Vem förrådde vem 1808?

[Hans]

Intressant artikel I HBL:

Vem förrådde vem 1808? Publicerad: 25/01 21:17 ›uppdaterad: 28/01 10:39
Visst kan man kalla många förrädare 1808, de som övergick i tsarens tjänst. De förrådde sitt dåvarande fosterland Sverige, men var i stället trogna sitt nya fosterland Finland. Var det fel? Det frågar professor Matti Klinge.

För en professor i historia är detta år speciellt. 200 år har förflutit sedan Finska kriget 1808-1809 vilket skulle få så dramatiska följder för både Finland och Sverige. Under hela året är Matti Klinge en flitigt anlitad talare. Han tar emot i sitt bibliotek i hemmet i Ulrikasborg, bjuder på te och börjar berätta.

– Historien om 1808-1809 års krig börjar över hundra år tidigare då tsar Peter den storebeslöt att grunda en ny huvudstad vid Nevans utlopp, vid Finska vikens strand. Efter den dagen blev försvaret av S:t Petersburg, senare Leningrad, det centrala för Ryssland.

– Staden har fortsatt att vara speciell för Ryssland. Det är tsar Peters stad, Lenins stad, revolutionens stad. Här låg centrum för ideologier och den ekonomiska makten. Så är det än i dag. Här har Gazprom sitt huvudkontor.

– Man behöver bara se på kartan för att inse att ryssarnas stora oro gällde hur man skulle stoppa ett angrepp på staden. Och var skulle det ske? Blickarna riktades naturligt mot Finland som låg så nära inpå. Den oron ligger bakom erövringen av Sveaborg 1808, byggandet av Bomarsund på Åland och övertagandet av Hangö 1940 och Porkala 1944.

När S:t Petersburg grundades ville Karl XII:s generaler skynda norrut för att riva ner staden. De insåg hotet. Men Karl XII valde att kriga i Ukraina och låta staden byggas. Kunde han ha ändrat på historiens gång?

– Bara på kort sikt. Ryssland var och är ett stort folk som behöver direkt kontakt till Östersjöns kust. Det har man haft sedan Novgorods dagar. Peter den store markerade med grundandet av staden att Ryssland är och kommer att förbli vid Finska vikens kust.

– Karl XII var i krig med Ryssland och måste kriga där fiendehären fanns. Och det var i Ukraina. Sverige hade då många fiender, förutom Ryssland även Sachsen, Danmark och Polen. Samma fenomen upprepades 1808. Sverige stod ensamt och skulle förutom Finland försvara Skåne och Göteborg.

– Svenskarnas dilemma att man riskerade ett tvåfrontskrig upprepades än en gång 1939. En av orsakerna till att Sverige inte ville hjälpa Finland var att man var rädd för Hitler och fruktade ett angrepp mot Skåne. Då kunde de svenska trupperna inte stå i Finland.

– Sveriges stora problem har alltid varit att landet är stort och därför svårt att försvara. Samma sak gäller för Finland. Vi är för få för att ha folk att försvara alla kuster och gränser. Därför fick tyskarna 1941 ansvaret för halva gränsen mot Ryssland, den i norr.

1808 var Sverige illa förberett för krig?

– Framför allt Runeberg har gjort kung Gustav IV Adolf till en dåre. Han är skurken i Fänrik Ståls sägner i sällskap av Carl Olof Cronstedt på Sveaborg och överbefälhavaren Mauritz Klingspor.

– Det är en orättvis tolkning. Kungen ansvarade för hela riket och måste tänka på försvaret av alla gränser. Och Klingspor följde bara ordern att retirera. Det var en klassisk taktik armén försökte sig på 1808. Man retirerar och undviker strid så att fienden tvingas marschera så långt att försörjningsläget försvagas.

Ryska armén var mycket mindre och sämre utrustad än man visste. Var det fel att retirera?

