Den stegrande kamelen skrev:Det var värst vad jag flummade iväg där! Om någon har lyckats ta sig igenom hela mitt svammel och kommit ända hit ner så är jag imponerad!
Jag klarade det!
Och jag håller dessutom med. Det svåra är förstås att avgöra var gränsen ska gå mellan den direkta översättningen och översättarens "tolkning". Problemet är ju också, om man drar det ett steg till, att motsvarande ord inte bara (helt uppenbart) har olika valörer i de olika språken, utan dessutom (vilket är lättare att glömma) har olika valör hos olika talare av samma språk. Arbetare och akademiker har helt olika referensramar, kvinnor och män associerar ofta olika, norrbottningar och skåningar har olika referensramar, osv, och detsamma gäller också olika individer inom samma subgrupp. Detta går naturligtvis inte att gardera sig emot, men översättaren måste vara desto mer medveten om att det förhåller sig på detta vis, när han går sin balansgång.
Somliga anser att man just därför bör vara mer ordagrann (än vad andra anser), eftersom varje anpassning är subjektiv efter översättarens eget sätt att associera, och att man i stället hellre borde låta läsaren sköta tolkningen - vilket dels förutsätter att läsaren vet att det är en (i det här fallet) engelsk bok, och dels att läsaren helst också kan det aktuella originalspråket.
En annan klassisk stridsfråga inom översättningsvetenskapen är hur mycket man ska låta översättningen var anpassad efter originalmiljön, alternativt anpassas efter översättningsläsarnas referensramar. Den meningen blev helt obegriplig, så jag försöker med några exempel i stället:
Först ett grovt: Om romanfiguren läser
New York Times, ska jag då låta den översatta figuren läsa
Svenska Dagbladet för att väcka ungefär samma associationer. Det är givetvis lätt att svara
nej på den frågan nu för tiden (speciellt som
New York Times är allmänt känt även i Sverige ...), men det finns betydligt mer subtila exempel. Om vår hjälte stoppar en halstablett av ett i Amerika allmänt känt märke i munnen, utan att man nämner att det är en halstablett, ska översättaren då "översätta" till ett märke som svenska läsare känner till (så att man förstår att det är en halstablett, och inte ett sömnpiller, en tumme, en tandpetare, något knark eller ett lysrör), eller ska han lägga till i meningen något om att det är en halstablett, eller kanske rentav lägga till en förklarande fotnot (det gjordes ganska ofta i äldre översättningar)?
Ska man rentav lämna vissa ord oöversatta för att ge en fläkt av originalbokens miljö? Hade man inte gjort så hade vi knappast haft ett antal av de lånord vi numera har i svenskan, t ex tsar (kejsare), trojka (trespann), livré (betjäntdräkt), etc. Numera är dessa ord allmänt kända, och ger en fläkt av Ryssland/Frankrike, men när de lanserades var de exotiska, och måste kanske förklaras i nämnda fotnoter. Samma fråga gäller måttenheter - om det står 10 miles, ska vi då skriva 10 miles, 1 1/2 mil eller 16 km? Ska vi behålla mindre kända måttenheter som verst och gallons, som de flesta har hört talas om men, handen på hjärtat, oftast inte har full koll på vad de motsvarar? För att inte tala om ännu mindre kända måttenheter. Om en engelsk författare använder en föråldrad engelsk måttenhet, som engelsmännen känner till men inte längre använder, ska jag då
1) behålla den, för att återge författarens hela intention, även om en svensk läsare inte uppfattar den, eftersom han inte hört talas om den, och definitivt inte vet vad den motsvarar?
2) räkna om till en modernare engelsk, för att få läsaren att associera till rätt kultur, men ändå känna igen enheten, och i bästa fall veta ungefär vad den motsvarar?
3) räkna om till en föråldrad svensk enhet, som läsaren känner igen, och som får honom att associera till äldre tider/gammalmodiga människor?
4) räkna om till en modern enhet (metersystemet) så att läsaren vet precis vilket mått jag avser?
Ju djupare man dyker i de här frågorna desto mer komplicerade blir de. Om författaren skriver 157 yards måste jag veta exakt vad som är den viktiga informationen. Bör läsaren förstå exakt hur långt det är (143,5608 m?), räcker det med en ungefärlig uppgift (144 m?), är själva siffran viktig (157 m?), är själva enheten viktig (157 yards, kanske kompletterat med fotnot?)?
Var det någon som sa något om att flumma iväg?
) Men å andra sidan tror jag det finns ett visst snobberi i översättarkretsar, att det inte anses riktigt "fint" att översätta rakt av, man måste skriva om och hitta andra ord bara för sakens skull. Och då har det ju spårat ur åt andra hållet.
Jaså, kallas han incest Túrin, han förtjänar faktiskt en bättre titel med tanke på vad han uträttade!
är att bristen på känsla just yttrade sig i att Adlerberth alltför ofta använde den rent språkligt mest närliggande översättningen, utan att ta hänsyn till de små nyansskillnader som finns mellan de likalydande uttryckens betydelse på engelska resp svenska.
8)