Raketer som luftvärn?

[Ragnar Svedje]

Jag lurar mig alltid på namnet zonrör, hade det heta inbyggd radar istället hade man intuitivt vetat vad det var. Nu minns jag från en tidigare diskussion om artillerigranater med zonrör vad det var för något.

En fråga, hur skulle man fixat inställningen av zonröret på en luftvärnsraket?

Raketen kommer ju att flyga med ett zonrör som regelbundet sänder ut ljudpulser och när dessa reflekteras inom ett givet tidsintervall och med tillräcklig styrka smäller den. Om man skjuter raketen mot ett flyende bombplan som går drygt 110 m/s (400km/h) och raketen färdas med 190 m/s (700km/h) i samma riktning så blir den relativa hastighetsskillnaden 80 m/s och jag antar att det går att ställa in zonröret så att raketen flyger ikapp planet och sprängs.

Om man avfyrar en raket med ett zonrör med samma inställningar som ovan mot samma bombplan som flyger an mot Lv-batteriet så blir situationen helt annorlunda. Den relativa hastighetsskillnaden blir nu 300 m/s istället för 80 m/s och som jag ser det bör det finnas en risk för att raketen tar emot den näst sista radarreflektionen på ett avstånd X när planet och raketen möts och den signalen uppfyller inte kravet för detonation och när nästa radarpuls har skickats ut och reflekterats så har raketen och planet flugit om varandra och befinner sig nu på ett avstånd -X (minus X) från varandra. Om detonation sker så kanske avståndet mellan raketen och flygplanet har ökat så mycket att träffen ändå inte bli verkningsfull.

Ett zonrör monterat på en artillerigranat gör det hela mindre komplicerat då det reflekterande objektet (jordklotet) är mycket större och rimligen det enda objekt som kommer att utlösa granaten. Dessutom är det standardiserade förhållanden som gäller med marginella skillnader i hastighet och nerslagsvinkel som gör att situationen ovan med flygplanet och raketen aldrig kan uppstå.

Ju mer jag läser om de tekniska landvinningar som såg dagens ljus under VK2, desto mer förvånad bli jag. Tänk vad de kunde redan på den tiden. Kanske är det fler än mig som delar den uppfattningen?

[Hans]

Jag lurar mig alltid på namnet zonrör, hade det heta inbyggd radar istället hade man intuitivt vetat vad det var. Nu minns jag från en tidigare diskussion om artillerigranater med zonrör vad det var för något.?

Oj, nu blev det komplicerat. Bevisligen fick man zonrör att fungera i luftvärnsgranater mot flygplan mot slutet av VKII - med Radio frequency sensing (vete tusan vad det blir på svenska) men skiljt mot aukustiska zonrör http://en.wikipedia.org/wiki/Proximity_fuze röret ifråga utlöses väl då dopplereffekten går mot noll.

Ju mer jag läser om de tekniska landvinningar som såg dagens ljus under VK2, desto mer förvånad bli jag. Tänk vad de kunde redan på den tiden. Kanske är det fler än mig som delar den uppfattningen?

Delar din uppfattningen, det mesta vi ser som modern miltärteknik fanns redan under VKII - i alla fall som prototyper. Ta målsökande robotar och mörkersikten som två exempel.

MVH

Hans

[Ragnar Svedje]

Oj, nu blev det komplicerat. Bevisligen fick man zonrör att fungera i luftvärnsgranater mot flygplan mot slutet av VKII - med Radio frequency sensing (vete tusan vad det blir på svenska) men skiljt mot aukustiska zonrör http://en.wikipedia.org/wiki/Proximity_fuze röret ifråga utlöses väl då dopplereffekten går mot noll.

MVH

Hans

Oj, oj, dopplereffekt med interferensmönster som filtreras fram. Och detta var något de lyckades serietillverka i stora mängder som stapelvara. Än mer imponerad nu!

[Ragnar Svedje]

Vad tror ni om tanken på att boosta raketens prestanda vid avfyrning genom att skicka den från ett delvis pluggat rör som jag beskrev i en tidigare post i denna tråd?

Vinner man tillräckligt mycket för att det skall vara mödan värt?

