Nick Perumovs uppföjare på Ringentrilogin

[tyskaorden]

Nick Perumov som översatte Tolkiens Sagan om Ringen-trologi till ryska. Blev tydligen så fascinerad av Tolkiens verk att han kom att skriva en uppföljare som utspelar sig 300 år efter Sagan om Ringen som han gett namnet Mörkrets ring. Huvudpersonen är hobbiten Folco som förläst sig på Röda boken. En dag dyker en främmande dvärg upp som presenterar sig som Thorin och vill läsa i boken. Det hela slutar med att de två ger sig ut på en farofylld vandring i Midgård, vilket är upptakten till första boken i serien "Alvklingan".

Perumov har själv sagt att verket inte är skrivet i en strikt "rättrogen" Tolkientradition, om han skildrade kampen mellan gott och ont är jag mer intresserad att skildra vad som händer när det goda inte går att skilja från det onda. Det kan man verkligen säga får sitt utlopp i den andra boken som finns översatt till svenska "Svarta lansen" där händelserna ställer huvudpersonerna inför en del oväntade val.

[Davian]

Jag har inte läst den här men Perumovs egna fantasy-serie är sjukt bra så jag förutsätter att det här också är bra

[tyskaorden]

Jag har läst både Alvklingan och Svarta lansen och kan säga att det är klart läsvärda. Fast en del annorlunda om man jämför med Tolkiens ursprungsverk. Men eftersom du läst Perumov förut Davian så är du bekant med hans stil.

[B Hellqvist]

Ja, stilen är ju inte Tolkiens även om världen är i princip densamma. Nu var det ett par år sedan jag läste första delen, och jag har väntat på tvåan.

[tyskaorden]

Ja de har ju tydligen haft lite problem med översättningen på förlaget, men nu finns alltså del 2 - Svarta lansen utgiven.

[gnikam4]

Jag har inte läst den här men Perumovs egna fantasy-serie är sjukt bra så jag förutsätter att det här också är bra

Lite off-topic, men jag kan inte låta bli att fråga vad du tyckte var så bra med den?

Själv började jag helt nyligen läsa den och hade stora förhoppningar, men gav upp efter ungefär femtio sidor. Tyckte språket var mediokert och att det Perumov målade upp av sin värld kändes påfrestande svartvitt och överdrivet.

(Faktum är att jag börjar bli smått desperat i min jakt på bra fantasy...)

Perumov har själv sagt att verket inte är skrivet i en strikt "rättrogen" Tolkientradition, om han skildrade kampen mellan gott och ont är jag mer intresserad att skildra vad som händer när det goda inte går att skilja från det onda.

Det där förenar honom med ungefär hälften av dagens fantasyförfattare. Personligen föredrar jag kampen mot en riktigt sublim ondska framför deras ofta påfallande tafatta försök till "nyansering".

[tyskaorden]

Även om jag inte Davian, så måste jag säga att jag inte direkt uppfattade Perumovs egan fantasyvärld i Svärdens väktare-serien som särskilt svart-vit. Det finns ju exempel på motvilliga samarbeten, och personer som handlar som man inte väntat men det händer förstås efter lite mer läsning än 50 sidor.

Lite tips på andra fantasyserier, har du exempelvis läst Andrzej Sapkowski?

[gnikam4]

Även om jag inte Davian, så måste jag säga att jag inte direkt uppfattade Perumovs egan fantasyvärld i Svärdens väktare-serien som särskilt svart-vit. Det finns ju exempel på motvilliga samarbeten, och personer som handlar som man inte väntat men det händer förstås efter lite mer läsning än 50 sidor.

Det kan kanske bli bättre längre fram, men känns alla karaktärer i en bok som vandrande klyschor efter 50 sidor är ju sannolikheten enligt min erfarenhet ganska stor att de är det även efter 500 sidor. Dessutom gillade jag som sagt inte språket.

Lite tips på andra fantasyserier, har du exempelvis läst Andrzej Sapkowski?

Nej. Men jag har funderat på att göra det. Sapkowski skriver väl dock noveller och jag föredrar generellt sett episk fantasy.

[tyskaorden]

Även om jag inte Davian, så måste jag säga att jag inte direkt uppfattade Perumovs egan fantasyvärld i Svärdens väktare-serien som särskilt svart-vit. Det finns ju exempel på motvilliga samarbeten, och personer som handlar som man inte väntat men det händer förstås efter lite mer läsning än 50 sidor.

Det kan kanske bli bättre längre fram, men känns alla karaktärer i en bok som vandrande klyschor efter 50 sidor är ju sannolikheten enligt min erfarenhet ganska stor att de är det även efter 500 sidor. Dessutom gillade jag som sagt inte språket.

Ok, därom tycker vi olika är det bara att konstatera.

Lite tips på andra fantasyserier, har du exempelvis läst Andrzej Sapkowski?

Nej. Men jag har funderat på att göra det. Sapkowski skriver väl dock noveller och jag föredrar generellt sett episk fantasy.

Inte bara, hans berättelse om Geralt av Rivia fortsätter efter novellsamlingarna Ödets svärd och Sista önskningen med romanerna (som inte verkar finnas översatta till svenska) Blood of elves, Time of Contempt, Baptism of Fire, ännu ej översatta till engelska är Wieża Jaskółki (The swallows' nest) och Pani Jeziora (Lady of the Lake).

[Den stegrande kamelen]

jag föredrar generellt sett episk fantasy.

Kolla in "Memory, Sorrow and Thorn" av Tad Williams. Borde kunna vara i din smak!

[gnikam4]

jag föredrar generellt sett episk fantasy.

Kolla in "Memory, Sorrow and Thorn" av Tad Williams. Borde kunna vara i din smak!

Jag har definitivt funderat på att läsa Tad Williams.

[gnikam4]

Lite tips på andra fantasyserier, har du exempelvis läst Andrzej Sapkowski?

Nej. Men jag har funderat på att göra det. Sapkowski skriver väl dock noveller och jag föredrar generellt sett episk fantasy.

Inte bara, hans berättelse om Geralt av Rivia fortsätter efter novellsamlingarna Ödets svärd och Sista önskningen med romanerna (som inte verkar finnas översatta till svenska) Blood of elves, Time of Contempt, Baptism of Fire, ännu ej översatta till engelska är Wieża Jaskółki (The swallows' nest) och Pani Jeziora (Lady of the Lake).

Okej, jag ska kolla upp det mer.