Viktigaste befattningen i ett stridsfordon?
-
Kompanichefen
- Medlem
- Inlägg: 279
- Blev medlem: 2 november 2002, 22:44
- Ort: Främre ledningsplats
Viktigaste befattningen i ett stridsfordon?
Jag har i alla fall min uppfattning klar, dvs. vilken befattningshavare som är viktigast i ett stridsfordon, oavsett typ. Men jag tänkte trots det låta er andra komma med synpunkter i denna del. Tänk er ett stridsfordon 90, för att ta ett exempel. Givet är naturligtvis att besättningen måste vara samövad osv, men det finns ju faktiskt mer eller mindre viktiga befattningshavare, eller ...?
---
---
- Johan Elisson
- Medlem
- Inlägg: 3530
- Blev medlem: 23 mars 2002, 17:58
- Ort: Rikets värn i väst.
Obildad som jag är, så måste jag ändå fråga mig, det spelar ju ingen roll hur bra de andra i besättningen (säg i Strf 9040) är, om skytten saknas, samma sak med föraren? Alltså borde båda vara lika viktiga?
Dock vet jag en sak, att om fordonschefen saknas kan vagnen fortfarande rulla och skjuta, och det är ju det den är till för...
/Johan
/Johan
- Olof Larsson
- Medlem
- Inlägg: 1741
- Blev medlem: 25 mars 2002, 19:08
- Ort: Sverige
Tveklöst vagnchefen.
En vagn med en medioker besättning, men med en bra vagnchef kan ändå uträtta en hel del.
Om vagnen å andra sidan har en bra besättning, men en medioker vagnchef så kommer vagnen inte att uträtta mycket.
Vidare så "lyfter" en bra vagnchef upp prestationsnivån hos den egna besättningen genom att ge klara och korrekta order,
sporra besättningen till att göra sitt yttersta m.m.
En vagn med en medioker besättning, men med en bra vagnchef kan ändå uträtta en hel del.
Om vagnen å andra sidan har en bra besättning, men en medioker vagnchef så kommer vagnen inte att uträtta mycket.
Vidare så "lyfter" en bra vagnchef upp prestationsnivån hos den egna besättningen genom att ge klara och korrekta order,
sporra besättningen till att göra sitt yttersta m.m.
Det finns nog ingen som är viktigare än någon annan. Man måste se det som ett system med vagn och skyttegrupp tillsammans.
För att bli en riktigt bra mördar-besättning måste jag ha en duktigt vagnchef, en "snabb till skott"-skytt, en förare som kan läsa terrängen utifrån rätt stridsteknik och i förekommande fall en observant och snabb laddare. I de vagnar jag inte har laddare ex. Strf 90 så ska skyttegruppen ha falkögon för att snabbt upptäcka och ange mål.

För att bli en riktigt bra mördar-besättning måste jag ha en duktigt vagnchef, en "snabb till skott"-skytt, en förare som kan läsa terrängen utifrån rätt stridsteknik och i förekommande fall en observant och snabb laddare. I de vagnar jag inte har laddare ex. Strf 90 så ska skyttegruppen ha falkögon för att snabbt upptäcka och ange mål.
-
Kompanichefen
- Medlem
- Inlägg: 279
- Blev medlem: 2 november 2002, 22:44
- Ort: Främre ledningsplats
Krigserfarenheten visar något helt annat. Vagnchef kan vilken papegoja som helst bli, om ni ursäktar.Tveklöst vagnchefen.
En vagn med en medioker besättning, men med en bra vagnchef kan ändå uträtta en hel del.
Om vagnen å andra sidan har en bra besättning, men en medioker vagnchef så kommer vagnen inte att uträtta mycket.
Nej, den viktigaste befattningen, enligt de som har varit med själva, är FÖRAREN. En bra förare väljer själv framryckningsväg, tempo och vagnchefen slipper detaljstyra. En bra förare vet hur fordonet "inte skall blottas mot fienden och läser terrängen. Vagnchefen ger endast order: "framryck till ...". Vagnchefen kan då inrikta sig på nästa moment i striden - taktiken.
En raffinerad metod som tillämpades av tyskarna (under VKII) på "färska" officerare som kom till fronten. Den första befattningen var som signalist/kulspruteskytt. Därefter vandrade man från befattning till befattning för att till slut bli vagnchef. Förarbefattningen var den näst sista innan han blev vagnchef och en bra förare var skillnaden mellan liv och död.
--
Håller inte med om men vilka källor har du?Krigserfarenheten visar något helt annat. Vagnchef kan vilken papegoja som helst bli, om ni ursäktar.
Källa?Nej, den viktigaste befattningen, enligt de som har varit med själva, är FÖRAREN. En bra förare väljer själv framryckningsväg, tempo och vagnchefen slipper detaljstyra. En bra förare vet hur fordonet "inte skall blottas mot fienden och läser terrängen. Vagnchefen ger endast order: "framryck till ...". Vagnchefen kan då inrikta sig på nästa moment i striden - taktiken.
Dom som varit med?
