Sista veteranerna från Finska kriget och krigen 1813-14

[Ördög]

Efter att ha "återupptäckt" den rätt så avsomnade tråden om de sista veteranerna från Stora nordiska kriget, samt med vanan inne att med jämna mellanrum uppdatera Flashback-diskussionen om kvarlevande och nyligen avlidna deltagare i andra världskriget, började jag tänka på andra konflikter i Sveriges och Finlands långa historia, och vilka som kan ha varit de sista personerna som deltagit i dessa. Till exempel 1808-09 års krig. Är det någon knappolog eller kalenderbitare som råkar veta hur många deltagare som levde ännu 60 eller 70 år efteråt? Vet man alls vem som levde längst? Samma fråga gäller deltagare från operationerna i Tyskland 1813-14 och fälttåget mot Norge 1814.

Bland de mest långlivade var Carl Reinhold von Heideman, född den 9 januari 1790 på Pilkanmaa i Itis / Iitti socken, numera Kouvola stad. Han blev fänrik vid Tavastehus regemente 1805, deltog i striderna vid Yppäri / Pyhäjoki, Siikajoki och Alavo, kvarstod i svensk tjänst efter att Finland avskilts från moderlandet, och inledde 1810 tjänstgöring vid Kronobergs regemente. Han deltog som löjtnant i kriget i Tyskland 1813 och var med vid Grossbeeren, Dennewitz och Leipzig. Hans militära bana fortgick ända till 1849, då han fick avsked som överstelöjtnant. Han dog den 29 maj 1877 på Ön i Sjösås socken.

https://www.adelsvapen.com/genealogi/Vo ... 2293#TAB_4
https://runeberg.org/elgenst/3/0542.html
https://runeberg.org/scttaflor/0021.html
https://digitaltmuseum.se/021019715335/ ... -1790-1877

Då von Heideman dog 1877 skrev pressen att han var den siste kvarlevande av de män, vars namn nämnts i Fänrik Ståls sägner (vars diktare gått bort tre veckor före honom). Heideman dyker upp i elfte strofen av Adlercreutz.

https://www.nykarlebyvyer.nu/sidor/text ... lercre.htm

Se dessa män! von Essen, djärv, vid svärdet van,
Med Heideman och Ramsay vid sin sida,
Se, hur i språng de rusa fram på blodad plan!

Öfwerstelöjtnant E.R. von Heideman. (Hufvudstadsbladet 10.06.1877)
https://digi.kansalliskirjasto.fi/sanom ... 154?page=2

Länge levde även överstelöjtnant Carl Johan Thuneberg. Han var född i Asikkala den 17 juni 1791, gick 1808 i krigstjänst som 17-årig frivillig, tjänstgjorde vid Tavastehus regemente, avancerade snabbt till sergeant, var med i slaget vid Siikajoki och tilldelades Svärdsordens tapperhetsmedalj. Efter krigsslutet antogs han 1812 som löjtnant vid den nyuppsatta Tavastehus bataljon, och skulle med denna sättas in i kampen mot Napoleon. Men kriget tog slut innan dess. Thuneberg fortsatte sin krigarbana till 1833, och verkade därefter som bland annat brandmästare i Helsingfors. Han dog där den 7 januari 1873.

Dödsfall. (Vikingen 08.01.1873)
https://digi.kansalliskirjasto.fi/sanom ... 913?page=3
Afliden weteran. (Åbo Underrättelser 11.01.1873)
https://digi.kansalliskirjasto.fi/sanom ... 128?page=2

Hög ålder nådde också Pehr Georg Sparre af Söfdeborg (även formen Per Georg används), född den 4 maj 1790 på Lessebo i Hovmantorp, fänrik vid Kronobergs regemente 1807, deltagare i en rad drabbningar i Finland samt i slaget vid Sävar där han blev sårad. Han var också med i kriget i Tyskland och i det norska fälttåget. Han tjänstgjorde ända till 1856, då han fick avsked som överste. Därtill författade han en rad romaner och var en skicklig tecknare. Han dog den 23 juli 1871 i Karlskrona.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Pehr_Sparre
https://runeberg.org/sbh/b0494.html
https://runeberg.org/elgenst/7/0436.html

