Ohlmarks, nyöversättningar, och andra språkrelaterade frågor

[Lindir]

Visst gör det det! Problemet är ju bara att det inte betyder samma sak om man vänder på ordföljden. Beechbone och även Bokknote betyder väl ungefär "med ben av bokträ". Knotboke betyder snarare "ett knotigt bokträd". Även om man betraktar knota som en ren synonym till ben och struntar i den alternativa betydelsen "knotig" så blir det snarast "ett bokträd av ben".

Jag håller inte riktigt med, men det är ju en av språkets mest fascinerande sidor att vi inte associerar likadant av ord.

Om vi reducerar orden till mer genomskinliga termer kan Bokknote bli "träben", medan Knotboke skulle kunna bli "benträ", vilket logiskt sett både kan tolkas som trä gjort av ben och trä av sätt att göra ben av. Om man dessutom tar den vanliga betydelse av "boke" i stället för betydelse av "bok" syftar det ju på ett material (av bokträ - jfr ene, eke och furu). Av materialet skapar sedan hjärnan av sig själv i associationerna det som materialet enligt ordet är avsett att skapa.

Jag kan hålla med om att det rent konkret bokstavliga betydelsen av Bokknote är rätt på ett rakare och direktare sätt, men inte i tillräckligt hög grad för att försvara valet av ett fulare och mindre namnlikt namn.

Men vi kan väl ge det en remissrunda till - jag har t ex inte lagt ner någon tankemöda själv på eventuella alternativ.

Tycker du inte att Säcksdorff sticker ut lite för mycket i Fylke-miljön? Till skillnad då från Sackville som jag tycker sticker ut lite lagom. Vad gäller Säcksta så saknar det ju, som Danne påpekat, den där överklassanstrykningen som Tolkien eftersträvade.

Visst sticker det ut, men det är väl en av poängerna med adliga namn. Jag skulle nog säga att även personerna i familjen Sackville-Baggins sticker ut en del ...

Jag får allt litet mer aristokratiska associationer av Säcksta (speciellt i dubbelnamnet Säcksta-Bagger) än av t ex Säckby.

[Lindir]

Du tycker alltså inte att det är att lägga in en betydelse i namnet, som från början inte finns där?

Det stör mig faktiskt inte. Det väsentliga är väl inte i första hand exakt vilken art det åyftas botaniskt/zoologiskt sett, utan vilken typ av associationer det ger den som läser det. Hjortron ger inte en vanlig engelsman samma gyllene associationer som det ger en svensk, alltså skulle antagligen inte namnet Cloudberry ha fungerat på samma sätt för de engelskspråkiga läsarna (snarare skulle många ha frågat sig "hur ser ett sådant ut?").

Namnet Goldberry ger associationer både genom förledet "guld-" och genom att associeras till t ex hjortron (eller annat verkligt eller påhittat gyllene bär). Ungefär samma associationer får åtminstone jag av namnet Hjortrongull.

[Dante]

Sackville-Baggins: Oavsett hur man väljer att översätta Sackville funkar ju alltid ett »af« för att föradliga namnet. Förvränger vi Ohlmarks översättning får vi då »Bagger af Säcksta«. Hyfsat adligt sådär.

Jag har av någon outgrundlig anledning alltid föreställt mig skåningar som Sveriges motsvarighet till hober (min föreställning har förmodligen något med jordbruk att göra). Finge jag själv välja skulle jag nog kika på skånska ortsnamn för inspiration till ortsnamn i Fylke.

Och när vi ändå hyllar Ohlmarks: glöm aldrig Lavskägge!

/Skägglavsdante

[Den stegrande kamelen]

Jag tycker faktiskt att Aftondunkel låter snyggare än Aftongråning, och ger mer "korrekta" associationer

Det är inte så mycket aftondunkel som morgondunkel som låter lite fel för mig. Det låter inte som tidpunkten då det ljusnar. Gråning däremot betyder ju uttryckligen både perioden då det ljusnar och då det mörknar och låter (i mina öron) så också. Men jag ger mig, vi spikar dunkel!

