Amerikanska inbördeskriget

Diskussioner kring händelser under revolutionernas & imperialismens tid.
Användarvisningsbild
Antiscamp
Medlem
Inlägg: 137
Blev medlem: 27 februari 2006, 12:55
Ort: Suomi Finland

Amerikanska inbördeskriget

Inlägg av Antiscamp » 7 mars 2006, 10:49

(På en annan del av detta excellenta forum publicerade jag just en artikel om det finska inbördeskriget, och medan jag är inne på ämnet inbördeskrig kan jag väl även här publicera en skrift om det amerikanska.)

Det amerikanska inbördeskriget 1861-65
Den blodigaste episoden i amerikansk historia


(I följande artikel benämns CSA konfederationen, sydstaterna eller rebellerna. För USA används uttrycken unionen, federationen eller nordstaterna.)




KRIGSUTBROTT OCH INLEDANDE STRIDER

Slaverifrågan hade länge varit på tapeten i amerikansk politik, men det var först när Abraham Lincoln vann 1860-års presidentval som frågan blev brännande het. Lincoln ville i sinom tid befria slavarna vilket de slavägande godsherrarna i sydstaterna motsatte sig å det skarpaste. Sydstaternas ekonomi var till stor utsträckning beroende av slaveriet och majoriteten av samtliga slavar inom unionen levde och arbetade på de stora plantagerna där. Således började de södra staterna att avfalla från Förenta staterna i början av 1861 och bildade en egen ny konfederation - Amerikas konfedererade stater (The Confederate States of America, CSA) med plantageägaren Jefferson Davis som president.

Trots detta försökte Lincoln ända in i det längsta att förhindra ett regelrätt krigsutbrott, men när konfederationen började organisera trupper stod faktum så småningom klart. Krig var oundvikligt. Den 13 april 1861 tvingade sydstatsgeneralen Beauregard unionstrupper i Fort Sumter till kapitulation efter ett oblodigt bombardemang. De första skotten i en episk kamp hade avlossats.

Arméerna var fortfarande i detta läge otränade och gröna, men trots detta faktum gav unionens militära ledning in för folkets krav på en offensiv mot konfederationens huvudstad Richmond. Rebellerna och federalisterna möttes i krigets första regelrätta storslag vid floden Bull Run (slaget går även under namnet Manassas) den 21 juli 1861. Dagen blev blodig och alla förhoppningar på ett snabbt avgörande i kriget grusades effektivt eftersom söderns soldater visade att de gott kunde stå sig mot reguljära federala trupper.

Under tiden längre västerut, förberedde sig unionsgeneralen Ulysses S. Grant på offensiv söderut mot Tennessee. På denna front hade nordstaterna bättre lycka, ty redan i början av 1862 hade de erövrat en rad viktiga försvarsanläggningar i västra Tennessee och fortsatte alltjämt offensiven söderut. Den 6-7 april 1862 besegrade Grant de konfedererade vid Shiloh i en synnerligen blodig och utdragen batalj. Detta var dock endast en föraning om vad som komma skulle.

KONFEDERATIONEN HAR INITIATIVET

På huvudkrigsskådeplatsen i öster gick det dock trögt. General McClellan ledde de federalas krigföring och avancerade med 100.000 man långsamt mot Richmond under sporadiska strider (The Peninsula Campaign). Under tiden opererade den framgångsrike konfederationsgeneralen "Stonewall" ("Stenmur") Jackson i Maryland bakom ryggen på McClellan.

Rebellernas ledare, general Joseph E. Johnston, skadades i slaget vid Fair Oaks under McClellans anfall och efterträddes av general Robert E. Lee som ledare för konfederationens armé i Virginia. Denne nye ledare skulle visa sig vara synnerligen duglig och har gått till historien som en av 1800-talets stora militära genier. Den nye generalen tog sig genast an uppgiften att kasta ut McClellan från Virginia och under de hårda sjudagarsstriderna i juni och juli 1862 lyckades Lee vinna en rad avgörande segrar.

