När försvann äldre tiders efternamn

[BMJ]

En bekant,Rune, född i Dalsland 1930 vars far hette Karl Andersson, titulerade sig Rune Karlsson till dess att han började skolan. Där sa lärarinnan att han skulle Andersson istället, eftersom efternamnet skulle gå i arv. När försvann denna ordning, att ge barnen efternamn med faderns namn plus tilläget son eller dotter. (kallas för något speciellt som jag glömt bort) från Sverige?

[Markus Holst]

Jag tror att patronymikon försvann som mass-företeelse under 1800-talet, men jag hade en lumparkompis, född 1961, i vars familj fortfarande använde patronymikon. Så det förekommer nog fortfarande, även om det inte är vanligt.

Dessutom tror jag att lärarinnan hade fel. Det finns nog ingen lag om det?

[a81]

Patronymikon, eller snarare nytagna efternamn till barnen baserat på pappans förnamn, måste ha fått lite av en renässans i mitten av 1900-talet. Jag har sett flera exempel på det, i alla fall på landet. Dock har namnet gått vidare som vanligt efternamn till kommande generationer.

Påhittat exempel: Personen Sture Olsson född på 1910-talet får barn i mitten av 1900-talet, vilka får efternamnet/patronymikonet Sturesson. När dessa i sin tur får barn under slutet av 1900-talet ger man barnen efternamnet Sturesson som vilket efternamn som helst.

Sedan finns det säkert familjer där man "på riktigt" använder patronymikon, men de lär inte vara så många. Inom vissa invandrargrupper används patronymikon, men tydligen blir dessa ofta fasta efternamn när man kommer till Sverige.

Generellt sett slutade man väl med patronymikon i Sverige under andra halvan av 1800-talet. Den sista av mina släktingar som hade ett patronymikon föddes 1877. (Hans patronymikon blev sedan ett fast efternamn.)

[diravi]

Jag har även sett att vissa använder Patronymikon som sissta personnamn, innan familjenamn.

Har haft en bekant som gjorde så.

[Probstner]

Generellt sett slutade man väl med patronymikon i Sverige under andra halvan av 1800-talet. Den sista av mina släktingar som hade ett patronymikon föddes 1877. (Hans patronymikon blev sedan ett fast efternamn.)

Just vid den tidpunkten tycks det ha gått snabbt - jag tror inte att det var en utdragen process utan att det mesta av övergången skedde under kanske ett dussin år runt 1875-1880. Regeln var att då rådande patronymikon blev fast efternamn.

/ Probstner

[a81]

Generellt sett slutade man väl med patronymikon i Sverige under andra halvan av 1800-talet. Den sista av mina släktingar som hade ett patronymikon föddes 1877. (Hans patronymikon blev sedan ett fast efternamn.)

Just vid den tidpunkten tycks det ha gått snabbt - jag tror inte att det var en utdragen process utan att det mesta av övergången skedde under kanske ett dussin år runt 1875-1880. Regeln var att då rådande patronymikon blev fast efternamn.

/ Probstner

Jo, så kan det vara i det här fallet också. Min släktings tre år yngre bror (född 1880) använde nämligen inte patronymikon, utan hade i stället sin fars patronymikon (Eriksson) som efternamn.

Det kan dock vara så att min släkting (född 1877) använde patronymikon (Karlsson), för att få ett annat efternamn än familjen i granngården, som alltså också hette Eriksson. Frågan är alltså om han egentligen hette Eriksson från början, men sedan tog patronymikonet Karlsson som efternamn. Problemet är att barn/ungdomar, som bodde hemma hos föräldrarna, står utan efternamn i kyrkböckerna.

[Probstner]

Bland mina förfäder var det flera av dem som hade första generationens fasta efternamn som tog sig ett annat namn i samband med att de bildade familj, d v s för ungefär hundra år sedan. Det kanske kändes avigt att heta Olsson om ens pappa inte hette Olof?

/ Probstner

[a81]

Fadern till de två bröderna (se ovan) verkar ha ändrat sitt patronymikon från Ersson till Eriksson under 1880-talet. Från att ha stått som Ersson (till mitten av 1880-talet) står han sedan som Eriksson (Ersson) (andra halvan av 1880-talet) och därefter bara som Eriksson (1890-talet och framåt).

Frågan är dock om han verkligen ändrade sitt patronymikon, eller om han bara korrigerade ett fel i husförhörslängden. Han kanske alltid hade kallats Eriksson. Å andra sidan står hans far alltid som Erik Ersson.