Jag ser visserligen bara "guiden" som just en guide. Jag köper inte riktigt Tolkiens argument här, inte när han gett oss en så otroligt tydlig etymologi i appendixen, som dessutom skall översättas även den... Jag säger inte att Gamgi trots allt kanske inte är bäst, men det är inte riktigt konsekvent tycker jag, med tanke på ovanstående argument.

Jag håller med i största allmänhet, jag har inget emot att gå emot "guiden" ibland. Men just här letade vi ju närmast efter en ursäkt att få behålla Gamgi, och jag tycker att "guiden" duger som sådan. Angående översättning av appendixen så är de ju knôkade med oöversättbara anglicismer - hela diskussionen om dwarfs, dwarves och dwarrows för att nämna ett exempel - så en till gör ingen större skillnad.

Fylke och Vidstige är genialiskt!!! Fylke och Vidstige är genialiskt!!! Fylke och Vidstige är genialiskt!!!

Fast om man läser "guiden" så skulle nästan Syssel vara en bättre översättning än Fylke...

...vilket logiskt sett både kan tolkas som trä gjort av ben och trä av sätt att göra ben av.

Jag är nog trött, men jag får inte rätsida på den meningen.

Jag kan hålla med om att det rent konkret bokstavliga betydelsen av Bokknote är rätt på ett rakare och direktare sätt, men inte i tillräckligt hög grad för att försvara valet av ett fulare och mindre namnlikt namn.

Jo, det kan jag nog hålla med om. Knotboke, alltså!

Sackville-Baggins: Oavsett hur man väljer att översätta Sackville funkar ju alltid ett »af« för att föradliga namnet. Förvränger vi Ohlmarks översättning får vi då »Bagger af Säcksta«. Hyfsat adligt sådär.

Jo, men den omvända ordföljden tycker jag gör det ganska jobbigt i löptexten: "naturligtvis med undantag för Baggerna af Säcksta"...

Och när vi ändå hyllar Ohlmarks: glöm aldrig Lavskägge!

Nej, aldrig! (Det är ditt fel att jag kommer att ha Usnea barbata inpräntat i hjärnan resten av livet... )

[Danne]

Det är inte så mycket aftondunkel som morgondunkel som låter lite fel för mig. Det låter inte som tidpunkten då det ljusnar. Gråning däremot betyder ju uttryckligen både perioden då det ljusnar och då det mörknar och låter (i mina öron) så också. Men jag ger mig, vi spikar dunkel!

Fast, om du förstår min hårfina skillnad, jag ser inte på Morrowdim som en period då det ljusnar, utan ett visst tillfälle mittemellan mörker och ljus, då ett dunkel härskar. Jag förstår knappt själv vari skillnaden ligger dock!

Men just här letade vi ju närmast efter en ursäkt att få behålla Gamgi, och jag tycker att "guiden" duger som sådan.

Jag har inte riktigt tänkt på det sättet. Jag är fortfarande inte riktigt övertygad om att det är bäst att lämna det oöversatt. Och på vilket sätt klingar egentligen Gamby/Gambo etc. sämre än Gamgi (bortsett från vanans makt)? Kanske med dubbel-m för att få bort "gam"-associationer... Fast jag lutar nog också åt Gamgi.

Fast om man läser "guiden" så skulle nästan Syssel vara en bättre översättning än Fylke...

Jo, fast inte snyggare... Kanske Syssle?

Namnet Goldberry ger associationer både genom förledet "guld-" och genom att associeras till t ex hjortron (eller annat verkligt eller påhittat gyllene bär). Ungefär samma associationer får åtminstone jag av namnet Hjortrongull.

Jag förstår ditt resonemang, men jag köper det inte!

Jag får allt litet mer aristokratiska associationer av Säcksta

Inte så mycket, tycker jag. Det nötta "sta" ger snarare lite "arbetar"-associationer. Kanske Säckestad, eller varför inte stava om "säck", det är ju vanligt i adliga namn, med lite mer ålderdomliga stavningar. Vad sägs om Seckestad, eller kanske Secksta, det känns mer "adligt", anser jag. Secksta-Baggerna (eller blir det inte snarare Secksta-Baggrarna?)...

