Napoleon

[Användarnamn?]

Men om Napoleon hade tagit Wellington före Blücher hade kommit, hade han vunnit då?

[Kapten_Gars]

Men om Napoleon hade tagit Wellington före Blücher hade kommit, hade han vunnit då?

Om Napoleon vunnit en ev strid mot Blücher efter att ha slagit Wellington menar du? Eller om Napoleon enbart hade vunnit slaget vid Waterloo?

Huruvida Napoleon vunnit ett "nytt" slag emot Blücher beror på omständigheterna, var står slaget, hur skadad är den franska armen av segern över Wellington, hur stor är Wellingtons förlust osv.

[Användarnamn?]

Om napoleon först hade slagit wellington i spillror sedan tagit sig an blucker.

[Kapten_Gars]

Om napoleon först hade slagit wellington i spillror sedan tagit sig an blucker.

Förustatt att Grouchy antingen satte press på Preussarna från ett annat håll eller förenade sig med Napoleon så hade han troligtvis vunnit över Blücher. Om Blücher hade stannat kvar och slagits, hans stabschef mfl hade nog tryckt hårt på att man skulle dra sig undan och invänta resten av den Preussiska armen. Napoleon hade också varit tvugnen att ta hänsyn till behovet att förfölja Wellingtons armen och hålla ett hårt tryck på den.

För några år sedan så fanns det en mycket välskriven "bok" på nätet om en alternativ utgång av Waterloo "Napoleon's Waterloo Campaign -An Alternative History "av Steven Marthinsen men jag kan inte websidan längre.

[Ben]

Sedan återstod det förstås några smärre detaljer. Som Schwarzenberg med 225 000 österrikare, bayrare m.fl och Barclay de Tolly med 168 000 ryssar. Napoleon var väl helt enkelt inte densamme 1815, en Napoleon i sin krafts dagar hade väl knappast låtit Ney spela en så stor roll i en så viktig strid. Eller ens givit upp så enkelt vid återkomsten till Paris, det fanns trots allt militära resurser även efter Waterloo.

[Kapten_Gars]

Sedan återstod det förstås några smärre detaljer. Som Schwarzenberg med 225 000 österrikare, bayrare m.fl och Barclay de Tolly med 168 000 ryssar. Napoleon var väl helt enkelt inte densamme 1815, en Napoleon i sin krafts dagar hade väl knappast låtit Ney spela en så stor roll i en så viktig strid. Eller ens givit upp så enkelt vid återkomsten till Paris, det fanns trots allt militära resurser även efter Waterloo.

Självklart, oddsen var rent numerärt nära nog hopplöst emot Napoleon 1815 oavsett vad som hänt i Belgien. Den stora frågan är hur villiga koalitions medlemmar egentligen var till att för akrig för att åter placera Bourbonerna på tronen.
Jag har aldrig läst en analys som jag tycker känst till räckligt trovärdig av de olika allierades stridsvilja. Antigne så beskrivs de som villiga att kämpa till siste man för att avsätta "Monstret från Elba" eller så hävdas de att koallition fallit ihop som ett korthus bara man slagit främst britterna men även preussarna.

Davout hade en på pappret ansenlig styrka runt Paris men huvuddelen av franska armens hårda kärna hade förbrukats och gått förlorad i Belgien. Det sakandes tid och i viss mån resurser att ersätta vad som tappats, det hade ju redan tidigare varit problem med att utrusta "Armee du Nord" enligt reglementet, t.o.m Gardet hade förband som var minst sagt dåligt rustade jämfört med tidigare.

Och som du säger så hade Napoleon anno 1815 passerat sin bästa tid, hans fysik verkar helt enkelt inte hänga med längre även om intellektet emellan åt har samma skärpa som förut. Problematiken med valet av underlydande var stort, här fattade Napoleon en rad felaktiga beslut alltifrån att ge Ney ett flygelbefäl till att göra bordern Jerome till divisionschef.

[Ben]

Förmodligen behövdes Davout i Paris, men frågan är om han inte behövts minst lika mycket vid armén. Ney var kanske den tappraste av de tappra, men det var ju inte riktigt det som behövdes vid Waterloo.

[Användarnamn?]

Vem skulle vara istället för Ney? Bonaparte?

[Kapten_Gars]

Vem skulle vara istället för Ney? Bonaparte?

Du är medveten om att N. Bonapart redan var med vid Waterloo?

Vad Napoleon behövde var en skicklig och pålitlig underlydande som kunde leda den del av armen i Blegien som han själv inte var med vid. 1815 så var den franska armen indelad i två flyglar, den högra som leddes av Ney och den vänstra som leddes av Grouchy. Förutom de två flyglarna fanns fristående trupper som gardet och reservkavalleriet.
Vid Waterloo så stred Ney's högra flygel tillsmmans med de extra trupper som Napoloen hade med sig, under inte obetydlg del av slaget så var det Ney som stod för den taktiska stridsledningen, inte Napoleon. Ney var visserligen mycket tapper och kunde inspirera sina trupper bra men han hade också en klar tendens att fastna i striden på åg nivå och agera chef för ett en brigad eller division istället för att agera som chef över halva armen. Han tappade kontrollen över slaget helt enkelt.

