Samurajernas rustningar?

[wreezig]

Kom att tänka på detta angående debatten om filmen "Last Samurai".
Var det inte så att dom japanska samurajerna bepansrade sig med annat än stål och järn och således var deras rustningar svagare än dom europeiska?
Samurajernas svärd var designade för att anfalla fiendens hals uppifrån och var lätta vapen jämfört med dom europeiska riddarnas tunga järnsvärd, eller har jag inbillat mig detta?

[S.Jonsson]

Är ingen expert på området men dessa reproduktioner verkar vara ganska "tåliga", till synes (fullt?) jämförbara med västerländska rustningar tycker jag.
Utöver järnplattor användes tydligen läder, silke, mässing m.m.
Borde väl tåla ett svärdshugg eller två...
http://www.japanese-armor.com/japanese-armor.shtml

[Solitaire]

Samurajens främsta vapen i strid i rustning var faktiskt spjutet och inte svärdet. På samma sätt var de europeiska riddarnas svärd utformade för stick och inte skärande hugg. Taktiken i båda fall var att sticka i glipor och svaga fogar i motståndarens rustning. De europeiska svärden är lättare än sitt rykte har jag för mig.

[Andreas #1]

Samurajens främsta vapen i strid i rustning var faktiskt spjutet och inte svärdet. På samma sätt var de europeiska riddarnas svärd utformade för stick och inte skärande hugg. Taktiken i båda fall var att sticka i glipor och svaga fogar i motståndarens rustning. De europeiska svärden är lättare än sitt rykte har jag för mig.

Jo de väger i princip alltid under 2 kilo. Och hade jag fått välja mellan läder och stål skulle jag ta en stålrustning alla dagar i veckan.

[S.Jonsson]

Samurajens främsta vapen i strid i rustning var faktiskt spjutet och inte svärdet.

Tänkte mest på ett "hugg" över axeln av ett europeiskt svärd. eftersom frågan gällde samuraj visavi riddarrustning .Där borde ju samurajens metallplattor plus vaddering skydda.

utformade för stick och inte skärande hugg.

Då är nog en riddarrustning ett bättre val.


Hittade följande text:

The armor was constructed from bamboo, cloth and metal. Unlike its better known counterpart, the medieval armor, the Japanese example was much lighter, which provided for ease of movement but compromised protection. The armor had to be light weight because the Samurai would often engage into hand to hand combat, requiring fast and precise movements. The majority of the armor was made from bamboo. The chest plate was usually one piece of metal while the arms and neck were composed of small pieces of metal tied together with colorful strings.

The Samurai warrior was an expert in hand to hand combat. The disciplines he mastered included Ju Jitsu, Iaido and swordsmanship. The Samurai would fight mounted on a horse or on foot.

Hur rörliga var de europeiska rustningarna? Också lättare än sitt rykte?

[Kapten_Gars]

Det europeiska svärdets form varierade efter syfte och tidsperiod, det finns gott om svärd som var renodlade huggvapen




Medans andra som sagt är inriktade på att levera en effektiv stöt (men de kan fortfarande utdela förödande hugg mot oskyddade eller lätt skyddade mål)




Åter andra blandar egenskaperna för att både hugga och stöta med stor effektivitet

[Shompola]

Saumuraierna hade väl olika typer av rustning? Om vi koncentrerar oss på 1500-1600 talet.. Stål och järn rustningarna ska ha vägt nära 30kg, jämfört med europeiska fullrustningar som vägde cirka 25kg. Den europeiska varianten skyddade bättre mot både hugg och penetrering. Därför användes tunga hammare, yxor och dylikt mot riddare och inte nödvändigtvis svärd, man ville få motparten ur balans, jag antar att spjut har en liknande funktion? Förövrigt var stålen som användes i Japan av sämre kvalitet än den i mellanöstern, Indien och Europa, detta beskrivs t.ex. av spanjorerna ganska detaljerat.. Japanerna började väl senare också importera stål från bland annat spanjorerna.
Ganska nyligen har man gjort olika tester med katana, t.ex. hur den beter sig om man hugger i en vertikal riktning svärdet från rygg och fram mot en liggande samurai hjälm, det blev bara en liten buckla och inget mer. Och sådana typer av hugg kan man knappast göra under en strid heller, men det visade ganska klart att svärdet inte kan göra mycket skada mot plåt från den tiden.