[Danne]

OK, två i rad!

Jag tänkte strunta i vad ni säger och ta upp lite förslag på hur man kan översätta hobbitarnas förnamn. Låt oss börja med familjen Bagger, som inte borde ställa till med några oöverkomliga problem.

De allra flesta namnen kan man behålla rakt av, som de är. Dessa är Balbo, Belba, Bilbo, Bingo, Bungo, Dora, Drogo, Dudo, Fosco, Frodo, Largo, Linda, Longo, Minto, Moro, Mosco, Mungo, Polo, Ponto, Porto, Posco, Prisca, Rosa. Eller? Angelica behöver väl bara putsas till till Angelika.

Övriga namn, som alla är kvinnonamn och dessutom botaniska, är väl lite knivigare. Dessa är Daisy, Lily, Myrtle, Pansy, Peony, Poppy, vilka ju i tur och ordning betyder "tusensköna, lilja, myrten, pensé, pion, vallmo". Mitt förslag är att man "formar om" blomsternamnen, genom att sätta femininändelser på dem (vilket känns mest naturligt på svenska), sålunda: Lilja, Myrtenia, Penséa, Piona, Vallmoa. Av dessa är det egentligen Penséa som jag tycker låter lite för klumpigt. "Tusensköna" tycker jag man kan ersätta med den närbesläktade blomman "bellis" och får då Bellisa Bagger. Vad tycker ni?

Jag kom dessutom på att jag undvikit två av Fylkes ortnamn, nämligen Hardbottle och Nobottle, där "bottle" egentligen inte har något med "flaska" att göra, utan är en vanligt förekommande ändelse i ortnamn (analog med svenskans "bol"). Dessutom betyder "no" i detta fallet "new".

Men det går inte att komma ifrån att Tolkien säkert även haft en ordlek i tankarna när han hittade på dessa namn. Jag har länge funderat kring om man ska behålla den ordvitsen, vilket ju faktiskt nästan går, även om det blir en smula mindre elegant. Svenskans "tälje" fick mig att associera till "butelj" och jag har därmed skapat en ny ändelse: "butälje" (eller möjligen "butelje"). Då skulle man kunna få Hårdbutälje och "´Nybutälje. Möjligtvis kan man ändra detta till Hårdbytälje och Nybytälje vilka ser lite bättre ut, men som samtidigt blir tårta på tårta och mindre uppenbara.

Alternativet är förstås att helt skippa ordvitsen (och man får då förslagsvis Nybol och Hårdbol eller något i den stilen), men det är nästan för frestande att försöka vitsa till det lite, när det finns en ändelse som inte känns alltför långsökt. Vad sägs?

[Den stegrande kamelen]

Fast, om du förstår min hårfina skillnad, jag ser inte på Morrowdim som en period då det ljusnar, utan ett visst tillfälle mittemellan mörker och ljus, då ett dunkel härskar. Jag förstår knappt själv vari skillnaden ligger dock!

Jo, jag tror jag förstår vad du menar. Det är inte att det ljusnar som är poängen, utan att stjärnorna bleknar. Vilket de förstås gör just för att det ljusnar, men kanske innan man på andra sätt har märkt solens begynnande ankomst.

Namnet Goldberry ger associationer både genom förledet "guld-" och genom att associeras till t ex hjortron (eller annat verkligt eller påhittat gyllene bär). Ungefär samma associationer får åtminstone jag av namnet Hjortrongull.

Jag förstår ditt resonemang, men jag köper det inte!

Du är i numerärt underläge här, Danne!

De allra flesta namnen kan man behålla rakt av, som de är. Dessa är Balbo, Belba, Bilbo, Bingo, Bungo, Dora, Drogo, Dudo, Fosco, Frodo, Largo, Linda, Longo, Minto, Moro, Mosco, Mungo, Polo, Ponto, Porto, Posco, Prisca, Rosa. Eller? Angelica behöver väl bara putsas till till Angelika.

