Forna koloniers utveckling

Diskussioner kring händelser under revolutionernas & imperialismens tid.
Artur Szulc
Medlem
Inlägg: 1944
Blev medlem: 24 mars 2002, 16:40
Ort: Västra Götaland

Forna koloniers utveckling

Inlägg av Artur Szulc » 10 december 2003, 10:40

Tjena!

Första och andra världskrigen innebar stora förändringar inte enbart i Europa. Många forna kolonier frigjorde sig och blev självständiga.
Frigörelsen började i Asien, med några få undantag, och spred sig vidare till Afrika på 1960-talet.
Avkoloniseringens olika mönster är intressant att granska: en del kolonier utkämpade regelrätta befrielsekrig medan andra vann sin frihet på frelig väg.
Min fråga till Er är:
hur kommer det sig att utvecklingen i Afrika präglas av ekonmiska kriser, inbördeskrig, svältkatastrofer och farsoter, medan Ostasien (Singapore, Malaysia) har upplevt en relativt snabb ekonomisk utveckling och jämförelsevis god politisk stabilitet?

Mvh Artur

jofredes
Medlem
Inlägg: 804
Blev medlem: 28 augusti 2003, 14:03
Ort: Sundsvall

Inlägg av jofredes » 10 december 2003, 12:30

Jag tror att en viktig förklaring är den utvecklingsbivå som länderna hade innan de kolonialiserades, de sydostasiatiska länderna befann sig på en medeltida eller en renesansnivå, medan de afrikanska befann sig på en stenålders-järnåldersnivå. Det är ett betydligt större steg från stenålder till industrisamhälle än vad det är från renässans till industrisamhälle.
Det råder oxå enorma språkskillnder inom Afrika, alla som studerat statsvetenskap vet hur stora interna etnologiska motsättningar försvårar utveckling och demokrati. Vi bör inte glömma att dessa motsättningar fanns innan kolonialismen, även om vissa vänsterintellektuella vill framställa det som om motsättningarna skapaes av kolonialismen. Innan det fanns en stat i området med stamstrider så ses det hela bara som stamstrider. När det väl finns en oficiell stat så kallas stamstriderna helt plötsligt ett inbördeskrig, trots att det egentligen bara rör sig om samma strider som alltid pågått och vem får skulden, jo kolonialisterna, slavhandlarna och vita i allmänhet och indier förståss.
Afrika har en genomträngande patriarkal kultur där stamhövdingens makt inte får ifråga sättas, afrikaner lyder oavsett hur galna order han än ger.
Afrika har enligt min åsikt, världshistoriens mest inkompetenta politiker, tanken på att man skall på något sätt jobba för nationens bästa är en tanke som är helt främmande för dem, makt innebär att man berikar sig själv, sin släkt och sin stam. Afrikanska politiker har haft en otroligt kortsiktig världsbild, de har varit extremt osäkra och drivna av ett djupt gående mindervärldeskomplex. Detta mindrevärdeskompex och den kortsiktiga girigheten har lett till att man i de flesta afrikanska länder har fördrivit de vita och indier som har stått för administration och näringsliv och därmed snart fått sina ekonomier att kolapsa.
De sjukdommar som aids, malaria och sömnsjukan som hemsöker Afrika påverkar oxå förhållanden på ett negativt sätt.
Min slutsats är att det främst är kulturella själ bakom att Afrika har blivit mänskilghetens misslyckande, misslyckandet är till största delen självförvållat och kan inte skyllas på slaveri eller kolonialism. Jag anser dock att det finns en djupare anledning till detta misslyckande och det är Afrikas geografiska läge, något som närmare förklaras i boken "Vete, virus, vapen" av Jared diamonde. Se övriga trådar på ämnet.
viewtopic.php?t=12029
viewtopic.php?t=9238&highlight=jarred+diamond
viewtopic.php?t=974&highlight=europas+dominans

Användarvisningsbild
Dûrion Annûndil
Medlem
Inlägg: 4941
Blev medlem: 18 augusti 2003, 15:56
Ort: Lite nordöst om Stockholm...

