Internett side tilbake igjen

[Trond]

Jeg er helt enig i at Altmark-situasjonen er noe vi godt kunne ha klart oss foruten, men dersom vi først beveger oss i den retning, er det jo da Sveriges "skyld" at Norge i det hele tatt ble angrepet og okkupert: "siden tyskerne ikke lenger stolte fullstendig på den norske nøytraliteten og sikkerheten til de tyske handelsskipene som fraktet jernmalm fra Narvik".

Hadde Sverige stengt igjen malmeksporten i 1940 ville mye av grunnlaget for okkupasjonen 9. april ha bortfallt. At Norge kanskje ville ha blitt angrepet senere på grunn av konvoiene er noe man bare kan spekulere over.

På den annen side, hvis det norske Arbeiderpartiet hadde fortsatt den norsk opprustningen fra 1800-tallet, hvis de militære lederne på Østlandet ikke hadde vært slike kyllinger, hvis... så er det jo mulig at tyskerne ikke hadde fått noe fotfeste i det hele tatt.

Men her føler jeg at vi beveger oss langt fra Norwegian Military Small-arms & Blades og jeg setter gjerne slutt her og konkluderer med at det ser ut til at vi i det minste er enige om være uenige.

Trond

[Hans]

Hur menar du? Skulle det vara Sveriges fel att Norge blev angripet eftersom vi inte slutade exportera järnmalm via den norska hamnen Narvik?

MVH

Hans

[Bjernevik]

Jeg er helt enig i at Altmark-situasjonen er noe vi godt kunne ha klart oss foruten, men dersom vi først beveger oss i den retning, er det jo da Sveriges "skyld" at Norge i det hele tatt ble angrepet og okkupert: "siden tyskerne ikke lenger stolte fullstendig på den norske nøytraliteten og sikkerheten til de tyske handelsskipene som fraktet jernmalm fra Narvik".

Varför stängde inte Norge hamnen i Narvik för tyska handelsfartyg då?

[von Adler]

För det första, var får Sverige tag på sitt årliga behov av 5,5 miljoner ton kol och koks om vi stänger ner malmexporten? Torv? Träkol? Nu talar vi inte ens om konstgödsel, mat, ammunition, vapen, olja, bensin, smörjolja, gummi och mycket annat som kom från Tyskland.

Ska Sveriges folk svälta och frysa och vara inkapabla att försvara sig för att Norge eventuellt kan angripas?

Det grundläggande problemet i Norge var att politikerna och folket inte insåg vilken strategisk mark de satt på. Om Norge rustat upp i samma takt som Sverige på 30-talet och faktiskt hållit på sin neutralitet, då hade varken britter eller tyskar sett några fördelar med att invadera som inte uppvägdes så det räckte och blev över av nackdelarna.

Sverige hade tur - började rusta upp lite tidigare, låg lite bättre, hade en strategisk resurs vi var villiga att sälja - men det var inte Sveriges fel att Norge inte förmådde förbereda sig för att försvara sig.

Är Schweiz, Turkiet, Spanien och Portugal också assholes för att de var neutrala och sålde strategiska varor till tyskarna, utan att gå i krig när deras grannar ockuperades? Rumänien gjorde ingenting för Polen, annat än att internera flyende polacker 1939. Är de assholes? Jugoslavien gjorde ingenting för Grekland 1940. Bulgarien gjorde ingenting för Rumänien 1944, och så vidare. Är de också assholes?

Jag antar att uppsättandet av polisbrigaderna (som med svenska vapen och svenska uniformer upprätthöll ordningen i Norge efter tyskarnas fall), tillåtandet av tränandet av norska SOE-agenter på svensk mark, omhändertagandet och 70 000 norska flyktingar, seendet mellan fingrarna över MILORGs ständiga springande över gränsen också är asshole-moves av fenomenal klass? För att inte tala om det frivilligkompani som tog sig över till Norge för att slåss 1940, rena assholes hela bunten.

[Ben]

Jeg vil påstå at båndene mellom Sverige og Finland og Sverige og Norge var vesentlig mye sterkere enn de land du nevner's bånd til Böhmen-Mähren, Polen og Østerrike.