Håller med! Och man behöver inte putsa till Angelica heller, den stavningen är betydligt vanligare i Sverige (över 11 000) än Angelika (2 000).

Övriga namn, som alla är kvinnonamn och dessutom botaniska, är väl lite knivigare. Dessa är Daisy, Lily, Myrtle, Pansy, Peony, Poppy, vilka ju i tur och ordning betyder "tusensköna, lilja, myrten, pensé, pion, vallmo". Mitt förslag är att man "formar om" blomsternamnen, genom att sätta femininändelser på dem (vilket känns mest naturligt på svenska), sålunda: Lilja, Myrtenia, Penséa, Piona, Vallmoa. Av dessa är det egentligen Penséa som jag tycker låter lite för klumpigt. "Tusensköna" tycker jag man kan ersätta med den närbesläktade blomman "bellis" och får då Bellisa Bagger. Vad tycker ni?

Här håller jag däremot inte med. Jag tycker tyvärr att flera av förslagen låter klumpiga; Myrtenia och framför allt Vallmoa är faktiskt värre än Penséa. På engelska är alla namnen alldagliga och vanligt klingande. Det är betydligt viktigare att de svenska är (något så när) detsamma än att det blir rätt sorts blommor. Lilja funkar nog (alternativ är annars Lilly eller Lilian, båda vanliga svenska flicknamn), Piona likaså, och Bellisa tycker jag är en riktigt klurig lösning. Men Myrtenia, Penséa och Vallmoa låter inte alls bra. Jag har inte orkat sätta mig in i namnfloran - kommer det fler blomnamn senare? (Förutom Rosie Cotton då.) Annars kan man väl bara hugga de blommor som låter bäst som namn, utan alltför mycket tanke på botaniken. Viola, Dahlia och Iris är vad jag på rak arm kommer på i blomnamnsväg, men det finns säkert många fler.

Men det går inte att komma ifrån att Tolkien säkert även haft en ordlek i tankarna när han hittade på dessa namn. Jag har länge funderat kring om man ska behålla den ordvitsen, vilket ju faktiskt nästan går, även om det blir en smula mindre elegant. Svenskans "tälje" fick mig att associera till "butelj" och jag har därmed skapat en ny ändelse: "butälje" (eller möjligen "butelje"). Då skulle man kunna få Hårdbutälje och "´Nybutälje. Möjligtvis kan man ändra detta till Hårdbytälje och Nybytälje vilka ser lite bättre ut, men som samtidigt blir tårta på tårta och mindre uppenbara.

Uj! Här håller jag med allra minst. Jag tycker att:

1) Den eventuella ordvitsen är definitivt inte värd att spara. Det hade säkert Tolkien också sagt om han kommenterat det, han har ju sagt detsamma om andra av sina små ordlekar.

2) Ändelsen tälje betyder 'klyfta, skåra' eller möjligen 'de som bor vid skåran'. Det finns vad jag vet inget i Hardbottle eller Nobottle som passar in på ett sådant namn.

3) Ändelsen butälje ser inte riktigt klok ut, medan bytälje blir konstigt i betydelse och döljer ordvitsen.

4) Det känns mycket olämpligt att blanda in det franska låneordet 'butelj' i den här språkmiljön.

Jag yrkar alltså mycket bestämt på att ordvitsen skrotas och vi använder -bol som översättning. Mitt öra vill gärna ha med ett extra 'e' efter 'hård' också, alltså Hårdebol och Nybol. (Fast det kan bero på att det mest kända -bol i mina trakter är Bäckebol på Hisingen, ett industriområde framför allt känt för sitt OBS-varuhus (numera Coop Forum). Jag har nog helt enkelt vant mig vid att det "skall" vara med ett 'e'. Fast å andra sidan hade jag väl då velat ha ett 'e' i Nybol också, och det vill jag inte...)

[Danne]

Du är i numerärt underläge här, Danne!

