Magnetminor?
Magnetminor?
Tyskarna hade ju magnet minor för att slå ut stridsvagnar, då man skulle använda dessa var man ju tvungen att komma extremt nära fordonet för att kunna fästa den, var detta lyckat?? (brukade man lyckas ta sig fram och fästa) Och vad för stridsvagnar kunde en magnet minan slå igenom??
å
Nja, i bocage området var det väl ganska lätt att komma nära med alla dess häckar och buskar.Men då stridsvagnarna har infanteri runt sig blir det väl knepigare, antagligen stod dom väl gömda i nån buske och satte dit dom på stridsvagnarna när de rullade förbi och sedan gömde de sig.
missförstånd?
Jag tror inte de var magnetiska för att fästa bättre, jag tror de var magnetiska för att explodera när en stor järnmassa körde över dem...
Jämför sjöminor och sjötorpeder som ofta har magnet"spetsar"
Jämför sjöminor och sjötorpeder som ofta har magnet"spetsar"
- Martin Tunström
- Medlem
- Inlägg: 4279
- Blev medlem: 23 mars 2002, 17:55
- Ort: Helsingborg
- Kontakt:
Re: missförstånd?
Dom var magnetiska just för att fästa på vagnarna. Tyskarna uppfann ett motmedel mot detta.... det s.k. "Zimmerit"Stefan skrev:Jag tror inte de var magnetiska för att fästa bättre, jag tror de var magnetiska för att explodera när en stor järnmassa körde över dem...
Jämför sjöminor och sjötorpeder som ofta har magnet"spetsar"
Med 'magnetminor' förstås naturligtvis i forsta hand de magnetiskt utlosta bottenminor mot fientliga fartyg som tyskarna introducerade 1939 (ehuru sjalva uppfinningen och principen var val kan redan under 1:a VK) och som sedan av alla krigforande pepprades over Nordsjon, Ostersjon och Engelska Kanalen. Fraagan om 'magnetiska minor' - att fasta paa fientliga stridsvagnar - som det uppenbarligen det har galler maaste val ha kravt ett stridsmod - t.o.m. överlagset det som den s.k. Molotov-cocktailen, kravde. Den kunde aatminstone kastas, om aven en kort bit - men med en magnetisk buntladdning eller var det nu var - maaste angriparen fysiskt komma i kontakt med den fientliga stridsvagnen....hmmm....en synnerligen primitiv angreppsmetod med synnerligen stor livsfara for den angripande soldaten.....Inte undra paa att lite horts om detta vapens anvandning.
Tycker ochså det verkade lite primitivt, men det måste ju vart rätt farligt för han som fäste den, för hur lång tid var det på dem tills de smällde?? Måste ju vara livsfarligt att vara nära en exploderande t-34 tillexempel.varjag skrev:Med 'magnetminor' förstås naturligtvis i forsta hand de magnetiskt utlosta bottenminor mot fientliga fartyg som tyskarna introducerade 1939 (ehuru sjalva uppfinningen och principen var val kan redan under 1:a VK) och som sedan av alla krigforande pepprades over Nordsjon, Ostersjon och Engelska Kanalen. Fraagan om 'magnetiska minor' - att fasta paa fientliga stridsvagnar - som det uppenbarligen det har galler maaste val ha kravt ett stridsmod - t.o.m. överlagset det som den s.k. Molotov-cocktailen, kravde. Den kunde aatminstone kastas, om aven en kort bit - men med en magnetisk buntladdning eller var det nu var - maaste angriparen fysiskt komma i kontakt med den fientliga stridsvagnen....hmmm....en synnerligen primitiv angreppsmetod med synnerligen stor livsfara for den angripande soldaten.....Inte undra paa att lite horts om detta vapens anvandning.
Nej, dessa magnetminor, som den tyska heft holladung var så gott som alltid av principen "riktad sprängverkan" annars skulle de inte kunna penetrera mycket pansar... De spänge helt enkelt så gott som all sin sprängkraft inåt, mot stridsvagnens pansar och inte utåt.
Jämför de tyska fallskärmsjägarna på Eben Emael i maj 1940 - de anände de då topphemliga heft holladung för att slå ut pansarkupoler och skyttevärn i fästningen...
Jämför de tyska fallskärmsjägarna på Eben Emael i maj 1940 - de anände de då topphemliga heft holladung för att slå ut pansarkupoler och skyttevärn i fästningen...
Aha! så de minorna är alltså ett par magnetiska bomber med riktad sprängvärkan??von Adler skrev:Nej, dessa magnetminor, som den tyska heft holladung var så gott som alltid av principen "riktad sprängverkan" annars skulle de inte kunna penetrera mycket pansar... De spänge helt enkelt så gott som all sin sprängkraft inåt, mot stridsvagnens pansar och inte utåt.
Jämför de tyska fallskärmsjägarna på Eben Emael i maj 1940 - de anände de då topphemliga heft holladung för att slå ut pansarkupoler och skyttevärn i fästningen...