Det finns väldigt få fynd från vikingatiden av stålhjälmar och ringbrynjor, däremot från tiden innan och efter. Under vikingatiden skedde en snabb teknologisk utveckling. Förutom inom skeppbyggnad och sjöfart, så blev även vapnen lättare och krigarnas skydd lättare och gav högre rörlighet. Man skulle kunna se det som att en komparativ fördel utvecklades då uppskattningsvis halva befolkningen dog vid fimbulvintern, främst 536-546, men i 100 år framåt var det betydligt kallare. Man utvecklade alltså sätt för att hushålla med det manskapet som fanns kvar.
Istället sägs brynjor varit upp till 25 lager genomsytt linne som vid försök fungerat som kevlar, och hjälmar gjorda i härdat läder. Inget av dessa material lämnar så mycket efter sig till eftervärlden. Därför har jag försökt göra en vikingatida hjälm.
Jag sydde en linnemössa och på den sydde jag fast åratal av sparade linnestuvar. Det blev ca 5-10 lager, lite ojämnt, sedan började min sambos symaskin att protestera. Denna mössa var oväntat stadig och lätt. På den sydde jag fast sadelgjord, både i jute och gammal i linne, det gjorde hjälmunderlaget stadigare, men betydligt tyngre.
Därefter gjorde jag försökt med 3-4 mm tjock läder. Först provade jag att koka en bit väldigt kort: det blev hårt på ytan och mjukt i mitten – inte så bra. Därefter provade jag att koka längre: först var det mjukt och töjbart, därefter stenhård och sprött. Därefter provade jag att dränka en läderbit i vatten och sedan torka den över eld: det blev bättre. Jag sydde en ytterhjälm i läder av fem bitar som var 10-15% för stor som låg i vatten ett tag, därefter satte jag den på hjälmunderlaget och torkade i ugnen på 100 grader. Jag kollade regelbundet krympningen, det tog ca 1,5 timme. Tyvärr skedde krympningen väldigt fort sista 10 min och det blev lite för mycket och sömmen sprack på två ställen.
För att få till rätt passform så dränkte jag hela hjälmen i vatten och lät den sedan torka på huvudet (utan att bry mig om omgivningen smälek).
Resultatet är ordentligt hårt och dämpande. Vikten är 889 g, vilket kan jämföras med försvarets kevlarhjälm i samma storlek som väger 1,5 kg. Jag kommer senare testa skyddsförmågan i stugan.
SAMMANFATTNING: Jag vet inte vad teorin med härdat läder kommer ifrån. Jag skulle nog nästa gång testa med råläder, eftersom det var (i dåtid) ett billigare material som har hårdheten och är lättformat i blött tillstånd där krympningen lättare går att förutse (härdat läder krymper olika mycket i olika delar av materialet). Samiska halvhornsknivar använder delvis råläder i slidan. Om jag skulle göra om det skulle jag också göra hjälmunderlaget i fyra delar som sedan sys ihop med enbart linne. Det är viktigt med många genomgående sömmar för hållfastheten och skyddsförmågan. Jag skulle också använda ett något tunnare läder, samt skydda sömmarna med korsande läderband.