orsakerna till amerikanska inbördeskriget

[Marcus]

Naturligtvis är CSA inte demokratins vita riddare. Men Habeas Corpus upphävders även i norr, och mig veterligen lades inga tidningar ner i CSA under kriget. Inte heller fängslades, mig veterligen, regimkritiker i CSA.

Jag försvarade inte Lincolns agerande utan konstaterade bara att även CSA gjorde sig skyldiga till sådana brott, därför känns det oärligt när du lyfter fram ett par saker som skedde i Nord med kommentaren "Sånt skedde inte i Syd" när annat på liknande nivå skedde där också.
Visst är det vissa som på tvivelaktiga grunder lyfter fram USA som en "demokratins vita riddare", men jag anser inte att det motiverar att man lyfter fram CSA som en "demokratins vita riddare" på ännu mer tveksamma grunder.

Det är för övrigt intressant att notera att CSA gjorde intrång i meborgarnas liv på mer genomgripande sätt än USA, detta trots sina vackra ord, t.ex kunde medborgare tvingas vittna om vilka tillgångar/skulder de hade utomlands och vilka tillgångar/skulder deras vänner/kollegor etc hade utomlands, Alabama förbjöd export av salt (under 1862 t.o.m. till andra delstater inom CSA), varor konfiskerades från privata lager, South Carolina förbjöd periodvis all export av matvaror, man satte upp pristak på vissa varor (även på transporter via järnvägarna), bankerna beordrades i vissa fall ge räntefria lån till staterna, man förbjöd 1864 all import av "lyxvaror", alla blockadbrytare tvingades upplåta hälften av sitt utrymme till varor centralmakten bestämt och 1864 tog centralmakten över all export och försäljning av bomull.
Andra intressanta aspekter är de konferenser som sammankallades i de olika delstaterna för att diskutera lämnande av unionen i flera fall stannade kvar och tog på sig att fatta beslut om saker som låg utanför deras uppdrag som t.ex. tillsätta olika kandidater i administrationen, ändra lagar, utnämna domare och ändra lagar. I Florida införde t.ex. de omgående censur och avlyssning på all telegraftrafik.
Richmond gjorde sig, föga förvånande, skyldigt till intrång på staternas rättigheter, t.ex. när de utnämnde befälhavare över olika förband, de tog över förband uppsatta med staternas pengar och skickade dem till andra fronter utan ersättning eller konfiskerade järnvägsvagnar (rent av själva spåren).

Dock fanns det naturligtvis ljusglimitar i CSA, några saker var i det närmaste befängt demokratiska, t.ex. att soldaterna valde sina befäl upp till överste, åtminstone under en period.

Dock finns det framför allt ett mörkt moln som förmörkar CSAs rykte, nämligen slaveriet och dess behandande av svarta. Slaveriet förekom visserligen även också i USA, speciellt i gränsstaterna, men på en helt annan skala.

Det var inte menat som ett slagord, utan som en slutsats. Min slutsats.

Det är ett slagord för de som hyllar CSA vilket du utan tvivel är medveten om, därför hör det som sagt inte hemma i en historisk diskussion.
Historien är inte svart och vitt, utan fylld av gråskalor, slagord bygger på ont & gott, de hör därmed hemma på gatorna, inte här.

/Marcus

[bernad_law]

Jag skulle vilja påstå att slavfrågan var mycket sekundär, och enda anledningen till att den fördes fram risken för att CSA skulle ha fått allierade från Europsa på sin sida om inte Lincon lovat frige slavarna. Hursomhelst, USA var knappast enat i frågan, då revolter uppstod i bland annat Boston, vilka Nordarmén tvingades kväsa....

[Marcus]

Ett par inlägg om filmen "Gods and Generals" har flyttats till en ny tråd.

/Marcus

[commuter]

Jag klistrar in ett längre inlägg som jag tidigare skrev på ett annat forum.
Edit: Upptäckte just hur långt det blev...huga! /Calle



Precis som alltid annars när det gäller större konflikter är det inte så enkelt att reducera orsakerna till endast en eller ett par stycken som är lätta att förstå. Det fanns goda förutsättningar för en väpnad konflikt ändå, utan att skylla allt på slavfrågan (detta inte sagt i syfte att
undervärdera dess betydelse).

Rötterna till konflikten låg längre tillbaka än så, ända tillbaks till 1776, och framförallt till 1812 års krig. Det handlade om synen på staten, på det lokala styret, men också om konkurrens och industriella fördelar. Det kan vara bra att veta att Sydstaternas gradvisa utträde ur Unionen inte alls var oomtvistat på hemmaplan; det fanns gott om sydstatsbor som ansåg att det var fullständigt vansinnigt (vilket senare visade sig i form av kompanier av sydstatare som enrollerade sig i Unionsarmén). Dessutom fanns det ett stort och ökande missnöje i ett flertal av de konfedererade staterna med just slaveriet; i ett flertal av staterna skulle antagligen slaveriet ha avskaffats ändå inom kort tid.