Därefter gick konfederationens arméer i öster över på offensiv. Den 29-30 augusti tillfogade Lee nordstatstrupperna ett svidande nederlag i det andra slaget vid Bull Run, varefter han fortsatte sin offensiv in på nordstatsterritorium i Maryland. Här var det dock stopp. I slaget vid Antietam den 17 september lcykades han inte bryta motståndet och trots att bataljen förblev oavgjord, drog sig rebellerna tillbaka söderut. Antietam hade varit ett av krigets blodigaste slag och på grund av detta och den långsamma krigföringen lät president Lincoln byta ut McClellan mot general Burnside som ledare för unionsarméerna på den östra krigsskådeplatsen. Ej heller Burnside skulle bli långvarig på sin post.

I december avancerade Burnside in i Virginia och kastade sina 120.000 trupper mot Lees sydstatsarmé om 78.000 man. Det följande slaget vid Fredericksburg den 13-15 december 1862 blev ett blodigt nederlag för unionen. Burnside fick gå. General Hooker övertog befälet på nordsidan.

Längre västerut, i Tennessee, fortsatte Grant sina operationer och i juni 1862 intog unionstrupperna Memphis. Även i de västra delarna av nämnda delstat förekom sporadiska och hårda strider, till exempel slaget vid Murfreesboro den 31 december 1862 till den 2 januari 1863, ett slag som dock förblev oavgjort.

Den första januari 1863 trädde Lincolns emancipationsförklaring i kraft. Den innebar att samtliga slavar i de befriade delarna av sydstaterna skulle anses fria. Detta ledde också så småningom till att de första svarta trupperna började utbildas av nordstatsarméerna och allt som allt kom ungefär 200.000 svarta att tjäna i uniform i det amerikanska inbördeskriget. Några regelrätta slavupproruppror mot plantageägarna i södern förekom dock inte särdeles ofta. Ur europeisk vinkel var emancipationen och friandet av slavarna intressant på så vis att de europeiska stormakterna Storbritannien och Frankrike hade visat intresse för att gå in i kriget på söderns sida. Detta eftersom de var beroende av det i sydstaterna producerade bomullet. Folkopinionen i Europas länder stödde dock nordsidan och dess kamp för att bevara unionen och många europeiska frivilliga tjänade till och med under stjärnbaneret. Emancipationen gjorde söderns sak än impopulärare i Europa och hindrade ett europeiskt ingripande.

Men motgångarna för nordstaterna fortsatte ännu för någon tid. Den 1-4 maj 1863 stod slaget vid Chancellorsville i Virginia där Lee med 60.000 man lyckades besegra Hookers 130.000 unionstrupper. Slaget skrev in general Lee i krigshistorien, och trots de stora förlusterna för rebellerna kom det att beteckna Lees största seger. Tiden var kommen för en avgörande rebelloffensiv mot Washington.

FRÅN VÄNDPUNKTEN TILL KONFEDERATIONENS SAMMANBROTT

I juni 1863 inledde Lee sin stora offensiv och marscherade genom Maryland ända in i Pennsylvania. Där möttes han av en nordstatsarmé under generalmajor George G. Meade. Det följande slaget vid Gettysburg blev krigets verkliga vändpunkt. Den 1-3 juli utkämpade de två arméerna ett av världshistoriens mest legendariska och episka slag. Striden var blodig redan från första dagen, men avgörandet fälldes den 3 juli när Lee lät sina trupper gå till blodigt frontalanfall. Natten till den 4 juli hade Lee fått nog och lät slå till reträtt. På slagfältet kvarlämnades allt som allt 51.000 döda och sårade, vilket gjorde detta slag, jämte Waterloo 1815, till 1800-talets blodigaste.

Samma dag som Lee inledde sin reträtt från Gettysburg, intog general Grant på den västra krigsskådeplatsen staden Vicksburg på Mississippifloden. Nordstaterna hade därvid effektivt skurit södern i två delar eftersom andra nordstatstrupper kom söderifrån där man opererat vid New Orleans. Därefter begynte Grant fullfölja cokupationen av Tennessee och intog i november Nashville i de centrala delarna av delstaten. I östra Tennessee hade rebellerna bättre tur dock. I slaget vid Chickamuaga Creek lyckades general Bragg besegra en betydande nordstatsstyrka i september.

