Svenska försvaret.

[J.K Nilsson]

Äntligen något som liknar en riktig diskussion, härligt med teknik dessutom skojigt att se att så många är initierade i försvarsteknik.

Vill först och främst återknyta till återtagning, begreppet skrotades i samma ögonblick som utbildningsreserven gick hädan. Tanken med återtagning var att med "modern" förådsställd arvetmateriel utbilda värnpliktiga ur utbildningsreserven för att snabbt tillväxa i styrka.

I mitt inlägg tog jag mig friheten att vidareutveckla några av FOA/FOIs idéer om hur moderna "verkansenheter" kan se ut. Skillnaden mellan markbundna robotar och luftburna är att de luftburna redan har en hastighet vid skott och en höjd som kan bytas mot mera fart, vilket innebär att de markburna kräver "mera" motor. Min tanke med Taurus som höghöjdsluftvärn är att de kan fylla en förhållandevis stor luftvolym med skrot, ungefär som HAWK, Patriot, SA-2. Nackdelen med att använda Taurus är densamma som Meteor - reamotor; turbinmotor på Taurus och Ramjet på Meteor. Jetdriften kräver startmotor, förslagsvis krutraketmotor, fler delar dyrare robot.

Eldrörsartilleriet med Fh 77 har inte tillräcklig träffsäkerhet att bekämpa fartyg, därför faller det systemet i tanken med försvarsmaktsgemensam bekämpningsresurs. Vid behov av ytbekämpning kan JAS 39 mycket väl använda BK90 för att få samma resultat. Vad som talar för eldrörsartilleri är utvecklingen av slutfasstyrda granater vilka förbilligar bekämpningssystemet avsevärt jämfört med robotar.

Låg och mellanhöjdsluftvärn borde kunna kombineras med bekämpningsförmåga mot mark. Stridsfordon och infanteri rör sig betydligt långsammare än flygplan.

Stridsfordon t.om. stridsvagn skulle kunna knäckas av stridsdelen från en AMRAAM om konstruktionen medgav att stridsdelen kunde tändas dels som RSV om det skulle behövas och dels som spräng om det skulle behövas. Diametern på AMRAAM är enligthhttp://www.fas.org/man/dod-101/sys/missile/aim-120.htm 17,78cm ger en kaliber av 15cm (ca.) på stridsdelen. RSV har en genomslagskraft av 4-10 kalibrar beroende på material; det lägre mot stål - det högre mot betong. En skattning av genomslagsförmågan hos denna stridsdel skulle då bli 60 cm stål och 150cm betong. inte illa pinkat av en robot som väger ca: 150kg och har tillräckligt med plats för att tillåta uppdatering av målsökaren. Broar och större hus skulle mycket väl kunna slås ut av en något modifierad Rb 15, kan man träffa en stor båt kan man träffa en bro som står still, stridsdelen räcker till utan att ta till specialknep som olika tändprinciper - tro mig. Om vi i flygvapnet får köpa SAABs idéer om RBS 15G, kombinerad mark och sjömålsrobot för flyg och fordonsmontering, behöver vi inte fundera på Taurus, 15G har bildalstrande IR och radar för slutfasstyrning och tröghetsnavigering för att ta sig till målområdet. Eftersom jag är bekant med stridsdelen på Rb 15 kan jag inte se några hinder att använda den mot luftmål om man tillsätter lite Zirkonium för brandeffektens skull, en salva på 10-15 sådana robotar skulle få vilket attackföretag som helst att fundera på annat.

Den kombinerade målsökaren ökar möjligheterna att bekämpa signaturanpassade mål. SAAB Barracuda utvecklar maskering för användning till stridsvagnar därmed är smygtekniken framme i den gröna försvarsgrenen också.

Tänk inte på hindren som varit med robotanvändningen ty dessa är oftast kulturellt betingade i försvarsgrenarna. Varför sköter K3 UAV systemet i Sverige, armén sköter om flygande grejor det borde vara flygvapnet då vi kan regler och har tänkandet för att sköta luftfarkoster. Men traditionsbundna som vi är skall flygplan flygas av piloter som sitter i dessa. inte några spakryckare på marken. =(

J.K Nilsson

[Magnus Redin]

Vill först och främst återknyta till återtagning, begreppet skrotades i samma ögonblick som utbildningsreserven gick hädan. Tanken med återtagning var att med "modern" förådsställd arvetmateriel utbilda värnpliktiga ur utbildningsreserven för att snabbt tillväxa i styrka.

Det jag tror är det rimligaste säkerhetspolitiskt är att lägga huvuddelen,
säg hälften, av försvarsbudgeten på internationellt gångbara insatsförband. Bemanningen blir mestadels kontraktsanställd personal
som inte får det militära som livslång karriär. Och storleken borde
kunna bli 15-20 000 man.

Sedan köper man in materiel i hög takt till insatsförbanden så de
alltid har det bästa som går att uppbringa och lämnar ett icke
utslitet arv till "hemvärnet" som förvaltar det och även värvar av
insatsförsvarets f.d. personal.

Vid snabb styrketillväxt pga behov av mer internationella insatser
eller direkta hot mot sverige återförs materiel till insatsförsvaret
och personal återvärvas och man sätter upp så mycket förband man
kan av den sort man hade för 3, 5, 10 år sedan.

Vid långsam styrketillväxt växer insatsförsvaret genom att man
utökar materielbeställningarna och mesatdels värvar ny ung
personal som man utbildar från grunden då det ger en mindre
störning av det civila samhället och man behåller möjligheten att
utöver den långsamma styrketillväxten genomföra den snabba om
läget förvärrars.


Nu håller jag på att skriva om hela min långa vårfundering, jag
lägger in hela min debatttext från moderat BBS:en:


En skiss på funktioner och principer inom ett framtida svenskt
totalförsvar färdigställd av Magnus Redin 2004-05-07.

Syfte.

Detta är en sammanfattning av en del av mina funderingar runt
försvarsfrågor. Syftet med denna text är att få kontakt med folk med
liknande intressen för att lära mig mer, spåna mer och om möjligt
bidra till en bättre försvarspolitik i sverige.

Jag börjar med min uppfattning om några viktiga trender och föreslår
sedan grundprinciper för en teoretisk förvarsmodell som sedan
exemplifieras i ett antal stycken med olika idéer och principer som
jag finner intressanta.

En mycket kort beskrivning är att halva upppgiften är internationella
insatser för att bidra till att lösa dagens konflikter och hot mot
sverige, EU och i förlängningen världens demokratier. Andra halvan av
uppgiften är att på ett flexibelt sätt hålla en god beredskap för
många olika framtida hot mot sverige. Jag föreslår en lösning som ger
en anpasslig struktur som klarar både upp och nedrustningar för att
möta olika sorters hot. Och idéer för att rikta in
försvarsinvesteringarna så vi får god flexibilitet och omedelbar eller
bestående nytta där det som är omedelbart nyttigt inte slängs bort
fören det inte längre är användbart för att möta okända framtida hot.

Innehåll:
Säkerhetspolitiska trender.
Teknologitrender
Inrikespolitiska trender
Grundprinciper
Områdesindelning

Ekonomisk viktning
Personalkategorier utöver enkla stödfunktioner
Materielflöden för krigsmateriel
Exempel på förbands och funktionstyper
Fysisk placering
Närliggande verksamheter att jämföra med.
Kunskapsflöden, styrning och politisk återkoppling.
Exempel på tekniska system som är principiellt intressanta.
Styrketillväxt vid växande behov av internationella insatser.
Styrketillväxt vid direkta militära hot mot sverige.
Styrketillväxt vid växande civil katastrofrisk.
Nedskalning vid minskande behov av internationella insatser.
Nedskalning vid minskande direkta hot mot sverige.
Nedskalning vid minskande civila hot.
Hur olika delar stödjer internationella insatser.
Hur olika delar stödjer militärt försvar av sverige.
Hur olika delar stödjer civilförsvar vid katastrofer i sverige.
Noter och småsaker.
Presentation av min bakgrund och utformningen av denna text.


Säkerhetspolitiska trender.

Jag tror att en viktig trend är att den svenska och andra
nationalstater minskar i betydelse och att det kommer att fortsätta
tills någon skadar oss allvarligt. Att bli utsatt för ett gemensmat
hot och sluta sig samman för att möta det är en psykologisk mekanism
som inte lär försvinna. Men det är inte säkert att området vi bryr oss
om på det viset kommer att vara begränsat till det som finns innanför
sveriges gränser och att det område som sluter sig samman för att möte
hotet kommer att begränsa sig till sverige, det kan mycket väl bli
större. Jämför med västvärldens reaktion på elfte i nionde attentaten.
Kanske kommer hela EU att reagera som USA om motsvarande sak händer i
Warszawa om 20 år.

