blev medlem: 11 jul 2002 11:52
Ort: Utrikes

Re: En gammal mosters minnen

Inlägg av Hans » 15 feb 2020 10:44

Det är vi som tackar er två för intressant läsning.

MVH

Hans

sveahk
Redaktionen
Inlägg: 8919
Blev medlem: 03 feb 2005 15:28
Ort: schweiz

Re: En gammal mosters minnen

Inlägg av sveahk » 15 feb 2020 12:26

Levandegjord historia! Hjärtligt tack Moster och Markus.

Mvh Hans K