– Det stämmer att den ryska armén var i dåligt skick och det visste kejsar Alexander I. Han hade inte alls velat starta kriget, men Tilsitfördraget med Napoleon från sommaren 1807 förutsatte att han angrep Sverige. Den ryska felbedömningen 1808 att Finland kan intas i en handvändning upprepades 1939. Men bägge gångerna hade Ryssland outtömliga reserver att ta till vid behov så slutresultatet kunde man inte göra någonting åt.



Beseglades Finlands öde i avtalet i Tilsit 1807 på samma sätt som i Molotov-Ribbentropavtalet 1939?

– Nej, Tilsit innebar bara en sak, att Ryssland skulle tvinga Sverige med i blockaden av England. Hur Ryssland gjorde det var Rysslands ensak. Om Finland sades ingenting. Alexander gav sin svåger Gustav IV Adolf två ultimatum, men han vägrade gå med i blockaden. Därför återstod bara kriget.

Varför var Gustav IV Adolf så envis. Han lämnades ju ensam mot alla sina grannar?

– England hade slagit den franska flottan vid Trafalgar och behärskade haven. En flotta stod utanför Göteborg. I samma stund som Gustav IV Adolf skulle ha vänt England ryggen kunde de ha slagit till mot Göteborg. Det var en omöjlig sits, hur han än vände sig skulle han få en stormakt emot sig.

– Att Ryssland startade kriget på vintern 1808 har en naturlig förklaring. Då kunde den engelska flottan inte hota S:t Petersburg på grund av isläget.

Var målet från början att erövra Finland?

– Nej, det viktigaste målet var att tvinga Sverige med i blockaden. Tanken var att man skulle kriga, vinna och sedan förhandla om var den framtida gränsen skulle gå. Men planerna förändrades när allting gick så lätt och hela södra Finland kunde intas. Ryssland hade två gången under 1700-talet erövrat Finland. Tanken väcktes att måste man göra det gång på gång? Är det inte lika enkelt att behålla Finland och slippa besväret?

– Danmark och Napoleon föreslog att Sverige skulle delas så som Polen. Men det gick Alexander I inte med på. Tanken på att han skulle erövra halva Sverige och kanske Stockholm var inte alls tilltalande. Napoleon hade kört fast i gerillakrig i Spanien, Ryssland visste att något motsvarande skulle vänta om man med våld tog halva Sverige.

– Ockupationer är kostsamma. Efter freden i Åbo 1743 krävdes två ryska regementen i Stockholm som likt en kontrollkommission övervakade att fredsvillkoren uppfylldes. Alexander visste vad en ockupation kostade och föredrog ett försvagat och förminskat Sverige som binds med en vsb-pakt. Den pakten ingicks 1812.

– Historien upprepade sig 1944 då Ryssland föredrog ett fredligt och artigt Finland som behåller sin självständighet inom ramarna för vsb-pakten framom ständiga bråk som i Polen. För en stormakt är det bättre med fredliga vasallstater än med gerillakrig som blir följden av ockupation.

Och de makthavande i Finland var mycket snabba att svära tsaren trohet mitt under brinnande krig. Var de förrädare?

– Några kan säkert kallas förrädare om man vill använda den termen, så som Göran Magnus Sprengtporten som gjorde upp planerna för erövringen samt landshövding Knut von Troil och biskop Jacob Tengström som aktivt bidrog till maktskiftet.

Hur kunde de lita på tsarens löfte om autonomi? Många i ryska regeringen var emot specialrättigheterna?

– Det fanns de i ryska ledningen som inte kunde förstå idén med autonomi för ett så litet område som Finland, det är sant. Men tsar Alexander gav eftertryck åt sina löften med att ge dem offentlighet via diplomater i S:t Petersburg så att hela Europa kände till vad han lovat. För biskop Tengström var det viktiga att tsaren lovade högakta den lutherska tron och böndernas rätt till jorden. Garanterades de två sakerna lovade han lugna ner folket.

– De båda ockupationerna på 1700-talet hade varit svåra framför allt i Österbotten. Också i andra delar av landet förekom gerillakrig som ledde till straffaktioner av de ryska ockupanterna. Civilbefolkningen drabbades hårdast. Nu meddelade Alexander att han tar Finland men att finnarna får behålla sina rättigheter och ståndsprivilegier. Det var viktigt inte bara för adeln utan också för de självägande bönderna.