[Solitaire]

Hur rörliga var de europeiska rustningarna? Också lättare än sitt rykte?

Vikten var inget större problem (fördelad över kroppen) och rörligheten var god (det ska gå bra att göra kullerbyttor i helrustning enl uppgift). Största problemet var brist på ventilation, krigare kunde svimma av värmen som utvecklades under intensiva närstrider.

[B Hellqvist]

Samurajernas svärd var designade för att anfalla fiendens hals uppifrån och var lätta vapen jämfört med dom europeiska riddarnas tunga järnsvärd, eller har jag inbillat mig detta?

Bästa vinkeln är väl ändå i så fall snett uppifrån? Fäktning innebär - oavsett vapen - träning i att anfalla punkter över så gott som hela motståndarens kropp. En japansk katana och ett europeiskt svärd av motsvarande längd väger i princip lika mycket (omkring 1 kilo), även om katanans egg är lite känsligare. Ett europeiskt 1½-handssvärd är mer mångsidigt än katanan, och väger lika mycket eller obetydligt mer.

Samurajens främsta vapen i strid i rustning var faktiskt spjutet och inte svärdet. På samma sätt var de europeiska riddarnas svärd utformade för stick och inte skärande hugg. Taktiken i båda fall var att sticka i glipor och svaga fogar i motståndarens rustning. De europeiska svärden är lättare än sitt rykte har jag för mig.

Riddare från vilken tid? 1000-talet? 1200-talet? 1300-talet? 1400-talet? Europeisk rustning, beväpning och fäktteknik genomgick en betydligt större förändring än den japanska under motsvarande period. Man kan inte göra jämförelser utan att specificera tidsperiod och plats.

[Ja77]

Prisis som Hellqvist påpekar, rustning/vapen förändras med tiden. Gemför bara en riddare från 1000 talet med ringbrynja och en "riddare" från 1400 talet i full plåtrustning. Sedan var Samuraier väldigt förtjusta i att använda båge till häst.

[Solitaire]

Riddare från vilken tid? 1000-talet? 1200-talet? 1300-talet? 1400-talet? Europeisk rustning, beväpning och fäktteknik genomgick en betydligt större förändring än den japanska under motsvarande period. Man kan inte göra jämförelser utan att specificera tidsperiod och plats.

Plåtniklastiden.. Efter att helrustningar i stål införts antar jag att det inte längre gick att hugga genom rustningen utan man fick lov att stöta istället eller ta till stora krossvapen.

[Panzerschreck]

Har alltid undrat vad ni experter tror om detta.

Om en japansk armé från säg 1550 hade mött en säg spansk armé från samma tidpunkt, vilka hade vunnit på ett fält med öppen terräng? Generalisera, både arméerna är standard för hur en 10000mans armé skulle sett ut.
jag själv skulle sätta mina mynt på spanjackerna.

[Djinghis Khan]

Har alltid undrat vad ni experter tror om detta.

Om en japansk armé från säg 1550 hade mött en säg spansk armé från samma tidpunkt, vilka hade vunnit på ett fält med öppen terräng? Generalisera, både arméerna är standard för hur en 10000mans armé skulle sett ut.
jag själv skulle sätta mina mynt på spanjackerna.

Helt klart den spanska armén. Japanernas pilar skulle säkert göra en del skada, men effekten skulle begränsas betydligt av spanjorernas stålharnesk. Dessa skulle kunna svara med arqebuser, musköter och artillerield, mig veterligen hade japanerna precis fått eldvapen år 1550 och skulle ha dålig skjutvana (så vitt jag vet var det först Oda Nobunaga som effektivt började använda eldvapen f.o.m. Nagashino 1575). Om japanernas samurajer red till kavallerischock skulle de mötas av det spanska infanteriet i sina tercios - sin tids mest utvecklade fotfolk som kombinerade eldkraft och en ogenomtränglig mur av pikar. Jag vet inte mycket om japanska fotsoldater - ashigaru- men jag gissar att tercios var tillräckligt slagkraftiga att kunna köra över och slå sönder de flesta sorters krigare som deras motståndare förfogade över.