Vid ingången av 1864 fortsatte unionsarméerna i Virginia att sätta hård press på general Lee och denna hårda krigföring fortsatte oavmättat när Lincoln utsåg general Grant till överbefälhavare för alla unionsarméer. Grant skulle nu ta sig an Lee - en episk kamp. I maj utkämpade de två stora generalerna en rad mycket blodiga men oavgjorda bataljer; såsom slagen vid Wilderness och Spotsylvania. Trots att förlusterna steg i höjden fortsatte Grant att pressa framåt oavbrutet.

Den 31 maj till den 12 juni stod det blodiga ställningsslaget vid Cold Harbor där 12.000 man stupade på bara några timmar. Trots att Grant förlorade slaget fortsatte han offensiven. Senare i livet ångrade han sig djupt och led av samvetskval för att ha gett order om det slutliga anfallet vid Cold Harbor.

Den 20 juni tvingades Lee på grund av nordstaternas numerära överlägsenhet att ta sin tillflykt till Petersburg i Virginia. Här kom Grant att belägra Lee i en tio månader lång och utdragen belägring.

Under tiden hade striderna i Tennessee fortsatt under unionsgeneralen Tecumseh Sherman som från juni 1864 kämpade för att gå in i Georgia och ta Atlanta. Trots hårda strider lyckades Sherman med sina operationer och den 2 september stod han i det brinnande Atlanta. Därefter ledde han sina trupper sydösterut mot kusten vid Savannah. Shermans "marsch till havet" har förblivit ett klassiskt exempel i krigshistorien. Jämför tyskarnas anfall på västfronten 1940 och operation Desert Storm 1991. Sherman använde sig av den brända jordens taktik och varhelst hans armé drog fram förstördes landet. Den 22 december nådde han med 60.000 trupper slutligen Savannah vid atlantkusten.

I början av 1865 såg det mycket blekt ut för konfederationen. Grant höll Lee under belägring i Petersburg, Virginia, och Sherman var på väg norrut från Savannah för att förena sig med Grant.

Den 19-21 mars gick sydstatsstyrkor till storanfall för sista gången i konflikten. General Johnston försökte desperat förhindra Shermans frammarsch vid Bentonville men tvingades vika. Den 1 april drev unionstrupperna ut rebellerna från sina fortifikationer vid Petersburg och tvingade Lee till reträtt.

Den 2 april evakuerade Lee konfederationens huvudstad Richmond som genast besattes av unionens trupper. Lee drog sig västerut med sina decimerade styrkor i ett försök att förena sig med Johnstons armé. Den 9 april såg sig Lee omringad från tre håll vid Appomattox Courthouse och insåg att spelet var förlorat. Robert E. Lee kapitulerade inför Ulysses S. Grant. Den 26 april kapitulerade Johnston vid Durham Station.

Dock var det inte riktigt över ännu. Den 14 april blev president Abraham lincoln skjuten under ett teaterbesök och dog nästa dag. Mördaren var sydstatsfanatikern John Wilkes Booth. Mordet på den gode presidenten kom att försvåra återuppbyggnadsarbetet i sydstaterna efter kriget. Sydstaternas president, Jefferson Davis, å sin sida lyckades fly till Georgia men arresterades där den 10 maj. Därefter kapitulerade samtliga kvarvarande sydstatstrupper.

RESULTAT

På den krigsteknologiska fronten gjordes under det amerikanska inbördeskriget enorma framsteg. Bland annat använde man sig av de första repetergevären, man lade ut minfält, man gjorde bruk av telegrafen och man utförde begränsade spaningar från luften med hjälp av luftballonger. De första pansarfartygen byggdes (slaget vid Hampton Roads 1862). Redan 1861 använde man sig av järnvägen för att transportera trupper till fronten. Många av de teknologiska landvinningarna förebådade de raffinerade och utvecklade system som kom att få sina genombrott under det första världskriget 1914-18. Båda sidor införde även allmän värnplikt; södern redan från 1862, medan unionen införde värnplikten året därpå.