Bönderna fruktade livegenskap och sade att de ska säljas på torgen i S:t Petersburg och Riga?

– Det fanns en rädsla bland vanligt folk, men det avgörande var den bildade klassens inställning. Det fanns många exempel på officerare som var lojala mot Sverige när kriget bröt ut, men som snabbt anpassade sig till nya förhållanden när nederlaget stod klart.

Var går gränsen för förräderi?

– Cronstedt betraktas som förrädare för att han inte ville skicka tusentals man i döden för en hopplös sak. Det där med förräderi är svävande. Revolutionärer brukar säga att även om lagen säger en sak så har de en moralisk rätt att bryta mot den och tillämpa en högre lag som friar dem från det första lagbrottet.

Cronstedt hade 7 000 man på Sveaborg. Fienderna var betydligt färre.

– Sveaborg var aldrig någon idealisk fästning. Man kunde beskjuta den från Skanslandet. När man läser Cronstedts försvarsskrift så förstår man svårigheterna. Att skjuta bort allt krut hade gjort ett fortsatt krig omöjligt. Och när kunde förstärkningar eventuellt väntas? Svartholm utanför Lovisa hade redan kapitulerat, men om det säger man ingenting.

Den största bitterheten beror på att han inte brände upp svenska skärgårdsflottan utan lät den falla i ryska händer.

– Det kunde han ha gjort. Men kanske han resonerade att det var bättre att ge upp som kumpan med ryssarna än som krigsfånge. Man kan också fråga om inte kung Gustav IV Adolf förrådde Finland då han inte gav möjligheter till ett försvar.



Ser du en moralisk skillnad mellan dem som genast svor tsaren trohet, dem som gjorde det vintern 1809 då Finland var erövrat och dem som väntade till freden hösten 1809?

– Tänk vad det vore lätt om man kunde följa entydiga regler. Jacob Tengström anpassade sig snabbt sig till de ryska makthavarna för att undvika blodbad och konfiskering av land och egendom. Han ville göra det bästa av den situationen som uppstod då Ryssland erövrade Finland, även om det betydde att han förlorade sitt anseende.

– Fosterländskhet i all ära, men är det klokt att som i Stalingrad dö till sista man i stället för att retirera och rädda det som räddas kan. Detta är en moralisk, inte en politisk fråga.

– Talleyrand, den berömda franska diplomaten, hann i början av 1800-talet tjäna otaliga regimer och förråda dem alla. Han överlevde dem och sade att han agerade i fosterlandets intresse. Var han omoralisk då han räddade Frankrike från att spjälkas upp av segrarmakterna efter Napoleons nederlag?

– Också Paasikivi sade att Finland bör ha två garnityr. En uppsättning med tanke på tysk seger och en med tanke på rysk. Förrådde Mannerheim Finland då han gick med på fred under hårda villkor?

– Skall man alls ställa frågan om förräderi? Eller borde man hellre se detta som ett spel där det gäller att satsa rätt? Ska den som äger aktier i den gamla släktfabriken A hålla fast vid aktierna trots att fabriken går dåligt, eller sälja och investera i den blomstrande fabriken B? Är det förräderi? Javisst, för försäljningen påskyndar fabriken A:s konkurs, men kanske det ändå är klokt.

Kan fosterlandet jämföras med en fabrik?

– Som Runeberg skriver var fosterlandet Finland. Ett nytt fosterland uppstod efter 1808.

Vad hade hänt om Sverige klarat av att behålla Finland 1808? Hur hade den fortsatta historien sett ut?

– I samband med det polska upproret 1863 fanns både i Sverige och Finland de som tog upp revanschtanken. Snellman varnade då för att återgå till tiden med ständiga krig mellan Sverige och Ryssland som innebär att Ryssland erövrar oss på vintern och Sverige på sommaren. I längden är det ändå Ryssland som vinner, skrev Snellman och påpekade att om finnarna gör uppror så får vi aldrig tillbaka det vi haft, autonomin. Allt kan bara bli sämre.