Dödsfall i Swerige. (Åbo Underrättelser 01.08.1871)
https://digi.kansalliskirjasto.fi/sanom ... 202?page=2

Och så kan man förstås nämna Gregori Fredrik Tigerstedt, född den 10 februari 1784 i Jorois, 1808 fänrik vid Savolax / Savolaks regemente, blesserad vid Revolax / Revolaks, efter fredsslutet i rysk tjänst, fick avsked som överstelöjtnant 1831. Blev vid 50-årsminnet av krigsutbrottet, år 1858, besjungen av Runeberg i dikten Fänrikens hälsning. Dog i Helsingfors den 19 maj 1863.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Gregori_F ... Tigerstedt
https://runeberg.org/nfci/0036.html
https://tigerstedt.fi/persongalleri/gre ... 1784-1863/

Fortsättning följer ...

[Hans]

Intressant, tack.

Kan inte tillföra något men läser gärna mer.

MVH

Hans

[a81]

Hade en släkting (vanlig soldat) som var med i kriget Tyskland 1813. Jag har inte hans dödsdatum framför mig nu, men han dog en bit in på 1870-talet ungefär 80 år gammal.

Om man tänker kriget i Tyskland 1813 eller kriget i Norge 1814, så måste det väl finnas någon som levde in på 1880-talet eller rent av 1890-talet.

Ungefär 25 000 svenska soldater verkar ha deltagit i Tyskland 1813 och cirka 42 000 i Norge 1814. Vissa kanske var med på båda ställena? Vi kan därför räkna med att det var ungefär 50 000 män totalt. Kanske var 20 000 av dem riktigt unga (födda på 1790-talet)? Idag skulle väl ungefär 100 av dessa 20 000 män bli minst 100 år gamla. Dock har antalet 100-plussare ökar 20 gånger (!) bara de senaste 50 åren. Så långt tillbaka som slutet av 1800-talet var 100-åringarna mycket få. Någon enstaka av veteranerna från 1813/1814 bör dock ha blivit ungefär 100 år.

Jag gissar därför att den sista veteranen från 1813/1814 levde 1793-1891 eller något liknande.

Läste nu att den siste norske veteranen från kriget 1814 hette Lars Jespersen Kike och levde 1796-1897:

https://en.m.wikipedia.org/wiki/List_of ... s_and_wars

Så den siste svenske veteranen från samma krig dog säkert också på 1890-talet...

[Ördög]

Carl (Karl) Gustaf Polviander, på finska stundom kallad Kaarle Kustaa Polviander, född 5 mars 1788 i Mouhijärvi, avliden som 88-åring i Kuru den 28 september 1876, ska naturligtvis nämnas här. Han anses ju allmänt som en av förebilderna till fänrik Stål.

Polviander var sonson till Isak Polviander (1712-1796), som i mer än 50 år var kyrkoherde i Mouhijärvi, och son till Isak Emanuel (1758-1835), som tjänstgjorde som faderns adjunkt. 1797 fick fadern tjänst i Ruovesi, och 1807 blev han kaplan i Kuru. Carl Gustaf skickades till Åbo för att gå i skola, han blev student som 15-åring och skulle naturligtvis studera till präst. Men studierna smakade honom inte, han gillade bättre att festa och slå runt med sin kamrat Jakob Henrik Zidén, en annan urspårad prästson. De båda oduglingarna relegerades från universitetet, och tog vid årsskiftet 1803-04 tjänst vid Björneborgs regemente.