Alliansfrihets och neutralitetspolitiken är död även om det finns
rester kvar av den. Vi har för mycket gemensamt med våra nordiska
grannar, EU grannar och för den delen med världens demokratier för att
inte bry oss om dem. Vi har gemensamma moraliska, kulturella och
ekonomiska intressen med dem. Det gynnar vår lokala trygghet i sverige
att hålla hoten mot vår rättsstat och vår demokrati på så långt
avstånd som möjligt och det konstruktiva sättet att åstadkomma det är
att hjälpa till där konflikterna finns.

Det humanitära intresset ökar vartefter i vår kultur, det blir mindre
och mindre acceptabelt att lämna människor åt ett grymt öde bara för
att de råkar leva i en diktaturstat. När människor är det viktigaste
är det inte längre lika viktigt att anse alla stater som suveräna över
alla som bor innanför deras gränser.

Vår kultur är väldigt duktig på att generera materiellt välstånd och
många olika kulturyttringar även om många tror att allt är skräp-tv.
Det är något som bryter ned gamla kulturmönster och som hotar
maktinnehav som bygger på att folk är fattiga och håller sig
lättstyrda. Vi är genom vår framgång ett allvarligt hot mot
traditionell överklass i slutna patrialkala eller teokratiska
samhällen. Det kommer att generera konflikter tills de länderna likt
Japan lånat in det som är bra med vår kultur, vitaliserat sin egen och
skapat sitt eget välstånd.

Även om det inte inträffar någon mycket ossanolik katastrof som
dramatiskt skadar världs eller europaekonomin så västländer blir
desperata och EU bryts upp eller något sannolikare som att Ryssland
drabbas av diktatur kommer vi tyvärr att fortsätta ha konflikter som
hotar oss.

Skall vi göra något effektivt måste konflikterna lösas gemensamt med
hela EU och gärna mer därtill. Den militära delen av det sammarbete
heter i praktiken fortfarande NATO men det kan komma att ändra sig.
Det är klokt att ha goda kontakter med världens alla demokratier och
sammarbeta mest med de som är fysiskt och kulturellt närmast. Närhet
och sammarbete ger bästa möjligehten till ömsesidigt stöd om det någon
gång skulle gå riktigt illa. Går det bra med världsutvecklingen kommer
det som räknas som riktigt nära att vartefter bli ett större område.



Teknologitrender.

Att sensorer och kommunikation snabbt blir dramatiskt mycket bättre
är en viktig trend.
Något som inte känns lika givet är förbättringar i att leda och snabbt
ta hyfsat riktiga beslut, där borde det under lång tid finnas mycket
att göra mjukvarumässigt och övningsmässigt.

Vapen får i allmänhet bättre precision, det räcker med att färre och
mindre når fram för att slå ut ett givet mål. All elektronisk
utrustning miniatyriseras i rask takt och mjukvaror kostar ungefär
lika mycket att utveckla oavsett om de används på fem fartyg eller av
5000 gruppbefäl. Eller om de används av hundra autonoma/kommandostyrda
torpeder eller hundra tusen autonoma/kommandostyrda minor.
Elektroniken som krävs för att köra den kvalificerade plattformens
program kommer efter några är inte att kosta mer än en mobiltelefon om
man bygger en stor serie.

Jag tror det här leder till att spridning som tidigare fortsätter att
bli en än viktigare taktik. Att det blir viktigt att dölja vitala
funktioner som tex ledning och underhåll genom att hålla dem fysiskt
små och blandade med övrig verksamhet och skenmål. Att inte ge en
fiende något enstaka militärt centrum att slå ut. Det är även ett sätt
att ge en modernt utrustad fiende många mål så det krävs maximal mängd
resurser för att anfalla.

En annan möjlighet till skydd som jag tror kommer att bli viktigare i
ett senare skede när miniatyriseringen fortsätter är gammaldags pansar
för att tvinga en fiende att hålla en minimal storlek på vapnen och
deras bärare vilket minskar deras antal och gör dem till lättare mål
för egna sensorer och egen bekämpning.

Jag tror att utvecklingen kommer att gynna en väl förberedd försvarare
med nedgrävda kommunikationsnät och gott om sensorer och intelligenta
vapen. Om det skulle ske en kapprustning tror jag att resultatet av
ett ev krig blir ett mellanting mellan första världskrigets
skyttegravskrig och kalla krigets kärnvapenscenarier. Ingendera sidan
kan besegra den andra på något snabbt sätt men man kan heller inte
skydda den civila infrastrukturen från att slås sönder även om det
till skillnad från kärnvapenkrig blir mycket lättare att skydda
civilbefolkningens liv.

Internationella konflikter som vi behöver delta i för att med en aktiv
säkerhetspolitik lösa konflikter innan de kommer nära EU:s eller våra
egna gränser kommer troligtvis inte att ske mot teknologiskt
jämnbördiga motståndare. Det gör att system som är överlägsna där inte
automatiskt är allt som behövs för att försvara sverige om vi skulle
få ett allvarligt framtida krigshot.



Inrikespolitiska trender

Det är en långsam men pågående process att överge alliansfrihets och
neutralitetspolitiken. Den militära anpassningen med att anamma
natostandarder odyl går mycket snabbt och effektivt men det finns ännu
inget konsensus för vad vi skall ha efter den hyllade neutraliteten.
Processen försvåras nog lite av att vi under större delen av 1900
talet har haft en följugen och självisk säkerhetspolitik politik som
visserligen har hållit oss ur alla krig men det finns ingen stolt
historia av sammarbeten att tala om utöver ett visst stöd till
Finland.

Inrikespolitiskt är vi nog bara i början av den offentliga
budgetpressen om vi inte gör något radikalt politiskt skifte. En
uthållig försvarspolitik får inte vara beroende av att det lyckas
genomföras ett liberalt systemskifte, den måste fungera även om
socialdemokraterna lyckas behålla makten och sakta ned
förändringstakten. Detta gör det extremt viktigt att försvaret har få
och tydliga mål som alla stora partier kan ställa upp på vilket även
är ett signum för en bra och pålitlig säkerhetspolitik.

Tidigare budgetpress har även varit mycket destruktiv för
försvarsförmågan per satsad krona. Beredskapslagringspengar har gått
till att köpa in kläder och skor för att stötta hotade industrier när
inget behov fanns av sådan beredskapslagring. Regementen och flotiljer
har prioriterats efter var ytterligare arbetslöshet är det minsta
problemet och inte var det finns bra övningsmöjligheter och
verksamhet. Värnplikten har haft en huvudroll för att minska
ungdomsarbetslöshet och materielanskaffningar har ofta främst varit
industripolitik. Det är lite deprimerande att jag inte ser någon
anledning till att den här trenden skulle brytas annat än att det inte
längre finns så mycket att välja på när något skall läggas ned. Det
finns tom ett nytt hot med idén att pliktlagarna skall användas för
att beordra folk att arbeta i vård och omsorg vilket borde vara ett
säkert sätt att göra många pliktuttagna upprörda och sänka kvaliten på
vård och omsorg.

Kan inte dessa trender brytas kan de kanske lindras genom tydliga mål
för vad försvaret skall göra och att man anstränger sig att sätta
försvarsmålen främst när man klurar ut den praktiska politiken. I min
skiss finns det gott om verksamheter som kan missbrukas för andra
politiska mål utan att göra så stor skada så länge som man inte blir
för girig.



Grundprinciper.

Principen är inte som under kalla kriget lägga nästan hela budgeten på
att i 10-20 åriga projekt utveckla och ta i drift system som möter 10
år gamla hotförutsägelser. Det tar för lång tid och hoten är inte
lätta att förutspå. Och vår säkerhetspolitik har lagts om till att
betona internationella sammarbeten och insatser.

Jag har fem grundprinciper för den försvarsstruktur jag föredrar.

1. Att hela tiden underhålla och utveckla ett antal förmågor, främst
intrenationella insatser, territorialbevakning, och teknikutveckling
av försvarsteknologi och metoder.

2. Att utgå ifrån katastrofer och militära hot som har inträffat
historiskt och som i dag förekommer i andra länder och ha materiel och
organisation för att hyfsat klara de allvarligaste. Det bidrar till
samhällets förmåga att klara de katastrofer och typer av krig som
ingen har förutsett. Detta så vi inte bygger oss en "maginotlinje"
som även om den är till 100% framgångsrik på internationella insatser
lätt gås runt av en fiende som tar en annan väg som tom kan vara
använd tidigare i historien. (*)

3. Att använda frivilliga insatser och arv av materiel och
erfarenheter från det aktiva insatsförsvaret för att åstadkomma en
beredskap för nya hot som inte blir överdrivet dyr.