– När tyskarna intog Baltikum talade man om Ostseeprovinserna. Det var inte tal om någon autonomi där. Det var vår stora tur att Alexander I och hans rådgivare Michail Speranskij såg autonomin som en god lösning. Man blev kvitt det finländska problemet på ett enkelt sätt utan att behöva använda våld. Man brukar tala om ett momentum i historien, detta var Finlands momentum.

Efter 1808 har det varit många momentum i Finlands historia, 1917, 1940 och 1944. Har vi klarat oss med tur eller skicklighet?

– Drivvedsteorin är berömd, att Finland utan egen vilja förts som drivved i en vild fors. Eino Jutikkala svarar att Finland snarare var en forsbåt som drev i floden, men som klarade sig undan de värsta grynnorna tack vare skicklig besättning som rodde och styrde.

– De stora ramarna i världshistorien bestäms av stormakterna. Inom ramarna finns det ett litet spelrum för små nationer. Män som Tengström och Mannerheim har skickligt utnyttjat det spelrummet.

– Försvaret har samtidigt spelat en viktig roll. Inte bara 1939-1944. Också 1808 visade den finska armén att den var stark nog att föra ett gerillakrig, vilket ökade beredskapen att ge oss autonomi. Tur, skicklighet och hjältemod ligger bakom Finlands framgångsrika historia efter 1808.

STAFFAN BRUUN

09-1253 325, staffan.bruun@hbl.fi



Den 21 februari har 200 år förflutit sedan ryska trupper gick över gränsen och inledde 1808-1809 års krig. Hbl kommer under året att uppmärksamma jubileet i artiklar, reportage och intervjuer
http://hbl.fi/text/inrikes/2008/1/25/d9545.php

MVH

Hans

[Ben]

Förvisso en del intressanta synpunkter, men frågan är hur långt Klinge är beredd att föra sitt resonemang. Om nu Cronstedt inte var en förrädare trots att han gav upp utan att Sveaborg ens prövats på allvar, trots att han överlämnade skärgårdseskadern i ryska händer (i strid med instruktionen), därför att hans sak var "hopplös" - gäller samma sak generellt? Har motstånd bara ett berättigande om man kan vara säker på att det är framgångsrikt? Om man inte är säker, bör man då kapitulera eller t.o.m. underlätta för fienden genom att överlämna viktigt krigsmateriel i dennes händer? Eller ska man kanske gå ännu längre och samarbeta med den som invaderar?

Jag undrar om Klinge är beredd att ta steget fullt ut och konsekvent hävda samma sak t.ex. i avseende på Polen 1939, Holland & Belgien 1940 eller kanske rentav Finland under andra världskriget?

[a3_power]

det med sveaborg han hade 7000 ryssana hade ungefär 3000 bara fåtal kanoner så ett utfall hade kunnat lyckats. det är ett svek mot kungen .. Gustav IV Adolf gjorde det han kunde för att skicka trupper från sverige till finalnd. Tex det där med att man skulle retirera det ville inte Gustav från början han ville gå med finlänska armen mot deen rysska på en gång men det ville inte översten i finland för han trodde det var för många ryssar som kom. Men igentligen var den ungefär lika stor som den svenska.


Det som inte tas upp är ju det att sverige och ryssland var allierad samma dag som ryssarna gick in i finland. Därför tog Gustav inte hoten från ryssland på allvar.

[Antiscamp]

Dessutom förrådde Cronstedt hela den svenska krigsplanen i stort. Han hade bara behövt hålla ut tills isarna smälte. Då skulle svenska huvudarmén landstiga i södra Finland och ta den ryska i ryggen, de svenska trupperna i norra Österbotten skulle gå över i offensiv. Detta var krigsplanen. Och en bra sådan. Allt med Sveaborg som grundbas.