Polviander passade ypperligt för militäryrket, han var en bjässe på 190 centimeter och helt tvåspråkig. Som furir skickades han 1805 med sitt regemente till Pommern för att slåss mot Napoleon, och 1807 blev han sårad i axeln utanför Stralsund. I finska kriget var Polviander med i striderna vid Kuuskoski, Siikajoki, Nykarleby, Lappo (där en explosion gjorde att han miste hörseln på vänster öra), Kauhajoki (där han fick en kula i knäet), Lappfjärd, Jutas och Oravais. I kapitulationen vid Kalix hade han den smärtsamma uppgiften att överlämna regementets fana till fienden. Han övervägde att slita fanan i trasor och slå sönder stången, men då han såg de andra fanbärarna lämna ifrån sig fälttecknen oskadda, följde han deras exempel.

Som bara 22-årig veteran återvände Polviander till Kuru, där han fått behålla sitt boställe Hainari. Han var gift två gånger och fick 18 barn. Ofta drog han på jakt eller fiske med kapten Erik Gustaf af Enehjelm på Ritoniemi gård. När Runeberg 1825-26 vistades i gården som informator, lärde han känna Polviander och hörde honom berätta historier från kriget.

När finska krigets 50-årsminne 1858 firades i Tammerfors, var Polviander hedersgäst, iförd sin slitna uniform. Han ansågs allmänt (om det var sant vet jag inte) som den siste i Finland bosatte veteranen från 1808-09 års krig, och hans jordfästning i Kuru den 15 oktober 1876 var en stor patriotisk manifestation. (Hans forne svirar- och stridskompis, den tappre fänrik Zidén - av Runeberg postumt befordrad till löjtnant - hade fallit vid Virta bro den 27 oktober 1808, vilket alla läsare av Fänrik Ståls sägner känner till.)

https://freepages.rootsweb.com/~egreef/ ... iander.htm

En ibland de sista qvarlefvande hjeltarne från 1808-1809 års krig (Finlands Allmänna Tidning 06.10.1876)
https://digi.kansalliskirjasto.fi/sanom ... 102?page=1

Ett besök hos veteranen K. G. Polviander (Tammerfors Aftonblad 27.08.1886)
https://digi.kansalliskirjasto.fi/sanom ... 256?page=3

Två år efter Polviander, den 3 juli 1878, avled i Stockholm kapten Carl Gustaf Nyberg, även han vid en ålder av 88 år (samt 1 månad och 14 dagar). Han var stockholmare, inledde sin militära bana som 18-åring år 1808, skickades som livdrabant till Finland och fick smaka krutrök vid Lemo och Kimito. År 1810 överfördes han till Upplands regemente, 1812 blev han officer. Han deltog i fälttåget 1813-14, var med i slagen vid Grossbeeren och Dennewitz och i stormningen av Leipzig. Han var också med i norska kampanjen, Han befordrades till kapten 1825 och tog avsked 1852, varefter han tjänstgjorde som postmästare, först i Ånäset och från 1856 i Strömstad. 1874 erhöll han avsked med pension.

Afliden veteran. (Korrespondenten 20.07.1878)
https://tidningar.kb.se/kt388wk3h8rr4vfd/part/1/page/2

[Hans]

Tack Ördög.

MVH

Hans

[a81]

Jätteintressant, men borde det inte finnas någon som levde lite längre? Den siste norske veteranen från kriget 1814 hette Lars Jespersen Kike och levde 1796-1897. 101-åringar var mycket ovanliga på 1800-talet, men nog borde någon ung soldat i Finska kriget 1808-1809 ha blivit uppåt 95 år i alla fall?

Finns det verkligen ingen veteran som levde ungefär 1790-1885?

[Ördög]

Finns det verkligen ingen veteran som levde ungefär 1790-1885?

Det finns det säkert, och det är stimulerande att gräva fram uppgifter om dem. Den här killen, som senare skulle låna sitt namn åt en känd förbrytare , måste ha varit en av de absolut sista.