Låter iofs bra men allt kan inte hänga på föraren. Visst är det viktigt med en bra förare men utan duktig skytt står jag mig slätt.En raffinerad metod som tillämpades av tyskarna (under VKII) på "färska" officerare som kom till fronten. Den första befattningen var som signalist/kulspruteskytt. Därefter vandrade man från befattning till befattning för att till slut bli vagnchef. Förarbefattningen var den näst sista innan han blev vagnchef och en bra förare var skillnaden mellan liv och död.
Vad hette Michael Wittmans förare?
Skytten känner väl de flesta till... Balthasar Woll.
Med ditt resonemang borde hans förare var känd men mig veterligen pratas det inte mycket om förare i de diskussionerna.
-
Kompanichefen
- Medlem
- Inlägg: 279
- Blev medlem: 2 november 2002, 22:44
- Ort: Främre ledningsplats
Låt oss först konstera att Wittmans förare hette Heinrich Reimers. Att Bobby belönades med riddarkorset är naturligtvis hedervärt, men det är mer ett uttryck för propagandaapparaten än att hans prestation skulle vara bättre än de andras. Hur belönar du t.ex. en bra förare? "Bra jobbat x, du kör verkligen skickligt. Tänk så bra att du framryckte i låglinjen och lyckades ta dig över diket - grattis, du får riddarkorset!" Nej, det är lättare att belöna något som det går att "ta på", t.ex. chefen eller den som tryckt på avfyringsknappen.
Över till källorna: En mycket bra källa är Otto Carius bok "Tiger in Schlamm" (Tiger i leran) som beskriver insatsen på kompaninivå i öst under andra världskriget. Även den svenske krigsdeltagaren R (som kommenteras i AM årsbok från 1985, om jag inte minns fel) har kommenterat detta faktum i ett mindre känt kompendium som finns på försvarsstabens bibliotek. Jag har också talat med flera krigsveteraner (från VK2), men av förklarliga skäl kan jag inte peka på någon bok eftersom de helt inte har skrivit något i denna del. Det finns också ett kompendium (på engelska) från en rysk officer som beskriver insatser i Afganistan/Tjetjenien, men jag minns tyvärr inte vad han heter. Även detta finns på försvarshögskolan i Stockholm. Samma tema upprepar sig här: föraren är mycket viktig.
Slutligen, mitt syfte har inte varit att föringa vagnchefen. Vagnchefen är viktig, det råder inget tvivel om det. Han upprätthåller ledarskapet och den taktiska överblicken i vagnen - och han upptäcker ofta nya mål osv. Men många gånger glömmer man bort en enkel funktion som föraren som faktiskt är viktigare än vad man tror. Många tror att det går att sätta vilken "gris-Karlsson" som helst på den befattningen. Men det är alltså fel.
--
Över till källorna: En mycket bra källa är Otto Carius bok "Tiger in Schlamm" (Tiger i leran) som beskriver insatsen på kompaninivå i öst under andra världskriget. Även den svenske krigsdeltagaren R (som kommenteras i AM årsbok från 1985, om jag inte minns fel) har kommenterat detta faktum i ett mindre känt kompendium som finns på försvarsstabens bibliotek. Jag har också talat med flera krigsveteraner (från VK2), men av förklarliga skäl kan jag inte peka på någon bok eftersom de helt inte har skrivit något i denna del. Det finns också ett kompendium (på engelska) från en rysk officer som beskriver insatser i Afganistan/Tjetjenien, men jag minns tyvärr inte vad han heter. Även detta finns på försvarshögskolan i Stockholm. Samma tema upprepar sig här: föraren är mycket viktig.
Slutligen, mitt syfte har inte varit att föringa vagnchefen. Vagnchefen är viktig, det råder inget tvivel om det. Han upprätthåller ledarskapet och den taktiska överblicken i vagnen - och han upptäcker ofta nya mål osv. Men många gånger glömmer man bort en enkel funktion som föraren som faktiskt är viktigare än vad man tror. Många tror att det går att sätta vilken "gris-Karlsson" som helst på den befattningen. Men det är alltså fel.
--
Har du någon aning vad kompendierna heter? Åtminsone det första du nämner?Kompanichefen skrev:
Även den svenske krigsdeltagaren R (som kommenteras i AM årsbok från 1985, om jag inte minns fel) har kommenterat detta faktum i ett mindre känt kompendium som finns på försvarsstabens bibliotek. Det finns också ett kompendium (på engelska) från en rysk officer som beskriver insatser i Afganistan/Tjetjenien, men jag minns tyvärr inte vad han heter. Även detta finns på försvarshögskolan i Stockholm. Samma tema upprepar sig här: föraren är mycket viktig.
--
-
Kompanichefen
- Medlem
- Inlägg: 279
- Blev medlem: 2 november 2002, 22:44
- Ort: Främre ledningsplats
Jag har visserligen inte varit med som besättning i en stridsvagn, men att döma av mina andra erfarenheter från lumpen & livet i övrigt är att chefen är ganska oviktig, hans enda uppgift är ju att säga till folk vad de ska göra och är personalen kompetent så är han skapligt överflödig.
Men om man frågar en yrkesofficer så bli svaret garanterat att personen med högst grad dvs. vc är viktigast.
Men om man frågar en yrkesofficer så bli svaret garanterat att personen med högst grad dvs. vc är viktigast.