Gangs of new york...

[Panzerschreck]

Jag såg gangs of new york i helgen, jag tyckte den var ganska kass...
Men jag och pappa började undra hur mycket som är sant...kan någon berätta? Eftersom det är hollywood så kan inte förvänta sig mycket sannings enlighet, men dom måste ju ha grunder...

Mvh/ john

[Djinghis Khan]

Jag har inte sett den, men hört att den ska vara katastofalt historiskt inkorrekt

/DK M

[Zero]

De upplopp som är filmens klimax ska ha inträffat i verkligheten. Sen håller jag med att Gangs of New Tork var ingen stor film men eftersom skildringar av New York på 1800 talet är så sällsynta så tyckte jag det var intressant. Five points med sina slumområden ska vara rätt skildrat.
Charles Dickes som ofta beskrev Londons slum sa att Five points var det
absolut värsta han sett.

[Robert Sköld]

Jag har sett nästan hela filmen, och uppskattade den faktiskt som underhållning. Jag tror nog inte filmen har något speciellt stort historiskt värde, förutom själva fenomenet slum+gäng=bråk. Svenskarna formerar väl med ett gäng i filmen, undrar fall det hände på riktigt.

Förövrigt är Dicaprio en av våran tids mest underskattade skådisar, kolla Cath me if you can, lysande.

/Robert Sköld

[NIBBE]

jag har också sett filmen och jag tycker den var bra, kanske inte särskilt verkighetstrogen men underhållande.

Jag håller med Robert Kropotkin Di caprio var verkligen lysande i Catch me if you can, han var nästan lika bra i Gangs of New York

[Marcus]

Alldeles bortsett från att jag tyckte filmen var tämligen dålig (med undantag för Daniel Day-Lewis, DiCaprio däremot gjorde en blek insats jämfört med t.ex. Gilbert Grape) så är jag intresserad av att höra på vilka sätt den skulle vara historiskt inkorrekt?
Gängkrigen förekom, liksom upploppen som slogs ned av reguljära förband.

/Marcus

[jofredes]

Jag tyckte faktiskt att filmen var ball.
De som läst boken säger att den är ganska osammanhängande, den är ganska mycket baserad på de överdrivna artiklar i den tidens sensationalistiska press som beskrev gäng med 50.000 medlemmar. Det finns mer seriöst skrivna böcker om perioden på amazon. De säger dock attd det var den mest kriminella perioden i usas historia och att det var många stora gäng, de kunde strida flera månader i sträck och under tiden bröt infrastrukturen i stora delar av staden samman. Korruptionen som beskrivs i filmen är ganska sann som jag förstått, svenska polisen under samma period var inte så mycket bättre dom heller, det fanns inte så mycket val med de usla löner som betalades i de fattiga förindutriella samhällena. Både "Bill the Bitcher och de Caprios alter ego skall ha funnits på riktigt, men Bill mördades 1848 om jag minn rätt medan den andra föddes nån gång efter inbördeskriget och sålunda efter värnpliktskravallerna.
Filmen visar dock ganska bra hur USA till stor del har byggts av kriminella.

[sonderling]

Alldeles bortsett från att jag tyckte filmen var tämligen dålig (med undantag för Daniel Day-Lewis, DiCaprio däremot gjorde en blek insats jämfört med t.ex. Gilbert Grape) så är jag intresserad av att höra på vilka sätt den skulle vara historiskt inkorrekt?
Gängkrigen förekom, liksom upploppen som slogs ned av reguljära förband.

/Marcus

Såg den igår. Instämmer förövrigt med föregående talare. Kan inte säga vad som är sant eller inte. Har förlite kunskap om amerikansk kriminalhistoria, att det förekom kravaller under ACW kände jag till sen förrut.

Sedan misstänker jag att det förekom mycket konstnärligt bildspråk. Scenen där emigranterna gick av båten och direkt fick en uniform ska man nog i ta för bokstavligt. På riktigt gick det nog inte lika fort.
Den scenen fick sedan att börja undra över resten av filmen.

Men som sagt det är bara en film och ingen dokumentär och ressigören (stavning ) har rätt till lite artistisk frihet.