Jag har för mig att jag har hört (av en äldre släkting) att det ansågs finare att heta Eriksson än Ersson. På samma sätt föredrog man kanske Olofsson före Olsson, Johansson före Jonsson/Jansson, etc. Är det någon som vet mer om detta?

[Probstner]

Min erfarenhet (mest från när jag skrev min c-uppsats i historia för mer än 20 år sedan) är att det inte fanns några fasta namnformer. Nu rotade jag i och för sig i källmaterial från 1500-talet, men där skrivs i alla fall Ersson och Eriksson och Persson och Petersson och Johansson och Jonsson om vartannat också om samma person.

/ Probstner

[diravi]

Så sent som på nittonhundrafemtiotalet skrevs Jon, John och Johan om samma person (min fars fars far) då handlar det iochförsig om personnamn, men har man varianter på det så borde de logiskt följa med till fadersnamnen.

[a81]

Jo, det här med fasta namnformer är nog främst ett 1900-tals-/2000-talsfenomen. Detsamma gäller stavningen av namn.

Men i fallet ovan verkar det faktiskt som att han hellre ville bli kallad Eriksson än Ersson.

[BMJ]

Jag tror att patronymikon försvann som mass-företeelse under 1800-talet, men jag hade en lumparkompis, född 1961, i vars familj fortfarande använde patronymikon. Så det förekommer nog fortfarande, även om det inte är vanligt.

Dessutom tror jag att lärarinnan hade fel. Det finns nog ingen lag om det?

Det fanns inget påstående om att det styrdes av lagar i mitt inlägg. Enligt min bekant (Rune) menade hans lärarinna att bruket av patronymikon var förlegat, och hörde det gamla bondesamhället till.

[Royal Navy]

Jag tror inte att användandet av patronymikon är speciellt vanligt idag, men det hör i alla fall 1900-talet till innan det så att säga gick i graven.
Min Morfar hette Sven Karlsson, och min Farfar Sven Svensson (Ja, jag har namnet Sven jag också.. ). Men både min min Farfars far och min Morfars far hette Karl Svensson. Eftersom Farfar kom från ett bruksamhälle i Götaälvdalen, (ni vet, där alla är socialdemokrater av princip) och Morfar kom från Västgötaslätten, (där alla är centerpartister av samma typ av princip) så blev min Morfar sin "Fars son" medan min Farfar inte höll kvar vid de "borgeliga värderingarna". Allt stämmer ju givetvis inte med dessa tämligen fördomsfulla politiska åsikterna men det är nog ganska säkert att anta att i jordbruks- och skogsbruksbygder så höll seden i sig längre än i de industriella samhällena.
Tlläggas är att en av mina skolkamrater var, så att säga sin "Fars son" och detta var på 1960-talet, och fortfarande är, eftersom han lever än. Men då jag inte träffat honom på flera år så vet jag inte om hans son är "hans son"

[Undersolen]

Så sent som på nittonhundrafemtiotalet skrevs Jon, John och Johan om samma person (min fars fars far) då handlar det iochförsig om personnamn, men har man varianter på det så borde de logiskt följa med till fadersnamnen.

Var det verkligen så? Kunde man skriva "Jon" i officiella papper som handlar om en Johan och det var OK så sent som på 50-talet. Låter skumt men säger du så så...

Var det inte rätt konstigt att man helt plötsligt sa att nu ska man heta Eriksson för all framtid? Hela idén med "son"-namnen var ju att man var faderns son. Skulle man inte använda sig av den idén längre var det väl bättre att lägga ner hela traditionen?

Hette inte folk för det mesta saker som "Karl Andersson i Bröms"? Varför lät man inte gårsnamnet bli det namn som gällde istället? Myrdals (Gunnar och Alva) vet jag gjorde så t ex.

[diravi]

Så sent som på nittonhundrafemtiotalet skrevs Jon, John och Johan om samma person (min fars fars far) då handlar det iochförsig om personnamn, men har man varianter på det så borde de logiskt följa med till fadersnamnen.

Var det verkligen så? Kunde man skriva "Jon" i officiella papper som handlar om en Johan och det var OK så sent som på 50-talet. Låter skumt men säger du så så...

I papper som berör min farfars far, som dog 1969, finns alla tre varianterna med, även fast det namn jag vet använts var john, men har sett både jon och johan på oficiella papper.