Anti-ubåtsvapen
Anti-ubåtsvapen
Jag kollade just på filmen WW2 krigsfilmen Below och där använder tyskarna stora krokförsedda kedjor för att attackera en amerikansk ubåt i u-läge.
Användes verkligen sådana vapen på den tiden och kunde dom isåfall göra någon skada på en ubåt?
Ang sjunkbomber undrar jag hur nära dom måste vara ubåten när dom exploderar för att sänka den och hur mycket effektivare moderna sjunkbomber är?
Användes verkligen sådana vapen på den tiden och kunde dom isåfall göra någon skada på en ubåt?
Ang sjunkbomber undrar jag hur nära dom måste vara ubåten när dom exploderar för att sänka den och hur mycket effektivare moderna sjunkbomber är?
funderade också på det när jag såg filmen..
http://www.wargamer.com/forum/wargamer/ ... PIC_ID=751
Nog bara något som var tillskrivet i manuset för att öka spänningen/mystiken.
http://www.wargamer.com/forum/wargamer/ ... PIC_ID=751
Nog bara något som var tillskrivet i manuset för att öka spänningen/mystiken.
Tja, under 1:a världskriget kunde säkert kedjor användas som vapen, när man inte hade vare sig effektiva sjunkbomber och definitivt ingen asdic.
OM den användes i andra världskriget? I så fall för att försöka fiska upp ubåtar som låg stilla på botten; de kunde vara svåra eller rentav omöjliga med vanliga avlyssningsapparater, inte ens aktiv sonar var helt säker.
Ja, en sådan lösning kunde nog vara ganska tänkbar.
Eller också förväxlade man här med någon form av minsvep; dvs svepet var från början efter minor, inte efter ubåtar...
OM den användes i andra världskriget? I så fall för att försöka fiska upp ubåtar som låg stilla på botten; de kunde vara svåra eller rentav omöjliga med vanliga avlyssningsapparater, inte ens aktiv sonar var helt säker.
Ja, en sådan lösning kunde nog vara ganska tänkbar.
Eller också förväxlade man här med någon form av minsvep; dvs svepet var från början efter minor, inte efter ubåtar...
- Martin Lundvall
- Medlem
- Inlägg: 5323
- Blev medlem: 22 mars 2003, 10:05
- Ort: Mer Lund än Moskva
- Kontakt:
Dragga, att dragga, ordet kom upploppandes.
Kan man dragga efter drunknade människor eller efter vrakrester, kan man säkert dragga efter ubåtar också.
Om det verkligen gjordes under WWII vet jag inte, det låter alltså inte otroligt, men då givetvis inte som ett vapen utan som en sökmetod.
Sjunkbomernas aktionsradie? Jag vet med säkerhet att jag har sett siffror, och mycket beror förstås på vad för slags bomb det var. Antag att det var den vanliga tunn-bomben. Jag har för mig under 10 m: akut risk för sänkning, under 25m: skaderisk; och givetvis ju närmare desto farligare...
Kan man dragga efter drunknade människor eller efter vrakrester, kan man säkert dragga efter ubåtar också.
Om det verkligen gjordes under WWII vet jag inte, det låter alltså inte otroligt, men då givetvis inte som ett vapen utan som en sökmetod.
Sjunkbomernas aktionsradie? Jag vet med säkerhet att jag har sett siffror, och mycket beror förstås på vad för slags bomb det var. Antag att det var den vanliga tunn-bomben. Jag har för mig under 10 m: akut risk för sänkning, under 25m: skaderisk; och givetvis ju närmare desto farligare...
Wreezig - 'krokforsedda kedjor' for att dragga upp en U-baat forefaller inte bara en Hollywood fantasi - utan en utopi. En perfekt balanserad U-baat 'väger' praktiskt taget ingenting i u-läge daa den ar neutralt balanserad. Bortsett fraan den praktiska svaarigheten (nastan omojligt) att placera kedjorna med sina krokar paa rätt ställe - saa ar det enda som kan skada U-baaten faktiskt dess kinetiska motstaand i vattnet - vilket nar man 'drar in reven' sakert inte skulle racka for att kompromissa tryckskrovet - utan bara resultera i att den rycktes upp till ytan som en fisk med sprangd simblaasa gor fraan stora djup. Men Hollywood gor som bekant vad som helst for att skapa drama. Dessutom arbetade redan under WW2 u-baatar fraan saadana djup att naagra 'rev- eller nätfångster' var helt otankbara.
- Per Andersson
- Medlem
- Inlägg: 1186
- Blev medlem: 24 mars 2002, 21:51
- Ort: Stockholm
Jag är ganska tvärsäker på att någon form av sjunkbomber och primitiv lyssningsutrustning sattes i tjänst redan under slutet på först världskriget.Stefan skrev:Tja, under 1:a världskriget kunde säkert kedjor användas som vapen, när man inte hade vare sig effektiva sjunkbomber och definitivt ingen asdic.