Japp, men det bekommer mig inte det minsta!

Här håller jag däremot inte med. Jag tycker tyvärr att flera av förslagen låter klumpiga; Myrtenia och framför allt Vallmoa är faktiskt värre än Penséa. På engelska är alla namnen alldagliga och vanligt klingande.

Jo, jag kan hålla med om att de låter lite klumpiga, men Vallmoa gillar jag, eftersom flicknamnet Moa bakats in i blomsternamnet., och Myrtenia tycker jag är ett riktigt snyggt namn... Men jag kan hålla med dig om att det kan vara viktigare att hitta namn som känns rätt, än att de absolut har rätt betydelse. Veronika är ju exempelvis ett vanligt kvinno/blomsternamn.

Uj! Här håller jag med allra minst.

Det är ytterst tillåtet! Jag fick idén om "butälje"-ändelserna i 15-årsålderna (typ 11 år sedan), så de är inte direkt "vetenskapligt förankrade" om man säger så. Vi slopar den idén, även om jag personligen fortfarande tycker den är ganska skojig!

[Danne]

OK, här är lite nya förslag på familjen Baggers förnamn.

Rakt av:
Angelica, Balbo, Belba, Bilbo, Bingo, Bungo, Dora, Drogo, Dudo, Fosco, Frodo, Largo, Linda, Longo, Minto, Moro, Mosco, Mungo, Polo, Ponto, Porto, Posco, Prisca, Rosa.

Övriga:
Daisy = Bellisa
Lily = Lilja
Myrtle ?
Pansy = ?
Peony = Piona
Poppy = vad sägs om Poppea, som är ett gammalt klassiskt kvinnonamn?

Ingifta och övriga släktingar:
Otho Sackville-Baggins = ? Fungerar namnet Otho även på svenska? Annars kan man ju stava om till Otto...
Lobelia Bracegirdle = Lobelia Bältespännare (eller var det "spennare"?)
Lotho = ? Likadant här, funkar "th"-stavningen?

Berylla Boffin = Berylla Boffén
Laura Grubb = dito
Fastolph Bolger = Fastolf/ph Bolger
Mimosa Bunce = Mimosa ?
Tanta Hornblower = Tanta Hornblåsare
Togo Goodbody = Togo Goding
Belladonna Took = dito
Rudigar Bolger = dito
Camellia Sackville = Camellia Säckheim/dorff etc etc
Bodo Proudfoot = Bodo Stoltenfot
Chica Chubb = Chica Knubb
Hildigrim Took = dito
Ruby Bolger = Rubina Bolger är väl ännu ett kvinnonamn du tycker låter klumpigt?
Odo Proudfoot = Odo Stoltenfot
Olo Proudfoot = Olo Stoltenfot
Sancho Proudfoot = Sancho Stoltenfot
Filibert Bolger = dito
Falco Chubb-Baggins = Falco Knubb-Bagger
Gilly Brownlock = ? Brunlock "Gyllenlacka" tror jag är den exakta översättningen, men det låter inte riktigt som ett namn.
Wilibald Bolger = Villibald Bolger
Primula Brandybock = Primula Brännbock
Milo Burrows = Milo Gryt
Griffo Boffin = Griffo Boffén

Puh, det var alla i det släktträdet...

[kalimak]

Är lite avvaktande till metoden att avgöra namnens "svenskhet" genom att kolla hur vanliga de är i dagsläget. Det är sant att folk gillar att piffa till namnen genom att stava dem med C istället för K och liknande, men det känns inte särskilt svenskt (och är väl också den främsta anledningen till att folk väljer att stava på det viset). Tycker att man borde gå mer på linjen att hitta översättningar som låter riktigt bondsvenska. Namn som Lilly och Lilian låter alltför engelskklingande för att passa in riktigt. Där håller jag på Lilja.
Vad gäller resten av namnen så anser även jag att man kan ta sig några friheter. Vallmoa känns klumpigt, så varför inte helt enkelt bara ta Moa? Myrtenia kan kortas ner till Myrta, och på så sätt bli mer alldagligt. Pansy är knepigt att få till, men Viola kanske vore passande där (Har ingen stenkoll på blommor, men är inte en pensé en violliknande blomma?). Piona låter helt ok, men är kanske ändå lite för konstigt. Här kanske det vore läge att strunta i pionerna och hugga till med nåt av Kamelens andra blomnamn, som t.ex. Iris.
Tittade förbi och kunde inte motstå att kasta mig in i debatten

