Vem gick först i formationen?

[Aberg]

Hur bestämdes vem som skulle stå i första ledet i en stridsformation under Napoleonkrigen? Bortser vi ifrån att en granat eller kanonkula alltid kan slå ner lite varstans, så känns det spontant som om en plats långt bak i leden skulle vara att föredra. Längst fram i ledet måste däremot vara en riktig nitlott.

Hur bestämde man vem som skulle stå vart? Hade varje soldat sin egen plats i ledet, eller skedde placeringen slumpmässigt när man ställde upp sig? Jag har svårt att föreställa mig det, eftersom formationen då mest borde likna ett fiskstim där alla försöker gömma sig bakom varandra. Eller det kanske var en önskvärd hedersplats att stå först? Någon som kan ge mig klarhet i detta?

[SuperPalle]

Jag vet inte mycket om just detta med Napoleonkrigen, men under Karolinertiden i Sverige så var ju manskapet uppdelat ända ned till 6manna gruppnivåer. Dessa grupper hade en speciell position åtminstonde under marsch (i teori i alla fall, om de nu gick på så snörräta led i verkligheten är väl svårt att säga) så det verkar inte orimligt att dessa grupper skulle ha en bestämd plats också i bataljonen när den var uppställd för strid.

Om jag gissar, så skulle jag tro att det helt enkelt var lite slump som avgjorde. Att man hade en karta där det stod var första roten, andra etc. skulle stå, och så ställde man upp så.
Jag har aldrig någonsin hört något om att det skulle vara en heder att gå först.

[lampros]

I täten för gamla tidens kompanier gick FÄNRIKEN som bar FANAN.

Och när han föll måste någon annan - DU - ta upp den.

[Örjan]

I täten för gamla tidens kompanier gick FÄNRIKEN som bar FANAN.

Och när han föll måste någon annan - DU - ta upp den.

Det finns nationalromantiska målningar från 1800-talet där fanbärarna går i täten men detta har inget med verkligheten att göra. Under den karolinska tiden gick fänrikarna med sina fanor i mitten av bataljonen mellan det andra och tredje ledet (av fyra). Förhållandena lär ha varit likadana under andra perioder också.

När det gäller ursprungsfrågan så måste man tänka på att det inte var helt lätt att veta var man kommer att hamna i stridslinjen när man först formerar sig till marsch. Under marsch gick man nämligen i kolonn och om man sedan vid strid skulle formera om sig till linje (vilket britterna fortfarande gjorde under Napoleonkrigen) så gick det till på så sätt att varje soldat gjorde en 90 graders sväng. Men beroende på om det blev en högersväng eller vänstersväng kunde en soldat som stod ytterst i kolonnen hamna antingen i främsta linjen eller längst bak.

Under Napoleonkrigen var det dock kolonntaktik som dominerade även vid strid och jag antar att de som tog täten var utvalt manskap som hade utmärkt sig för tapperhet. I de karolinska bataljonerna fanns det till exempel en fanvakt som omgav fanorna och som var speciellt utvalda för att försvara dessa.