Som en ren spekulasjon - hva ville ha skjedd dersom tyskerne prøvde å okkupere Sverige som de gjorde med Norge. Dersom svensker hadde vært som nordmenn og ikke som dansker, ville tyskerne antagelig ha måttet ha 3-500 000 soldater bundet opp i Sverige etter okkupasjonen ut fra befolkningsantall og areal. Hva hadde det medført for krigen for øvrig. Ren spekulasjon - men til ettertanke.

Trond

Ja, jag begriper inte det resonemanget alls, det ska villigt erkännas. På mig förefaller det som i stort sett alla länder som sedermera ockuperades av tyskarna gjorde sitt allra yttersta för att stå utanför kriget och att skillnaden mellan Sverige och Norge enbart var att det ena landet lyckades bättre därvidlag än vad det andra gjorde. Det bör f.ö. genom historien vara skäligen ont om regeringar som gått i krig av enbart ädla motiv.

Att gå i krig eller låta sig ockuperas av ren solidaritet - fanns dylika tankar i Norge för det fall att tyskarna skulle besätta Danmark (där fanns ju också gamla historiska band)?

[Lasse O]

Men her føler jeg at vi beveger oss langt fra Norwegian Military Small-arms & Blades og jeg setter gjerne slutt her og konkluderer med at det ser ut til at vi i det minste er enige om være uenige.
Trond

Men kanske borde du dra några slutsatser av att så många har synpunkter på din historieskrivning istället för dina uppgifter om vapen? Som flera andra har sagt så är det klokt att undvika värdeomdömen om andra nationers agerande under kriget, åtminstone om man vill bli tagen på allvar.
Din målgrupp är tydligen bl a amerikaner men det är ett misstag att tro att alla amerikaner är okunniga om europeiska förhållanden under andra världskriget. Tvärtom kan man börja fundera över om du är saklig och neutral och då försvinner lite av din trovärdighet i de ämnen du behärskar, av vilka Finland och Sverige under andra världskriget tydligen inte är ett av dem.
Med vänlig hälsning

[Der Löwe]

Min favorit från sidan är nedan.

The labour party took over the government in 1935 and turned a completely blind eye to what was happening out there in the Big World. Demilitarizing and neutrality, that was what they stood for (were they of Swedish descendants? Dim-witted and greedy?).

Byt ut svenska mot nån mer utsatt folkgrupp så blir ju smaken i munnen ganska besk. Varför ens länka din sida från en svensk sida när vi är såna idioter?

[Lasse O]

Tja, man kan ju i alla fall konstatera att författaren inte är någon särskilt stor vän av Sverige och svenskarna:
"Demilitarizing and neutrality, that was what they stood for (were they of Swedish descendants?"

Frågan är om man kan ta resten av webbsidan på allvar eller inte. Själv tvekar jag även om anslaget var gott.

[Ben]

Jag tog fram Erik Carlquists avhandling Solidaritet på prov, publicerad i SUAV-projektet 1971, bara för att kontrollera hur det förhöll sig med det bristande svenska intresset för att bistå Finland. Först några frivilliga exempel:

Den 4 december 1939 konstituerades, efter ett intensivt förberedelsearbete, Finlandskommittén som den planerade svenska frivilligkårens civila överorgan. Inom en vecka efter krigsutbrottet hade ute i landet ett 40-tal antagningsbyråer öppnats (s. 13).

Vid samma tid riktade Svenska Röda Korset en appell om en riksinsamling till Finland med huvudsyfte att bidra med sjukvårdsmateriel.(s. 14)

Redan 1 november hade Föreningen Norden inlett en penninginsamling till hjälp åt de karelare som evakuerats med anledning av de spända finsk-ryska förhandlingarna. (s. 15)

Statliga

Under oktober 1939 skickades tygmateriel, främst kanoner över gränsen. Ett riksbankslån om 40 miljoner kr ställdes i samma månad till den finska regeringens förfogande. (s. 265). Under november låg vapensändningarna nere.

