Alltså INTE såna som ''Ture Sventon’s ryttarpitol'' från Trettioåriga kriget!
Sedan 1982, har världen erövrats av Den Nya Tidens Pistol – Glock! Den österrikiska Glock-pistolen
har slagit alla tidigare världsrekord för pistoler. I produktion, varianter, kalibrar men mest – i acceptans i praktiskt taget alla länder i hela världen. Glock har blivit en teknisk och komersiell framgång av aldrig tidigare skådat format. Redan 1999 kunde Glock skryta med Två Millioner sålda
pistoler. Tio år senare – 2009, var antalet Glock i bruk runt världen redan Fyra Millioner. Jag vet inte vad siffran kan vara idag, men gissar på flera än Fem Millioner. Glock är konkurrensfritt, världens mest sålda, mest använda och mest avfyrade pistol! Och därmed - också världens bästa.
Varjags livslånga och lyckliga umgänge med pistoler – har bara innefattat EN bekantskap med Glocken. Det var i en vapenhandel i Wien nära Stefansdomen anno 1986. I butikens ljuddämpade skjutgalleri bakom kulisserna, skjöt jag tio skott med, vill minnas en 9mm’s Glock 17.
Jag tyckte inte om den, dessutom var den dyr och FUL.... ’’djävla plastpistol...’’ Sån skit kan det aldrig blir något av.
Nåt jag minsann fått äta upp i avdelningen ’’varjagens berömda sista ord’’
Och varför nu denna Glockska inledning till en tråd om Gamla Pistoler?
Jo, vad som går runt – kommer tillbaka. Och vad som gått runt i pistolvärlden, är att 90 år före Glock-pistolens entré, anno 1892 – såg den första komersiella automatpistolen i världen, dagens ljus i just precis samma trakter i Österrike – varifrån världen idag köper sina Glock.
I Donaumonarkin kan man säga, stod automatpistolens vagga och med Glock – är det inte fel säga
att babyn ’’kommit hem’’ och att cirkeln slutits.
När omkring 1887 uppfinnarna kommit på att utnyttja rekylen, för omladdning av gevär = automatgevär – dröjde det inte länge innan en brokig samling av vapentekniker, uppfinnarjockar
och finansiärer – kastade sig över problemet att bygga en pistol med samma funktion.
Vem som kom först, är idag svårt att säga. På 1890-talet bokstavligen haglade det – patentansökningar för mer eller mindre obskyra ’’självladdande pistoler’’ av varierande meriter till patentverken i den civiliserade världen. Dom flesta, förblev papperspatent, eller tillverkades i ett eller några exemplar – men kom inte längre.
Ett av de första och största problemen för alla hugade patentsökare, var inte bara vapnet som sådant utan – en lämplig patron till det. Man förstod att ett automatiskt vapen, ställde helt nya och större krav på både patronhylsa och projektil än de kända revolverpatronerna laddade med svartkrut och blykula, som med manuell omladdning var mycket skonsamma för ammunitionen.
I ett automatvapen, vari omladdningen skedde under en våldsam 10-dels sekund från magasin till
kammare, räckte det inte med en mjuk blykula eller en cylindrisk liksidig patronhylsa. Blykulan måste klättra över en laddramp till kammaren, där den ofta lämnade blyspår på rampen = eldavbrott. En mjuka blykula rubbades också inte sällan ur sitt läge i hylsan, igen = eldavbrott.
Därtill, för säker laddning/ utdragning/utkastning, krävdes en konisk patronhylsa – ofta med en s.k.
’’nacke’’(flaskform) – vilken idé blev vägledande för nästan alla de tidigaste pistolpatronerna.
Svaret, var givetvis patroner med rundnosad helmantlad projektil, laddade med rökfritt krut och en
patronhylsa vari kulan satt bergfast, ofta säkrad med körnslag i hylshalsen - så den inte rubbades vid den vådliga omskakningen i magasinet under eldgivning, eller den korta men våldsamma resan över laddrampen.
Några sådana patroner existerade helt enkelt inte på 1890-talet. Man tvingades uppfinna dem,parallellt med konstruktionen av vapnen för dem. Därför kommer jag i det följande att ägna
mycken uppmärksamhet även åt utvecklingen av ammunition för pistoler.