4. Vad det kostar att bygga upp en förmåga går hyfsat att planera och
vad det kostar att underhålla en befintlig förmåga går utmärkt att
budgetera. Men det är svårt att förutspå vad det kostar att använda en
förmåga, speciellt vid framtida internationella insatser. Alla större
internationella insatser behöver därför finansieras separat utöver den
löpande försvarsbudgeten för att den löpande verskamheten inte skall
störas och då ge mindre förmåga per krona. Denna princip illustreras
inte med några exempel nedan. Denna princip ger även en svag
upprusting om världen blir oroligare i stället för en nedrustning
genom uttröttning och störande av pågående investeringar.

5. Att många människor skall vara engagerade i försvaret för att ge en
politisk förankring så många kan tala om försvaret och rösta efter
egna erfarenheter.



Områdesindelning

Jag delar in min försvarsskiss i fem huvuddelar för att ge det en
tydlig struktur. Jag återanvänder en del vedertagna beteckningar i
liknande betydelser. Områdena är tankeexperiment, de är inget förslag
för att omorganisera myndighetsfloran.

Insatsförsvar
Internationellt gångbara förband med huvuduppgift att verka utomlands.
Utgör försvarets rörliga och slagkraftiga del vid direkta militära hot
eller angrepp mot sverige.

Territorialövervakning
Övervakning och patrullering för att kontrollera det svenska
territoriet.

Hemvärn
En aktiv reserv av utbildade människor som vid militära hot används
för bevakning och som reserv för förstärkning av insatsförsvar och
orörligt försvar. Vård av materielarv för att underlätta upprustning
av försvaret vid nya hot.

Skyddsutbildning
Massutbildning i livräddning och katastrofhantering samt grundläggande
försvarskunskap som även förbereder för tjänst i insatsförsvar,
hemvärn eller civilförsvar om man föredrar helt vapenfri tjänstgöring.

Civilförsvar
Beredskap för att stödja det civila samhället och minimera förlust av
liv och egendom vid små och stora katastrofer.

Forskning och utveckling
Stödjer övriga områden.



Ekonomisk viktning.

Detta är inga exakta siffror, det spelar för principens skull
ingen roll om säg civilförsvaret har 5 eller 15% av budgeten.

Insatsförsvar
Ca halva totalförsvarsbudgeten.

Territorialövervakning
Hemvärn
Skyddsutbildning
Civilförsvar
Forskning och utveckling
Ca en tiondel av totalförsvarsbudgeten var.



Personalkategorier utöver enkla stödfunktioner.

Insatsförsvar
Fast och kontraktsanställd personal i insatsförbanden.
Låg medelålder pga stor andel kontraktsanställd personal
och att tjänsten kräver den bästa fysiska förmågan.

Territorialövervakning
Fast och kontraktsanställd personal. Personalutbyte med
i första hand insatsförbanden.
Hög medelålder är inget problem så länge det finns en pågående
personalomsättning. En liten detalj är att en andel trotjänare med god
lokalkännedom utöver vad GIS systemen har är en fördel.

Hemvärn
Övervägande del "fritidskontrakterade", reservofficerare,
kvalificerade "reservmeniga" och tekniker från tidigare
insatsförsvarskontraktering. Mindre mängd fast anställda.
Hög medelålder är inget problem så länge det finns en pågående
personalomsättning.

Skyddsutbildning
Övervägande del genomströmning av folk under kort utbildning.
Givetvis är behovet av skyddsutbildning helt oberoende av kön. Det
borde vara lätt beroende av etnicitet då dåligt integrerade invandrare
borde ha extra mycket nytta av utbildningen.
Fast anställda och inlånad personal från insatsförsvaret.
Åldersblandning kan vara en fördel men det är inte givet att ungdom
garanterar förmåga att utbilda unga.

Civilförsvar
Övervägande del anställda i närliggande organisationer för sjukvård
osv.
Frivilliga resurspersoner.
Fast anställda.
Hög medelålder är inget problem så länge det finns en pågående
personalomsättning.

Forskning och utveckling
Annställda inom företag som får utvecklingskontrakt.
Anställda på foi och korttidsarbetskraft typ examensarbetare.
Organisationsomsättning kan vara viktigt, det är bra med nya förmågor
och leverantörer.



Materielflöden för krigsmateriel.

Insatsförsvar
Övervägande andelen av alla materielinköp skall ske för
insatsförsvarets behov. Hög omsättningstakt av materiel för att ge
yppersta kvalitet och modernitet och ett arv till hemvärnet.
En del förbrukningsförnödenheter ärvs från civilförsvaret.

Territorialövervakning
Nyinköp av specialiserad utrustning.
Få arv men gemensamma inköp med insatsförsvaret.
Materielen har en stor spridning över landet och består till
stor del av fasta installationer.
En del förbrukningsförnödenheter ärvs från civilförsvaret.

Hemvärn
All tyngre materiel ärvs från insatsförsvaret.
Förrådshållning av begagnad materiel som kan vara till nytta vid ev
framtida brådskande rustning.
Nyinköp av lättare materiel, reservdelar och ev uppgraderingar.
En del förbrukningsförnödenheter ärvs från civilförsvaret.

Skyddsutbildning
Behöver enbart lätt materiel som nyinköps samordnat med insatsförsvaret.

Civilförsvar
Kontinuerliga inköp av livsmedel, nödhjälpsutrustning,
materiel för att ta emot stora mängder flyktingar, reservkraftverk,
osv. Ingen ambition att lagra halvfabrikat eller förnödenheter för
industriproduktion förutom enkla energiråvaror och reservdelar för
drift av överlevnadsviktiga funktioner.
Förbrukningsförnödenheter förs kontinuerligt över till andra delar
av försvaret samt internationella hjälpinsatser vars
materielförbrukning ger lageromsättning.

Forskning och utveckling
Servetter och kulspetspennor för att skissa briljanta idéer.
Samt de lite dyrare prylar som behövs.
(Lite humor, det är lätt att räkna upp så många punkter att det blir
löjligt. )



Exempel på förbands och funktionstyper.

Insatsförsvar

Alla förband som skall kunna användas internationellt skall finnas i
tre kopior. En som kan vara ute på uppdrag, en hemma under vila och en
under uppbyggnad inför insats. Det är självklart att de är utformade
efter västlig, dvs NATO standard.

Beredskapen skall vara hög då en liten snabb insats har större
praktiskt och diplomatiskt värde än en mycket stor om ett kvartal.
Vi har inte råd med en stora insatser med stormakternas mått mätt
men vi kan göra oss värdefulla genom att vara snabba och då kan vi
inte vänta på att det enda förbandet av en typ skall fyllas på
färdigt. Likaså är det värdefullt att vara uthållig i sina åtaganden.
Heller en mindre insats som får ta tid tills den är färdig än att vi
måste avbryta i förtid och då måste det alltid finnas avlösning.

Tripplar av polisiära förband.
Stort behov i oroliga områden som saknar fungerande rättsväsende.

Tripplar av lätta beväpnade förband med lätt eldkraft
och flygtransport.
Materielt relativt billiga, för uppgifter där det manuella arbetet
är det viktigaste.

Tripplar av lät pansrade förband med medeltung eldkraft
som delvis kan flygtransporteras.
Kan göra samma saker som de billigare förbanden men med mindre risk
för personalen vid allvarligare hot och de är användbara rörliga
förband vid försvar av sverige.

Tripplar av sjöförband.
Tripplar av flygförband.
Tripplar av tungt pansrade förband med tung eldkraft
som enbart kan sjöfraktas eller vägmarschera.
Värdefullaste förbandstyperna vid aktiva insatser mot diktaturer, vid
ömsesidiga försvarssammarbeten och vid militära hot mot sverige.

Tripplar av obeväpnade humanitära förband väl inövade på att
sammarbeta med beväpnade militära förband. Personaldelning med
civilförsvaret. Behovet är stort och specialkunskapen är att kunna
sammarbeta med de beväpnade styrkorna. Behövs inte det i ett lugnt
område typ vid en klimatkatastrof i ett land med fungerande rättsstat
kan helt ideella organisationer göra ett lika bra arbete.

Tripplar av ledningsförband.

Stödfunktioner, stab, skolor, etc.

Territorialövervakning
Uppbyggand och drift av fasta sensornät som radar, hydrofoner,
sjöövervakningskameror, osv. Rörliga sensorer sköts
huvudsaklingen av insatsförsvaret.
Uppbyggnad och drift av fasta kommunikationsnät.
Rörliga kommunikationsnät sköts huvudsaklingen av insatsförsvaret.
Nödvändiga vaktstyrkor för skydd av fasta försvarsinstallationer och
förråd.

Hemvärn
Förband för övervakning och skydd av fasta skyddsobjekt.
Flexibla personalgrupper för stöd av civilförsvaret.
Förband som med låg budget vidmakthåller äldre system som
tex skulle kunna användas i bildande av spärrförband vid en hamn.

Skyddsutbildning
Skolverksamhet, "värnplikt" och extra frivillig utbildning.

