Militär frågelåda

[Markus Holst]

1979 blev jag tilldelad m/45. Det var vi malajer, sjukvårdare och chaufförer som fick den. T2s riktiga krigare fick AK4.

[Hans]

1979, ungefär då gick man ner från dussinet vapen man tittade på till tre. Alla i 5,56 som redan var NATO-standard. De tre var FFV 890c (svensk Galilklon), SIG SG 540 (Klockrike) samt FNC (Belgien) - som modifierandes till Ak5. Jag fick förmånen att skjuta med alla tre då och kom ihåg att jag sköt bäst med SIG'en, ogillade den i mitt tycke plottriga skyddsluckan på FN (har ändrat uppfattning) och konstaterade att svensken var den sista jag ville gå i krig eller örlog med - passade ergonomiskt inte den hyfsat stora Hans alls.

MVH

Hans

[Bjernevik]

Ak 5 är ju främst associerad med försvaret från 90-talet och framåt, alltså efter kalla kriget, men den började ju införas runt 1986 när grannen i öster fortfarande var det permanenta hotet. Enligt tillgängliga källor beställdes "bara" 190 000 exemplar av Ak 5A, eller åtminstone var det antalet som slutlevererades. Om man räknar med att FM kunde mobilisera ca 800 000 man vid tidpunkt för beställning så ser den siffran inte ut att täcka behovet, även om man räknar med att en stor del av de mobiliserade har befattningar som inte kräver beväpning (åtminstone inte med Ak). Fanns det planer på att Ak 4 skulle fortsätta användas parallellt med Ak 5? Då alltså i "vanliga" förband, inte hemvärn eller lokalförsvar. Vilka förband tilldelades Ak 5 först när den började införas?

När ak 5 beställdes hade FM följande ehv i bruk: g m/96, g m/38, g m/41, ag m/42B, kpist m/37-39, kpist m/45, kpist m/45B och ak 4 (jag utelämnar pistolerna här).
Ak 5 var alltså inte en ersättare till ak 4 utan till gevär och karbiner. Vilka krigsförband som skulle ha ak 5? I första hand vad man kan kalla första linjens förband. Dvs i armén brigad- och divisionsförband, i marinen markstridsförband och i flygvapnet flygbasjägar- och närskyddsplutoner.

Där antalet ak 5 tog slut hade man börjat stoppa in ak 4 istället och sedan övriga ehv i fallande prioriteringsordning. Förhoppningsvis hade det funnits tillräckligt med automatvapen för att låta gevären och karbiner blir rent ceremoniella vapen även om krigsorganisationen legat kvar runt 650 000 personer.

[Grönis]

När jag gjorde lumpen på livgardet 97 var AK5 beväpning för samtliga, från brigadchef och skyttesoldaten till sjukvårdaren och REP-grupp chefen. Vad jag förstår är det en skillnad mot hur man tänkte tidigare och även idag med de nya vapensystemen på väg in där man särskiljer beroende på befattning. På någon föreläsning innan muck så pratade man om att det var ungefär de vapen du beskriver ovan som fanns i bruk (antagligen minus några stycken) och att brigaderna skulle ha AK 5 som enhetlig beväpning men att det vid skarpt läge kunde finnas annat som väntade i mob förråden.

[Bjernevik]

Vad ett förband gjorde GU med och vad det skulle mobilisera med var inte alltid samma sak. Den som gjorde GU med FU 90 och ak 5 kunde mycket väl ha fått ut en m/58 och en kpist m/37-39 vid en mobilisering...

Sedan är det helt rätt att ak 5 var tänkt som ett enhetsvapen, när ak 4 var normerande beväpning på brigaderna så var det många befattningar som hade kpist istället för ak. En brigad som fick ak 5 ersatte då både ak 4 och kpist med denna.

Till sist ska man komma ihåg att brigaderna långt ifrån var alla krigsförband som rymdes inom krigsorganisationen. Brigaderna var i själva verket en minoritet när man räknar antalet personer.

[Grönis]

Vad ett förband gjorde GU med och vad det skulle mobilisera med var inte alltid samma sak. Den som gjorde GU med FU 90 och ak 5 kunde mycket väl ha fått ut en m/58 och en kpist m/37-39 vid en mobilisering...

Sedan är det helt rätt att ak 5 var tänkt som ett enhetsvapen, när ak 4 var normerande beväpning på brigaderna så var det många befattningar som hade kpist istället för ak. En brigad som fick ak 5 ersatte då både ak 4 och kpist med denna.

Till sist ska man komma ihåg att brigaderna långt ifrån var alla krigsförband som rymdes inom krigsorganisationen. Brigaderna var i själva verket en minoritet när man räknar antalet personer.

Det är exakt så jag förstått det också. Om en stor del av en krigsmakt, och speciellt delar med strid som uppgift, får ut ett vapen man inte är utbildad på så måste det svara ett stort handikapp vid mobilisering. Hur vanligt förekommande var det skulle du tro om vi tänker från 80 talet och fram till värnpliktens upphörande?

[Bjernevik]

Hur vanligt förekommande var det skulle du tro om vi tänker från 80 talet och fram till värnpliktens upphörande?

Tämligen vanligt. Inte minst eftersom brigaderna då var under ombeväpning från ak 4 + kpist till ak 5. Vet att det omutbildades i samband med Orkan, på samma sätt lär man ha fått göra på förband vid mob.

[Mr.JR]

Har det svenska försvaret, främst armén, någonsin använt sig av markradar? Alltså inte markbaserad luftradar, utan radar för bevakning över marken.

[Hans]

Jag har vagt för mig försök på K 3 runt 1980 men mer kött på benen har jag inte.

MVH

Hans

[Markus Holst]

Du menar radar som spanar efter ytstridskrafter?

[Hans]

Jag tror vad som menas är en radar på land som letar efter fientliga stridsfordon och soldater, på land. Jag är hyfsat säker att sådana varit operativa, något säger Västtyskland.

Termen är lite förvirrande då det finns flygburna radar som ser ner i marken och kallas också markradar. Och det finns fordons monterade som också tittar ner i marken, främst efter minor och slika tyg, denna radar råkar också heta markradar.

MVH

Hans

[Hans]

Ground surveillance radar.

Modernt exempel: https://armyrecognition.com/october_201 ... 10114.html

En sorts variant är Perimeter surveillance radar.

MVH

Hans

[Mr.JR]

Precis det jag var ute efter. Var lite osäker på terminologin.