Amerikanska expeditionsstyrkan till Kina 1900

[tyskaorden]

I den internationella styrka som sändes för att slå ned boxarupproret i Kina och befria de belägrade ambassaderna i Peking ingick även en amerikansk styrka.

I denna ingick 9. och 14. infanteriregementena, F (lätta) batteriet från 5. artilleriregementet och 1. marinkårsbataljonen alla vid denna tid baserade på Filippinerna. Från amerikanska fastlandet sändes 6. kavalleriregementet plus en rad mindre understödsenheter. De anlände till Kina i juli 1900 och landsteg vid Taku och underställdes jämte britiska, japanska, tyska, ryska, italienska, österrikisk-ungerska och franska trupper den japanske generalmajoren Yasu-masa Fukushima. Huvuddelen av styrkan sändes på en landsvägsmarsch mot staden Tientsin. Staden var en viktig järnvägsknutpunkt på vägen mot Peking, den hyste också en arsenal samt ett stort antal utlänningar (bl.a. den framtida amerikanske presidenten Herbert Hoover, som arbetade som gruvingenjör i området). Styrkan vilken inkluderade marinkårsbataljonen kämpade sig landvägen mot staden under strid med boxare och även soldater från den kejserliga kinesiska armén. Marinkårslöjtnanten Smedley Butler (vilken senare skulle bli Marinkårens kommendant) beskriver att man under marschen hela tiden var "surrounded by howling, infuriated mobs of Chinese".

9. infanteriregemetet hade en någon lättare färd då man sändes i båtar på Pei-Hofloden mot staden. Dessa båtar hande man embarkerat den 2 juli och kunde den 10 juli deembarkera i närheten av Tientsin. När resten av den allierade strykan hade kommit fram attackerades den muromgärdade staden den 13 juli. De amerikanska trupperna som deltog i anfallet var var 1. marinkårsbataljonen (under överste Robert L. Meade) och 9. infanteriregementet (under överste Emerson H. Liscum) vilka underställdes den brittiske brigadgeneralen A.R.F. Dorward. Tillsammans med brittiska, franska och japanska trupper beordrade Dorward att amerikanerna skulle anfalla den södra stadsporten. Ryssarna och tyskarna skulle anfalla den östra delen. 9. infanteriregementet avancerade över lermark genomkorsad av kanaler och diken mot en bro. På sin högra sida hande de fransmän och japaner medan marinkårsbataljonen och britterna var på den vänstra sidan.

[tyskaorden]

Den allierade styrkan i vilket de amerikanska enheterna ingick i hade 5 650 man mot en beräknad kinesisk styrka på mellan 20 000 och 50 000 man. Under framryckningen kom den japanska styrkan under häftig beskjutning från stadsmurarna och 9. infanteriregementet beordardes att ge japanerna understöd. Överste Liscum beordarde då sitt regemente att andra riktning och gå mot japanerna. Under det att amerikanerna gjorde så kom de under beskjutning både från kineser gömda i lerhyddor på höger sida och dels från stadsmuren. Fanbärarsergeanten Edward Gorman som bar 9. infanteriregementets nationalfana stupade. Överste Liscum tog då själv fanan och manade sina män att anfalla. Översten träffades och sårades dödligt, medan han låg döende i ett dike manade han sina män att "Keep up the fire".

Ytterligare 96 av 9. infanteriets soldater stupade eller sårades under försöket att inta Tientsin. Regementet misslyckades dock med sin uppgift och förblev i gyttjan nedhållen av kraftig kinesisk eldgivning. Under natten drog man sig tillbaka. Under tiden hade dock japanerna visat kämpaglöd och själva gått till anfall, de lyckades bryta igenom stadsmuren. Nästa dag lyckades ett förnyat allierad anfall inta hela staden. Man fann den brinnande och under plundring av kineserna själva. Snart anslöt även de allierade styrkorna till plundringen. Soldater från 9. infanteriet hittade en hög med silvertackor tillhörande myntverket i Tientsin och stod sedan vakt över denna tills marinkårssoldater tog över. Silvertackorna transporterades sedan till Förenta staterna, men återlämnades senare till den kinesiska regeringen. Som ett tack för att 9. infanteriet hade "räddat" silvret så överlämnade kineserna en del av tackorna till regementet. Av dessa tillverkades av japanska hantverkare den magnifika Liscum Bowl som ännu idag är i regementets ägo.

[tyskaorden]

Efter errövringen av Tientsin fortsatte den allierade styrkan den 6 augusti marschen mot Peking som man nådde den 13 i samma månad. Anfallet mot staden var okoordinerat och genomfördes i anda av tävling om vilken enhet som skulle komma först in i den kinesiska huvudstaden. T.ex. gick den ryska kontingenten till anfall före utsatt datum och mot mål som var avsatta för det amerikanska 14. infanteriregementet. Trots denna oreda besegrades kineserna och staden intogs. Belägringen av de utländska ambassaderna hävdes och den kinesiska regeringen tvingades skriva under ett fredsavtal.

9. infanteriet förblev i Pekings omgivningar fram till juni 1901 då upptrappade guerillaverksamhet på Filippinerna gjorde att man behövdes där. Minus ett kompani som fram till 1905 förblev som del av den amerikanska legationens säkerhetsstyrka, deembarkerade regementet i Manila mellan 2-5 juni.