Inlägg av Dûrion Annûndil » 10 december 2003, 15:51

jofredes skrev:...Vi bör inte glömma att dessa motsättningar fanns innan kolonialismen, även om vissa vänsterintellektuella vill framställa det som om motsättningarna skapaes av kolonialismen.
Visst fanns det naturligtvis motsättningar mellan afrikanska stammar innan kolonialisterna kom dit, olika kungadömen krigade precis som i Europa. Men även många av motsättningarna i modern tid skapades genom att kolonialstaterna upprättade statsbildningar som inte funnits, och försökte skapa en nation utav grupper som inte hade någon egentlig känsla av gemenskap annat än i relation till europeerna. Europeerna utnyttjade dessutom i vissa fall de etniska skillnaderna till att favorisera vissa grupper framför andra, vilket naturligtvis skapade känslor av förakt, misstänksamhet och frustration. När så de forna herrarna lämnade landet kom detta i dagen. Och även inhemska eliter hade bildats av kolonialherrarna i vissa fall, som skulle sköta lokal administration eller utgöra militären. När så kolonialmakten lämnade området så såg dessa militärer sin position naturligtvis hotad (kanske för att de tillhörde någon sorts minoritet i den nya staten) och militärdiktaturer var vanligt förekommande efter friheten. I de flesta fall var den forna kolonialmakten välvilligt inställd till dessa sina forna kolleger, man visste vad man fick - och europeiska minoriteter kunde garanteras trygghet i samröre med dessa ledare.
jofredes skrev:...Innan det fanns en stat i området med stamstrider så ses det hela bara som stamstrider. När det väl finns en oficiell stat så kallas stamstriderna helt plötsligt ett inbördeskrig, trots att det egentligen bara rör sig om samma strider som alltid pågått...
Regelrätta krig förekom som sagt även innan, och när nu forna fiender i vissa fall hamnat inom samma stat så är det kanske inte så konstigt att gamla oförätter kommer i dagen. Men det finns även som sagt problemet med att de forna kolonialmakterna tvingat fram en tanke på en nation som inte är förankrad i befolkningen. I vissa fall kan det hända att den ledande folkgruppen i den nya nationen ser sig som rättmätig arvtagare till nationens ledning, och därmed försöker manövrera bort andra folkgrupper, med efterföljande slitningar (eller så ser sig någon folkgrupp som utmanövrerad och startar konflikter i alla fall.

Sen finns det ju gisslet med populistiska politiker som ser sin egenmäktiga chans till inflytande genom att utnyttja spänningar och göra dem värre, eller att skapa spänningar.

Att afrikaner överlag skulle vara dummare än andra (och afrika är en enorm kontinent av olika folkslag och individer) är inte sant, men däremot lever de in en annan politisk verklighet än vi gör. Och mycket beror naturligtvis på påverkan från Europa, eftersom tidigare statsbildningar på lägre utvecklingsnivå förstördes av kolonialmakterna, och nu måste man anpassa sig till en modern marknad där man har liten chans att konkurera med de mer inflytelserika ekonomierna (och även missgynnas genom ekonomiska åtgärder).

Användarvisningsbild
Robert Sköld
Medlem
Inlägg: 2581
Blev medlem: 9 oktober 2002, 03:23
Ort: Linköping/Motala
Kontakt:

Inlägg av Robert Sköld » 10 december 2003, 16:12

Politisk förmåga har ingeting med hemland/kontinent att göra. I övrigt tror jag att mycekt av postkoloniala afrikas problem består i just beroendet av fåtalet råvaror. Råvarornas förädling skedde väl ofta i "hemlandet", vilket i vissa fall leder till att en del länder står med en utvecklad råvaruindustri,men ingen förädling. Vilket i sin tur ger ett högt beroende av eventuella hemländer.

Problemen kan i många länder också tillskrivas de av Europerna utridade raka gränserna. Lite eller ingen hänsyn till koloniernas etniska sammansättning togs vid deras upprättande.