Inbördeskriget blev det blodigaste i amerikansk historia. Inte ens förlusterna vid insatserna i andra världskriget eller Vietnam överstiger inbördeskrigets förluster. 622.000 soldater stupade i kriget, varav 364.000 på nordsidan och 258.000 på sydsidan. Som så ofta är vanligt i krig, dog de flesta på grund av sjukdomar som florerade vid fronterna snarare än av regelrätta stridsskador. Under hela kriget mönstrade sydstatsarmén 800.000 man, medan unionens numerära överlägsenhet gav dem en armé om 2.760.000 man.

Ekonomiskt räknar man att kriget kom att kosta allt som allt åtta miljarder dollar. Hela södern var nerbränt efter kriget och en period av rekonstruktion följde.

Det omedelbara resultatet av kriget var att slaveriet avskaffades genom det trettonde tillägget till konstitutionen, samt att den amerikanska unionen bevarades intakt.

Stefan Lundgren
Stödjande medlem 2022
Inlägg: 11860
Blev medlem: 11 augusti 2003, 18:15
Ort: Uppland
Kontakt:

Inlägg av Stefan Lundgren » 7 mars 2006, 17:00

Välkommen förresten.

Amerikanska inbördeskriget var på sätt och vis ganska så hemsk också, båda sidornas rebellgrupper terroriserade också den andra sidans befolkning och än idag vet jag att folk pratar om olika delaktigheter från kriget. Jag vet inte om du har sett det redan, det finns också en tråd kring kronologin kring amerikanska inbördeskriget.
Har du tittat i dessa trådar?

viewtopic.php?t=18331 (Kronologi över Amerikanska inbördeskriget)
viewtopic.php?t=15614 (Orsak till amerikanska inbördeskriget)
viewtopic.php?t=11763 (Gettysburg)

Stefan

Användarvisningsbild
Antiscamp
Medlem
Inlägg: 137
Blev medlem: 27 februari 2006, 12:55
Ort: Suomi Finland

Inlägg av Antiscamp » 8 mars 2006, 09:56

Yes. Inbördeskrig tenderar att vara ovanligt blodiga och grymma. Det amerikanska är bara ett exempel på detta, det finska ett annat. Från vår egen tid kan förvisso det bosniska inbördeskriget nämnas.

Intressanta trådar du upplyser om. Jag är ett stort fan av alla de kronologier man kan finna på detta forum. Kronologin om det amerikanska inbördeskriget måste jag printa ut genast.

Tack och cheers.

Magnus Lindström
Medlem
Inlägg: 672
Blev medlem: 1 juli 2004, 20:33
Ort: Gävle

Inlägg av Magnus Lindström » 9 mars 2006, 15:19

Antiscamp skrev:Yes. Inbördeskrig tenderar att vara ovanligt blodiga och grymma.

Tack och cheers.
Raka motsatsen har även hävdats. I både det amerikanska och engelska inbördeskriget så saknas nästan helt förintelseslag. Det har sagts att detta beror på att ingen sida velat förinta sin motståndare. Med resultat att kriget drar ut på längden och kan därför bli blodigt pga det.

Magnus Lindström
Medlem
Inlägg: 672
Blev medlem: 1 juli 2004, 20:33
Ort: Gävle

Inlägg av Magnus Lindström » 9 mars 2006, 15:32

Jackson rörde sig inte i maryland under McClellans kampanj mot richmond. Han höll till i västra Virginia. Slaget vid antietam/Sharpsburg var helt defensivt från Lee's sida.

Användarvisningsbild
Dûrion Annûndil
Medlem
Inlägg: 4941
Blev medlem: 18 augusti 2003, 15:56
Ort: Lite nordöst om Stockholm...

Inlägg av Dûrion Annûndil » 9 mars 2006, 22:40

Ett ovidkommande inlägg som rörde Amerikanska Frihetskriget (War of Independence) togs bort.

