Smèagol?
Det är den stora styrkan med Sagan om Ringen. Sauron, ondskans främste företrädare, verkar hela tiden från skuggorna. Att låta Sauron uppträda i kroppslig gestalt skulle, enligt min mening, förminska den känsla av (nästan) allsmäktig ondska som Sauron har. Den dolda, oklart definierade skräcken är alltid värre än aldrig så övertygande monster och skräckfigurer. Jämför exempelvis med Lovecrafts "Old Ones", som sällan beskrivs i någon större detalj och som oftast endast verkar i sinnet på de drabbade.
Tolkien skriver i något brev att troligen ingen skulle ha lyckats fullfölja uppdraget, och Frodo till och med bättre än de flesta. Ringens makt (och "maktens" makt, så att säga) är helt enkelt alltför stor. Det är just detta hopplösa som gör berättelsen så gripande anser jag. Dels för att ett av Tolkiens budskap är att man måste göra allt man kan, utan hopp, och utan löfte om belöning.Jag tycker faktiskt det förstör! Uppdraget var att kasta ringen ner i berget, dom klarar sig ända fram till elden och vad händer? Frodo sviker alltihop och blir räddad av Gollum som klantar ner ringen! En del som enligt mig förstör en aning!
Dels för att det gör Frodos öde så tragiskt. Han lämnar hela sitt liv bakom sig för ett uppdrag som är dömt från början at misslyckas, men som genom ett "under" utförs uppdraget likväl, men trots detta är Frodo förstörd som människa (=hobbit). Han offrar egentligen hela sitt liv, och får ytterst lite tillbaka.
För övrigt håller jag med Sarvi!