/Robert

Användarvisningsbild
Mathias Forsberg
Medlem
Inlägg: 2986
Blev medlem: 28 mars 2002, 15:09
Ort: Stockholm

Inlägg av Mathias Forsberg » 10 december 2003, 18:35

Robert_Kropotkin skrev: I övrigt tror jag att mycekt av postkoloniala afrikas problem består i just beroendet av fåtalet råvaror. Råvarornas förädling skedde väl ofta i "hemlandet", vilket i vissa fall leder till att en del länder står med en utvecklad råvaruindustri,men ingen förädling. Vilket i sin tur ger ett högt beroende av eventuella hemländer.
Råvaruberoendet är en gammal marxistisk klyscha som borde ha dött ut för länge sedan. Det finns ingen komparativ forskning som stöder en sådan teoretisk utgångspunkt.

Korea var lika fattigt som Afrika kring 1950. Dessutom finns större delen av råvarorna i norr (dvs i Nordkorea). Trots det är Sydkorea idag med på OECD:s 20 i topp lista. Svaret är givetvis institutioner: utbildning, rättsväsende, politisk stabilitet och en kultur som gynnar handel och industri.

Råvaror hade förlorat sin betydelse (undantaget olja) ungefär när de afrikanska fick självständighet, dvs 1960-talet.

/Forsberg

Användarvisningsbild
Robert Sköld
Medlem
Inlägg: 2581
Blev medlem: 9 oktober 2002, 03:23
Ort: Linköping/Motala
Kontakt:

Inlägg av Robert Sköld » 10 december 2003, 20:38

Klycha eller inte så måste väl ändå avsaknaden av en inhemsk industri hämmat de fria kolonierna?? Beroede av att sälja sina råvaror vidare till västvärlden. Nog måste du väl hålla med om att det är hindrande att vara begränsad till en eller två råvaror för export, vilket en majoritet var efter andra världskriget*? De forna koloniernas oförmåga att ställa om och expandera sin industri beror givetvis på alla dessa faktorer som du(Forsberg) har nämnt. Man kom aldrig till Take-off i Rostows mening med andra ord.

Inte förrens på 1970-talet ändras detta förhållande, i och med att mer kapital börjar strömma in till de forna kolonierna. Att detta ofta var kopplat till bundna bistånd eller Transnationella företags verksamhet, är en annan femma. Den nya världsordningens arbetsdelning med förflyttning av kostnadsineffektiva industrier till Afrika är en del av detta.

Visst är det aningen platt att enbart att se till det ovan nämnda, jag TROR det endast är en liten länk i en vääldigt lång kedja.

/Robert

*Källa Potter, Binns, Eliott, Smith "Geographies of development"
Senast redigerad av 1 Robert Sköld, redigerad totalt 10 gånger.

Artur Szulc
Medlem
Inlägg: 1944
Blev medlem: 24 mars 2002, 16:40
Ort: Västra Götaland

Inlägg av Artur Szulc » 10 december 2003, 20:48

Tack för era inlägg!

Men vilken betydelse har egentligen sättet på vilket fd kolonier kämpade till sig självständighet?

Det verkar som om utvecklingen hos fd kolonier har varit beroende av en rad faktorer: situationen före kolonialiseringen; kolonialiseringens omfattning; kolonins status; sättet på vilket självständigheten uppnåddes;
förmågan att förvalta självständigheten.

Någonting som dock måste granskas är mentalitet. Skiljer sig afrikaners mentalitet från ostasiaters? Observera att detta inte har någonting med rasism att göra, för att förstå ett förlopp så måste varje bit undersökas.

Artur

jofredes
Medlem
Inlägg: 804
Blev medlem: 28 augusti 2003, 14:03
Ort: Sundsvall

Inlägg av jofredes » 11 december 2003, 11:05

Lie urdrag ur boken The Africans: Encounters from the Sudan to the Cape. Av David Lamb (1985).
"To give a job to a fellow tribesman is not nepotism, its an obligation. For a politician or a military leader to choose his closest advisers and his bodygards from the ranks of his own tribe is not patronage, it is good common sense. It ensures security, continuity, authority."