Civilförsvar
Skolverksamheten ligger inom skyddsutbildningen.
Små kontor och många lager.

Forskning och utveckling
-



Fysisk placering.

Insatsförsvar
Koncentrerad verksamhet på få orter. Givetvis vid
befintliga övningsfält, flotiljer och marinbaser.

Territorialövervakning
Utspridd verksamhet, personal på större orter, fast
materiel överallt. Optofibrer, gamla kopparkablar,
master, radaranläggniningar och annan övervakningsutrustning
och skyddade utrymmen för teknisk utrustning, reservdelar, osv.
Gärna samordnat med helikopterstationer över landet om det
krävs för bevakningen av installationerna.
Patrullbåtar stationerade där det är lämpligt samt lån av
insatsförsvarets flygförband för luftövervakning.

Hemvärn
Mycket utspridd verksamhet, den följer var det finns frivillig
personal för att få största möjliga nytta per krona och utnyttja det
engagemang som finns, Transporttid tär på engagemanget.

Skyddsutbildning
Utspridd verksamhet på större orter för att få rationell
skolverksamhet med inakordering.

Civilförsvar
Mycket utspridd verksamhet, alla kommuner.

Forskning och utveckling
Koncentrerad verksamhet, alla störe universitets och
högskoleorter.



Närliggande verksamheter att jämföra med.

Insatsförsvar
Nu år 2004 fullt aktiva förband.

Territorialövervakning
Sjöövervakning och luftövervakning.
Försvarets telenät.
FRA

Hemvärn
Hemvärnet
Avvecklingsorganisationen för överbliven materiel.
Det ej repövade mobiliseringsförsvaret som nu till stor del
är avvecklat.
Reservofficersverksamheten.

Skyddsutbildning
Lumpen, speciellt kort "gröntjänst" i marinen och flyget.
Civilförsvarsutbildningar.

Civilförsvar
Civilförsvaret.
Krisberedskapsmyndigheten.
Räddningsverket.
Sjöräddning.

Forskning och utveckling
FOI
FMV



Kunskapsflöden, styrning och politisk återkoppling.

Insatsförsvar
Erfarenheter från internationella insatser är den viktigaste
kunskapskällan för taktisk och teknisk utveckling och för erfarenheter
som skall styra den egna organisationsutvecklingen. Rotation av
personal mellan försvarets olika delar sprider kunskapen inom
totalförsvarsorganisationen. Jag förväntar mig att den stora numerären
kontraktsanställda påverkar det civila samhället. Detta borde
långsiktigt vara en av de viktigaste återkopplingarna för att styra
försvarets inriktning och omfattning. Åt andra hållet ger åter och
nyvärvande av lite äldre personal en kunskapsöverföring från civil
verksamhet till den militära.

Territorialövervakning
Viktigt för den dagliga kollen på läget men mindre viktigt för den
politiska styrningen. När FRA genom analys av radiotrafik hör ett hot
i vår närhet är det för sent för att börja ge försvaret större budget
för att få större förmåga.

Hemvärn
Intressant då en väl utvecklad verksamhet håller ett stort antal
människor engagerade och ett gott arbete bidrar till en
försvarspositiv opinion. Verksamheten borde ge en del kunskapsöverföring
från civil verksamhet till militär.

Skyddsutbildning
Måste vara mycket seriös och meningsfull för att motivera en pliktlag.
Jämför man med värnplikten har utbildning av låg kvalitet med
föråldrad utrustning troligtvis gett ett mycket dåligt intryck.
En viktig kontaktyta med det civila samhället men borde ge begränsat
med nya kunskaper.

Exempel på en kursskiss skulle kunna vara följande:
Grundläggande överlevnadskunskap, värme, vatten, reaktioner på svält.
Första hjälpen med hjärtlungräddning. Brandsläckning med enklare
medel. Teori om hur folk reagerar vid stress som trafikolyckor,
bränder och krig. Folkrätt i teorin och vad som har skett i verkliga
konflikter. Skillnaden mellan vapen på film och i verkligheten med
mycket enkel skyttekurs. Information om insatsförbandens verksamhet
som allmänbildning och för värvning. Det finns troligtvis ingen tid
till "drill" så man lär sig genomföra de olika momenten reflexmässigt.
För sådan träning skulle det exempelvis kunna vara lämpligt med
hjärtlungräddning då det är tidskritiskt, civilt användbart och
illustrerar funktionen med militär drill.

Civilförsvar

Ganska anonym verksamhet om man inte räknar med fredsmässig verksamhet
som räddningstjänst. Borde ge begränsat med nya kunskaper. Den mest
synliga delen blir den som deltar i internationella insatser vid
naturkatastrofer och tex inbördeskrig.

Forskning och utveckling
Skall ge mycket nya kunskaper, annars är något allvarligt fel.



Exempel på tekniska system som är principiellt intressanta.

IT på längen och tvären är självklart på alla nivåer. En käpphäst är
att samma mjukvaror borde gå att använda på många plattformar och över
många år vilket kräver kontroll över all källkod på samma sätt som
försvaret alltid har varit noga med att ha ritningar på allt. Jag
hoppas den funderingen var att slå in en öppen dörr. Det som utvecklas
för att stödja ledningen för ett mindre fartyg borde efter några år
rymmas i ett litet stridsfordon och efter några år till kunna användas
av ett gående befäl.

Insatsförsvar
Lätt flygtransporterbar utrustning.
Lätt, kompakt och lite billigare utrustning för de lätta förbanden är
intressant planeringsmässig då den är lämplig för förstärkning av
hemvärnet om vi skulle få behov av det. System som kan utnyttja samma
kvalificerade ammunition är intressanta, tex en minimal 155 haubits
till lätta förband och en tung bandgående med maximala prestanda för
de tunga förbanden.
Relativt billigt fysiskt skydd av stål och betong för materielen är
intressant då den aktivt använda materielen finns i ganska litet antal
och bör skyddas mot sabotage.

Territorialövervakning
Optofiberkommunikation, bör med tiden bli ett lika tättvävt nät som
koppartrådstelefonen på sin tid då jag antar att det fanns en telefon
på varje kobbe och i varje värn. Underlättar inforamtionsövertag och
större andel radiotystnad för en försvarare.
Fasta sensorer av alla sorter.
Samordning med civila optofibernät och mobilkommunikationsnät.

Hemvärn
Billighetsvarianter av insatsförsvarets tekniska system men med samma
programkod för att fylla ut organisationen med tex kommunikationsmateriel.
Lite tveksam idé, längre serier och hårdare prisförhandling borde bli
lika bra eller bättre. Och kanske är det ungefär lika bra att
parallellt använda flera civila och halvmilitära system. (**)
Haubitsexemplet ovan är valt för att sådan utrustning borde kunna bli
relativt billig och är hanterbar med enkla civila dragfordon
och den ryms i normalstora garage och är därför lämpliga för ev
styrketillväxt. Vid en hög ambitionsnivå skulle sådan utrustning kunna
direktanskaffas till hemvärnet.
Vapenskåp med larmfunktion.
Tjockväggiga vapengarage med larmfunktion.

Skyddsutbildning
Simulatorer, för att ge ett gott intryck är det viktigt att de ger mer
än vad man kan få ut av en vanlig PC med standardspel.

Civilförsvar
Skyddsrum, inget nytt men kontinuerligt byggande är bra för
kompetensen och de kan behöva kompleteras. Snart är en optofiber med
bredband lika självklar som telefon och radioantenn då bekanta medier
ger trygghet och den ger möjlighet att sköta en hel del arbeten.
Reservkraftsystem för vitala delar av det civila samhället och för
att hindra "inlåsning" av resurser som logistik och butiksförråd.
Stöd för att göra civila kommunikationssystem tåligare mot skador.
Lagerhållning av nödhjälpskitt.
Utrustning och förmåga att ta emot flyktigströmmar.

Forskning och utveckling
(Kan ta många exempel från pågående projekt och spåna en massa men det
är inte speciellt intressant. )



Styrketillväxt vid växande behov av internationella insatser.

Insatsförsvar
Utökade beställningar av förnödenheter och materiel.
Vid långsamma förändringar av världsläget en långsam utökning av
antal trippelförband och deras storlek och de fylls mestadels på med
yngre nyrekryterade personal och ny materiel.
Vid snabb förändring av världsläget utökas förbanden med begagnad
förrådsställd material och materiel i bruk av hemvärnet och bemannas
mestadels av återrekryterad äldre personal.

Territorialövervakning
Ingen större förändring.
Förstärkning om de internationella insatserna kan ge en större risk för
terrorist eller kommandoangrepp för att försena insatser eller vända
en svensk opinion. Om det behöver mötas av bättre polisarbete eller
territorialövervakning beror på omständigheterna.

Hemvärn
Ingen förändring, övergående utglesning vid snabb förstärkning av
insatsförsvaret är inget problem om inte de direkta hoten mot sverige
ökar samtidigt.