Samurajernas svärd var designade för att anfalla fiendens hals uppifrån och var lätta vapen jämfört med dom europeiska riddarnas tunga järnsvärd, eller har jag inbillat mig detta?

Europeiska svärd var av härdat stål och relativt lätta, mitt eget slagsvärd av 1300-talsmodell är 124 cm långt och ämnat att brukas med två händer, men det är lätt och smidigt nog att kunna brukas med en hand

[Dûrion Annûndil]

Eftersom japanerna först ca 1558 började använda kanoner, så skulle naturligtvis spanjorerna ha fördelen av eldvapen på sin sida. Men vem som skulle vunnit? Omöjligt att säga, eftersom det inte bara handlar om vad man har, utan även om vad man gör med det man har. Vem skulle utmanövrerat vem?

Spanjorerna hade sina pikenerare, men det hade likaledes japanerna i sina ashigaru, som kunde ha yari som var lika långa som europeiska pikar och tjänade samma syfte alltså. Rustningarna var inte heller på någon sida heltäckande, så ett pilregn skulle vara ungefär lika effektivt mot oskyddade armar, ansikten och ben som kulor mot japanska rustningar. Tercio var dessutom en ganska stel formation, så det skulle vara lätt att utmanövrera den. Om samuraikavalleriet får övertaget över spanjorernas kavalleri så skulle de kunna anfalla flankerna och ryggen.

Överlägsenhet på papperet är ingen garanti för vinst.

Mvh -Dan

[Kapten_Gars]

De första handeldvapnen kom i bruk i Japan 1542 då japanerna kom över portugisiska "bössor" som kom att kopiera i en långsamt men stadigt ökande takt. Utbredd användning av handeldvapen dröjde dock ytterligare 20-30 år.

Även om en yari kunde vara lika lång som en pik så var den vid den aktuella tidpunkten vanligen 9 till 12 fot lång vilket skulle get ett klart underläge mot den 16-18 fot långa piken.

En Tercio är en administrativ enhet, inte en stridande enhet eller en formation. Manöverenheten på slagfältet var skvadronen som kunde ta sig flera olika former och som i sig var en flexibel formation. Kärna i skvadron var en fyrkant som formerades av pikenerarna och som på vardera flanken hade ett par tunna led med skyttar. Utanför den centrala fyrkant formerde sig 1 till 4 "Mangas" som bestod av de resterande skyttarna (100-400 per "Manga"). "Mangas" hade stor frihet och flexibilitet i sitt agerande på slagfätet även om de asamverkade med skvadronens "fyrkant". Vid behov så avdelades grupper av pikenerare och/eller hillebardiärer/svärdskämpar ur "fyrkanten" för att stödja en eller flera "Mangas", under slaget vid Mookerheyde så skickade den spanske befälhavaren fram en "manga" om 300 skyttar åtföljd av 100 pikenerare för att pröva den holländska ställningens styrka.

De spanska skyttarna är de som hade varit mest sårbara för pilar då de endast bar hjälm, de bepansrade pikenerarna ahde avrit relativt immuna mot pilar pga en rätt omfattande bepansring inklusive armpansar, handskar och lårskenor.

Det japanska kavalleriet hade överlag undermålig slagkraft, de berömda Takeda ryttarna var ett undantag, inte regeln. Hästarna var små och stridstekniken dåligt utvecklad då den fortfarande betonade individen snare än enheten. Det senare är öht den japanska armens stora svaghet. Slagfältsenheterna var påfallande ofta grupper av krigare som stred mer som individer än som grupp. Detta kom att ändras under de många krigen fram till början av 1600-talet men sett som förband så saknade många japansak enheter de europiska förbandens disciplin, samordning och samträning.
Det japanska rytteriet lämpade sig föga för stormangrepp mot europeiska lansiärer eller mot pikenerare fyrkanter. De sistnämnda var specifikt skapade för att stå emot anfall i rygg och flank av betydligt farligare fiender en beridna samurajer så rygg och flank var säkrare än man kan tro.