Sverigeskeppen ur ett internationellt perspektiv.

Psilander · Inlägg av **Psilander** » 29 januari 2006, 12:08

Sverige-skeppen eller snarare F-båten var ett resultat av en ganska lång design process. Man lyfte nivån rätt mycket över de tidigare Äran och Oscar II klasserna och fick en internationellt gångbar design. Dock så verkar hon ha blivit en kompromiss när Dreadnught ställde allt på ända. Den första A-båten 1906 hade 3 knops övertag och ett helt jämbördigt artilleri med tex Deutschland. När Sverige beställdes 1912 var hon visserligen snabbare, men hade ett betydligt sämre artilleri än de slagskepp som kölsträcktes runt om i Europa. Visserligen blev hon en bra båt men precis i underkant av vad som krävs för att hon skulle framtvinga en motsåndare att använda slagskepp.

Hon blev snarare en lyckad ekonomisk kompromiss snarare än den slagkraftiga länk vår flotta behövde i den storm som rasade runt om i europa.

Hur var den ekonomiska/ politiska möjligheten att komplettera/ införskaffa det fjärde pansarskeppet som ett inköp av tex en Orion eller Lion från England efter Washington fördraget. Kanske korta serien till två Sverige skepp och Två Orion/ Lion. Visserligen var dessa fartyg stora och manskapskrävande, men de hade utgjort en bra mur mot både Gagnut och de senare deutschland.

varjag · Inlägg av **varjag** » 29 januari 2006, 12:35

Inom ramen för våra 'svenska möjligheter' - var nog Sverige-skeppen en bra kompromiss för sin tid.
Överlägsna sina motsvarigheter i Norge och Danmark betecknade dom dels, slutet - på 'kustpansarskeppens'
epok men också dess zenit. Därefter - gällde tyngre och snabbare grejor, vartill Sverige inte hade råd. När
'den eviga freden' bröt ut 1918 var Tysklands flotta i lägervall. Den ryska rostade bort medan bolsjisarna
slogs om makten - och Östersjön blev ett Mare Suecia i några år. Att under dom omständigheterna få
Riksdagen att ge pengar till att köpa ngt/ngra gamla engelska slagskepp/slagkryssare - hade varit som att
vrida vatten ur en sten. Dessutom betraktades nog Ryssland/Sovjetunionen som det enda möjliga krigsfallet
fram till 1934/35 - men därefter förlitade man sig troligen dels på Hitlers antisovjetiska hållning - och 'bufferten' -
Finland mellan sig och orosstiftarna i Ryssriket. Historien visar oss ju också att bedömningen i stort sett var riktig-
något hot från den sovjetiska flottans slagskepp - uppstod aldrig, mvh, Varjag

Psilander · Inlägg av **Psilander** » 29 januari 2006, 12:46

Politiker vill alltid komma billigt undan och marinen lade rätt mycket tryck på att få införskaffa det 4. pansarskeppet. hur hade det ekonomiska spelat ut om man velat inköpa ett/två bättre begagnade slagskepp under 1/ mitten av 20-talet eller 2/ mitten av 30-talet när hotet från tyskalnd började mullra igen. Då var tex HMS Tigre och Iron Duke precis avförda ur RN. Iron Duke ser jag här som det enda rimliga alternativet till att ersätta främst de sista Äran båtarna med. Tigre är för stor för vårt taktiska uppträdande.

Var den politiska verkligheten sådan att ett köp utomlands var utesluet eftersom man hotade svenska arbeten inom varvsindustrin?

Ja77 · Inlägg av **Ja77** » 29 januari 2006, 14:00

Undrar inte om de fanns någon paragraf i Washington fördraget att min inte fick sälja slagskepp som var öronmärkta för skrotning. Kan tänka mig paranoida Amrekanare/Japanare såg möjligheten att England föra över "säljer" ett antal fartyg till tex Canada, Australien och på det sättet få fler skepp.....

Sedan hur bra skulle en modarniserad svensk järn hertig stå sig mot tex sharnhorst?

Psilander · Inlägg av **Psilander** » 29 januari 2006, 14:05

Scharnhorst vs. Iron Duke, en intressant match, Scharnhorst skulle nog fly, eftersom Iron Duke skulle kuna peneterara allt på henne utom de mest känsliga delarna. Iron Duke däremot skulle vara en svår nöt att penetrera på Scharnhorst.

I och med kollapsen av fördragen under 30-talet skulle nog ettköp varit möjligt, dessutom skulle nog Sverige anses vara såpass neutralt att det skulle vara möjligt att få undantag. Äen äldre amerikanska fartyg kan ju anses som intressanta.

Olof Larsson · Inlägg av **Olof Larsson** » 29 januari 2006, 14:53

Ja77 skrev:Undrar inte om de fanns någon paragraf i Washington fördraget att min inte fick sälja slagskepp som var öronmärkta för skrotning. Kan tänka mig paranoida Amrekanare/Japanare såg möjligheten att England föra över "säljer" ett antal fartyg till tex Canada, Australien och på det sättet få fler skepp.....

Sedan hur bra skulle en modarniserad svensk järn hertig stå sig mot tex sharnhorst?