"The significance of tribalism has not diminished with the the end of colonialism, for several reasons. First, there is little intermarriagebetween various etnic groups; second, in rural areas, where transportation and communicationremain primitive, there is little movement in or out of tribal regions that have existed for generations; third, the familly, clan and tribe are the essential elements of Africa society, the American equivalent of welfare, social security, police protection and Saturday night at the VFW; fourth, since most africans identity evolves around the tribe, taking away that identity would be like telling a devout catholic that he has been excomunicated; fifth, nationalism is a new concep in Africa, not much more than three decades old, and its implications are not broadly understood; and sixth, African leaders have done little to convince their people that nationhood offers more benefits than tribalism."

jofredes
Medlem
Inlägg: 804
Blev medlem: 28 augusti 2003, 14:03
Ort: Sundsvall

Inlägg av jofredes » 11 december 2003, 11:22

"Population controll remains a sensitive issue in black Africa, and few sensible politicians dare speak firmly in its favour. To do so would be to challenge the growth of an individual's tribe, to deprive parents of the hands needed to fill the fields today and care for the elderly tomorrow, to denounce religous and traditional beliefs that has belonged to Africa for generations. Some governments consider birth control morally decadent. Others view it as an imperialistic plot to depopulate the third world. But every argument ignores the unsettling fact thar Africa's growth rate is more rapid than any continent's and represents the gravest threat facing Africa today."S17

"Despite the awesome problems facing the continent, African leaders spend little time examining their own conduct and shortcommings and a great deal of looking for a scapegoat. Usually every problem is laid on the doorstep of colonialism, for to criticize Africa as an African is considered treasonous. Perhaps Africa's reluctance to impose self-criticism is merely a defense mechanism for the humiliation i suffers so often when reminded that its armies are not very tough, its governments not very efficient, its ability to back words with dees not very effective."(s21)

jofredes
Medlem
Inlägg: 804
Blev medlem: 28 augusti 2003, 14:03
Ort: Sundsvall

Inlägg av jofredes » 11 december 2003, 11:47

When President Idi Amin kills upwards of 300,000 Ugandans, as he did between 1971 and 1979; when six wars engulfed Africa, as they did in 1981; when Ethipoia stuffs its jails with 30,000 political prisoners, then the OUA:s(ORGANISATIONEN FÖR AFRIKANSK ENIGHET min anmärkning) loudest response is silence. To speak out, individually or collectively, would be internal interference, violating an unwritten code in the fraternity of Africa's presidents: Leave me alone to run my country the way I want, and I'll leave you alone to do the same; that way we'll both stay in power a lot longer...

Most African leaders believe that if they talk long enough and loud enough someone will take tham seriously.

Användarvisningsbild
Mathias Forsberg
Medlem
Inlägg: 2986
Blev medlem: 28 mars 2002, 15:09
Ort: Stockholm

Inlägg av Mathias Forsberg » 11 december 2003, 12:48

Robert_Kropotkin skrev: Klycha eller inte så måste väl ändå avsaknaden av en inhemsk industri hämmat de fria kolonierna?? Beroede av att sälja sina råvaror vidare till västvärlden.
Sverige var beroende av export av järnmalm och timmer långt in på 1800-talet. Sedan började vi själva förädla råvarorna till timmer, pappersmassa och stål.

Det intressanta är inte beroendet av export utan förmågan till att övergå till att utnyttja produkterna själva.

Man skall heller inte stirra sig blind på tung industri. Sydkorea och Taiwan har hakat på många andra brancher som varit luktrativa och krävt mindre mångder av råvaror.

Anledningen till att Zambia eller Ghana inte är världsledande på mobiltelefoner eller biomedicin är knappast avsaknad av råvaror utan korruption, avsaknad av nödvändiga institutioner och infrastruktur.