Skyddsutbildning
Större budget och mera betoning på förberedelser för ev kontrakt i
insatsförsvaret.

Civilförsvar
Ingen förändring.

Forskning och utveckling
Större budget vid förändringar som förväntas vara långsiktiga.



Styrketillväxt vid direkta militära hot mot sverige.

Insatsförsvar
Utökade beställningar av förnödenheter och materiel.
Vid långsamma förändringar av världsläget en långsam utökning av
antal trippelförband och deras storlek och de fylls mestadels på med
yngre nyrekryterade personal och ny materiel.
Vid snabb förändring av världsläget utökas förbanden med begagnad
förrådsställd material och materiel i bruk av hemvärnet och bemannas
mestadels av återrekryterad äldre personal.

Territorialövervakning
Utökade beställningar av förnödenheter och materiel.
Förtätning av sensornät och kommunikationsnät med fler parallella
länkar och knutpunkter.
Utökad bemanning i samverkan med hemvärnet.
Vid långa förvarningstider kompletering med fast monterade vapen i
sammarbete med hemvärnet. Jämför med det gamla fasta kustartilleriet
men tänk LEMUR, VLS som på fartyg och torpeder som lurpassar som minor.

Hemvärn
Utökade beställningar av förnödenheter och materiel.
Byggande av bombskyddade garage för materielförvaring nära förband.
Flyttande av materiel närmare personalen, i extremfallet när man
väntar sig omedelbart krig har man all handburen kvalificerad
materiel i vapenskåp i hemmen.
Vid långa uppbyggnadstider kan man köpa in kommandostyrda minor odyl
som lämpar sig för relativt orörligt försvar. Rörlig förmåga gör mest
nytta som förstärkning av insatsförsvaret som så att säga är den
"riktiga" armen.
Om hotet är stort och som kalla kriget pågår under låg tid bygger
man upp ett klassiskt mobiliserat försvar då det ger mindre
störningar av den civila vardagen.

Skyddsutbildning
Utökning av utbildningen med fler moment, i praktiken blir det ett
gradvis återinförande av dagens värnplikt eller längre beroende på
hur hoten förändras.

Civilförsvar
Utökade beställningar av förnödenheter och materiel.
Och givetvis övningar, gäller alla delar.

Forskning och utveckling
Större budget vid hot som förväntas vara långstiktiga.



Styrketillväxt vid växande civil katastrofrisk.

Insatsförsvar
Ingen förändring eller överföring av personal och materiel till
hemvärn och civilförsvar.

Territorialövervakning
Ev förtätning av sensornät och kommunikationsnät med fler
parallella länkar och knutpunkter.

Hemvärn
Större budget för att engagera och aktivera personal.

Skyddsutbildning
Större andel av befolkningen genomgår utbildningen, mer
repetitionsutbildning.

Civilförsvar
Utökade beställningar av förnödenheter och materiel.
Utökad personal och fler övningar.
Förstärkt beredskap för reservel, förstärkningar av civila
telenät, osv beroende på vad hotet är.

Forskning och utveckling
Större budget vid hot som förväntas vara långstiktiga.



Nedskalning vid minskande behov av internationella insatser.

Insatsförsvar
Minskning av förbandens storlek och ev avskaffande av typer av
förband. Att minska beredskapsnivån men låtsas att man har kvar
förmågan är ett otyg.

Territorialövervakning
Ingen förändring, ev minskning av stöd till terrorismskydd.

Hemvärn
Ingen förändring.

Skyddsutbildning
Ingen förändring utom vid nedskalning från hög nivå.
Den kan efter en upprustning förkortas ned till ursprungsidén.

Civilförsvar
Ingen förändring

Forskning och utveckling
Mindre budget om det är en långsiktig trend.



Nedskalning vid minskande direkta hot mot sverige.

Insatsförsvar
Minskning av förbandens storlek och ev avskaffande av typer av
förband. (Att minska beredskapsnivån men låtsas att man har kvar
förmågan är ett otyg. )

Territorialövervakning
Utglesning av mindre viktiga redundanta kommunikationsnät i takt med
att de förfaller.
Återställningsbar plombering och förrådsställning av ev fasta
försvarsanläggningar tills de ej kan motivera förrådskostanden
räknad med hemvärnets normer för ärvd materiel från insatsförsvaret.

Hemvärn
Centralisering av känslig utrustning till färre förråd. Bombskyddade
garage går till civil användning vilket ger ett bibehållande av
anläggningarna. (***) Överblivna kvalificerade vapenskåp går till civil
vapenförvaring. Tunga system som förrådshålls skrotas i
stället för att underhållas när der de behöver renoveras för att
bibehållas i förråd.

Skyddsutbildning
Den kan efter en upprustning förkortas ned till ursprungsidén.

Civilförsvar
Mindre lagerhållning och personal.

Forskning och utveckling
Mindre budget om det är en långsiktig trend.



Nedskalning vid minskande civila hot.

Insatsförsvar
Ingen förändring.

Territorialövervakning
Ev utglesning av redundanta kommunikationsnät i takt med att de
förfaller.

Hemvärn
Mindre budget för allmänt engagemang av folk.

Skyddsutbildning
Förenkling, tex ingen övning av skyddsrumsanvändning eller vad
som var relevant för det tidigare existerande hotet.

Civilförsvar
Mindre lagerhållning och personal.
Minimal takt i systembibehållande som skyddsrumsbyggnation.

Forskning och utveckling
Mindre budget om det är en långsiktig trend.



Hur olika delar stödjer internationella insatser.

Insatsförsvar
Huvudverksamheten.

Territorialövervakning
Liten roll.

Hemvärn
Håller en personalreserv aktiv som kan återrekryteras för
internationella insatser.

Skyddsutbildning
Ger grundkunskaper som underlättar värvande av personal till
insatsförsvaret.

Civilförsvar
Har en stor roll vid humanitära insatser.

Forskning och utveckling
Utveckling av kunskap och system.



Hur olika delar stödjer militärt försvar av sverige.

Insatsförsvar
Huvudverksamhet, är den rörliga och slagkraftiga delen i
ett försvar av sverige.

Territorialövervakning
Huvudverksamhet, ger oss informationsövertag jämfört med
en fiende som bara har rörlig utrustning.

Hemvärn
Personal och utrustningsreserv för insatsförsvaret.
Huvudverksamhet för allt orörligt eller svagt rörligt
lokalförsvar av typ hamnar, flygfält och infrastruktur.

Skyddsutbildning
Mycket viktig för styrketillväxt.

Civilförsvar
Huvudverksamhet för att lindra krigsskador.

Forskning och utveckling
Utveckling av kunskap och system.



Hur olika delar stödjer civilförsvar vid katastrofer i sverige.

Insatsförsvar
Jag antar att de i allmänhet har fel fokus för sin träning och finns
på för få platser för att ha en större betydelse. Undantaget bör vara
helikopterförbanden som kan vara till mycket stor nytta vid
fartygsförlisningar odyl om tillgången till piloter är god.

Territorialövervakning
Vital funktion för att upprätthålla kommunikation.

Hemvärn
Mycket viktig snabbmobiliserad personalresurs.

Skyddsutbildning
Mycket viktig för folks förmåga att själva klara en kris
eller inte förvärra den. Bas för rekrytering till hemvärn och
civilförsvar.

Civilförsvar
Huvudverksamhet.

Forskning och utveckling
Laboratorier och personal som snabbt kan utvärdera nya problem.



Noter och småsaker

(*)
Jag vet att det är lite udda att använda något orörligt för att
kritisera risken med något rörligt. Felet med maginotlinjen var inte
att den var orörlig. Den fungerade utmärkt men den var för kort och
den rörliga huvuddelen av den franska armen vars arbete gjordes
enklare av linjens existens hade för dålig taktik. Det kan kanske
skyllas på maginotlinjen att man litade för mycket på den och slutade
tänka efter. Pängen jag är ute efter är att en dyrbar huvudlösning med
det bästa som finns att köpa för pengar kanske inte täcker hela
behovet och alla situationer.

(**)
Tex genom att bära med sig vanlig GSM, en 3G och en Tetratelefon i var
sin tunn knytbar gummiblåsa med torkmedel och låta dem prata bluetooth
med en liten laptop med krypteringsprogram.

(***) Detta måste förberedas vid byggnation av garage/vapenförråd. Tex
måste tunga stålportar kunna fällas undan så de inte skärs bort vid en
nedrustning. Jämför med civila skyddsrum. Jag föredrar att det byggs
många mindre skyddade anläggningar som ger möjlighet till spridning
och som kan användas civilt och då göra nytta och bevaras i stället
för få extremt bra anläggningar som fylls med grundvatten.