Värre var det med synen på regeringen i Washington; i de konfedererade staterna ansåg man att synen på tullar, landinnehav, koncessioner orättmätigt gynnade företag och verksamheter i Nord etc - något som retade absolut gallfeber på ett antal delegater från Södern. Kom ihåg att på den tiden var begreppet "liberal" som vi känner det idag något totalt obekant - att tro att det fanns en splittring i synen på hur staten skulle agera är felaktigt. I de flesta frågor hade Nord- och Sydsidans företrädare gemensam uppfattning, men genom en övervikt i invandring till Unionen kom maktcentra att förskjutas.

Man ska inte förakta den historieskrivning som säger att inbördeskriget handlade om slaveriet, men det låter otroligt att landsbygdsbor från Nord skulle gå ut och masslaktas för att befria sin svarte broder. Flera av staterna i Unionen hade relativt sent avskaffat slaveriet, och flera under vilda protester. Många officerare i Unionsarmén var från slavägande släkter, och det förekom en ohygglig diskriminering inom Unionsarmén (vilket det gjorts ett par filmer om har jag för mig).

Att sedan hävda att Södern skulle bestå av inavlade rednecks är också fel: de ociviliserade trakter som ni antagligen tänker på är av mycket senare slag.
Formellt fanns i författningen inget hinder för en stat att gå ur, men när flera stater gjorde det blev de ett hot mot just författningen - vilket de var mycket medvetna om. Att de dessutom tämligen raskt delgav president Buchanan - eftersom Lincoln inte var installerad - sin tanke om att försvara sitt land med stål och eld, och även att inkorporera fler stater kunde väl ändå ses som en krigsförklaring?

Hur som helst - garnisionen i Fort Sumter attackerades i april 1861 av konfedererade trupper (även om det var tidigt att kalla dem det) och sen rullade det på. Därefter anslöt fler stater till konfederationen. Och att de staterna begick ett brott mot författningen är det ingen debatt om!
Långt om länge har det nu pågått en intressant debatt i USA om ursprunget och förloppet (deras egen lilla revisionistdebatt). Den ena sidan företräds av diverse extremistorganisationer av typen KKK. Den andra sidan företräds av alla andra.
Den senaste forskningen visar ändå rätt entydigt att utträdet och kriget förepråkades av en liten, aktiv och högljudd minoritet. Många var från början införstådda med att en delvis degenererad överklass som baserade sitt välstånd på slaveriet, avsaknad av en burgen medelklass och en outvecklad industri, inte skulle kunna stå emot trycket från Nord.
Men ändå valde de att gå ut och dö. Det säger en del om var lojaliteterna låg under 1800-talet. Den egna staten hade - och har - en starkare ställning hos amerikanen än vi kan tro i Sverige.


Det fanns ingenting som Sydstaterna ( i fortsättningen konfederationen) kunde göra för att förbjuda slaveriet, eftersom det var en helt delstatlig fråga, som avgjordes i respektive delstats lagstiftande församling. Vilket det från början hade varit även i Unionen. Man avskaffade slaveriet delstat för delstat helt enkelt. En anledning till detta var naturligtvis den stora invandringen till nordstaterna - mängder med djupt religiösa europeiska invandrare för vilka slaveriet var en styggelse.

Redan från början fanns det stora skillnader i lagarna rörande slaveriet i de delstater som ingick i konfederationen. Georgia hade en förhållandevis liberal lagstiftning, medan Alabama och Mississippi hade en juridisk ram som närmar sig de avarter vi tänker på när vi talar om slaveri. Ett flertal av konfederationens främsta representanter var själva djupa motståndare till slaveri, men själva kärnan i konfederationens författning var att minimera den federala regeringens makt och istället lägga den på delstaterna; en tanke som blev förödande under kriget, därför att man hade helt olika förutsättningar att dra in skatter och båda upp folk till armén beroende på de delstatliga lagarna.

Man kan nog utan vidare hävda att Lincoln var en övertygad motståndare till slaveriet. Men för den sakens skull behöver han inte ha varit en förespråkare för lika rättigheter.

Obegripligt? Egentligen inte. Först måste man förstå hur samhällsströmningarna fungerade i USA under artonhundratalet. I botten låg alltid de religiösa fundamenten - och med stöd av dem kunde man hävda, vilket oerhört många också gjorde, att slaveriet var en styggelse. Att profeterna i GT hade haft slavar var oväsentligt; i NT finns ett definitivt avståndstagande från slaveri och livegenskap. Det var helt enkelt fel att ha slavar eller förespråka slaveri. Detta var också ett argument som många i Södern stödde.

Med den kraftiga tillströmning av pietistiska invandrare från Europa som skedde under första hälften av artonhundratalet följde också en tanke om att slaveriet var fel, och dessa utgjorde en massiv väljargrupp. Många hade själva flytt undan feodala system med kvarvarande livegenskap, eller hade i vart fall föräldrar som levt inom det - för de här människorna var slaveriet en otänkbarhet.