/Forsberg

Användarvisningsbild
Mathias Forsberg
Medlem
Inlägg: 2986
Blev medlem: 28 mars 2002, 15:09
Ort: Stockholm

Inlägg av Mathias Forsberg » 11 december 2003, 12:57

stanislav skrev: Men vilken betydelse har egentligen sättet på vilket fd kolonier kämpade till sig självständighet?
Den enda faran med detta är att man kan få en landsfader eller anna despot som sitter säkert i sadeln pga "befrielsekriget". Jmf Mugabe eller Suharto. Och givetvis om hela landet är ödelagt, men någon sådan utveckling föremom knappt såvitt jag kan erinra mig.

stanislav skrev: Det verkar som om utvecklingen hos fd kolonier har varit beroende av en rad faktorer: situationen före kolonialiseringen; kolonialiseringens omfattning; kolonins status; sättet på vilket självständigheten uppnåddes;
förmågan att förvalta självständigheten.
Jag tror att de här faktorerna har en indirekt betydelse, nämligen i den bemärkelsen den kom att forma den nya statens instutioner. I Afrika användes den feodala statsapparaten till att, närmast uteslutande, utropa sig till diktator och slå ihop sitt eget bankkonto med statens. Staten var närmast en absolut monarki snarare än en instituionell stat.

Sydkorea, Taiwan, Malaysia (Indonesien) etc var alla diktuaturer men här satt "despoten" på en institutionell post som statsöverhuvud. Alla dessa stater vann självständigheten på olika sätt men konsoliderade sig snabbt till stater med moderna institutioner. De satsade på utbildning och luckrativa branscher som tillverkning av plast, elektronik mm.
stanislav skrev: Någonting som dock måste granskas är mentalitet. Skiljer sig afrikaners mentalitet från ostasiaters? Observera att detta inte har någonting med rasism att göra, för att förstå ett förlopp så måste varje bit undersökas.
Den ostasiatiska kollektiva mentaliteten är förvisso nyttomaximerande, men den har också lyckats att omformas till att gynna handel och netreprenörskap. Transformeringen i Kina på de senaste 25 åren är synnerligen intressant. Japan eller Korea likaså.

Afrika (och det går faktiskt att klumpa ihop det svarta Afrika här, udantaget Botswana) har varken försökt eller lyckats att genomföra någonting liknande. Afrikanskt styre har väl på det stora hela präglatst just av asaknad av visioner eller handlingskraft. Man lägger hela sin energi på skuldfrågor eller att utmåla sig som offer för kolonialismen. I Malaysia agerar man.

/Forsberg

Användarvisningsbild
Robert Sköld
Medlem
Inlägg: 2581
Blev medlem: 9 oktober 2002, 03:23
Ort: Linköping/Motala
Kontakt:

Inlägg av Robert Sköld » 11 december 2003, 14:26

DEt är ju just det du säger inledningsvis Mathias som jag menar, oförmågan att skapa sig en förädling inom rikets gränser. Ett exempel på detta är Nya Guinea, som under ett antal år har fått bistånd från diverse länder. Deras strörsta inkomstkälla är fortfarande att sälja råvaror.

/Robert Sköld

Artur Szulc
Medlem
Inlägg: 1944
Blev medlem: 24 mars 2002, 16:40
Ort: Västra Götaland

Inlägg av Artur Szulc » 13 december 2003, 17:36

Forsberg:
[quote]Jag tror att de här faktorerna har en indirekt betydelse[/quote

Men vilken faktor har direkt betydelse då?
Ekonomiskt samarbete kanske?

Länder som Thailand, Malaysia, Singapore, Indonesien och Filipinerna gick 1967 samman och bildade ASEA (Association of South East Asian Nations). Målet med samarbetet var att arbeta mot fattigdom, för ekonomisk utveckling och att regionens politik skulle skötas av ASEA-länderna själva.
Trots samarbetsländernas kulturella och religiösa olikheter så har ett gemensamt drag varit just snabb ekonomisk tillväxt.
Dock kan man inte glömma ländernas inrikesproblem.

Mvh artur

p0d
Medlem
Inlägg: 91
Blev medlem: 27 juni 2003, 12:53
Ort: Örnsköldsvik

Inlägg av p0d » 13 december 2003, 21:34

Dûrion Annûndil skrev: och nu måste man anpassa sig till en modern marknad där man har liten chans att konkurera med de mer inflytelserika ekonomierna (och även missgynnas genom ekonomiska åtgärder).
det luktar faktiskt lite protektionism här.
kan du vidare förklara exakt hur de afrikanska länderna inte kan konkurrera med västländer?
däremot håller jag med dig i att Afrika missgynnas av tullmurar och subventioner.

Skriv svar