Jag har inte skrivit så mycket om olika vapenslag. Jag finner inte
indelningen i arme, flotta och flyg så intressant för de här
funderingarna. Armen är det centrala då det är där det stora antalet
individer finns som kan göra det praktiska arbetet med att kontrollera
ett territorium, allt annat är egentligen stöd för det arbetet. Att
det finns olika vapenslag är ett historiskt faktum beroende på
fördelarna med specialisering och för flygets del även för att
underlätta nytänkande. Jag tror att skillnaderna mellan olika
vapenslag kommer att suddas ut vartefter IT användningen ökar och
vapnen blir intelligentare. Samma robot kan användas för att slå ut
ett fordon, en båt eller en helikopter och den kan skjutas från en
nedsprängd behållare, en simpel ställning, en lastbil, en båt, en
helikopter eller ett flygplan om man offrar lite prestanda för
flexibilitet och ekonomi.



Presentation av min bakgrund och utformningen av denna text.

Detta är en sammanfattning av en del av mina funderingar runt den
praktiska försvarsfrågan. Syftet med denna text är att få kontakt med
folk med liknande intressen för att lära mig mer, spåna mer och om
möjligt bidra till en bättre försvarspolitik i sverige.

Min bakgrund är allmän nyfikenhet på teknik och naturvetenskap. Jag
har ingen militär skolning utöver en vanlig lumpartjänst som
flygplansmekaniker, kunskapskällorna är det vanliga mediabruset, FOA:s
sedermera FOI:s tidningar, lite blandade försvarstidningar samt
olika diskusionsforum på nätet och mycket är återuppfunnet från
blandade allmänna principer.

Denna text får gärna leta sig ut från moderat BBS:en odyl så det kan
vara bra att påpeka att jag är en hobbypolitiker som älskar att
reagera på sådant som jag uppfattar som misskött. Speciellt om det är
principiella eller tekniska problem som kanske kan lösas med lite
kunskap, lyhördhet för idéer och kreativitet och inte personproblem
där någon person behöver ersättas med någon ny.

Jag har delat upp funderingarna i korta stycken för att göra dem
lättare att kommentera var för sig. När jag anger procentsatser och
exempel så se dem inte som exakta procentsatser och kompletta listor
utan som exempel på ungefärliga viktningar och exempel på typer av
förband och verksamheter. Jag skulle kunna fylla på med mängder av det
jag har läst och jag kan hitta på detaljer på längden och tvären men
det skulle efter ett tag lämna vad som är rimligt och det skulle dölja de
intressanta principerna om jag grävde ned mig i skojiga teknikaliteter.

Det finns mycket stora likheter mellan min text och hur försvaret har
fungerat under 1900:talet och hur det fungerar och organiseras om just
nu. Det beror på att det i stort har använts och används klocka
principer och idéer. Det jag anser vara det största felet med dagens
försvarspolitik är att målen inte är tydligt formulerade och
verksamheten inte har resurser eller styrning så de kan uppnås.
Viktiga funktioner verkar glömmas samtidigt som listan på vad som
skall finnas verkar sakna rimlighet jämfört med vad som finns.

Min egen personliga uppfattning om försvar är att jag helst vill sitta
hemma och vara välrustad och bara göra något när hotet är omedelbart
och övertydligt. Att eventuellt bruka dödligt våld känns personligen
för allvarligt för mig för att jag skall anmäla mig till FN tjänst och
kanske är jag även feg. Tyvärr finns det ingen rimlighet att göra en
bra säkerhetspolitik och därmed försvarspolitik av den inställningen
så jag får leva med att det jag själv kan ställa upp på för egen del
och det som är bäst är två olika saker i den här frågan. För att det
inte skall bli olidligt moraliskt sett vill jag absolut inte att
pliktlagar skall användas för att skicka folk på uppdrag utanför
sveriges gränser. Det här är allvarliga frågor som skall skötas med
respekt och inte användas för kortsiktig arbetsmarknadspolitik eller
snabba ogenomtänka utrikespolitiska poönger.

Med hopp om att få kommentarer.

[Magnus Redin]

Eldrörsartilleriet med Fh 77 har inte tillräcklig träffsäkerhet att bekämpa fartyg, därför faller det systemet i tanken med försvarsmaktsgemensam bekämpningsresurs. Vid behov av ytbekämpning kan JAS 39 mycket väl använda BK90 för att få samma resultat. Vad som talar för eldrörsartilleri är utvecklingen av slutfasstyrda granater vilka förbilligar bekämpningssystemet avsevärt jämfört med robotar.

Så bofors 155 mm har mycket sämre träffsäkerhet än bofors 120 mm?

Borde inte fartyg vara mycket lämpliga mål för slutfasstyrda granater?

En intressant detalj vore om slutfasstyrningen kan klara av att
kompensera för dålig och oövad eldledning. Typ att man kan skramla
ihop ett spärrbatteri av gamla omodifierade Fh77 och vad man kan få
tag i av eldledning där det enda kvalificerade är ammunitionen och
ändå ha en god chans att få meningsfull effekt.

[KA]

Eldrörsartilleriet med Fh 77 har inte tillräcklig träffsäkerhet att bekämpa fartyg, därför faller det systemet i tanken med försvarsmaktsgemensam bekämpningsresurs. Vid behov av ytbekämpning kan JAS 39 mycket väl använda BK90 för att få samma resultat. Vad som talar för eldrörsartilleri är utvecklingen av slutfasstyrda granater vilka förbilligar bekämpningssystemet avsevärt jämfört med robotar.

Så bofors 155 mm har mycket sämre träffsäkerhet än bofors 120 mm?

Borde inte fartyg vara mycket lämpliga mål för slutfasstyrda granater?

En intressant detalj vore om slutfasstyrningen kan klara av att
kompensera för dålig och oövad eldledning. Typ att man kan skramla
ihop ett spärrbatteri av gamla omodifierade Fh77 och vad man kan få
tag i av eldledning där det enda kvalificerade är ammunitionen och
ändå ha en god chans att få meningsfull effekt.

FH 77 är en 155 mm Haubits, medans 12/80 är en 120 mm Kanon. Den senare kan även målfölja i sidled - vilket är en förutsättning om man ska bekämpa rörliga fartyg.
FH 77 fungerar för ytmålsbekämpning med spränggranater, för fartyg krävs sjömålsgranater ( som inte finns anskaffade ) som tränger in i målet innan brisering.
Spränggranaten till FH 77 är framtagen främst för bekämpning av oskyddad trupp - lite dumt när hotet var en mycket starkt mekaniserad fiende ( granatkroppen borde då göras kraftigare - för kraftigare splitter fragment).

Slutfasstyrda granater som tex Bonus har liten effekt mot större fartyg ( 2 stridsdelar med RSV). Granaten är även framtagen för att skilja ut mycket mindre bepansrade mål i terräng - och lär därför få mycket svårt att välja ut ett flera hundra meter långt fartyg, den kommer därför hamna i havet.
Detsamma gäller 12 cm GRK granaten Strix som även den letar efter pansarfordon......När man använder den mot pansarfordon gäller det att dessa inte lämnar målområdet innan granaten är framme - för då hamnar fordonen utanför granatens sökområde.

Har även för mig att Bonus endast går att skjuta med HB 77B - men det är ju ändå den enda pjäsen som finns kvar till krigsförbanden.
Lär nog inte heller finnas allt för många Bonus och Strix, då de är mycket dyra.

[KA]

Stridsfordon t.om. stridsvagn skulle kunna knäckas av stridsdelen från en AMRAAM om konstruktionen medgav att stridsdelen kunde tändas dels som RSV om det skulle behövas och dels som spräng om det skulle behövas. Diametern på AMRAAM är enligthhttp://www.fas.org/man/dod-101/sys/missile/aim-120.htm 17,78cm ger en kaliber av 15cm (ca.) på stridsdelen. RSV har en genomslagskraft av 4-10 kalibrar beroende på material; det lägre mot stål - det högre mot betong. En skattning av genomslagsförmågan hos denna stridsdel skulle då bli 60 cm stål och 150cm betong. inte illa pinkat av en robot som väger ca: 150kg och har tillräckligt med plats för att tillåta uppdatering av målsökaren. Broar och större hus skulle mycket väl kunna slås ut av en något modifierad Rb 15, kan man träffa en stor båt kan man träffa en bro som står still, stridsdelen räcker till utan att ta till specialknep som olika tändprinciper - tro mig. Om vi i flygvapnet får köpa SAABs idéer om RBS 15G, kombinerad mark och sjömålsrobot för flyg och fordonsmontering, behöver vi inte fundera på Taurus, 15G har bildalstrande IR och radar för slutfasstyrning och tröghetsnavigering för att ta sig till målområdet. Eftersom jag är bekant med stridsdelen på Rb 15 kan jag inte se några hinder att använda den mot luftmål om man tillsätter lite Zirkonium för brandeffektens skull, en salva på 10-15 sådana robotar skulle få vilket attackföretag som helst att fundera på annat.

