Svenska handgranater

[Eken]

Ja, det tycker jag nog

[TomTop]

Öva tufft =åtminstonde fram till 2005 då jag själv var på trupp

[Stellan Bojerud]

En ännu tidigare svensk handgranat - den beryktade skafthandgranaten - kunde också vara nog så olustig. Emellanåt inträffade att nervösa beväringar kastade iväg det lösryckta snöret med porslinskula - och tog granaten med sig ner i skyddsvärnet. Instruktören hade då några få sekunder på sig att rätta till misstaget och slänga granaten utanför värnet.
Har några av övriga forumbesökare haft med "skaftet" att göra?

Det fanns tre typer av skafthandgranater. m/18 med nedslagsbrisad. m/39 tidshgr med träskaft och m/43 med järnskaft.

[Lasse O]

Lite kuriosa. År 2003 eller 2004 utredde jag en märklig incident vid mitt regemente. Soldater från ett annat förband övade rensning av rum med skarp ammunition och skarpa hgr m/56. "Rummen" vid utbildningsanordningen hade väggar men inga tak, vilket man skall vara tacksam för.
Det som hände var att en soldat blev så ivrig att han som rensare sprang in i rummet sekunden efter att handgranaten kastats, alltså innan den briserat och när den gjorde det så befann sig soldaten en dryg meter från handgranaten som låg på golvet.
Resultatet blev en minst sagt omtumlad soldat och en liten reva i jackans nedre del. Allt splitter hade kastats åt olika håll men inte mot den värnpliktige. Tala om änglavakt.

[2Sharp]

56'an smäller ju friskt. Men det verkar vara vanligt att det blir ganska få, men stora splitter, typ att den delar sig på två. Det är ju utan tvekan en fördel med förfragmenterat, antingen i själva skalet eller motsv. stålkulor.
Det skall bli intressant att se hur väl spränghandggranat 07 med sin nedåtriktade splitterkon kommer att fungera.

[Der Löwe]

Man kan dela in handgranter mot trupp i offensiva och deffensiva. Normalt har man bättre skyddsnivå än den anfallande när man försvarar och eftersom fienden är på väg mot dig behövs inte granaten kastas så långt. Deffensiva handgranater är offtast tyngre och mer splitterverkande genom förfragmentering eller ingjutna kulor i höljet. En offensiv granat skall vara lätt för att kunna kastas långt, ha stor tryckverkan men ingen eller mindre splitterbild för att bedöva motståndare så du kan springa fram de sista farligaste meterna när försvararen är bedövad. M/56 är en offensiv handgranat. Behovet av chockverkan har ju lett till utveckling av just chockhandgranater, "flash-bang" granater, som ska vara ofarliga även om den hamnar nära egen personal eller "gislan". Det finns även exempel på granater där en "splitterring" kan träs på en vanlig granat som då förvandlas från offensiv till deffensiv.

[2Sharp]

Skall man vara petig är inte chock samma som flash-bang, chock används när man gör bedömningen att man inte vill riskera att splittret skadar egen trupp eller andra i ex: bebyggelse.
Men chock är ändå att se som dödlig i slutet utrymme.

Flash-bang benämns distraktionsgranat och används för att distrahera för att kunna göra ex: en inbrytning. Dessa är oftast konstruerade för att minimera spiltterrisk från ex: sin egna mekanism eller för att minimera risken för brand.

Dessa båda får inte sammanblandas då resultatet kan bli väldigt fel

Dessutom kommer Sverige att utöver chock och distraktionshandgranat att tillföras en tryckhandgranat som är att anse som dödlig. Denna kommer att lev. med 3 verkansdelar och 2 st. tändmekanismer och sedan kan enskild soldat välja antal laddningar efter behov.
Möjlighet finns också att koppla ihop "obegränsat" med delladdningar för att förstöra materiel, enda kravet är skydd för aktuell laddvikt.

[perfetto]

Minns en ruggig övningsepisod. Vi övade skyttegrupps inbrytning i motståndsnäste med skarp ammunition. Instruktören ropade:
-befinner sig samtliga i skydd nu? OK, gruppchefen tar över!
Gruppen låg i av övningstekniska skäl färdiggrävda skyddsgropar framför nästet. Gruppchefen gav order om att två skafthandgranater (tidsbrisad) skulle kastas in i nästet. En av granaterna studsade emellertid mot en stubbe och hamnade på marken mellan gruppen och nästet. Det blev en smäll otäckt nära, även om ingen av oss var utsatt för direkt fara. När båda granaterna briserat stormades nästet. Vi fick emellertid inte hoppa ned i värn och förbindelsegångar pga risken för vådaskott utan skulle öppna eld mot "vikande" pappfigurer i terrängen bortom nästet.
Övar man så tufft idag.

- Vid slutövningen övade vi "tufft". Dock utan att veta om det.

När ett antal 8 cm eldstötar slog ner o briserade mot ett mål vid en vägkorsning, sågs en ensam värnpliktig resa sig mitt i målområdet och rusa i sicksack för att ta skydd i en vägtrumma intill. Han hade - vad jag minns - apterat någon förstörande laddning i anslutning till vägen, och sen hade kommandogivningarna gått omkors. Dock inte från vårt kompani. En eldstöt gick iallafall iväg innan vi såg honom i kikarna. Kalsongbyte?