Om uttal av dieresis

[Hexmaster]

Stötte på en intressant grej:

Värt att notera är dock den flitiga användningen av dieresis ( ¨ ), vilket blott markerar att vokalen ska uttalas. Dieresis används främst med tanke på att engelska har gott om stumma vokaler. De två prickarna markerar alltså inte, som i t.ex. skandinaviska språk eller tyska, omljud av ursprungsvokalen.

Exempel: Eöl uttalas som Eol, Eärendil uttalas som Earendil.

Det svenska tolkiensällskapet Forodrim rekommenderar därför svenskar att inte använda dieresis eftersom prickarna dels inte fyller någon funktion (svenskan har inga stumma vokaler) och dels riskerar att missförstås av svenskar och andra.

http://susning.nu/Quenya

Exemplen som nämns är att Eöl uttalas som Eol, Eärendil uttalas som Earendil.

Finns det folk som säger "Eärendil"? Finns det exempel på vanligare ord som uttalas fel?

[Jurgen Wullenwever]

Det var ju olyckligt att översättarna behöll originalstavningen av namnen. Trema/diaeresis borde, som Forodrim tycker, ha avlägsnats. Dock måste jag inlägga att svenskan faktiskt har stumma vokaler, se bara på u i augusti, som uttalas agusti, eller e i vatten, som uttalas vattn (i mellansvenskan). Till detta kommer ock att tyskan i äldre bruk stundom använde trema (¨) som i franskan, om exemplet Staël nämnes, dvs sta-el, till skillnad från Stael=stäl. Jag tror (vet) nog att jag själv har, kanske inte uttalat, men åtminstone tänkt på personerna som Eärendil och Eönwe och Eöl, med svenskt uttal, under 1980-talet när jag läste dessa verk. I nordisk tappning heter ju annars Earendil ungefär Örvändil/Aurvandill, Amleds/Hamlets fader. (För övrigt, som inte har med Tolkien att göra, så är den nutida svenskan full av felaktiga uttal av vanliga svenska ord.)

[Ailios]

Prickarna avser egentligen E och inte a eller o.

EA and EO are not run together, but constitute two syllables; these combinations are written ëa and ëo (or, when they begin names, Eä and Eö: Eärendil, Eönwë).

The Silmarillion, "NOTE ON PRONUNCIATION"

[Dûrion Annûndil]

Finns det folk som säger "Eärendil"? Finns det exempel på vanligare ord som uttalas fel?

Måste erkänna att jag... känner någon som gör det. *Host...*

Gammal vana sedan första läsningen i gymnasiet, då "Ärendil" (stumt E).

[Ohlmarxisten]

I den första generationen av LotR-översättningar tog man översättningsfiktionen på allvar och översatte till Tolkiens fasa de engelska namnen. Men Tolkien fick ge sig för logiken i förfarandet.

I den andra generationen av LotR-översättningar har man tagit ett steg till och försökt anpassa användningen av trema till målspråket. Den svenska nyöversättningen är ett exempel och den tyska nyöversättningen ett annat, om jag minns rätt. Tolkien hade nog reagerat på den ändrade skriftbilden. Men även här talar logiken, åtminstone i princip, i så fall mot Tolkien.

I nästa generation av LotR-översättningar … kommer man kanske nytranskribera namn och språkfragment som tillhör Tolkiens fiktiva språk.

[Jurgen Wullenwever]

Finns det exempel på vanligare ord som uttalas fel?

Inte ¨ men i alla fall: f i slutet av ord betecknar v, enligt appendix E i The return of the king, så Gandalf borde rimligtvis uttalas Gandalv, som i svensk pre-1906 stavning, men uttalar folk så? Jag tycker mig blott ha hört uttal med -f.

[Den stegrande kamelen]

Men uttalsguiden i början av appendix E syftar på alvmål. Gandalf är människornas (i norr) namn på honom, så det skall uttalas som det står.

[Ohlmarxisten]

"Alv" är för övrigt inte en stavningsreformerad "alf". "Alf" uttalas då som nu vanligen med "f", vad jag vet.

[Jurgen Wullenwever]

Jag hade fel, tydligen. App. E avsåg quenya och sindarin.

Vad gäller Gandalf så är saken kvistigare. Det är ju ett nordiskt namn, och borde få ett nordiskt uttal, alltså -alv, men Tolkien skriver att väströnan har angliserats och skall uttalas på engelskt vis, och då kan vi få Gandalf med f-ljud.

För svenska ord gäller att det mytiska ordet heter och hette alv. Det finns ett personnamn Alf (= högtyskt Adolf) där den skandinaviska formen har uttal med v men den inlånade nedersaxiska formen har uttalet f. Om någon säger exempelvis svartalf med f så är det ett läsuttal, och sådan är blott alltför vanliga i dagens svenska.

[Ohlmarxisten]

Det där med "alf" är kvistigare än så. SAOB (artikeln "alf", tryckt 1898) anger f-uttalet som första uttal och säger att "detta uttal, som beror på ordets egenskap af litterärt lån, afses tydligen af de flesta, som före vokal, t. ex. i pl. alfer, skrifva f, icke fv". Vad gäller nutida uttal så anger Norstedts svenska uttalslexikon (1997) f-uttal för "alf" och v-uttal för "alv".