Stämmer verkligen detta? Borde inte det ökade vattentrycket på stora djup minska sjunkbombens verkningsradie? Om det däremot uppstår en skada på tryckskrovet så är väl det stora vattentrycket på stort djup en nackdel för u-båten.Gröfaz skrev:Hur effektiva sjunkbomber är beror inte bara på hur nära de exploderara utan också på vilket djupt u-båten är på. Ju djupare desto käsnligare blir u-båten för sjunkbomber men det är också svårare att "träffa rätt".
Mer än så vet jag inte.
/Martin
- Olof Larsson
- Medlem
- Inlägg: 1739
- Blev medlem: 25 mars 2002, 19:08
- Ort: Östergötland
Britterna fick sina första sjunkbomber 1916,
men de kom inte till fullskalig användning förrän 1917.
Den första sjunkbombkastaren beställdes den 8 december 1917 av US Navy.
Det första exemplaret levererades den 10 december, alltså två dagar senare.
Sjunkbomber under VkI verkar ha hafty tre svagheter:
- Opålitliga tändmekanismer
- För låg sjunkhastighet
(Åtgärdades först med den droppformade amerikanska Mark 9:an)
- För låg vikt
(undersökningar visade att en 600pd sjunkbomb var effektivare än 2st 300pd diton)
Detta åtgärdade de dock med råge med sin Mark X som började användas 1942
och som vägde c:a 1400kg. Den torde dock ha varit svårhanterad.
men de kom inte till fullskalig användning förrän 1917.
Den första sjunkbombkastaren beställdes den 8 december 1917 av US Navy.
Det första exemplaret levererades den 10 december, alltså två dagar senare.
Sjunkbomber under VkI verkar ha hafty tre svagheter:
- Opålitliga tändmekanismer
- För låg sjunkhastighet
(Åtgärdades först med den droppformade amerikanska Mark 9:an)
- För låg vikt
(undersökningar visade att en 600pd sjunkbomb var effektivare än 2st 300pd diton)
Detta åtgärdade de dock med råge med sin Mark X som började användas 1942
och som vägde c:a 1400kg. Den torde dock ha varit svårhanterad.
- subskipper
- Medlem
- Inlägg: 1226
- Blev medlem: 23 mars 2002, 16:30
- Ort: Örebro (Äntligen hemma igen)
Japanerna använde draggkedjor i söksyfte. De nyttjade dessa för att "treva" efter amerikanska ubåtar, men mig veterligt använde man aldrig krokar för haka fast bytet med. Den psykologiska verkan av kedjorna lär ha varit påtaglig. Ljuden förstärks under vattnet och att höra stora kättingar skrapa mot utsidan av skrovet torde ha en tillnyktrande effekt på manskapet inuti.
Att använda krokar skulle säkert kunna fungera som en destabiliserande faktor. En plattform med tillräckligt stark motor skulle teoretiskt sett kunna upphäva jämnvikten i ubåten och kanske tom få lösa objekt och manskap att lossna och ytterligare rubba ubåtens balans. Om man inte tillräckligt snabbt kompenserar denna obalans kan man tappa kontrollen över ubåten och sjunka. Det skulle likaså vara relativt lätt att kroka fast i objektet. Överbyggnaden på en ubåt består av en mängd så kallade "limber holes" som släpper in vatten mellan överbyggnaden och tryckskrovet. Här skulle man teoretiskt sett kunna haka fast en välkonstruerad krok. Men det är, som Varjag säger, en utopi. I verkligheten är det betydligt mer komplicerat än så.
Att slita sönder tryckskrovet med en krok låter däremot nära nog ömöjligt även i teorin. Man måste först ta sig igenom överbyggnaden och sedan lyckas hitta en lämplig plats på det cylinderformade tryckskrovet att fästa kroken i. Att någon ubåt, allierad som axelmaktkontrollerad, skulle fallit offer för en dylik kontraption verkar ytterst osannolikt.
Att använda krokar skulle säkert kunna fungera som en destabiliserande faktor. En plattform med tillräckligt stark motor skulle teoretiskt sett kunna upphäva jämnvikten i ubåten och kanske tom få lösa objekt och manskap att lossna och ytterligare rubba ubåtens balans. Om man inte tillräckligt snabbt kompenserar denna obalans kan man tappa kontrollen över ubåten och sjunka. Det skulle likaså vara relativt lätt att kroka fast i objektet. Överbyggnaden på en ubåt består av en mängd så kallade "limber holes" som släpper in vatten mellan överbyggnaden och tryckskrovet. Här skulle man teoretiskt sett kunna haka fast en välkonstruerad krok. Men det är, som Varjag säger, en utopi. I verkligheten är det betydligt mer komplicerat än så.