J.K Nilsson

Varför använda AMRAAM mot stridsvagnar?!! Det är en svindyr robot ( Drygt 2-3 miljoner styck) som har hög hastighet och tål stora G-krafter för att klara av kraftiga kursändringar när den jagar flygplan. Radarn är även anpassad för att hitta just flygplan - även stridsdelen som för ändamålet sprider en hel del splitter.
Finns då mycket lämpligare robotar mot stridsvagnar, befästningar, broar mm, tex de senaste varianterna av AGM-65 Maverick ( inte de äldsta som Flygvapnet använder idag).

Nu får du ta och ge dig ......RB 15 mot luftmål .
Det är en tung och relativt långsam robot, blir rätt svårt att förutbestämma 'mötesplatsen' med de fientliga flygplanen.
Splitter från större jaktrobotar kan mycket väl ta ner flera flygplan samtidigt - har för mig att Iranska AIM-54 Phoenix robotar tog ner flera Irakiska flygplan i samma träff ( stridsdel på drygt 60 kilo).

[Magnus Redin]

Slutfasstyrda granater som tex Bonus har liten effekt mot större fartyg ( 2 stridsdelar med RSV). Granaten är även framtagen för att skilja ut mycket mindre bepansrade mål i terräng - och lär därför få mycket svårt att välja ut ett flera hundra meter långt fartyg, den kommer därför hamna i havet.
Detsamma gäller 12 cm GRK granaten Strix som även den letar efter pansarfordon......När man använder den mot pansarfordon gäller det att dessa inte lämnar målområdet innan granaten är framme - för då hamnar fordonen utanför granatens sökområde.

Det jag har efter är att fartyg borde vara relativt lätta att se jämfört
med havsytan och det borde vara rimligt att ha med sig en
terrängkarta med tex hela östersjökusten så man kan slå mot den
nya kobben om de har bra camouflage.
(Kan man ha det för att styra gripen kan man ha det för att styra
en granat, datorkapacitet är billigt och en gigabyte karta ryms
i en half handflata. )
Så det borde vara relativt enkelt att utveckla en slutfasstyrd sjömålsgranat, kanske byggd på Excalibur?

Jag föreslår inte att man skall använda strix eller
bonus även om de givetvis borde kompleteras med mjukvara för
att slå mot bryggor eller maskinrum i någon framtida uppgradering.
Varför låta eget artilleri som har överlevt förbekämpningen vänta
på att fienden landstiger innan man kan ställa till det för honom?

[Olof Larsson]

Att använda slutfasstyrda granater mot fartyg är nog klart görbart.
Styrningsprincipen kan vara laser, passiv radar, optronisk eller aktiv radar.
I det sista fallet så visar Brimstone och britternas (nedlagda) 81mm
pv-grkgranat vad som är möjligt.
Utvecklingen av glidflygande granater och även sydafrikanernas
projekt med en scramjet-diven 155m granat visar också vad som är möjligt avseende räckvidd.
I det senare fallet så lyckades sydafrikanerna med konststycket
att förse granaten med en större sprängladdning än deras HEER-BB-granat,
trots en ökad skottvidd (c:a 70km).
Normalt så brukar ju sådana här granater bli rejält mycket större
eller få en kraftigt minskad sprängladdning.

En annan form av styrd vapenbärare är USA:s GMLRS,
alltså GPS-styrda MLRS-raketer, som ger precision på +/- 10m
oavsett avstånd.
Samma teknik bör vara användbar för 155mm-artilleri och skulle tillsammans
med sydafrikanernas scramjet-teknik kunna ge artilleriet radikalt ökad skottvidd
och verkan, då granaterna från t.ex. en bataljonseldstöt skulle kunna skjutas
med exakta spridningsmönster.
Vid beskjutning av t.ex. en konvoj på väg så skulle man kunna placera
bataljonens alla 24 granater så gott som på vägen och jämnt utspridda i djupled.

Överhuvudtaget så är kanonen sett ur verkningsgradssynpunkt
vida överlägsen raketen på att accellerera upp en massa i hastighet.
Med allt mindre och tåligare elektronik, allt mindre sensorer och allt
bättre datorer och mjukvara för FEM-beräkningar så lär vi bara se
mer och mer avancerade granater som snarare kommer att öka
eldrörsartilleriets betydelse i framtiden än att minska den.
Jag tror m.a.o. inte att robotar och raketer kommer ersätta kanoner,
utan snarare tvärtom, eller egentligen både och,
d.v.s. att vi kommer att få se robotar och styrda granater skjutna ur kanoner,
snarare än robotar som startar med en raketkraft.

Både USA, Storbrittanien och Tyskland håller ju nu på att ta fram 155m-pjäser
för fartyg, som kan komplettera/ersätta kryssnings-, sjömålsrobotar,
samtidigt som de ger en drastiskt ökad förmåga att understödja markoperationer.
Man har även undersökt möjligheten att förse robotubåtar (SSBN)
med teleskopiska 155mm kanoner (VGAS - en per robotsilo)
som skulle kunna skjuta från periskopdjup.
Detta projekt verkar dock ha lagts ner i.o.m. att VGAS-pjäsen
till DD-21 ändrades till AGS.
Med tanke på OTO-Meleras antirobotgranat DART,
så borde även marina luftvärnsrobotar som Sea Sparrow
och Sea Wolf kunna ersättas med 155mm-granater.

[KA]

Att använda slutfasstyrda granater mot fartyg är nog klart görbart.
Styrningsprincipen kan vara laser, passiv radar, optronisk eller aktiv radar.

Men inte våra befintliga Bonus och Strix.....

[J.K Nilsson]

Stridsfordon t.om. stridsvagn skulle kunna knäckas av stridsdelen från en AMRAAM om konstruktionen medgav att stridsdelen kunde tändas dels som RSV om det skulle behövas och dels som spräng om det skulle behövas. Diametern på AMRAAM är enligthhttp://www.fas.org/man/dod-101/sys/missile/aim-120.htm 17,78cm ger en kaliber av 15cm (ca.) på stridsdelen. RSV har en genomslagskraft av 4-10 kalibrar beroende på material; det lägre mot stål - det högre mot betong. En skattning av genomslagsförmågan hos denna stridsdel skulle då bli 60 cm stål och 150cm betong. inte illa pinkat av en robot som väger ca: 150kg och har tillräckligt med plats för att tillåta uppdatering av målsökaren. Broar och större hus skulle mycket väl kunna slås ut av en något modifierad Rb 15, kan man träffa en stor båt kan man träffa en bro som står still, stridsdelen räcker till utan att ta till specialknep som olika tändprinciper - tro mig. Om vi i flygvapnet får köpa SAABs idéer om RBS 15G, kombinerad mark och sjömålsrobot för flyg och fordonsmontering, behöver vi inte fundera på Taurus, 15G har bildalstrande IR och radar för slutfasstyrning och tröghetsnavigering för att ta sig till målområdet. Eftersom jag är bekant med stridsdelen på Rb 15 kan jag inte se några hinder att använda den mot luftmål om man tillsätter lite Zirkonium för brandeffektens skull, en salva på 10-15 sådana robotar skulle få vilket attackföretag som helst att fundera på annat.

J.K Nilsson

Varför använda AMRAAM mot stridsvagnar?!! Det är en svindyr robot ( Drygt 2-3 miljoner styck) som har hög hastighet och tål stora G-krafter för att klara av kraftiga kursändringar när den jagar flygplan. Radarn är även anpassad för att hitta just flygplan - även stridsdelen som för ändamålet sprider en hel del splitter.
Finns då mycket lämpligare robotar mot stridsvagnar, befästningar, broar mm, tex de senaste varianterna av AGM-65 Maverick ( inte de äldsta som Flygvapnet använder idag).

Nu får du ta och ge dig ......RB 15 mot luftmål .
Det är en tung och relativt långsam robot, blir rätt svårt att förutbestämma 'mötesplatsen' med de fientliga flygplanen.
Splitter från större jaktrobotar kan mycket väl ta ner flera flygplan samtidigt - har för mig att Iranska AIM-54 Phoenix robotar tog ner flera Irakiska flygplan i samma träff ( stridsdel på drygt 60 kilo).

Premissen för mitt resonemang var nya robotar som påminner om de gamla i funktion och utformning för att dels få en startpunkt i resonemanget och dels för att tvinga in er i assymetriskt tänkande, t.ex. ska flygvapnet bara syssla med bemanade flygplan?

En robot som liknar AMRAAM just för att den aerodynamiska utformningen är lämplig för jaktrobotar. Stridsdelen har utformning och tändmöjligheter för att fungera med sprängverkan eller med rsv om så önskas. Målsökaren får givetvis också modifieras för att kunna använda både radar mm-vågor och bildalstrande Ir, givetvis något som är svårt i det lilla utrymmet men som IG JAS och riksdagen sa i början av 1980-talet, i framtiden kommer vi att kunna.

