Spanjorerna med sina tercios var - som jag nämnt - sin tids bästa infanteri. Under 1500-talet besegrade de alla som kom i deras väg – italienare, fransmän, tyskar, ja t.o.m. de fruktade osmanerna med sina janitscharer och sipahis. Deras armé var professionell och uppbyggd kring reguljära regementen – corunelas, och manskapet var vältränat, disciplinerat och framförallt besatte de hög moral. Pga. de många krigen var de oftast också väldigt stridsvana och härdade. De leddes av välutbildade officerare och förfogade över rustningar och vapen av högsta kvalitet, deras stålharnesk och hjälmar var oftast tillräckliga för att effektivt stå emot pilregn från såväl indiankrigare som de välorganiserade osmanerna med sina kompositbågar, så jag tvivlar starkt på att japanerna skulle lyckas bättre… Japanerna å andrasidan var fortfarande till största delen beroende av ”feodala” uppbåd av stolta adelsmän och bönder. Visst var tercios taktiskt sett stela, men jag skulle snarare kalla dem ”orubbliga”. Det räcker inte med att bara manövrera ut dem – du måste också göra någonting av den fördelen om det ska vara värt ngt. När Maurice av Nassau, Gustav Adolf och Condé senare kunde manövrera ut tercios kunde de krossa dessa med en förödande eldkraft från välriktade muskötsalvor och artilleri – ngt sådant besatte inte japanerna på 1500-talet. Så även om Samurajerna manövrerade ut spanjorerna, skulle de alltså ändå inte kunna göra ngt för att nämnvärt kunna rubba dem. Om samurajerna som du nämner lyckas anfalla tercios i flankerna och ryggen skulle detta vara lika meningslöst, eftersom fyrkantsformationen var just skapad för att kunna stå emot kavalleriangrepp från alla håll – samurajerna skulle kasta sig in i en meningslös död i form av en ogenomtränglig mur av pikar – carré – och piskande musköteld, dvs om de inte redan vid det laget hade skingrats av artillerisalvor… Att samurajkavalleriet skulle kunna få övertaget över spanskt kavalleri är osannolikt, för att inte säga otänkbart: samurajerna vore då tvungna att kämpa mot välorganiserade kompanier av lansiärer och gendarmer, klädda i stål från topp till tå. Men innan närkampen börjar skulle de beskjutas av snabba Herreruelos, den spanska motsvarigheten till tyska reiters, beväpnade med arqebuser och pistoler. Att det japanska ashigaru-infanteriet skulle kunna stå emot tercios låter likaledes osannolikt. Jag vet som sagt var inte mycket om dessa, men från det jag läst hittar jag inga tecken på att de vore organiserade i kompakta pikformationer som kan jämföras med europeiska pikblock, som både hos schweizare, landsknektar och spanjorer var tränade att köra över motståndarens pikformation med s.k. ”push-of-pike”.Dûrion Annûndil skrev:Eftersom japanerna först ca 1558 började använda kanoner, så skulle naturligtvis spanjorerna ha fördelen av eldvapen på sin sida. Men vem som skulle vunnit? Omöjligt att säga, eftersom det inte bara handlar om vad man har, utan även om vad man gör med det man har. Vem skulle utmanövrerat vem?
Spanjorerna hade sina pikenerare, men det hade likaledes japanerna i sina ashigaru, som kunde ha yari som var lika långa som europeiska pikar och tjänade samma syfte alltså. Rustningarna var inte heller på någon sida heltäckande, så ett pilregn skulle vara ungefär lika effektivt mot oskyddade armar, ansikten och ben som kulor mot japanska rustningar. Tercio var dessutom en ganska stel formation, så det skulle vara lätt att utmanövrera den. Om samuraikavalleriet får övertaget över spanjorernas kavalleri så skulle de kunna anfalla flankerna och ryggen.
Överlägsenhet på papperet är ingen garanti för vinst.
Mvh -Dan
Så hur skulle ett slag mellan se ut mellan 10 000 japaner och lika många spanjorer anno 1550? Jag skulle gissa att det går till så här: Japaner (samurajer och ashigarus, beväpnade med bågar, svärd och diverse stångvapen) och spanjorer (fördelade på tre tercios om 3000 man vardera plus 1000 lansiärer och herreruelos, med ett antal artilleripjäser mellan formationerna) avancerar mot varandra. Spanjorerna stannar då artilleriet är inom räckhåll, beskjuter de japanska formationerna så att dessa är tvungna att fortsätta mot den spanska slaglinjen. På nära håll kommer artillerielden vara förödande med kartescher, samtidigt som skyttegrupperna (mangas) runt de spanska pikblocken öppnar eld. Ponera att japanerna kastar in kavalleri på flankerna. Dessa möts då av Herreruelos, som med pistoleld glesnar leden, strax innan lanceros med sina lansar kör över samurajerna, som med sina yaris och katanas knappast kan tränga igenom de spanska stålrustningarna. Det spanska kavalleriet skingrar de kvarvarande samurajerna och faller den japanska huvudtruppen i flankerna. Samtidigt har artilleri och arqebuser fått de japanska leden att glesna, och pikenerarna fäller sina vapen och går till angrepp. Det japanska infanteriet svarar med pilskurar, men har inte kraft nog att hålla stånd mot ett sådant samlat angrepp, och kollapsar efter en hård strid där spanjorernas träning att köra över fientligt infanteri med "push-of-pike" tar ut sin rätt. De skingras och blir genast förföljda av lansiärer. En grupp överlevande samurajer omgrupperar sig och kastar sig djärvt mot den spanska slagordningens rygg, dock förgäves: de som inte blir nedskjutna spetsas på pikarna. Mer än hälften av japanerna stupar, medan spanjorerna klarar sig undan med några hundra dödade och sårade – främst från pilar.
Mitt scenario som jag finner troligt. Bättre rustningar, eldkraft, disciplin och användandet av kompakta pikformationer skulle ge spanjorerna ett övertag som vore nästan omöjligt för japanerna att bemöta på det öppna fältet. Nu är inte jag ngn expert på området, så det vore intressant att höra vad Kapten Gars har att säga om detta!
Iofs är väl detta en på gränsen lite fånig diskussion typ "Vem vinner av King Kong vs Godzilla", "Min pappa är starkare än din pappa" osv
mvh
/Mikael