Att slita sönder tryckskrovet med en krok låter däremot nära nog ömöjligt även i teorin. Man måste först ta sig igenom överbyggnaden och sedan lyckas hitta en lämplig plats på det cylinderformade tryckskrovet att fästa kroken i. Att någon ubåt, allierad som axelmaktkontrollerad, skulle fallit offer för en dylik kontraption verkar ytterst osannolikt.
Henric - dom har japanska 'draggkedjorna' maaste du beratta mera om.
Att sitta i en u-baat och hora ankarkatting rassla utanpaa skrovet kan inte vara bra for matsmaltningen - men hur i herrans namn hittade dom 'maalet'? Om det inte laag stilla paa botten och i grunt vatten i naagon hamn eller dyligt. Att gora det i rum sjö forefaller otroligt - inte minst for att sökfartyget om det slapar en eller ett par kattingar efter sig maaste gaa med YTTERST LÅG FART for att kattingen skall 'nå djupt' .
Att sitta i en u-baat och hora ankarkatting rassla utanpaa skrovet kan inte vara bra for matsmaltningen - men hur i herrans namn hittade dom 'maalet'? Om det inte laag stilla paa botten och i grunt vatten i naagon hamn eller dyligt. Att gora det i rum sjö forefaller otroligt - inte minst for att sökfartyget om det slapar en eller ett par kattingar efter sig maaste gaa med YTTERST LÅG FART for att kattingen skall 'nå djupt' .
- subskipper
- Medlem
- Inlägg: 1226
- Blev medlem: 23 mars 2002, 16:30
- Ort: Örebro (Äntligen hemma igen)
Jag kan nog tyvärr inte komplettera med så vansinnigt mycket mer information än det jag redan gett. Jag vet att USS Bowfin råkade ut för en av dessa draggkedjor under sitt fjärde patrulluppdrag i Toblaisundet, väster om Nya Guinea den 10 mars 1944. Hon hade genomfört en attack mot en mindre japansk konvoj, men röjdes av att torpederna exploderade för tidigt. De japanska eskortfartyg började omedelbart att söka efter Bowfin. Den ena använde sin sonarutrustning för att lokalisera ubåten medan den andra utförde själva anfallet. Enligt patrullrapporten så befann sig Bowfin på 350 fots djup (ca. 96 meter om jag förstått saken rätt) när man hörde det distinkta djudet av en kätting som släpades mot fartygets styrbordssida följt av en våldsam salva sjunkbomber. Kanske nyttjade japanerna kättingen som ett psykologiskt vapen, men det kan även ha fungerat som en form av känselspröt för att avgöra vilket djup bytet befann sig på och med lite tur så hade man kanske kunnat skada ubåtens propellrar med kättingen. En repad propeller eller en böjd drivstång för ett herrans oväsen.varjag skrev:Henric - dom har japanska 'draggkedjorna' maaste du beratta mera om.
Att sitta i en u-baat och hora ankarkatting rassla utanpaa skrovet kan inte vara bra for matsmaltningen - men hur i herrans namn hittade dom 'maalet'? Om det inte laag stilla paa botten och i grunt vatten i naagon hamn eller dyligt. Att gora det i rum sjö forefaller otroligt - inte minst for att sökfartyget om det slapar en eller ett par kattingar efter sig maaste gaa med YTTERST LÅG FART for att kattingen skall 'nå djupt' .
~Henric Edwards
Tack skall du ha Henric - jag hittade den dar uppgiften oxa paa BOWFIN's hemsida dar man tydligen i loggen klart talar om ngn katting eller krok - intressant att faa veta vad det egentligen var, pa 350 fots djup (det ar saadar 106 meter) maaste japanerna haft en oerhord tur - om naagt slap vidrorde u-baatens skrov for det 'bogserande' fartyget bor ha legat minst 200 meter ifraan 'maalet'. Men det var intressant att hora om det har - forutom bogserad 'rev med krok' k a n det finnas andra forklaringar.
Otroligt men tydligen sant...japanerna verkar ha haft naagon sorts U-baatstrål i tjänst. Ytterligare tvaa amerikanska u-baatar, USS Thresher vid Kwajalein i slutet juni 1944 och USS Gunnel den 19:e juni 1943 soder om Koreanska halvon - rapporterar liknande erfarenheter som Bowfin med rassel-ljud utanpaa skrovet. Om naagon har minsta aning om hur detta 'vapen' saag ut eller applicerades - hor av er, tack. Varjag