Franska revolutionen och efterföljande krig
Franska revolutionen och efterföljande krig
Hur skall man egentligen se på de krig som Frankrike bedrev efter revolutionen, var det ett försök att sprida revolutionen och revolutionsideerna eller var det vanlig traditionella stormaktsambitioner?
-
Mathias Forsberg
- Medlem
- Inlägg: 2986
- Blev medlem: 28 mars 2002, 15:09
- Ort: Stockholm
De (fyra) revolutionskrig som uppkom var egentligen en följd av de överraskande militära framgångarna som de franska revolutionsarméerna hade. När Preussen och Österrike intervenerade i Frankrike hösten 1792 hade man förväntat sig en lätt seger. Så blev icke fallet. Mycket av detta hade sin grund i de franska soldaternas motivation och förmåga att strida självständigt utan risk för desertering eller ordervägran vilket var vanligt i de andra stormaktsarméerna.
De franska "terrorregimen" var så diversifierad och ombytlig att de knappast kan påstås ha haft stormaktsambitioner. Sedan är det klart att man säkerligen hade en ambition att sprida sitt statskick, men detta betyder ju inte att man direkt planerade att militärt anfalla hela Europa. Jmf "dominoteorin" under 1960-talet...
Inte förrän Napoleon tog över, och Frankrike blev ett kejsardöme, kan man sägas ha haft stormaktsambitioner och ett mål att upprätta "en ny världsordning" (vilket historiker ofta anger i sina ofullständiga och stereotypa analyser).
Napoleon lade mycken kraft i att få Storbritannien (liksom Ryssland, som inte var med i kriget förrän 1812) att sluta fred. För att uppnå detta var han troligen beredd att kompromissa rejält (liksom Hitler 1940). Så blev det inte, Storbritannien "stod fast", och Frankrike ockuperades slutligen fullständigt 1814-15.
I efterhand ter sig då dramatiskt för en historiker att berätta om en excentrisk och tjurskallig diktator anföll allt och alla för att upprätta en ny världsordning. Många av de förändringar som Napoleonkrigen ledde till var på väg i vilket fall, bl a enhetlig förvaltning och mer konstitutionella monarkier.
/Forsberg
De franska "terrorregimen" var så diversifierad och ombytlig att de knappast kan påstås ha haft stormaktsambitioner. Sedan är det klart att man säkerligen hade en ambition att sprida sitt statskick, men detta betyder ju inte att man direkt planerade att militärt anfalla hela Europa. Jmf "dominoteorin" under 1960-talet...
Inte förrän Napoleon tog över, och Frankrike blev ett kejsardöme, kan man sägas ha haft stormaktsambitioner och ett mål att upprätta "en ny världsordning" (vilket historiker ofta anger i sina ofullständiga och stereotypa analyser).
Napoleon lade mycken kraft i att få Storbritannien (liksom Ryssland, som inte var med i kriget förrän 1812) att sluta fred. För att uppnå detta var han troligen beredd att kompromissa rejält (liksom Hitler 1940). Så blev det inte, Storbritannien "stod fast", och Frankrike ockuperades slutligen fullständigt 1814-15.
I efterhand ter sig då dramatiskt för en historiker att berätta om en excentrisk och tjurskallig diktator anföll allt och alla för att upprätta en ny världsordning. Många av de förändringar som Napoleonkrigen ledde till var på väg i vilket fall, bl a enhetlig förvaltning och mer konstitutionella monarkier.
/Forsberg
....
Anledningen till krigen torde väl inte enbart berott på att det gick bra i det första? Det måste väl trots allt funnits någon annan drivkraft?