Istari

[anfanglir]

Jag har en fråga angående Istari och det är vilka de övriga förutom gandalf,suruman och radagast var?
tacksam för tips på var man kan läsa om dessa och vad de gjorde.
Dessutom undrar jag vad alla Nazguler hette.

[Ori]

Jag tror att namnen på alla Istari finns i något verk av Tolkien, men om de 2 blå är det bara känt att dom drog österut.

Alla nazgulers namn är inte kända, Tolkien har helt enkelt inte gett namn till dom, åtminstone inte i något publicerat verk.

Detta är några av de eviga frågor om Tolkiens värld som det inte finns några svar på, men som dyker upp emellanåt. Du kan ju alltid söka i forumet och se vad som har diskuterats tidigare !

Snälla du, fråga inte om Tom Bombadill &så....

[oromë]

de två blå istari kallades alatar och pallando... de kallas ibland också Morinehtar och Rómestámo, vilket jag har för mig betyder "east-helper" och "darkness-slayer".

den enda nazgûl man har namnet på är väl khamûl, som var nummer två i hierarkin... ... häxmästaren kallades väl ibland angmar efter sitt rike..

det råder väl viss debatt om huruvida gothmog var en nazgûl också.

[anfanglir]

Tackar för hjälpen med istari och nazgul.
Jag tycker det är knepigt att han inte har gett de nio några namn.
Det berättas att de är kungar eller liknande som han lurat med de nio ringarna men står det någon stans vilka dessa kungar var kan det ha varit Numenor?

[Danne]

Jag tycker det är knepigt att han inte har gett de nio några namn.

Man kan ju inte ge namn till allting i en hel värld (även om Tolkien var på god väg... )

Det berättas att de är kungar eller liknande som han lurat med de nio ringarna men står det någon stans vilka dessa kungar var kan det ha varit Numenor?

Nej, det står väl ingenstans, vad jag kan påminna mig. Men det är knappast troligt att de alla var kungar av Númenor...

[D. Andersson]

Jag tycker det är knepigt att han inte har gett de nio några namn.

Man kan ju inte ge namn till allting i en hel värld (även om Tolkien var på god väg... )

Nej, men han kunde väl nöja sig med att ge vissa platser och personer ett eller två namn och inte fem, och istället ge alla karaktärer namn?

Det berättas att de är kungar eller liknande som han lurat med de nio ringarna men står det någon stans vilka dessa kungar var kan det ha varit Numenor?

Nej, det står väl ingenstans, vad jag kan påminna mig. Men det är knappast troligt att de alla var kungar av Númenor...

Iaf David Day placerar ju några nazgûler som medlemmar i ett högsta råd eller så i Umbar. Det kan ju ses som direkt påhitt, men att de var svarta númenoraner tror jag däremot är väldigt rimligt.

[anfanglir]

Det tycker jag också låter som en bra förklaring
tackar för svaren

[Jesper]

...Du inte visste det anfanglir så finns det ett utförligt register om tolkien på Skalman.

http://www.skalman.nu/tolkien gå in på Istari.html

Jesper rekommenderar

[Jesper]

...Urlen

http://www.skalman.nu/tolkien/istari.htm

[Danne]

Nej, men han kunde väl nöja sig med att ge vissa platser och personer ett eller två namn och inte fem, och istället ge alla karaktärer namn?

Touché!

Allvarligt talat tror jag att det finns en poäng i att Tolkien inte namnger alla Nazgûler, eller ens beskriver vilka de var. För Tolkien var ondskan ett slags tomrum, och själva "poängen" med Nazgûlerna är ju delvis att de fått avsäga sig sina egna identiteter för att bli viljelösa slavar under Sauron. Lägg märke till att Sauron inte tillät att hans eget namn sades bland sina undersåtar (även om hans språkrör "glömde sig" ett kort ögonblick). Antagligen beror detta på det välkända faktum att något ondskefullt som är mer abstrakt, och man inte riktigt vet vad det är, är mer skrämmande än det välkända.

Tolkiens syn på onskan lyser för övrigt igenom i denna passage, hämtad från kapitlet "Galadriels spegel":

But suddenly the Mirror went altogether dark, as dark as if a hole had opened in the world of sight, and Frodo looked into emptiness. In the black abyss there appeared a single Eye that slowly grew. until it filled nearly all the Mirror. So terrible was it that Frodo stood rooted, unable to cry out or to withdraw his gaze. The Eye was rimmed with fire, but was itself glazed, yellow as a cat’s, watchful and intent, and the black slit of its pupil opened on a pit, a window into nothing.

Detta "nothing" tror jag är väldigt viktigt, i Tolkiens syn på ondskan. Något som Peter Jackson tagit fasta på när han låter "Saurons öga" säga: "there is no life in the void, only death", som visserligen är en fruktansvärt löjlig replik, men ändå speglar Tolkiens syn ganska bra. Tyvärr har klant-Åke Ohlmarks ju helt slaktat ovanstående stycke och fått det till:

Men då blev plötsligt silverfatets yta alldeles svart, så kolsvart som om ett hål öppnat sig rakt ner i jorden. Det enda Frodo såg var en bottenlös tomhet, men i den svarta avgrunden stirrade ett ensamt öga, som långsamt växte till det fyllde nästan hela spegeln. Så fasaväckande var detta öga, att Frodo stod där som förlamad, ur stånd att vare sig skrika eller ta bort blicken. Ögat innefattades i en rand av eld men var själv glasartat och gult som ett tigeröga, vaksamt och intensivt, och pupillens svarta springa var som ett schakt ner till helvetet.

Visserligen har Ohlmarks behållit delar av symboliken ("bottenlös tomhet" för "emptiness"), men flera nyckelpassager har ändrats helt och därmed omskapat Tolkiens syn på ondskan ("ett hål [...] rakt ner i jorden" i stället för "a hole [...] in the world of sight" samt det rejält misslyckade "ett schakt ner till helvetet" i stället för "a window into nothing").

[anfanglir]

har tyvär inte läst Tolkien på engelska antar att det är ganska stor skilnad?

[Danne]

Mycket stor!

Så stor faktiskt att en nyöversättning är i full gång...

[anfanglir]

det låter mycket intresant
någon aning om när den kommer ut?

[Danne]

Nån gång nästa år, har jag för mig, att första delen skulle komma ut. Översättarna fick tydligen ovanligt lång tid på sig, för att det verkligen skulle bli "rätt" den här gången.

Du kan läsa mer i den här tråden:viewtopic.php?t=4536

[Tomas Ibsen]

Jag måste köpa de engelska utgåvorna! Fick Ohlmarks version av min afar när jag fyllde 15, och jag läser *fortfarande* ettan, 1 ½ år senare...