Samväldets flottor räknades i Washingtonfördraget som en flotta.
D.v.s. Samväldets flottor fick vara lika stora som USA:s flotta.

tryggve · Inlägg av **tryggve** » 29 januari 2006, 16:03

Psilander skrev:Politiker vill alltid komma billigt undan och marinen lade rätt mycket tryck på att få införskaffa det 4. pansarskeppet. hur hade det ekonomiska spelat ut om man velat inköpa ett/två bättre begagnade slagskepp under 1/ mitten av 20-talet eller 2/ mitten av 30-talet när hotet från tyskalnd började mullra igen. Då var tex HMS Tigre och Iron Duke precis avförda ur RN. Iron Duke ser jag här som det enda rimliga alternativet till att ersätta främst de sista Äran båtarna med. Tigre är för stor för vårt taktiska uppträdande.

Var den politiska verkligheten sådan att ett köp utomlands var utesluet eftersom man hotade svenska arbeten inom varvsindustrin?

Å andra sidan hade väl ett eller flera av dessa begagnade slagskepp blivit rätt mycket dyrare i drift än vad ett pansarskepp var? T ex med avseende på besättningens storlek och liknande.

M Corleone · Inlägg av **M Corleone** » 29 januari 2006, 17:09

Hade vi verkligen haft någon nytta av stora slagskepp och slagkryssare i "trånga" östersjön?

Hans · Inlägg av **Hans** » 29 januari 2006, 18:30

M Corleone skrev:Hade vi verkligen haft någon nytta av stora slagskepp och slagkryssare i "trånga" östersjön?

Klok fråga - att man 1926 instiftade Flygvapnet var nog ett klokare beslut än att börja satsa på en högsjöflotta till vaddå? Lättare och mindre enheter ja - men prestigeskeppen hade nog, som redan sagts, Sverige vare sig behov av eller råd med.

MVH

Hans

[Kastar sig i sin skyddsgrop eftersoms Psilander bredsida snart landar

]

Belisarius · Inlägg av **Belisarius** » 29 januari 2006, 22:57

Försök gömma en slagkryssare i Stockholms skärgård...om den ens går in.

Hans Engström · Inlägg av **Hans Engström** » 29 januari 2006, 23:39

Mest kostnadseffektivt hade onkeligen varit at bygga fler och bättre ubåtar, eller helt enkelt ha etalat för et grundligare uttyggnade av de Finsa och Estniska kustbatterierna. Fast det faller ju på att man i så fal kanske borde befästa hela estnisk/sovjetiska gränsen också.

M Corleone · Inlägg av **M Corleone** » 29 januari 2006, 23:49

Har svårt att se någon nytta med en svensk högsjöflotta, vi hade inga behov av sådana enheter i de oftast trånga farvattnen som östersjön är, snarare bättre att satsa på jagare och lätta kryssare. Japanerna visade att man mycket väl att lätta enhter kan matcha tyngre under sådana omständigheter (guadacanal, javasjön).

varjag · Inlägg av **varjag** » 30 januari 2006, 00:10

Har läst ngnstans att under 'desperationsköpens tid' i Washington, självaste President Roosevelt yttrat
ngt om att Sverige kanske kunde få köpa en amerikansk kryssare. Det låter inte troligt - men jag tror
det var USS PENSACOLA som nämndes i sammanhanget? Varjag

Psilander · Inlägg av **Psilander** » 30 januari 2006, 16:13

Enl. "Knopar på Logglinan" av amiral Stig H:son Ericsson så var tom båda Pensacola kryssarna på tapeten. Planerna gick så långt att Prins Bertil var över och skötte förhandlingar med amerikanerna men sedan kom Pearl Harbour och alla amerikanska köp var uteslutna (även J9).

Att införskaffa Ironduke syftar mer till att försöka komma billigare undan än ett nybygge, personligen är jag också en anhängare av den "lätta" skolan med kryssare jagare och torpedbåtar. De torpedkryssare som projekterades under 30talet och slutade i Tre Kronor är rätt intressanta och skulle, i rätt antal kunnat bidra ordentligt till neutralitetesvakten.

Jämförelse mellan Sverige - Deutschland och Iron Duke

HMS Sverige 1912 / SMS Deutschland 1903 / HMS Iron Duke 1914
Deplacement / 7000ton / 13200ton / 21000ton
Dimensioner 120x18,5x6,25 / 125x22x7,7m / 189x27x9m
Toppfart 22,5kn (23,5) 7 19kn / 21kn
Bränsle kol (senare olja) / kol / kol

Pansar sida 20cm / 23-10cm / 30-10cm
Pansar däck 28mm / 76mm / 65mm
pansar Torn 20cm / 28cm / 28cm

Primär art 2x2 28,3 / 2x2 28,3 cm / 5x2 34,5cm
sekundär art 1x2, 6x1 152mm /14x1 17cm (kasemat) / 12x1 152mm (kasemat)
övrigt 6x 76mm /22x 88mm kanon / 6 x 75mm
2x 57mm/

Per Andersson · Inlägg av **Per Andersson** » 30 januari 2006, 21:02

Psilander skrev: I och med kollapsen av fördragen under 30-talet skulle nog ettköp varit möjligt, dessutom skulle nog Sverige anses vara såpass neutralt att det skulle vara möjligt att få undantag. Äen äldre amerikanska fartyg kan ju anses som intressanta.

Visst vore det juridiskt möjligt att genomföra ett köp då, men fanns det då några lämpliga skepp att köpa? Den stora avskrotningen hade ju redan skett, och det började ju synas tecken på att de slagfartyg man hade tillgång till kanske skulle komma till använding ingen. Vem säljer då?