Vice korporalen Lars Ferm från Berga i Rengsjö (Regnsjö stavades namnet på den tiden) dog den 13 augusti 1884, bara en månad innan det gått 75 år sedan freden i Fredrikshamn! Ferm var född 1788, och blev nästan 96 år. Enligt vad han själv berättade, så kallades han in i lantvärnet 1808, blev 1809 soldat vid Arbrå kompani av Helsinge regemente, skickades upp till Västerbotten för att slåss mot ryssarna, deltog i striderna vid Hörnefors och Röbäck, och marscherade efter träffningen vid Ratan femton mil efter ryska trossen.

Under dessa bataljer fälde han med en och samma kula en högre rysk officer jemte dennes son, för hvilken bragd han skulle fått medalj för tapperhet i fält; men detta vedermäle råkade tillfalla en, som vid tillfället icke ens var med.

Ferm deltog också i fälttåget mot Norge, bevistade flera arbetskommenderingar, till exempel vid bygget av Göta kanal, och erhöll avsked med pension 1836.

En veteran mindre. (Söderhamns Tidning 20.08.1884)
https://tidningar.kb.se/n60fh35006psz96/part/1/page/2

Afliden svensk veteran. (Morgonbladet 26.08.1884)
https://digi.kansalliskirjasto.fi/sanom ... 348?page=3

En och annan av deltagarna i den norska kampanjen 1814 levde ännu längre, till exempel överstelöjtnant Otto Henrik Nordenskjöld. Han var född på Fårebo i Misterhults socken den 11 december 1792, blev kadett vid Karlberg 1804, utexaminerades i april 1808 och tog tjänst som underlöjtnant vid 1. livgrenadjärregementet. Han skickades tydligen inte till Finland, men blev i mars 1809 befalld att med ett batteri från Svea artilleriregemente dra ut för att stoppa Georg Adlersparres framryckning mot Stockholm. Statsvälvningen kom dock emellan, och inbördeskriget bröt aldrig ut. På sommaren 1809 kommenderades den 16-årige Nordenskjöld till Västerbotten, men det blev fred innan han kom fram.
I 1814 års krig mot Norge deltog Nordenskjöld, nu som premiärlöjtnant, i "affärerna" i Tistedalen, vid Kjølbergs bro och Glommen. Han tjänstgjorde i armén till 1848, då han tog avsked som överstelöjtnant.
Med sin fru och kusin, Flora Gustava Nordenskiöld, fick Otto Henrik Nordenskjöld tretton barn. Han var vid god vigör in i höga ålderdomen, och dog den 15 september 1888 på Karlstorp (Jönköpings län), 96 år gammal.

https://www.adelsvapen.com/genealogi/No ... 6ld_nr_357 (Tabell 6)

Dödsfall. (Svenska Dagbladet 18.09.1888)
https://tidningar.kb.se/4ngkcrtg5m7tqrx/part/1/page/2

Dödsfall i Sverige. (Finland 22.09.1888)
https://digi.kansalliskirjasto.fi/sanom ... 163?page=3

[Ördög]

Gratialisten Bengt Runn från Bramstorp i småländska Tegnaby "erhöll uppbrottsorder från stridsbanan här nere" den 10 augusti 1882. Han var född 1787, och således 94 eller 95 år vid sin död. Han hade deltagit i finska kriget samt i fälttågen i Norge och Pommern. Han war en wänlig och fridsam man och talade gerna om sina ungdomsäfwentyr, hade inga samwetsqwal öfwer att han en gång "skjutit en ryss, så att han stöp på fläcken", och skröt gerna i förtrolighet öfwer sina små kärleksäfwentyr med de pommerska jäntorna, hwilka (äfwentyren nämligen) efter hans egen utsago woro både många och "konstiga".