[Jurgen Wullenwever]

F-uttal anförs även i Svenska språknämndens uttalsordbok (2003). Båda uttalsordböckerna (Hedelin 1997 och Garlén 2003) är fulla av felaktiga uttal eftersom de vill avspegla rådande uttal och språkriktighet är inte på modet. Det finns ingen korrekt svensk uttalsordbok (min åsikt). Det senmedeltida fornvästnordiska uttalet av alf hade v-ljud (enligt Norrön Grammatikk, Iversen), och detta ord har senare lånats litterärt, alltså lästs, inte hörts, och då fått ett läsuttal, ibland med f, ibland med v.

[Ohlmarxisten]

Min poäng var inte att f-uttalet är det språkhistoriskt "korrekta" uttalet. Poängen var att f-uttalet före stavningsreformen var ett etablerat uttal och att det fortsatt att vara det. Så det kan rimligtvis inte betecknas som felaktigt idag. Men man kan naturligtvis ändå tycka att "alf" borde uttalas med v-ljud. Och det äldre v-uttalet kan ju ses som ett argument för att det kanske inte är direkt fel att uttala vår käre trollkarls namn med v-ljud.

[Jurgen Wullenwever]

För att återgå till Tolkien och felaktiga uttal, vilka Tolkien-ord finns det, och vilka uttal har dessa (som någon har hört)? Jag har för mig att det i Ohlmarks översättning av Tolkiens första upplaga stod att läsarna fick uttala namnen som de ville, men detta har jag hittills inte funnit i den engelska andra upplagan, så det kan ju ha strukits däremellan.

(Den nya svenska översättningen har jag ännu inte läst, använder den "alver" som Ohlmarks, eller har den en annan översättning/stavning av "elves"?)

[Ohlmarxisten]

För att återgå till Tolkien och felaktiga uttal, vilka Tolkien-ord finns det, och vilka uttal har dessa (som någon har hört)?

Det mest omdebatterade ordet (på svenska) är utan tvekan ”orch” (det väströna ordet i Ohlmarks översättning alltså, ”orc” i originalet). Jag har alltid uttalat det ”årk”. Men jag har hört många uttala det mer tyskt, det vill säga på det vis som det alviska ”orch” (i originalet) ska uttalas enligt appendix E. På senare tid verkar dessutom ett engelskt ch-uttal (tje-ljud) spritt sig bland de yngre. I den svenska nyöversättningen har stavningen dock ändrats till ”ork”. Så i nyöversättningen är det solklart hur ordet ska uttalas på svenska, en klar förbättring. Men jag har ändå viss förståelse för Ohlmarks stavning: ”orch” ger ett mer orkigt intryck och kan inte förväxlas med det befintliga ordet ”ork”. Frågan är också hur Ohlmarks själv egentligen uttalade sitt ”orch”. Men det borde någon tolkienist från sjuttiotalet kunna svara på.

Jag har för mig att det i Ohlmarks översättning av Tolkiens första upplaga stod att läsarna fick uttala namnen som de ville, men detta har jag hittills inte funnit i den engelska andra upplagan, så det kan ju ha strukits däremellan.

Ja, det står något i den stilen, och motsvarande kan även återfinnas i den engelska förstaupplagan.

Den nya svenska översättningen har jag ännu inte läst, använder den "alver" som Ohlmarks, eller har den en annan översättning/stavning av "elves"?

Ohlmarks valde ”alv” framför SAOL:s: förstaform ”alf” (och framför ”älva” som Zetterholm tidigare hade valt), och det inte bara i Sagan om ringen utan även i sina eddaöversättningar, vad jag kommer ihåg. Ja, utom vad gäller ”Gandalf” och liknande personnamn. Hmm. Collinder gjorde vid ungefär samma tid samma val. Skälet till deras val av ”alv” tror jag att du redan gett. Detta är väl en av de saker som nästan alla tycker att Ohlmarks gjorde bra. Och det har inte ändrats i nyöversättningen.

[Jurgen Wullenwever]

Det där med orcher var intressant. En annan Ohlmarksskrivning som oavsett hur den uttalas kanske inte kan betraktas få ett felaktigt uttal (eftersom den inte finns hos Tolkien) är "hob". Själv har jag alltid tänkt på detta ord som havande vokalen i "god", men en tv-hallåa sade häromdagen "håb", och om ordet anknyter till hål som på svenska egentligen är hôl eller hûl, vilket också visas av "junker holbytla", skulle detta kunna tänkas vara mer välgrundat. Uttalet borde då hellre vara hôb. Saken hade varit betydligt entydigare om Ohlmarks den gången hade behållit den korta vokalen i hobbit och skrivit hobb. Nuförtiden kanske hoberna har förpassats till litteraturhistoriens skräpkammare, om den nya översättningen (som jag inte läst än) föredrog hobbit, men för dem som levt med den äldre versionen bör uttalet ha varit mycket relevant.