AGM-65 är ett fruktansvärt överdimensionerat vapen att använda mot pansar, rsvstridsdelen kan slå igenom dryga två meter stålplåt. Målsökarna som används är mycket sofistikerade och skall roboten kunna användas mot fordon maskerade med SAAB baracudas system krävs även här en flerfunktionsmålsökare. Priset i slutändan kommer att bli mycket högt, inte alls otänkbart att vi kommer att få välja om vi vill jaktskydda eller slå mot stridsfordon i framtiden om utvecklingen går i parallela linjer jaktrobotar och attackrobotar. Att slå mot en bro kommer vi att kunna göra med GPS/Galileo alt. glonass (stavning) styrda bomber, inte dyra och med teknik vi redan besitter. Alternativt använd tung attackrobot som också kan anfalla fartyg.

Rb 15 mot attackföretag, måste medge att det låter lite väl fantasifullt. Min tanke med den användningen är NATOs användning av "strike packages" flera (många) flygplan Jakt, Attack störflygplan både medstörare och egenstörare. Hela kakan blir stor och min salva Rb15 kommer att ställa till mycken oreda, förhoppningsvis få förarna att släppa lasten i förtid. Nog för att Rb 15 inte kan svänga så många G men ett fullastat attackflygplan kan heller inte svänga så hårt en F-16 med två 2 000lbs bomber, jaktrobotar för självförsvar och full med bränsle kan bedömt svänga max 4,5G innan vingarna beslutar sig för att ta semester på annan ort. Rb 15 kan idag svänga snävt nog för att hinna undan eldledningen för fartygsmonterade akan och robotar.

En kommentar på priset för Strix, som grk granat är den dyr som alternativ till pvrobotar, vilket den konstruerades för, är den billig.

J.K Nilsson

[KA]

AGM-65 är ett fruktansvärt överdimensionerat vapen att använda mot pansar, rsvstridsdelen kan slå igenom dryga två meter stålplåt. Målsökarna som används är mycket sofistikerade och skall roboten kunna användas mot fordon maskerade med SAAB baracudas system krävs även här en flerfunktionsmålsökare. Priset i slutändan kommer att bli mycket högt, inte alls otänkbart att vi kommer att få välja om vi vill jaktskydda eller slå mot stridsfordon i framtiden om utvecklingen går i parallela linjer jaktrobotar och attackrobotar. Att slå mot en bro kommer vi att kunna göra med GPS/Galileo alt. glonass (stavning) styrda bomber, inte dyra och med teknik vi redan besitter. Alternativt använd tung attackrobot som också kan anfalla fartyg.

Rb 15 mot attackföretag, måste medge att det låter lite väl fantasifullt. Min tanke med den användningen är NATOs användning av "strike packages" flera (många) flygplan Jakt, Attack störflygplan både medstörare och egenstörare. Hela kakan blir stor och min salva Rb15 kommer att ställa till mycken oreda, förhoppningsvis få förarna att släppa lasten i förtid. Nog för att Rb 15 inte kan svänga så många G men ett fullastat attackflygplan kan heller inte svänga så hårt en F-16 med två 2 000lbs bomber, jaktrobotar för självförsvar och full med bränsle kan bedömt svänga max 4,5G innan vingarna beslutar sig för att ta semester på annan ort. Rb 15 kan idag svänga snävt nog för att hinna undan eldledningen för fartygsmonterade akan och robotar.

En kommentar på priset för Strix, som grk granat är den dyr som alternativ till pvrobotar, vilket den konstruerades för, är den billig.

J.K Nilsson

Varför utveckla en ny medeltung attackrobot av AMRAAM, när det redan finns en mycket bra som AGM-65 Maverick.....
Den är billigare än AMRAAM och finns med andra stridsdelar än RSV.
Laser-varianten bryr sig nog inte om barracuda om någon bara målpekar på målet med laser.......
USA använde tusentals Maverick under ODS 1991 mot pansarfordon, kan vara bra att ha med sig en robot som klarar av både broar, byggnader, bunkrar, pansarfordon mm när man är på attackuppdrag.

Att använda RB 15 mot flygplan ......skulle nog fungerat utmärkt under WW2 mot allierade bombflygplan som fällde bombmattor över tyska städer........Man har idag ingen anledning att flyga i täta grupperingar. Blir nog också MYCKET svårt att förutbestämma var roboten ska detonera.

Angående Strix så har jag hört priser runt 300 000 kronor/styck, medans RB 56 kostar drygt 200 000 kronor.
Strix är ett statiskt PV-vapen som kräver att målet inte rör sig utanför området innan granaten når fram......
Bill däremot skjuter man direkt mot målet och kan följa målet.

[Sarvi]

Angående RPV:er och flygvapnet, så är meningen bland de av arméfolket som jag talat med att flygvapnets förmåga och tankesätt är så "inkört" på långdistansattackföretag mot högvärdiga mål (exempelvis landstigningsföretag, flodövergångar, fis flygbaser) att de har svårt att anpassa tankesättet som armén har på flygspaning på den mer taktiska skalan. Armen behöver en spaningsplattform som kan följa striden på förhållandevis låg nivå, divisions- eller brigadnivå, och som kan följa den under lång tid. Man är dessutom skeptisk mot att informationen verkligen kan perkolera ner genom organisation så fort som behövs. Om nu det berömda nätverksbaserade försvaret blir verklighet så borde ju inte det vara något större problem, men det är väl ännu en sak som jag tror på när jag ser det...

Sen ska man nog inte glömma NIH-syndromet* hos alla de olika vapengrenarna. Det kan ha rätt stor betydelse för hur olika system uppfattas, även om det är omedevetet.

*"Not Invented Here"

[snyde]

Stridsvagnen skall fanimej inte försvinna, åtminstone inte på ett par år. Vill ju göra lumpen som vagnchef på 122:an

[Magnus Redin]

Premissen för mitt resonemang var nya robotar som påminner om de gamla i funktion och utformning för att dels få en startpunkt i resonemanget och dels för att tvinga in er i assymetriskt tänkande, t.ex. ska flygvapnet bara syssla med bemanade flygplan?

Appropå sådant håller Saab på att skaffa sig förmåga att bygga
UAV:er och vill gärna bygga en tung UAV.
Flygvapnet har gott om Gripar så varför inte låta den första tunga
UAV:en vara en lätt modifierad och kompleterad Grip?

Fungerar det väl så borde det vara taktiskt intressant att kunna
blanda bemannade och obemannade flygföretag, fienden kan
inte veta om ett plan som kommer är bemannat, fluget av en
djärv pilot eller om det är på ett obemannat envägsuppdrag.
Dvs alla gripar i luften måste behandlas som om de skulle kunna
flygas av skogstokiga kamikatzepiloter. (Men det gör kanske
ingen större skillnad för hur mycket och alert luftvärn en fiende
måste släpa på? )

Och när vi får specialbygga tunga UAV:er kan radiolänkar,
erfarenheter, osv utnyttjas.

[Olof Larsson]

AGM-65 är ett fruktansvärt överdimensionerat vapen att använda mot pansar, rsvstridsdelen kan slå igenom dryga två meter stålplåt. Målsökarna som används är mycket sofistikerade och skall roboten kunna användas mot fordon maskerade med SAAB baracudas system krävs även här en flerfunktionsmålsökare.

Å andra sidan så borde Brimstone (om den någonsin blir klar)
klara av uppgiften till en klart mindre vikt och penning
och Barracudanät lär inte vara ett problem för Brimstones radarmålsökare
så länge stridsvagnar släpar runt på 40-60 ton stål.

Appropå sådant håller Saab på att skaffa sig förmåga att bygga
UAV:er och vill gärna bygga en tung UAV.
Flygvapnet har gott om Gripar så varför inte låta den första tunga
UAV:en vara en lätt modifierad och kompleterad Grip?

Personligen är jag mycket entusiastiskt inställd till SAAB:s UCAV-projekt,
oavsett om slutresultatet kommer se ut som SHARC eller FILUR.
Flygplanstypen medger lägre anskaffningskostnad, lägre övningskostnad,
lägre utbildningskostnad, bättre smygegenskaper,
tar bort risken med nedskjutna och tillfångatagna piloter,
medger högre operationstempo eftersom man inte kräver en pilot
som ska sova, äta och briefas och medger genomförande av extremt
riskabla företag.

De främsta användningsområdena för den första generationens UCAV
ser jag som attack mot fasta mål, spaning
och som vapenbärare vid bekämpning av luftförsvar.

[MD650]

Flygplanstypen medger högre operationstempo eftersom man inte kräver en pilot
som ska sova, äta och briefas och medger genomförande av extremt
riskabla företag.

Men de som ska betjäna det från marken måste väl det eller?
Eller är den helt autonom?