Giancarlo
Medlem
Inlägg: 3161
Blev medlem: 9 januari 2006, 01:53
Ort: Lund

Inlägg av Giancarlo » 10 mars 2006, 01:37

Det stämmer inte att de politiska krafterna nordstaterna ville avskaffa slaveriet i hela landet innan kriget.
Inte officiellt iaf. Så det här kan inte
anses som en direkt orsak till kriget. Avskaffandet i hela landet, kom som en konsekvens av kriget.
Det stämmer att nordstaterna ville försvaga slaveriet och t.ex förbjuda slaveri i de nya territorierna i västern, men detta ville
inte sydstaterna. Dessutom blev det konflikt om att nordstatare smugglade över slavar till Nordstaterna där slaveri var förbjudet.
+ andra meningskiljaktigheter som handlar om slaveriet. Dock så var det inte tal om slaveriets avskaffande på Lincoln-nivå.

Sen så är ju mycket mer inblandat, t.ex så ville sydstaterna har mer frihet från centralregeringen i Washington DC.
Flera andra ekonomiska och politiska frågor förutom slaveriet spelade in som krigsorsaker.

Användarvisningsbild
Angus
Medlem
Inlägg: 624
Blev medlem: 24 augusti 2003, 18:26
Ort: Okänd

Inlägg av Angus » 10 mars 2006, 12:17

Giancarlo skrev:Det stämmer inte att de politiska krafterna nordstaterna ville avskaffa slaveriet i hela landet innan kriget.
Inte officiellt iaf. Så det här kan inte anses som en direkt orsak till kriget.
Kan inte se att Antiscamp skulle påstått detta, men det du skriver stämmer inte. Slaveriet, eller snarare Lincolns personliga inställning till fenomenet, var verkligen den direkta orsaken till krigsutbrottet. De djupare orsakerna finner vi i, som du säger, de ekonomiska systemen och skillnader i levnadsätt som skapade olika politiska intressen.

Lincolns slutmål var att avskaffa slaveriet, men han ansåg att unionens fortbestånd var viktigare. "A house divided against itself shall not stand."

F ö ett mycket bra inlägg, Antiscamp! Alltid trevligt att se fler med samma intresse :)

//EMS

Giancarlo
Medlem
Inlägg: 3161
Blev medlem: 9 januari 2006, 01:53
Ort: Lund

Inlägg av Giancarlo » 10 mars 2006, 17:28

Angus skrev: Lincolns slutmål var att avskaffa slaveriet, men han ansåg att unionens fortbestånd var viktigare. "A house divided against itself shall not stand."
//EMS
Precis det jag menade
Giancarlo skrev: Inte officiellt iaf.
och så nämnde jag inte Licolns åsikt någon gång.

Sheridan
Medlem
Inlägg: 37
Blev medlem: 16 april 2006, 21:02
Ort: Stockholm

Inlägg av Sheridan » 16 april 2006, 22:42

Magnus Lindström skrev:
Antiscamp skrev:Yes. Inbördeskrig tenderar att vara ovanligt blodiga och grymma.

Tack och cheers.
Raka motsatsen har även hävdats. I både det amerikanska och engelska inbördeskriget så saknas nästan helt förintelseslag. Det har sagts att detta beror på att ingen sida velat förinta sin motståndare. Med resultat att kriget drar ut på längden och kan därför bli blodigt pga det.
Lee's mål var ju att utplåna Unionsarmén, vilket också vara nära att ske, kanske framförallt vid 2:a Manassas och Chancellorsville. Inbördeskriget var ju i vissa avseenden det första totala kriget, där hela samhällen mobiliserades, och civila mål kom att anfallas.
Sedan växlade det ju givetvis, tex vid Bull Run var det ju ett begränsat slag, blodtörtsigt visst, men jämfört med Shiloh eller 2:a Manassas där båda befälhavarna i princip kastar alla sina styrkor mot varandra för att förinta den andre var ju Bull Run en tämligen oblodig tillställning.