Stora delar av skärgårdsflottan och några av rikets bästa regementen stod vid Sveaborg. Det var förräderi som orsakade Sverige-Finlands bittra nederlag 1808. Jag förstår inte varför man fortfarande envisas med att försvara Cronstedt! Han kunde åtminstone ha ordnat ett blodigt Alamo och gått till historien som en man som inte gav sig. Men nej. OK, nu svamlar jag.

Cheers.

[G:son]

Klinge är ju mer eller mindre förblindad av sin beundran för den ryska tronen, därför kan han komma till en så befängd slutsats. Att ge sig utan kamp, eller att gå i tjänst hos fienden, kan inte vara hedervärt. Att Finland sedan mådde ganska gott under rysk överhöghet, ändrar inte på det.

/G:son

[Torbjörn Aronsson]

det med sveaborg han hade 7000 ryssana hade ungefär 3000 bara fåtal kanoner så ett utfall hade kunnat lyckats. det är ett svek mot kungen .. Gustav IV Adolf gjorde det han kunde för att skicka trupper från sverige till finalnd. Tex det där med att man skulle retirera det ville inte Gustav från början han ville gå med finlänska armen mot deen rysska på en gång men det ville inte översten i finland för han trodde det var för många ryssar som kom. Men igentligen var den ungefär lika stor som den svenska.


Det som inte tas upp är ju det att sverige och ryssland var allierad samma dag som ryssarna gick in i finland. Därför tog Gustav inte hoten från ryssland på allvar.

Stopp ett tag, var får du dina uppgifter ifrån egentligen? Det stämmer visserligen att kommendanten på Sveaborg hade ca 7 000 man (6 750 mer exakt) mot ryssarnas ca 3 000 (egentligen mellan 3 000-4 000), men det var bara i det initiala skedet. Ryssarna kunde hela tiden tillföra större styrkor efter behov. Så skedde också, som mest hade man 6 500 man avdelade mot Sveaborg. Att retirera mot Österbotten och lämna Sveaborg bakom fiendens linjer vid ett ryskt anfall vintertid var något man länge planerat, och det beordrades av Gustaf IV Adolf utan att han blivit tvingad till det av någon "överste". Ryssarna var överlägsna numerärt redan från början om man räknar i stridbart manskap, ca 15 000 ryssar mot 10 000-12 000 svenskar/finnar. Dessutom stod 5:e ryska divisionen beredd att gå in mot Savolax. Sedan var det Frankrike som var allierat med Ryssland sedan freden i Tilsit 1807. Sverige hade i realiteten inga andra allierade än engelsmännen. Man var i hög grad medveten om ett hot från Ryssland i Stockholm innan anfallet kom. Ett utslag av detta var att man tillsatte en hemlig krigsberedning den 11/1 1808 som just kom fram till att en reträtt mot Österbotten var det bästa alternativet vid ett ryskt anfall.

Källor: Carlsson, Sten (1946) Gustaf IV Adolf: en biografi/Hårdstedt, Martin (2005). Finska kriget 1808-1809/Svenska slagfält (2004).

[Antiscamp]

Exakt, G:son! Jag lekte just med ett litet tankeexperiment för övrigt. Vad hade hänt om en riktig karl hade varit kommendör på Sveaborg istället för kärringen Cronstedt? Exempelvis Georg Carl von Döbeln. Ingen betvivlar att utgången hade varit radikalt annorlunda. Att försvara Cronstedt är fåfängt. Jag tror att även Herman Lindqvist var inne på den linjen.

[Lotus]

Den störste förrädaren är nog Gustav IV Adolf som inte skickade förstärkningar i tid.

Redan i juli 1807 när "Alex och Nappe" slöt fred i Tilsit borde väl våran kung dragit öronen åt sig. Det var ju mitt i sommaren och goda möjligheter att skicka trupper både landvägen och sjövägen.

Om Sverige hade gått med i Kontinentalblockaden skulle kanske Storbritannien gått till angrepp, men vi hade väl då varit allierad med både Ryssland och Frankrike...eller är jag helt ute och cyklar??

Cronstedt satt i en svår situation men han gav nog upp alldeles för lätt.