Den allra första pistolen som utbjöds komersiellt på marknaden kom 1892. Modellen kallas lite omväxlande för, Laumann eller Schönberger M.1892 - - hade en kaliber om 8mm och ett magasin framför varbygeln som höll fem patroner. Kalibervalet var enkelt, 8mm – då Österrike’s armé-gevär var av samma kaliber och man hade god tillgång på borrade pip-ämnen i den kalibern.
Som bekant, finns det två olika typer av pistoler – med eller utan fast regling,
de förra håller pipan och/eller manteln/slutstycket fast reglade tills kulan och krutgaserna under högt tryck lämnat loppet. Den andra typen, ’’blow-backs’’ (bakblåsare) använder enbart rekylfjäder
och tröghetsmotståndet i manteln/slutstyckets vikt – för att retardera rekylen – tills kula och gas lämnat mynningen. Parentetiskt – fanns det en tredje – s.k. ’’blow-forward’’ (framåtblåsare) – en
numera nästan helt glömd mekanism. Men – håll hoppet uppe läsare! I denna tråden kommer ni mycket snart att möta ’’blow-forwards’’ bland dom gamla pistolerna.
Schönbergerpistolen (jag kallar den så då det är det vanligast accepterade namnet) var försedd med
fast regling, men av en numera nästan okänd typ – ’’primer-actuated mechanism’’.
Hur översätter jag det? Tändhatts-aktiverad avregling????
Orsaken, som vanligt – att varje vapenkonstruktör/finansiärs stora dröm, då som nu – är att vinna militära kontrakt, bli miljonär och leva loppan på Casinot i Monte Carlo.
Samt, att militärerna 1892 var helt nöjda med sina revolvar, betraktade nymodigheter med största misstro och – vägrade ens titta på automatvapen som saknade fast regling.....
’’Primer-actuated mechanism’’ lät patronhylsans tändhatt göra två jobb, först avfyra patronen. Sedan ta en 2½mm skutt tillbaka (men fortfarande i hylsans tändhattshål) och med sitt ändrade läge
utanför hylsans bottenplatta – frigöra låsmekanismen, fullfölja rekylrörelsen – och via rekylfjäder –
fullfölja framföring och omladdning.....(fråga mig inte exakt hur det funkade, har ingen aning men ett av John Garands första automatgevär – T1920 – lär ha använt samma patent)
http://www.bayoushooter.com/forums/show ... r-actuated
mechanism&s=09d471fc64f0e075c9679d539c0f1f7b
Dags bena ut lite om herrarna Laumann och Schönberger . Josef Laumann, boende i Wien var en tekniskt begåvad man som redan 1890 hade patensökt en repeter-pistol, - (med benäget tack till den renommerade Skalmanit som tog denna bilden på ett museum!)
- vilka var en övergångstyp mellan revolvrar och automatiska pistoler. (i vilka omladdningen gjordes enbart via en fram-och-tillbakarörelse, med varbygeln/avtryckaren). Det där var svårt och tungt att utföra med bara ett pekfinger och passade nog bäst för etablerade Fingerkroksmästare och liknande atleter.
Jag har själv hållit en 7,7mm’s Bittner-repeterpistol i handen men klarade bara just – göra omladdningsrörelsen – UTAN ngn patron, med mitt pekfinger! Med utdragning av tomhylsa och omladdning med ny patron patron – hade mitt finger aldrig klarat det ......suck.
Schönberger var klart en vidareutveckling av Laumann’s repeter-pistol och det är här brödraparet
Schönberger kommer in i bilden.Den ene hette också Joseph i förnamn, den andres vet jag inte.
Men bägge tycks ha arbetat vid Waffenfabrik Steyr i Steyr i Österrike och haft kunskaperna,
händigheten och verktygen, att förvandla Herr Laumanns idéer till fungerande fabrikat.
Josef Laumann måste haft tillräckligt med pengar för att finansiera tillverkning och den skedde, inte oväntat hos
Waffenfabrik som kom att bli en - åren 1892-1897.
Idag kan antalet överlevande Schönbergerpistoler räknas på fingrarna. Det totala antalet
tillverkade uppskattas mellan 200-300 stycken. Alla överlevande såvitt jag vet – finns på muséer.
De uppvisar smärre skillnader i kolv- och magasinsform som tyder på att förbättringar skedde hela tiden – även under en så kort tillverkningsserie.
forts. följer....
Varjag