Men med detta följde inte per automatik en tanke om att de svarta skulle erbjudas lika rättigheter, att man skulle gå i samma skola eller att ens dotter skulle gifta sig med en svart man. Istället fanns det tankar om att dela ut land åt de fd slavarna, etablera egna städer (i stil med de purnordiska kolonier som fanns i t ex Minnesota) eller att helt enkelt erbjuda dem en egen delstat.
De skulle inte vara slavar men de skulle inte heller förvänta sig att de skulle bli fullvärdiga medborgare.

USA var inte på långa vägar en färdig stat, utan det förekom friskt med etniska våldsamheter i storstäderna längs östkusten, där polacker slogs mot ryssar, där tyskar slogs med varandra (eftersom Tyskland egentligen bara var ett lapptäcke av småstater) och där irländarna slogs mot alla. Vissa stridigheter var riktigt blodiga, framförallt i New York.
Tanken om att "nu har vi kommit till ett nytt land, nu ska vi hålla sams" fanns, men framförallt i de västra territorierna och staterna där man inte behövde bo i knät på varandra. Det var inte fullt lika enkelt i staterna längs östkusten.

Och fortfarande handlade det inte om att "förbjuda" slaveriet, utan varje delstat skulle ratificera beslutet i sin egen delstatliga församling. Vi kan alltså inte se på Unionen med samma ögon som vi idag ser på Sverige eller Belgien. Centralmakten hade en mycket begränsad makt om man jämför med dagens USA, och det fanns inte heller ett intresse av att skapa en stark stat - minns att många som emigrerat faktiskt hade gjort det för att slippa en stark stat med värnplikt och uppbörder, klerikalt förtryck och feodala system. Man ville inte ha det igen.

Det paradoxala är ju att just Söderns och konfederationens motstånd mot det de kallade centralmakten i Washington, och det påföljande kriget, tvingade fram en mycket starkare och bättre organiserad federal regering. Man bet sig själva i svansen flera gånger. Först förlorade man kriget, sedan hamnade regionen i ett utvecklingsmässigt vakuum (som i vissa områden bestått fram till idag) och man fick just den starka makt i Washington som man fruktat. F ö ett scenario som Jefferson Davies och flera i konfederationens styre förutspådde.

Diskussionen om vad som hänt om slaveriet avskaffats på fredlig väg känns lite...främmande. Hade det blivit krig ändå? Hade Södern undvikit ekonomisk recess? Det finns - naturligtvis - en debatt som pågår, precis som det finns en debatt om vad som hänt om man stoppat Hitler redan i München, eller om Lenin aldrig fått resa till Sverige.

De flesta historiker är överens om att det ytterst sällan är en enda faktor som utlöser stora dramatiska skeden. Istället är det ofta en kedjereaktion som hade kunnat triggas av en annan, i det historiska perspektivet, ganska obetydlig sak. Men man kan lika gärna fråga sig vad som hänt om det inte varit dimma vid Lützen eller om Hitler dött 1944

[Angus]

Trevligt med lite nytt blod i denna debatt, hoppas du är öppen för diskussion

I de flesta frågor hade Nord- och Sydsidans företrädare gemensam uppfattning, men genom en övervikt i invandring till Unionen kom maktcentra att förskjutas.

Inte direkt, förutom slavfrågan då så var järnvägsexpansionerna västerut och såklart tullfrågan två stora och omdiskuterade ämnen, där man tydligen kunde se syd-nordstatsåsikter.

Man ska inte förakta den historieskrivning som säger att inbördeskriget handlade om slaveriet, men det låter otroligt att landsbygdsbor från Nord skulle gå ut och masslaktas för att befria sin svarte broder.

Man kan kanske säga att den frågan var viktigare för sydstaterna än för nord.

Att sedan hävda att Södern skulle bestå av inavlade rednecks är också fel: de ociviliserade trakter som ni antagligen tänker på är av mycket senare slag.

Det fanns gott om "rednecks", eller "crackers", fattiga småbönder, i södern från första början. Många familjer slog sig ned i träskmarkerna och blev aldrig till några stora plantagebönder.

Formellt fanns i författningen inget hinder för en stat att gå ur, men när flera stater gjorde det blev de ett hot mot just författningen - vilket de var mycket medvetna om.

Därefter anslöt fler stater till konfederationen. Och att de staterna begick ett brott mot författningen är det ingen debatt om!

På vilket sätt bröt de mot författningen? Det kan ju verkligen sägas att söderns uppror var ett hot mot författningen som sådan, men på vilken punkt bröts den?

Långt om länge har det nu pågått en intressant debatt i USA om ursprunget och förloppet (deras egen lilla revisionistdebatt). Den ena sidan företräds av diverse extremistorganisationer av typen KKK. Den andra sidan företräds av alla andra.

Tämligen onyanserad bild av det hela, även om KKK som du säger stöder söderns agerande och lägger större skuld på nordstaterna, så finns det vanliga, "vettiga" människor som vänder och vrider på det hela för att få fram en ny bild.