Versöversättningar

[Lindir]

Tre ringar för alvers kungar under det blå,
sju för dvärgars furstar i bergasalars bon,
nio för människor, som dödens dom skall få,
en för Mörkrets herre på sin mörka tron
i Mordors land, där skuggorna rår. [...]

Men skall det vara "sin mörka tron" eller hans mörka tron"?

Frågan om sin/hans är en av de mest omdiskuterade frågorna i hela svenska språket, så det är inte så konstigt om ni inte är ense ...

Det mest gängse torde dock vara att se "Mörkrets herre på sin mörka tron" som en "sats i satsen", trots att det formellt inte är vare sig en fullständig sats eller en satsförkortning. I denna typ av fall brukar man kalla den funktion som "Mörkrets herre" har för tankesubjekt, eftersom tanken uppfattar det som subjekt i den avgränsade ordgruppen "Mörkrets herre på sin mörka tron".

Ordet "sin" syftar ju vanligtvis på subjektet i satsen (vilket i detta fall formellt är ringen, även om det nu inte ens finns något uttalat predikatsverb ...), men det finns åtskilliga undantag från denna regel, och detta torde vara ett av dem.

I detta fall underlättas det ju också av att risken att man ska uppfatta det som "ringens tron" är ganska begränsad, medan risken att man ska undra vems tron det är ifall man skriver "Mörkrets herre på hans [vems?] mörka tron" troligen är åtminstone något större.

[Den stegrande kamelen]

Tack, Lindir! Inte bara för din intressanta utläggning som sådan, utan framför allt för att du stöder min sida av debatten! (Eller stödjer? Misstänker att det är ännu en av de där omdiskuterade frågorna... ) Nu kan jag med gott samvete fortsätta att använda sin i versen.

[Covendor]

Är det bara jag som gillar Ohlmarks översättning av ringversen?
Som liten blev jag väldigt imponerad iaf, det är väl det som sitter i. Man brydde sig inte så mycket om hur trogen den var orginalet då (inte nu heller om jag ska vara ärlig).

Den "altenativa nyöversättningen" är bättre än något jag skulle åstadkomma, men innehåller en del, i brist på bättre ord, onaturliga delar, främst rå/rår.

Börjar dock tycka mer och mer om Lottas översättning, inte så högtidlig kanske, men helt OK. Rimmet på den första raden gör den... intressant. Kan inte riktigt motivera varför jag gillar det...

[Den stegrande kamelen]

Det kan kanske vara värt att påpeka att diskussionen har gått vidare på Tolkiens Arda sedan den här tråden senast var aktiv. "Den alternativa nyöversättningen", för att använda Covendors uttryck, ser numera ut så här (och det kommer den förmodligen att fortsätta med, eftersom åtminstone jag inte längre jobbar med den utan låter mig nöja):

Tre ringar för alvers kungar under det blå,
sju för dvärgars furstar i salarna av sten,
nio för dödliga män, dömda att förgå,
en för Mörkrets herre på mörkrets tron allen
i Mordors land, där skuggorna rår.
En ring att styra dem, en ring att se dem,
en ring att kuva och till mörkret evigt ge dem,
i Mordors land, där skuggorna rår.

Och ja, Covendor, det är bara du som gillar Ohlmarks version av ringversen!