De största vapenleveranserna under kriget skedde i december 1939. Dessa såväl som transiteringar av krigsmateriel och rekryteringen av frivilliga resulterade den 5 januari 1940 i en rysk protestnot, vilken i dunkla ordalag varnade för faran av "icke-önskvärda komplikationer i relationerna mellan Sverige och Sovjetunionen". (s. 266)

Carlquist skriver sammanfattningsvis (s. 268 ff.) att den svenska staten aktivt stödde Finland på en rad olika sätt:

1. Stora riksbankskrediter. Förutom 40 miljoner i oktober 1939 bl.a. ytterligare 200 miljoner den 22 februari 1940. Några direkta avtal skrevs inte, utan man kom bara överens om att pengarna i huvudsak skulle användas för inköp i Sverige.

2. Stora mängder militärt materiel (som redan nämnts).

3. Vid exportlicensgivning särbehandlades Finland beträffande såväl krigsmateriel som s.k. strategiska råvaror (bensin, olja, kol. o.s.v.). Även export av varor för civil förbrukning underlättades.

Carlquist nämner också en mycket stor insats av svensk försvarsindustri för att de finska behoven av ammunition skulle kunna tillgodoses. Detta skedde genomgående under stor sekretess.

Carlquist skriver avslutningsvis:

Hjälpen till Finland tog under några månader i anspråk den svenska statskassan, försvaret, industrins kapacitet och medborgarnas resurser för en nationell ekonomisk ansträngning utan tidigare svensk motsvarighet. Den statliga andelen härav, 345 miljoner kronor, motsvarande en åttondel av statens för 1940 beräknade utgifter. Den översteg de för 1939-40 föreslagna försvarsutgifterna, och även de för 1940-41 föreslagna. De 345 miljonerna kan också sättas i relation till finska statens ordinarie utgiftsstat, som 1939 belöpte sig till 448 miljoner och 1940 till 439 miljoner kronor. Av de samlade svenska statliga krediterna till utlandet i samband med andra världskriget uppgick de 345 miljonerna till inemot en tredjedel. Medborgarinsamlingarnas 70 miljoner översteg resultaten av varje tidigare likartad aktion. De innebar ett bidrag från varje svensk om 11 kronor, och det genomsnittliga bidraget per hushåll steg till 36 kronor.

(Enligt Myntkabinettets formulär för uträkning av penningvärde motsvaras 11 kronor år 1940 av 254 kronor år 2009). Detta var alltså enbart de på frivillig basis insamlade medlen. Vad den statliga andelen 345 miljoner skulle motsvara i dagens penningvärde överlåter jag med varm hand till någon annan att räkna ut.

[frodeh]

Trond,

Om vi skiljer på de två diskussionerna.

1) Sveriges hjälp till Finland under vinterkriget
Förutom att din text är rejält raljant är den fullständigt felaktig.

2) Sveriges agerande i övrigt under det andra världskriget
För mig är det uppenbart att vi var mer undfallande mot tyskarna i början, speciellt efter det att vi blev omringade och det såg ut som tyskarna skulle vinna. Därefter när det inte var lika solklart att de skulle vinna kunde vi kaska upp oss lite för att mot slutet vara nästan halvallierad. En balansgång som heter duga. Svenskar och norrmän är såpass lika så jag inte hade blivit ett dugg förvånad om Sverige och Norge hade bytt plats så hade exakt samma sak hänt. Jag hade inte kallat norrmännen för *ssholes för det.
..

100% enig i dette. Kvaliteten på teksten framstår nå som så dårlig at jeg ikke ville hatt tillit til hans nettsider overhodet. Det har vært en skuffelse å lese både påstandene og argumentasjonen til Trond her, spesielt på en svensk nettside.

[Hexmaster]

Det är inte bara svenskarna som inte håller måttet:

Swedes tend to be pretty greedy and dim, but they are at least fairly honest – not like the Danes at all

Humor som tilltalar amerikaner? Inte så troligt va? Klipp bort smörjan så höjer du sidans kvalité åtskilligt för du skriver kunnigt och avspänt.