Danne skrev:Den stegrande kamelen skrev:Men det var ju Sméagol som strypte Déagol, långt innan Gollum fanns. Så någon särskilt trevlig prick var nog inte Slinke heller, så hob han var...
Jag tolkar det som att mordet på Déagol är Gollums första framträdande i Sméagols person. Det är ju Ringen som lockar fram Gollum i Sméagol.
Jo, Ringen var givetvis inblandad. Men samtidigt måste Sméagol ha varit ganska rutten redan från början för att falla för Ringen så fort, inom några minuter från att han fått syn på den. Det är ju inte precis som om Frodo ströp Bilbo så fort han fick chansen, Ring eller inte.
Det finns ett ganska långt stycke i boken där Gandalf breder ut sig om Gollums ondska, nattsvart men fortfarande med ett litet hål där ljus skiner in. Det finns mycket lite hopp om bot, säger han, men inte inget hopp alls. Det är ett tänkvärt stycke, väl värt att läsa i samband med den här diskussionen. (Men jag orkar inte citera det just nu.)
Danne skrev:Vi i publiken måste se varför både Bilbo och Frodo känner medlidande med Sméagol, och inte bara hat, som Sam. Jag tycker filmskaparna har gått helt rätt i en mycket svår balansakt.
Håller i princip med. Kanske är Sméagol - han med de stora pupillerna, till skillnad från Gollums nålshuvudssmå - trots allt lite överdrivet gullig. Men det ordnar sig nog i nästa film, när Slinke och Stinke i bästa samförstånd förråder hoberna till Honmonstret. Så på det stora hela har filmmakarna gjort Gollum alldeles lysande. Jag gillar verkligen greppet med att göra Gollums ögon lika Frodos, för att förstärka känslan av att "så där kan Frodo komma att se ut om Ringen får råda".
Gothmog II skrev:Gollum är väl det namn som gavs av hans släkt och ska visst betyda "grymtaren". Är inte helt säkert, har också hört att han gav sig själv det efter sitt ljud som han gör med halsen.
Det där är en översättningsgrej igen, tyvärr. "Grymtaren" finns bara på svenska.
Tolkien skrev:He took to thieving, and going about muttering to himself, and gurgling in his throat. So they called him _Gollum,_ and cursed him, and told him to go far away; and his grandmother, desiring peace, expelled him from the family and turned him out of her hole.
Ohlmarks skrev:Han började stjäla och gick ofta för sej själv, muttrande och grymtande. De kallade honom för Gollum, ett gammalt ord som betyder 'grymtaren', förbannade honom och bad honom dra all världens väg. Slutligen fördrev honom anmodern från ättens säte för att få fred, jagade bort honom från domänerna.
Själv har jag alltid tänkt mig att namnet Gollum är ett ljudhärmande namn, som imiterar en riktigt slemmig sväljning. Det är ju inte svårt att svälja så att det uppstår ett *glum*-ljud. Jag antar att det är det Tolkien menar när han skriver "gurgling in his throat".
