Jurgen Wullenwever skrev:Vi har lånord som glob och lob, men i äldre svenska ord (föreställer jag mig) skulle ett b ha sammanfallit med f, i urnordiska eller tidigare, och därigenom idag ha uttalats v, som i hästhov. Ett långt bb är nog mer "svenskt", och skulle dessutom ha liknat medelengelskans hobb som åtminstone delvis låg till grund för Tolkiens hobbit.
Jo, det är väl inte helt enkelt att förse hoben med oantastligt svenska språkanor. Jag har inte heller sett någon komma upp med några andra "svenska" ob-ord än just "glob" och "lob", men det känns som det är ord man inte tänker på direkt i samband med "hob". Hursomhelst känns "hob" inte främmande för mig. För mycket
Sagan om ringen i unga år kanske eller så finns det kanske någon mer allmängiltig förklaring djupt nedbäddad i svenskans fonotax. Men uttalet "hobb" känns direkt svengelskt, eftersom det lätt för tankarna till ord som "snobb", "mobb", "jobb" och "bob".
Jurgen Wullenwever skrev:Etymologiskt skulle Holbytla kanske motsvaras av ett nutida svenskt hôlböle, men det finns ju annars en gammal tråd här för hob/hobbit, så jag går inte vidare på det spåret.
Ja, någonting ditåt låter ju rimligt. Ohmarks var ju också i närheten då han översatte "holbytla" med "ho(l)bylla" i
Ringens värld.
Jurgen Wullenwever skrev:Om nu Tolkiens hobbit måste stå oförändrat i översättningar till alla språk, är det verkligen uttalspraktiskt möjligt?
Nej, det kan det rimligen inte vara, vilket nog även Tolkien förstod. Fortsättning följer i
Hobbitklausulen …
Och det kan faktiskt även vara intressant att fråga sig hur Tolkien skulle ha resonerat kring uttalet i översättningar. Ett argument som brukar framföras för att Ohlmarks ord "orch" bör uttalas med k-ljud är att stavningen inte direkt utesluter det och att det var det ljud som Tolkien tänkte sig i (åtminstone) germanska språk. Kanske skulle Tolkien även köpa ditt resonemang om "hob". Och uttalet "håbb" tror jag förekommer, även om det är sällsynt. Själv tycker jag att eventuella argument för det väger lätt mot den osvenska känslan. Hur det låter är viktigare än logiken i uttalet, tycker jag. Det är ändå en roman det handlar om.
Själv försöker jag uttala orden så att uttalet känns bekvämt på svenska och så att det inte lyser igenom att det är en översättning från engelskan. Mitt intryck är att mitt uttal stämmer hyfsat väl med ljudboken Ringarnas herre – den har möjligen lite för "engelskt" uttal av vissa namn, tycker jag. Men i ärlighetens namn ska sägas att jag inte orkat lyssna igenom hela ljudboken. Mitt första intryck var positivt. Men när jag lyssnade lite mer kändes det hela så otroligt monotont. Vet inte om det beror på översättningen, uppläsningen eller att jag faktiskt är ganska trött på storyn som story.