[Markus Holst]

Enligt wikipedia hade Cronstedt råkat i onåd hos Gustav IV Adolf och "förvisats" till Sveaborg. STämmerd et, och kan det ha bidragit till hans kapitulation?

[spett]

[quote="Lotus"]Den störste förrädaren är nog Gustav IV Adolf som inte skickade förstärkningar i tid.

jahaja, exakt var och när skedde det förräderiet +

Cronstedt satt inte i en svår situation. Garnisonen var klart större än blockadstyrkan.

[Lotus]

Svar till Spett ifrån Fjollträsk

Förräderiet skedde när Kungen inte skickade förstärkningar i tid, utan lämnade Finland i sticket vilket jag anser att han gjorde. Men där går tydligen dina och mina åsikter isär.

Angående Cronstetds svåra situation:

Efter den svenska fältarméns reträtt i februari fick Sveaborg klara sig på egen hand. Omkring den 20 mars var fästningen definitivt innesluten och kontakten med omvärlden bruten. Den svenska garnisonen uppgick då till omkring 6 750 man. Den ryska belägringskåren växte successivt till över 6 000 man.

[medundersåte]

Förräderiet skedde när Kungen inte skickade förstärkningar i tid, utan lämnade Finland i sticket vilket jag anser att han gjorde. Men där går tydligen dina och mina åsikter isär.

Var skulle dessa förstärkningar tagits ifrån och vilka uppgifter skulle de fullgöra? I vilket fall så känns det märkligt att tala om förräderi i fördelningen av militära resurser. I så fall kan man ju lika gärna hävda att Churchill var en förrädare för att han inte sände förstärkningar till Singapore "i tid".

[Torbjörn Aronsson]

Svar till Spett ifrån Fjollträsk

Förräderiet skedde när Kungen inte skickade förstärkningar i tid, utan lämnade Finland i sticket vilket jag anser att han gjorde. Men där går tydligen dina och mina åsikter isär.

Angående Cronstetds svåra situation:

Efter den svenska fältarméns reträtt i februari fick Sveaborg klara sig på egen hand. Omkring den 20 mars var fästningen definitivt innesluten och kontakten med omvärlden bruten. Den svenska garnisonen uppgick då till omkring 6 750 man. Den ryska belägringskåren växte successivt till över 6 000 man.

Det fanns fullt tillräckligt med proviant, ammunition etc. på Sveaborg för att utstå en längre belägring, det var även en del av den svenska krigsplanen, som Cronstedt var informerad om. Cronstedt lämnade heller inte möjligheterna till undsättning öppna. Genom att komma överens med ryssarna om kapitulation den 3 maj om inte 5 svenska linjeskepp hade anlänt då, förstörde han sina möjligheter till undsättning. Han måste varit medveten om att det var osannolikt p.g.a. isarna att svenska fartyg skulle kunna ta sig dit så tidigt.

[Rosenhane]

Enligt wikipedia hade Cronstedt råkat i onåd hos Gustav IV Adolf och "förvisats" till Sveaborg. STämmerd et, och kan det ha bidragit till hans kapitulation?

Det stämmer att han hamnade i onåd. Cronstedt var en av hjältarna från slaget vid Svensksund, men med åren så vart han bortvisad som kommendant till Sveaborg, vilket betraktades som en degradering av alla. Ja vet inte varför han hamnade i onåd. Någon som vet? Dela gärna med er av den kunskapen.

Det är klart att han borde varit bitter på kungen, som givit honom en så oglamourös post, men kan det verkligen varit det som fick honom att ge upp fästningen utan strid. Vad jag vet slutade han sina dagar ute på den ryska landsbygden, bortglömd av alla och betraktad med disrespekt av sin omgivning.

[Schwemppa]

Hrm, om man menar att den finska landsbygden blev rysk efter 1808-09 så kan det ju stämma att han dog där...

Det var i alla fall på Hertonäs gård strax utanför Helsingfors det hände. Då var det nog landsbygd, nu är stället mitt uppe i huvudstadsregionen - och fö. museum. (men visst ensam och isolerad - det var han)

http://www.hertonasgard.fi/svenska/