En krigare af gamla stammen (Ljungbyposten 16.08.1882)
https://tidningar.kb.se/jwc4n6c7gkx0hg2v/part/1/page/2

Afliden weteran. (Vestra Nyland 25.08.1882)
https://digi.kansalliskirjasto.fi/sanom ... 972?page=3

Den gamle krigsbussens död noterades i flera tidningar, ofta med Bramstorp återgivet som Wramstorp. Smålandssocknen Tegnaby har i Vestra Nyland blivit Tegneby - det är en socken i Bohuslän.

Nils Klingstedt från Hanaböle i Helsinge socken avled den 4 februari 1883, även han 95 år gammal. Han hade deltagit i finska kriget som flöjtblåsare vid Åbo bataljon. Under sina sista 25 år livnärde han sig med korgmaterialarbeten, som han om lördagarna hämtade till staden för försäljning.

Afliden weteran. (Hufvudstadsbladet 08.02.1883)
https://digi.kansalliskirjasto.fi/sanom ... 701?page=2

Afliden weteran. (Folkwännen 08.02.1883)
https://digi.kansalliskirjasto.fi/sanom ... 55?&page=2

[Ördög]

Den 19 december 1880 dog i Sotkamo f.d. fänriken vid Kongl. Österbottens regemente Fredrik August Ståhlberg, i en ålder av 90 år och 13 dagar. Han inledde sin tjänst vid Kemi kompani som 17-åring 1807, deltog i striderna vid Paukarlahti (Paukarlaks), Virta bro och Pulkkila, och var med vid finska härens upplösning i Umeå. Hans stora dyrgripar var en avskrift av det tal som Döbeln då höll, samt en silvermedalj med påskriften För tapperhet i fält, som han fått ta emot ur Döbelns egen hand. Senare verkade Ståhlberg bland annat som länsman i Sotkamo. Han var en ståtlig karl, som mätte "tre aln och en tvärhand", det vill säga runt 1,90 meter, och han var vid god vigör in i hög ålder.

Afliden veteran från 1808-1809. (Hufvudstadsbladet 04.01.1881)
https://digi.kansalliskirjasto.fi/sanom ... 936?page=2

Ståhlberg gifte sig med Anna Margareta Snellman (1789-1883), som var änka efter kaplanen Evijärvi Jakob (Jacob) Castrén (1781-1816). Hon var ännu inte trettio år och redan mor till tre barn. Fredrik August och Anna Margareta fick fem barn till, av vilka Johan Gabriel (1832-1873) blev präst. Han gifte sig med Amanda Gustafva (Gustava) Castrén (1841-1907). Och deras son Carl (Karl) Johan Ståhlberg (1865-1952) skulle som gymnasist och student förfinska namnet, först till Kaarlo Juhana och sedan till Kaarlo Juho, och så småningom bli republiken Finlands första president.

https://visithaapajarvi.fi/nahtavyydet/ ... kotimuseo/
https://jaanasklukkari.com/2022/05/13/s ... audattuja/
https://www.geni.com/people/K-J-St%C3%A ... 0575263477

[Ördög]

Nämnas bör även Johan (Juho) Fågel, född 1780 och avliden den 26 juni 1876 i Toivakka öster om Jyväskylä. Får man tro minnesrunorna hade han vid krigsutbrottet 1808 tjänstgjort på Sveaborg, och varit med då fästningen överlämnades till ryssarna. Äfven jag gret med de andra, berättade han efteråt om denna skammens dag. Han tycks ha lyckats ta sig upp till armén i Österbotten, tjänstgjorde sedan i Adlercreutz' styrkor, och deltog i flera drabbningar. I slaget vid Ruona (1 september 1808) blev hans kamrat bredvid honom avklippt på mitten av en kanonkula. Se bara de otäckorna huru de understå sig skjuta oförsigtigt i min närhet, hade han då yttrat lugnt.
Fågel, som beskrivs som vänlig och fromsint, närvarade ännu på vintern före sin död vid läsförhören, och kunde läsa i bok utan glasögon.

