Den stegrande kamelen skrev:Har det verkligen med betoningen att göra? Däremot har jag efter lite funderande kommit fram till att g, bortsett från i början av ord, oftast uttalas som 'g' när det står som ensam konsonant: som t ex mage och magi. Fast det finns förstås undantag där också, som t ex regi och logi. Står det tillsammans med en annan konsonant blir det oftare j-ljud, som t ex i galge och färg.
Bra, du hittade några ord som motsade min sammansvamlade teori. Väger man ihop våra exempel kommer man nog fram till att det är svårt att hitta några entydiga regler för hur g uttalas framför främre vokal i svenska språket. Nåja, som du säger har det väl ingen vidare betydelse för denna fråga.
Den stegrande kamelen skrev:Lindir skrev:Det andra problemet med Gamgi är att det omöjligt kan tas för ett äktsvenskt namn
Men
Gamgee är ju inget äktengelskt namn heller.
Nu missförstod du måhända mitt budskap. Jag menade inte att det var något problem för namnet som sådant att det inte låter äktsvenskt, utan bara att detta faktum gör att vi inte automatiskt kopplar in den svenska uttalsautopiloten.
Den stegrande kamelen skrev:Antingen tar man fasta på att namnet inte låter engelskt och alltså inte skall låta svenskt heller, i vilket fall man väl lämpligen gör som Tolkien säger och översätter så nära som möjligt. Om det sedan blir Gamgi eller Gamji eller någon tredje variant får vi väl bråka vidare om!
Preliminärt är jag nog inne på den linjen (speciellt som han väl skrev guiden efter appendix F). Vad gäller stavningen (och därmed uttalet) noterade jag att de flesta av översättningarna du länkade till ovan behållit dj-uttalet - även spå språk där detta inte är det mest naturliga språkljudet, t ex ryska.
Den stegrande kamelen skrev:För övrigt kan man ju fundera över varför ett högland på engelska kallas för
downs istället för
ups...
Eftersom det ju låter litet mystiskt blev jag tvungen att ta reda på svaret:
Grundordet är det fornengelska
dun (med långt u), som helt enkelt betydde kulle (medeltidsengelska
doun, medeltidsnederländska
dune). Det svenska [sand]dyn är samma ord.
Det som är ologiskt är däremot adverbet
down (ner). Förklaringen är att det från början hette adune, av
a- (franska
a=från, motsvarar eng
of) samt dativformen
dune, av nyss nämnda
dun. Ordet betyder således ordagrant "från kullen". Detta förkortades på fornengelska till
dune (fortfarande långt u i både
dun,
dune och
adune). På medeltiden utvecklades detta till
doun, dvs sammanföll med nominativformen av kulle som alltså utvecklats från
dun till
doun. Därmed hette från medeltiden "ner" och" kulle" samma sak.
Enligt
Webster's Third New International Dictionary har ordet numera (bland många andra betydelser) följande betydelser:
"
down [...]
1 archaic : HILL;
often : a hillock of sand thrown up by the wind on or near a shore
: DUNE 2 a : an undulating generally treeless upland with sparse soil -- usu. used in pl.
b downs pl, often cap : treeless chalk uplands along the south and southeast coast of England"
M a o ord har dels det arkaiska ordet för "kulle", det i sammanhanget irrelevanta "dyn" och den i engelsk geografi typiska "höglänt kuperat hedland" (för att citera Norstedts stora engelsk-svenska ordbok). Därutöver har vi betydelse 2 b ovan, som snarare används som egennamn om (jag citerar samma lexikon igen:) a) "kuperade kritkalkplatåer i sydöstra England" och b) "redd vid Deal mellan Goodwin Sands och engelska kusten"
Med tanke på hur "arkaisk" denna plats känns, känns den arkaiska betydelsen "kulle" ganska naturlig för mig - även om ordet på engelska är betydligt mer associationsrikt än det svenska ordet "kulle" - och dessutom (eller därmed) mer poetiskt.
Som synonymer till kulle tar Strömbergs synonymordbok upp följande:
"bergknalle; höjd; krön; klint; backe; slänt; hol; kummel; hög; tuva; dyn"
Till ordet ås ges å andra sidan följande synonymer:
"bergsrygg; kam; höjd; höjdsträckning; kulle; knalle; platå; högland"
Kummel ges följande synonymer:
"stenrös; röse; gravhög; ättehög; russ; rör"
En annan infallsvinkel till är att titta på Sindarinformen av namnet,
Tyrn Gorthad, där Tyrn betyder "barrows" och Gorthad kommer av
gurth som betyder "death". Det ger oss med andra ord tyvärr ingen närmare ledning om vilken terrängtyp han vill betona i namnet.
Sedan är det bara att börja kombinera: Kummelhöjderna? Rösbackarna? Gravkullarna? Kummelhöjden? Osv.