Om man har en raket som totalt väger 20 kg hur mycket kan man minska ner på bränslet med bibehållen prestanda om man avfyrar den med ett 4-6 m långt rör som är delvis pluggat baktill?

[Hans]

Om man pluggar därbak så har man ju s.a.s. en kanon, och den nishen är redan fylld. Jag kan inte på rak arm komma på en "raketkanon" utan tvärtom, en av raketens fördelar ligger i att den inte behöver ett tungt eldrör.

MVH

Hans

[Olof Larsson]

Vad tror ni om tanken på att boosta raketens prestanda vid avfyrning genom att skicka den från ett delvis pluggat rör som jag beskrev i en tidigare post i denna tråd?

Vinner man tillräckligt mycket för att det skall vara mödan värt?

Jag är skeptisk till att man skulle vinna så mycket på det,
med tanke på hur kort del av accellerationsfasen vi talar om.

De fall där man byggt in raket på liknande sätt
(t.ex. VLS-system på fartyg och Skylark/VSB-30 tornet på Esrange)
så har man tagit sig mödan att leda bort bakflamman ur avfyringsröret.

Jag kan tänka mig flera anledningar till att man inte har tagit fram dylika system
(bortsett från att jag gissar att vinsten i det hela är ganska liten):

- Rekyl som måste hanteras.
- Mera komplicerad omladdning (mynningladdning)
eller dyrare och mera volymiöst system.
(d.v.s. bakladdning med t.ex. kilmekanism till varje eldrör)
- Krav på massivare eldrör p.g.a. värmen och trycket.
- Kraftigare initial accelleration som innebär
att raketen med komponenter måste göras mera stryktålig.
- Risk för att raketmotorn detonerar i eldröret.

Det som däremot har använt är kombinationen högtryckskanon/raket,
kombinationen lågtryckskanon/raket,
och kombinationen rekylfritt bakblås/raket.

Exempel på det första är T-64/T-72/T-80/T-90 med eldrörsavfyrad pvrobot
exempel på det andra är BMP-1 och dess 7,3cm pjäs
och ett exempel på det tredje är den sovjetiska 7,3cm pvpjäsen SPG-9.

[Ragnar Svedje]

I en normal artillerikanon sägs överttrycket bli uppåt 3000 bar och vid sådana tryck är det klart att kraftigare eldrör som väger och kostar mycket måste användas. Jag tänkte mig en lagom strypning av eldröret så att raketmotorns bakblås ger upphov till ett tryck av 100-300 bar alltså maximalt 10% av trycket i en artillerikanon.

Vidare så tänkte jag mig att ett aluminiumrör med godstjocklek 15 mm skulle vara fullt tillräckligt, vilket innebär att vikten blir betydligt mindre jämfört med en kanon. Vidare så funderade jag på om raketerna avfyras med 2s mellanrum så hinner lastbilen eller lavetten återhämta sig mellan varje rekyl.

Dock kommer omladdningen att bli komplicerad.

Men om röret är 6m långt så kanske man inte vinner så mycket på det. Jag tänkte på sambandet.

v = v0 + at

och om man ger raketen ett juste v0 på halva toppfarten så kanske det gör skillnad för raketens prestanda.

[Hans]

Det du beskiver låter lite släkt med Olofs andra exempel - en lågtryckskanon som alltså redan har fyllt nischen.

MVH

Hans

[varjag]

Det enda jag kan påminna mig är att britterna hade ett tag några ställ med 20st 178mm raketer monterade på slagskeppen King George V samt Prince of Wales som var avsedda för luftvärnsbruk. Om dessa kom till användning och träffade något vet jag inte.

Dom där raketbatterierna var supremt overksamma. Raketerna nådde en topphöjd av cirka 1000 fot (300 meter) - där de detonerade och släppte fritt ett antal små 'minor' hängande i tre fallskärmar - som skulle explodera vid kontakt med ett flygplan . Jag tror inte ett enda flygplan föll offer för en så korkad idé. Royal Navy installerade dem som ett komplement till Pom-Pom som också var ett undermåligt Lv-vapen. Inte förrän Flottan fick 40mm Bofors - blev det någon sprutt i det engelska närluftvärnet, Varjag