Afliden veteran från 1808-1809. (Finlands Allmänna Tidning 20.07.1876)
https://digi.kansalliskirjasto.fi/sanom ... 54?&page=1

Afliden finsk weteran (Morgonbladet 20.07.1876)
https://digi.kansalliskirjasto.fi/sanom ... 57?&page=2

En annan seglivad gubbe var Jonas Staf (Johansson) från Älghult, som var född den 25 maj 1788 och dog den 10 januari 1884. Han hade i unga år skrivits in som vargeringskarl, och blev i slutet av 1808 soldat för roten nummer 20 Suletorp av Kalmar regemente - sedan hans förträdare stupat. Han tjänstgjorde "med utmärkelse" i både finska kriget och under fälttåget i Tyskland, och fick avsked 1846 - som 58-åring!

Även Staf hade en stark hälsa och var vid god vigör ända till slutet. Minnesrunorna berättar att han kunde till följd av själens spänstighet och understödd af sitt goda minne för den nyfikna ungdomen ännu sistlidne sommar tälja sina öden, hvarvid, då frågan blef om någon het dust med fienden, gubbens ögon lyste med ungdomlig glans; man märkte då att den gamle, så att säga, lefde om igen gamla, för honom så kära tider. Samt att han älskade kriget som en kär sysselsättning och kunde icke anse någon som soldat, hvilken icke luktat krutrök. Och att han afgudade Carl Johan, hvilken vid sin ankomst till Sverige genast blef hela svenska härens och i synnerhet manskapets gunstling.

Vår tid förstod han icke, liksom vår tid icke förstod honom; men den gamles väldige gestalt visade för vårt vekliga slägte en trogen bild från den tid, då uppoffring och fosterlandskärlek ännu räknades bland svenska folkets dygder. Kan man få ett finare eftermäle än så?

Afliden veteran. (Smålandspostens veckoblad 24.01.1884)
https://tidningar.kb.se/x9qbwcv9v78v9k1d/part/1/page/1

Afliden veteran från finska kriget. (Nya Pressen 30.01.1884)
https://digi.kansalliskirjasto.fi/sanom ... 00?&page=2

https://www.geni.com/people/Jonas-Staf- ... 8321885826

Jonas och hans fru nämns också denna rapport om kulturmiljön i Hohult (sidan 42).

https://www.lansstyrelsen.se/download/1 ... tresse.pdf

Johan (Jonas) Johansson Stafs torp tillhörde Sulatorpsegendomen i Hohult. Han deltog i fälttåg 1808-1809, när Danmark-Norge förklarade krig mot Sverige, liksom fälttåg i Tyskland när Napoleonkrigen gick mot sitt slut år 1813-1814. Jonas omskrivs i Post- och Inrikes Tidningar i januari år 1884: ”Den 10ds afled forne vargeringskarlen och soldaten Jonas Staf i Elghult, 95 år, 7 månader och 15 dagar”.

Redan 1806-1814 var han skriven på soldattorpet i Suletorp, gift med Cajsa Jonsdottter, senare med Annika Nilsdotter. År
1846 fick han avsked ”i anseende till ålder och allmän kroppssvaghet”, men han levde alltså i 38 år till och bodde sedan i
backstuga under soldattorpet.

[Ördög]

Uppräkningen kan fortsätta med Reinhold Gustaf Gripenberg, född 1792 i Nastola, volontär vid Tavastehus regemente 1805, kadett 1807, befordrad till fänrik strax efter krigsutbrottet 1808 och deltagare i en rad drabbningar. Efter fredsslutet överflyttade han till till Sverige och Södermanlands regemente, fick avsked som kapten 1831, och dog den 1 april 1875 i Stockholm vid 86 års ålder.