[J. Björkman]

Ja, nu vet jag att det inte riktigt stämmer men jag tycker att man kanske kan använda Mynta istället för Myrtenia.

[Danne]

Är lite avvaktande till metoden att avgöra namnens "svenskhet" genom att kolla hur vanliga de är i dagsläget. Det är sant att folk gillar att piffa till namnen genom att stava dem med C istället för K och liknande, men det känns inte särskilt svenskt (och är väl också den främsta anledningen till att folk väljer att stava på det viset). Tycker att man borde gå mer på linjen att hitta översättningar som låter riktigt bondsvenska.

Innebär det att Angelika med "k" är bättre än Angelica?

Vallmoa känns klumpigt, så varför inte helt enkelt bara ta Moa?

Fast då missar man blomsterassociationen. Då är det nog bättre att ta en annan blomma, tycker jag.

Myrtenia kan kortas ner till Myrta, och på så sätt bli mer alldagligt. Pansy är knepigt att få till, men Viola kanske vore passande där (Har ingen stenkoll på blommor, men är inte en pensé en violliknande blomma?).

Myrta tycker jag funkar bra. Ohlmarks hade Myrto här och missade att det rörde sig om en kvinna... Viola skulle funka oerhört bra för Pansy faktiskt. De är, som du säger, väldigt lika. Och någon Violet förekommer inte...

Ja, nu vet jag att det inte riktigt stämmer men jag tycker att man kanske kan använda Mynta istället för Myrtenia.

Problemet är att det finns en Minto samt en Mentha i Tolkiens original, så jag undrar om det inte skulle bli en mentolassociation för mycket...

[Lindir]

Innebär det att Angelika med "k" är bättre än Angelica?

Ja, det tycker jag absolut, och håller helt med kalimaks resonemang ovan. Visseligen kan man ju invända att t ex Lilly förekommit längre tid i svenskan än Lilja, men Lilja (som för övrigt är en mycket vanlig rysk smeknamnsform för Jelizaveta - jfr Lilja 4-ever) låter ju icke desto mindre som ett utmärkt hobinnenamn.

[Den stegrande kamelen]

Jag köper utan vidare resonemanget om Angelika. Med 'k', alltså! (Borde man därmed stava om Fosco, Mosco, Posco, Prisca, Chica och Falco också?)

Daisy = Bellisa, Lily = Lilja, Myrtle = Myrta, Pansy = Viola: Visst!

Vad gäller Peony så tycker jag fortfarande att Piona duger, trots kalimaks lilla reservation. Men Poppy är svårare. Jag gillar som sagt inte alls Vallmoa, men tyvärr är jag inte förtjust i Poppea heller. Det låter i mina öron av någon anledning som en romersk senatorshustru eller liknande, det har inte samma enkla och jordnära klang som hobbitskornas namn. Vallmo på tyska heter Mohn, men Mona är väl för långsökt, precis som Moa? Nej, jag kommer inte på något bättre än att hugga ett helt annat blomnamn i det här fallet.

Otho Säckflerp-Bagger, Lobelia Bältespännare (med 'ä'!), Lotho Säckflerp-Bagger. Jag tycker att 'th'-stavningen funkar.

Berylla Boffén, Laura Grubb, Fastolf Bolger (med 'f'): Visst!

Mimosa Bunce: Hmm, vad betyder Bunce? Jag hittade en familjehistoria, men där verkar det som om namnet kommer från franska Pons. Ingen förklaring till varför Tolkien valde det som hobbitnamn.