Om den brilljante Louis Davout (som var kvar i Paris) hade ersatt Ney så kan man vara säker på att han inte hade begått några av Neys misstag och väldigt få egna. http://en.wikipedia.org/wiki/Louis_Nicolas_Davout
Davout var helt enkelt så nära den ideale militäre ledaren det går att komma på många punkter.

En annan man som säkerligen hade fungerat bättre än Ney var Eugene de Beauharnais men hans svärfar (Kungen av Bayern) lyckades övertala honom att inte återvända till Frankrike 1815
http://www.magweb.com/sample/s1st/sfe31eug.htm

[Användarnamn?]

Nej, inte bonaparte utan den svenske kungen bernadotte, hade bernadotte skött det bättre?

[Kapten_Gars]

Nej, inte bonaparte utan den svenske kungen bernadotte, hade bernadotte skött det bättre?

Nej, Benadotte hade en klart begränsade militär förmåga.

[Användarnamn?]

men bernadotte var ju med vid austerlitz, han gjorde ju rätt bra ifrån sig. jag har också för mig att blucker inte riktigt var frisk i bollen.

[Kapten_Gars]

men bernadotte var ju med vid austerlitz, han gjorde ju rätt bra ifrån sig. jag har också för mig att blucker inte riktigt var frisk i bollen.

Att någon har varit med i ett slag säger inget om deras kapacitet, man måste se vad de faktiskt gjorde i slaget, Bernadottes kår spenderade en stor delav slaget som reserv, det var de dugliga marskalkarna som Davout, Lannes, Murat och Soult som fick lösa de viktiga&svåra stridsuppgifterna vid Austerlitz.

Blücher led förvisso av episoder av någon form av sinnesjukdom eller begynnande senilitet emellanåt men inte under juni 1815. Dessutom så stod hans stabschef Gneisenau för en stor del av jobbet, Blücher pekade med hela handen och eldade upp manskapets stridsvilja med sin närvaro. Hans kårchefer hade också rätt stora ramar att röra sig inom och löste sina stridsuppgifter relativt självständigt, preussarna var ju de som bäst tagit till sig det "franska systemet" vad gällde taktik och ledarskap.

[SuperPalle]

Ett litet sidospår om Bernadotte:

Var inte han befälhavare för den koalitionsarmé som slog Ney, och någon annans, trupper två gånger (och ganska ordentligt) i preussen? Dessutom så har jag för mig att han hade en ganska betydande befälsplats under slaget vid Leipzig. Så helt oduglig tror jag helt klart inte att han var. Men det fanns nog många andra som var på samma nivå med honom i Napoleons arméer.

[Kapten_Gars]

Ett litet sidospår om Bernadotte:

Var inte han befälhavare för den koalitionsarmé som slog Ney, och någon annans, trupper två gånger (och ganska ordentligt) i preussen? Dessutom så har jag för mig att han hade en ganska betydande befälsplats under slaget vid Leipzig. Så helt oduglig tror jag helt klart inte att han var. Men det fanns nog många andra som var på samma nivå med honom i Napoleons arméer.

Benadotte var mycket riktigt chef för den "Norra Armen" 1813 men hans insatser under slagen var begränsade, de flesta av striderna sköttes av hans underlydande med begränsade kontroll och stöd uppifrån. Detta ledde till att flera chanser missades.

Vid Gross-beren så hade Bernadotte 110.000 man mot Oudinots 64.000 man men bara de två Preussiska kårerna var i elden och det var eget initativ som Bülow gick till angrepp mot Reynier. Nederlagt vid Gross-beren var inte stort för fransmänen, förlusterna i två av3 kårer var försummbara och Reynier som var värst drabbad hade bara förlorat 16% av sin kår. Några allvarliga försök att sett press på de retirerande fransmänen förkom inte heller trots det enorma numerära övertaget till Bernadottes fördel.

Dennwitz var återigen i praktiken ett slag mellan fransmän (och deras tyska och polska allierade och preussare. Ryska och
Svenska trupper var knappt inblandade och stridsledningen på allierade sida kom återigen att vila på de preussiska kårchefernas axlar, inte hos Kronprinsen av Sverige. De preussiska förlusterna i själva slaget var faktiskt högre än de franska, nästa 9300 man mot 8000. Däremot så förlroade fransmänen en betydande del av sitt artilleri och sin tross och deras stridsmoral fick sig en allvarlig knäck, det senare drabbade de pro-franska tyska enheterna särkskilt hårt.
Trots segern och sitt betydande övertag så försummade Bernadotte igen förföljning vilekt gjorde att den saragde franska armen kudne slippa undan. En ordentlig insats av den Norra armen hade med stor säkerhet fullständigt rivit upp Neys arme.

Vid Leipzig så anlände Bernadotte lagom tills dess att slaget i praktiken var över och hans arme deltog bara i de avslutande striderna. De allierade hade utan större problem kunnat fullborda sin seger utan hans närvaro.