Dödsfall. (Aftonbladet 05.04.1875)
https://tidningar.kb.se/7rknczmk27pwvqf/part/1/page/3

Afliden finsk-swensk weteran. (Folkvännen 14.04.1875)
https://digi.kansalliskirjasto.fi/sanom ... 411?page=3

https://www.adelsvapen.com/genealogi/Gripenberg_nr_931 (Tabell 22)

Reinhold Gustaf, född 1792-07-19 i Nastola socken. Volontär vid Tavastehus regemente 1805. Korpral därst. s. å. 25/6. Kadett på Haapaniemi 1807-10-01. Fänrik vid förutn. regemente 1808-03-20, vid Hälsinge regemente 1810-06-19 och vid Södermanlands regemente 1811-04-02. Löjtnant därst. 1813-03-16. Kapten 1822-06-11. Avsked 1831-02-07. CXIVJoh:s medalj 1854. RSO 1858-04-28. Död 1875-04-01 i Stockholm. Han var med vid Lappo, Alavo, Virdois, Ruona och Salmis. Gift 1820-11-26 Alvesta med stiftsjungfrun Jakobina Gustava Gyllenhammar, född 1792-08-28, död 1868-08-18 i Stockholm, dotter av kaptenen Carl Gustaf Gyllenhammar, och hans 1:a fru Margareta Eleonora von Schoting.

Det är fascinerande att se hur det svenska rikets sprängning 1809 märktes inom de gamla krigar- och adelsätterna. Unge Reinhold Gustaf hade fyra systrar och fyra bröder. Flickorna, som vid fredsslutet var 5, 12, 15 respektive 20 år, stannade alla i Finland och blev stiftsjungfrur. Endast en av dem gifte sig. Tre bröder, 18-årige Carl Johan, 13-årige Jakob Henrik och 10-årige Adolf Albrekt, flyttade likt Reinhold till Rest-Sverige och fortsatte på den redan inledda eller utstakade krigarbanan. Den yngste brodern, bara 6-årige Claes Leonard, stannade däremot likt systrarna i Finland, tjänstgjorde i storfurstendömets trupper, deltog i turkiska fälttåget 1829 och dog i dagens Bulgarien.
Även syskonskarans föräldrar, överstelöjtnant Reinhold Vilhelm Gripenberg (1756-1820) och Charlotta Catharina Wallens (1769-1845), levde sina återstående liv i Finland.

En knapp månad före Gripenberg, den 6 mars 1875, avled i Svensta (numera Svenstaberg) i Berg i Jämtland nära 81-årige fältväbeln Johan Gustaf Edberg. Uppsalapojken Edberg hade som 14-åring gått i frivillig tjänst som trumslagare, deltagit i den snöpliga landstigningen vid Lemo den 19 juni 1808, och likt resten av den överskeppade truppen fått kliva på båten igen efter 18 timmars strid. I dödsrunan skaldades Att trumslagaren Edberg icke gick fri från att kläda blodig skjorta i denna strid, derom wittnade hans ärr efter sabelhugg på wenstra armleden, ett lansstygn i ena ljumsken och ett bajonettstygn under wenstra ögat. Sommaren 1809 var han med om fälttåget i Västerbotten, striden vid Hörnefors och skärmytslingen vid Umeå.
Edberg tjänstgjorde som volontär vid norska gränsen 1814, blev 1816 sergeant och 1820 fältväbel, och tog avsked 1844 efter 36 år armétjänst. För sitt wälförhållande och rättskaffenhet som krigsman belönades han med twenne särskilda underhåll från olika kassor, Begåfwad med god helsa kunde han med raskhet tillryggalägga sina resor till fots. Han talade alltid med hänförelse om Finlands sista krig och dess blodiga bragder. Vid begravningen den 18 april 1875 stod en avdelning av Bergs kompani som hedersvakt.

Meddeldt. (Jemtlands Tidning 01.05.1875)
https://tidningar.kb.se/8ldhqwnl6ljs9rl1/part/1/page/2

Afliden veteran. (Hufvudstadsbladet 18.05.1875)
https://digi.kansalliskirjasto.fi/sanom ... 78?&page=2

https://forum.rotter.se/index.php?topic=141125.0