Frågan om sin/hans är en av de mest omdiskuterade frågorna i hela svenska språket, så det är inte så konstigt om ni inte är ense ...Den stegrande kamelen skrev:Tre ringar för alvers kungar under det blå,
sju för dvärgars furstar i bergasalars bon,
nio för människor, som dödens dom skall få,
en för Mörkrets herre på sin mörka tron
i Mordors land, där skuggorna rår. [...]
Men skall det vara "sin mörka tron" eller hans mörka tron"?
Det mest gängse torde dock vara att se "Mörkrets herre på sin mörka tron" som en "sats i satsen", trots att det formellt inte är vare sig en fullständig sats eller en satsförkortning. I denna typ av fall brukar man kalla den funktion som "Mörkrets herre" har för tankesubjekt, eftersom tanken uppfattar det som subjekt i den avgränsade ordgruppen "Mörkrets herre på sin mörka tron".
Ordet "sin" syftar ju vanligtvis på subjektet i satsen (vilket i detta fall formellt är ringen, även om det nu inte ens finns något uttalat predikatsverb ...), men det finns åtskilliga undantag från denna regel, och detta torde vara ett av dem.
I detta fall underlättas det ju också av att risken att man ska uppfatta det som "ringens tron" är ganska begränsad, medan risken att man ska undra vems tron det är ifall man skriver "Mörkrets herre på hans [vems?] mörka tron" troligen är åtminstone något större.