I en särskild faktaruta om pjäsen står följande:
Den sista luftvärnsautomatkanonen
120 mm lvautomatkanonen fm/1 konstruerades i avsikt att användas mot luftmål på avstånd omkring 6000-8000 m, dvs utanför närluftvärnets räckvidd. Den avsågs även komplettera luftvärnsrobotsystem med i stor sett samma räckvidd. Systemet skulle även kunna utnyttjas för bekämpning av mark- och sjömål
Data om pjäsen och ammunition
Av pjäsens beteckning framgår, att den är helautomatisk. Den kan laddas med med 52 skott. I vardera två magasin med vertikala fack 40 skott. Inom pjäsmekanismen dessutom 12 skott. 47 av dessa kan avlossas i en följd inom ca 40 sekunder. Omladdning sker vid 85 graders elevation av eldröret. Riktning och omladdning är fjärrmanövrerad, men kan även ske manuellt i pjäshytten.
- Vikten av grupperad fullt utrustad pjäs är 25 ton.
- Projektilvikt: 21 kg (40 mm lvprojektil ca 0,9 kg).
- Enhetspatronvikt: 35 kg.
- Granatens flygtid: till 4000 m 6,1 s, 6000 m 10,3 s och 10000 m 21,7 s.
- Utgångshastighet (V0): 800 m/s.
- Spränggranaten har zonrör
Pjäsen förekom under ett 10-tal år i Fo 51 mobiliseringsstyrka med planerad gruppering söder om Hallsberg. Ett flertal mobiliseringsövningar genomfördes. Förbandsövning med skjutning förekom vid två tillfällen. På grund av ekipagets höga axeltryck var transportmöjligheten, med hänsyn till aktuell brokapacitet i länet, mycket begränsad.
Utvecklingen av robotluftvärnet gjorde 120 mm-systemet inaktuellt mot luftmål. Däremot har konstruktionen kommit till användning på fartyg och inom kustförsvaret.