Användarvisningsbild
Djinghis Khan
Medlem
Inlägg: 2688
Blev medlem: 26 april 2003, 21:11
Ort: Karlstad

Inlägg av Djinghis Khan » 17 april 2006, 11:05

Sheridan skrev:
Lee's mål var ju att utplåna Unionsarmén, vilket också vara nära att ske, kanske framförallt vid 2:a Manassas och Chancellorsville. Inbördeskriget var ju i vissa avseenden det första totala kriget, där hela samhällen mobiliserades, och civila mål kom att anfallas.
Jag hoppas att du inte menar att amerikanska inbördeskriget skulle ha varit det försat kriget där civila mål anfölls? Det här med krig och civila offer har förresten diskuterats här

MvH

/Mikael

Sheridan
Medlem
Inlägg: 37
Blev medlem: 16 april 2006, 21:02
Ort: Stockholm

Inlägg av Sheridan » 17 april 2006, 11:19

bra att du pekar ut mitt misstag, vad jag egentligen menade (men formulerade fel) var att man inte tog hänsyn till om civila drabbades av krigshandlingar, t.ex under slaget vid Fredericksburg i december 1862, gömde sig krypskyttar i staden och besköt Unionstrupperna som försökte ta sig över Rappahanock, Unionsartilleriet som var positionerade vid Stafford Heights öste artillerield över staden, mot civila hem som i vissa fall jämnades med marken. De civila som fanns kvar i staden sprang i panik när granaterna föll omrking dem.
Det här var första gången i historien ett civilt mål medvetet anfölls, och första gången gatustrider ägde rum på allvar när soldaterna tagit sig över pontonbron. Nu dog ju enbart 1(!) civil under anfallet, men visade hur framtida konflikter skulle komma att drabba även icke-stridande.
Här är en bild på Fredericksburg efter bombardemanget:
Bild

Sedan har vi ju Shermans belägring av Atlanta, där man medvetet sköt in mot staden där en stor del av den civila populationen fortfarande var kvar. Man tog inte hänsyn till att kvinnor, barn etc skadades.

Användarvisningsbild
Djinghis Khan
Medlem
Inlägg: 2688
Blev medlem: 26 april 2003, 21:11
Ort: Karlstad

Inlägg av Djinghis Khan » 17 april 2006, 12:41

Det här var första gången i historien ett civilt mål medvetet anfölls, och första gången gatustrider ägde rum på allvar när soldaterna tagit sig över pontonbron.
Första gången i historien ett civilt mål medvetet angreps torde varit på hedenhös tid, då något jägarband fick för sig att springa fram och bränna ner grannstammens hyddor och slå ihjäl deras barn :wink: Så har krigföringen sedan tyvärr fortsatt under hela vår historia; från romarnas förstörelse av Jerusalem till Djingis Khans massmord, från engelsmännens terroriseringen av den franska landsbygden under hundraårskriget till trettioåriga krigets fasor där den arma tyska civilbefolkningen ständigt ansattes och decimerades av fiendens härjande soldatesk...

/M

Sheridan
Medlem
Inlägg: 37
Blev medlem: 16 april 2006, 21:02
Ort: Stockholm

Inlägg av Sheridan » 17 april 2006, 12:51

menade förstås det första artilleribombardemanget mot civila, tror inte det fanns kanoner på hedenhös tid. Och jag menar förstås i moderna historiska masskonflikter, 30-åriga kriget är ju tidig modern tid, Hundraårskriget är medeltid etc etc. Jag ser nog Am Inbördeskriget som den första moderna riktigt stora masskonflikten kanske därför mitt perspektiv är som det är, mest pga vapnen och utvecklingen av taktik etc. Jag menar konflikter mellan moderna stater, Djingis Khan må ha varit grym (dock säkert älskad idag av många i Asien) men han stred ju inte mot utvecklade stater.

wreezig
Medlem
Inlägg: 1272
Blev medlem: 20 april 2002, 19:30

Inlägg av wreezig » 22 april 2006, 17:46

Sheridan skrev:menade förstås det första artilleribombardemanget mot civila, tror inte det fanns kanoner på hedenhös tid.
Tja , att projektilkastande artilleri fanns för flera tusen år sedan bevisas av fynden i dagens Irak och grannländer där stora stenar återfinns bland husruiner och anses härstamma från tidiga krig där katapulter använts mot civila byar och städer.

Skriv svar