Jag är ledsen, Flikkan, men trots att träden, ljuset och den övriga bakgrunden har klara konstnärliga kvaliteter så blir jag mer full i skratt än full av beundran inför Zeils bild...
De glassiga, tillrättalagda (och dessutom alltför medeltidsklädda) personerna är som hämtade från framsidan på någon billig kioskromantik.
"Å Aragorn", suckade Arven, "skall det aldrig bli vi två?"
"Inte ännu, min kära," svarade han i sin kärvt manliga stämma och såg djupt in i hennes blanka ögon. "Jag måste gå till strid mot den mörke fursten, om det så blir min död."