Tanta Hornblåsare: Hmm, jag vet inte om Tanta blir helt lyckat på svenska. Borde det kanske göras om en aning?

Togo Goding, Belladonna Took, Rudigar Bolger: Visst!

Camellia Säckflerp: Växten "Camellia", känd från Alexandre Dumas, heter Kamelia på svenska. Ett synnerligen välklingande namn, tycker jag av någon anledning...

Bodo Stoltenfot, Chica Knubb, Hildigrim Took: Visst!

Ruby Bolger = Rubina Bolger är väl ännu ett kvinnonamn du tycker låter klumpigt?

Inte då! Varför skulle väl jag tycka det?
Jag tycker att Rubina låter alldeles utmärkt som namn. Parallellen till Sabina underlättar nog en del.

Odo Stoltenfot, Olo Stoltenfot, Filibert Bolger, Falco Knubb-Bagger: Visst!

Gilly Brownlock: Brunlock funkar förstås, men Gilly var svårt. Jag hittade en beskrivning av växten Gillyflower, som jag antar åsyftas, men den leder bara till en massa andra växtnamn som jag inte orkar utreda just nu. Var hittade du "gyllenlacka"?

Villibald Bolger, Primula Brännbock, Milo Gryt, Griffo Boffén: Visst!


Jaha, nu har du förstås tänkt dig att jag skall mata in alla de här namnen i databasen...

[Danne]

Jag köper utan vidare resonemanget om Angelika. Med 'k', alltså! (Borde man därmed stava om Fosco, Mosco, Posco, Prisca, Chica och Falco också?

Det är mycket möjligt att man borde. Samtidigt menar ju Tolkien att hobbitarna gillade att ge sina barn ganska högtravande namn, men det är väl i första hand Tookarna han syftar på då (där de heter sånt som Peregrin, och Paladin och sådant). Vad tycker Lindir och Kalimak och ni andra?

Det låter i mina öron av någon anledning som en romersk senatorshustru eller liknande, det har inte samma enkla och jordnära klang som hobbitskornas namn.

Jo, jag kan hålla med dig, fast hur enkelt och jordnära låter egentligen exempelvis Menegilda, Mirabella, Adaldrida, Donnamira etc? Problemet är väl snarare, som du också påpekar, att det liksom är "fel" sorts högtravande; Tolkien använder inte klassiskt romerska namn, utan de högtravande namnen är av senare typ.

Hmm, vad betyder Bunce? Jag hittade en familjehistoria, men där verkar det som om namnet kommer från franska Pons. Ingen förklaring till varför Tolkien valde det som hobbitnamn.

Han hade säkert en finurlig anledning, det tycks som om han brukade ha det till de mest perifera små detaljer. Man kan ju tänka sig (om man läser namnets historia på din länkade sida) att familjen skulle ha inflyttat från de absoult sydligaste delarna av Fylke, eller något sådant, eller, tja, inte vet jag... Har kan man kanske ta sig friheten att hitta på något namn i samma stil, vad nu det skulle vara. Buns?

Hmm, jag vet inte om Tanta blir helt lyckat på svenska. Borde det kanske göras om en aning?

Värst vad du var kinkig då!

Var hittade du "gyllenlacka"?

OBS! Rättelse: "gillyflower" betyder enligt mitt lexikon flera olika växter, "trädgårdsnejlika, gyllenlack, lackviol, lövkoja". Jag tog nog helt enkelt det namn jag gillade bäst och satte dit ett feminint "a". Fast jag hade markerat det hela med en massa frågetecken. Det var ett tag sedan jag pysslade med det här, så jag kom inte ihåg hur jag hade gjort...

Jaha, nu har du förstås tänkt dig att jag skall mata in alla de här namnen i databasen...

Du kan kanske vänta tills vi har klarat av alla hobbitnamn, och sedan föra in dem under någon gemensam rubrik eller något sådant?

Och ett litet tillägg: Ohlmarks missade ju mycket riktigt Beechbone i sin översättning, men i lexionet kallade han honom för Bokmärg.