Sonderling

[commuter]

Filmen Gangs of New York har ju inga anspråk på att vara dokumentär; därmed faller ju också alla krav på eventuell korrekt historieskrivning. För mig gäller det för alla filmer – en film är en film. I bästa fall ger den en gnista till att undersöka vad som verkligen hände eller låg bakom.
Det finns dock en sanning - i stort - bakom filmen, och om bortser från filmens alla anakronismer, är den värd att nämnas.

Redan I början av artonhundratalet var New York en storstad, och dessutom en expansiv stortstad. Med detta följde stora problem och med automatik krav på någon slags ordning och struktur. Ett löst knutet administrativt system växte fram, ofta knutet till enskilda individer eller samfund. Den etniska tillhörigheten var inte heller oviktig. Det blev viktigt att känna nån som kände NÅN, som kunde göra något. Även med dagens mått mätt omfattade staden New Yorks ekonomiska omslutning rejäla summor redan under tidigt artonhundratal, och det fanns gott om förmågor som ville vara med och dela på den kakan.
Den främsta av dessa var Tammany-förbundet, som så småningom kom att kallas Tammany Hall efter sin administrativa huvudbyggnad och som sedan blivit synonymt med maktmissbruk, bossvälde och korruption i USA. För att kunna bibehålla denna makt – dvs. återväljas på strategiska poster år efter år – slöts en mängd allianser mellan bossarna och olika lokala gäng, där gängen lovade att de röstberättigade i deras distrikt skulle rösta på bossarna, och bossarna utlovade olika former av straffrihet för gängen.
Att ingå i ett gäng behövde inte nödvändigtvis innebära den värsta formen av kriminalitet; många gånger handlade det om olika etniska förbund – irländare, judar, italienare etc. – som förutom att vara ett slags skydd mot de andra etniska grupperna också fungerade som sällskapsklubbar, organiserade picknicker, hade kvinnoavdelningar, sjöng i kyrkokören eller hade kooperativa garage. Därför låter inte siffran 50 000 inte särskilt överdriven. Flera av de här etniska förbunden har överlevt till dags dato. Att de har en våldsam och blodig historia är det ingen som förnekar – det förekom formliga slag mellan olika invandrargrupperingar.
Samtidigt ska också påpekas att ett några av de här ”klubbarna” med åren förföll till allt mer renodlade kriminella aktiviteter. Nash nämner över fyrtio olika gatgäng, och det framgår klart att gängen från den senare delen av artonhundratalet är mer specifikt kriminella än de tidigare sammanslutningarna.
Nåväl.
William "Bill the Butcher" Cutting (Daniel Day-Lewis) är baserad på William “Bill the Butcher” Poole, en verklig slaktare med egen butik. Han var ledande figur I Bowery Boys som stödde Know Nothing-partiet. Han mördades 1855 av Lew Baker.

Happy Jack (John C. Reilly) baserades på Happy Jack Mulraney, en mordisk medlem av Gophergänget – ett legendariskt kriminellt gäng som förekom i Hell’s Kitchen, och som var så stort och välorganiserat att det fanns undervadelningar och lokala ”kommendanter”. Gophers var ett av de dominerande gängen under 1890-talet fram till sekelskiftet då det sprack sönder i mindre fraktioner.

Monk McGinn (Brendan Gleeson) baseras på Monk Eastman, en judisk gangster som ledde sitt eget gäng, the Eastmans. Bland judar i New York finns fortfarande romantiserade historier om hur Eastman skyddade sitt folk. Monk själv var drivande i sitt gäng – som i mångt och mycket fungerade som plantskola för många skurkar – men deltog med beröm i första världskriget, återvände hem och bröt med sitt tidigare liv. Hans förflutna kom dock ikapp honom och han sköts 1920.

Källor; Bloodletters and Badmen av Jay Robert Nash, N.Y. 1973, A narrative encyclopedia of American criminals from the pilgrims to the present.
Se också: http://herbertasbury.com/

[mrsund]

För er som inte har sett den så kommer här ett litet tips:
Se dokumentären som följer med på dvdn innan ni ser filmen, med lite historiebakgrund blir den mycket bättre.