Bästa pansarvärnskanonen under WW2

[Stefan]

"Zvierboj" eller något liknande var väl smeknamnet?

Zvierboj torde betyda "djurdödaren". Alltså underförstått antagligen tigrar och pantrar...

[Terje]

Nja, optiken till T-34/85 var en kopia av optiken till Pzkw III och inte osannolikt tillverkades den i Zeiss gamla fabrik
(som Sovjet köpte innan kriget, vilket i sin tur finansierade en ny fabrik till Zeiss)
så den optiken var sannolikt bra.
Inte lika bra som den senaste tyska optiken, men rimligen bättre än den brittiska och amerikanska optiken.

jag skall omedelbart säga att jag inte kan någonting om deta specifika fall men en sak kan vara värt att tänka på. Optik är något som är förhållandevis svårt och som kräver hög precission, med tanke på den övriga inställningen till kvalite kontra kvantitet som fanns i den sovjetiska krigsmakten under 2vk ser jag det inte alls som orimligt att kvalite och nogrannhet på de ryska riktmedlen kan ha varit avsevärt lägre än på "exakt samma" tyska.

[skutilsven]

17-pdr klarade inte av att penetrera Tiger II frontalt, vare sig torn eller vagnskropp (APCBC). Med APSV (DS) klarade man tornet på upp till 1100m och undre delen av fronten på upp till 1200m. Från sida och rygg var det en annan "story" MEN, nu är det så att för att slå ut måste man träffa och här brast det, särskilt vad gäller APSV (DS). Jentz och Doyle säger att de inte kunnat hitta några bevis för att någon Tiger II någonsin blivit penetrerad frontalt av 17-pdr.

Monterad på en Tiger II slog den tyska 8,8 cm KWK 43 (samma som 8,8cm PAK 43) ut samtliga allierade vagnar på avstånd upp till ca 2000m och för det mesta ända till 3500m.
Träffsannolikhet 2000m 85% övning, 43% i strid (Pzgr 39/43) respektive 89% och 47% (Pzgr.40/43)
Träffsannolikhet 3000m 61% övning, 23% i strid (Pzgr 39/43) respektive 66% och 25% (Pzgr.40/43)
Således var varianten PAK 43 av samma kanon ypperlig men PAK 43 vägde goda 3,7 ton och var därmed beroende av goda markförhållanden, dragfordon samt gott om tid att gruppera/omgruppera. Därför håller jag med Varjag om att 7,5cm PAK 40 var den bästa av de skäl som han anför då PAK 40 med sin betydligt lägre vikt till nöds kunde handbaxas.

Jentz är å andra sidan känd för att vara en "panzerfan". Rent teoretiskt så borde en 17 pundare med APDS vara fullt tillräcklig mot en Tiger II.

Att det sedan inte går att bevisa att en 17 pundare har slagit ut en Tiger II kan nog snarare ha att göra med det faktum att båda pjäserna var ganska sällsynta samt att man nästan alltid försökte angripa fientliga stridsvagnar i sidan eller bakifrån om det var möjligt.

[MajorLove]

Jentz är å andra sidan känd för att vara en "panzerfan". Rent teoretiskt så borde en 17 pundare med APDS vara fullt tillräcklig mot en Tiger II.

Rent teoretiskt är en handgranat fullt tillräcklig mot en M1A1, det gäller bara att öppna luckan först...

När det gäller riktmedel är det inte blott en fråga om optikens kvalitet utan streckplattans utförande. Den senare styrs bland annat av vapnets tänkta taktiska utnyttjanden. För att exemplifiera är det teoretiskt möjligt att med AK4 skjuta upp till drygt 4.200m (om minnet fortfarande fungerar) och träffa - förutsatt att vapnet ges lämpliga riktmedel och ett stadigt stativ. I praktiken begränsades dock riktmedlen till ett fåtal hundratal meter. Den ryska stridsvagnsdoktrinen var massanfall med skjutning under gång, varför enkla riktmedel var fullt tillräckliga. De tyska riktmedlen däremot medgav precisionsskytte mot rörligt mål på långa avstånd. Visserligen krävs god optik för detta, men det viktigaste är streckplattans utförande.

F.ö är de data jag redovisade WaPruf utvärdering av egna och fiendens vapensystem (enligt Jentz & Doyle).

[skutilsven]

Jentz är å andra sidan känd för att vara en "panzerfan". Rent teoretiskt så borde en 17 pundare med APDS vara fullt tillräcklig mot en Tiger II.

Rent teoretiskt är en handgranat fullt tillräcklig mot en M1A1, det gäller bara att öppna luckan först...

När det gäller riktmedel är det inte blott en fråga om optikens kvalitet utan streckplattans utförande. Den senare styrs bland annat av vapnets tänkta taktiska utnyttjanden. För att exemplifiera är det teoretiskt möjligt att med AK4 skjuta upp till drygt 4.200m (om minnet fortfarande fungerar) och träffa - förutsatt att vapnet ges lämpliga riktmedel och ett stadigt stativ. I praktiken begränsades dock riktmedlen till ett fåtal hundratal meter. Den ryska stridsvagnsdoktrinen var massanfall med skjutning under gång, varför enkla riktmedel var fullt tillräckliga. De tyska riktmedlen däremot medgav precisionsskytte mot rörligt mål på långa avstånd. Visserligen krävs god optik för detta, men det viktigaste är streckplattans utförande.

F.ö är de data jag redovisade WaPruf utvärdering av egna och fiendens vapensystem (enligt Jentz & Doyle).

Jag såg en bild för ett tag sedan.. En Tiger II genomskjuten av 17pdr APDS projektil. Så jo, 17pdr verkar ha varit tillräcklig med rätt ammunition.