Varför hade en del stridsvagnar en "muzzle break" ( vet ej vad det heter på svenska) på pipan men inte andra , är det inte för rekylen ska bli mindre?
Jag ser ingen logik i det för det verkar slumpmässigt vilka tanks som var utrustade med det.
Muzzle break
-
Carl-Eric Ceder
- Ny medlem
- Inlägg: 8
- Blev medlem: 30 mars 2002, 19:31
?
Anordningen som ser ut som en flamdämpare? I så fall är det kanske en sådan... 
- Olof Larsson
- Medlem
- Inlägg: 1741
- Blev medlem: 25 mars 2002, 19:08
- Ort: Sverige
Anordningen kallas på svenska för mynningsbroms och har till uppgift att vända krutgaserna snett bakåt för att på så minska rekylen.
Detta borde framförallt vara användbart i vagnar som har:
-ett kort och smalt chassie med mjuk fjädring
-hög rörelsemängd (tung projektil och hög utgångshastighet) i förhållande till vagnens vikt.
-högt placerad kanon
-en kanon med kort rekylgång
Nackdelarna är:
-Större rökmoln vid skjutning (de bakåtvända krutgaserna river upp damm)
-Försvårar möjligheten att använda underkalibrig ammunition.
Vagnar som borde ha haft mynningsbroms under VkII är då t.ex. Sherman (kort och smalt chassie samt högt placerad kanon) f.f.a. med den kraftigare 76mm kanonen, vilket också verkar ha varit fallet,
samt tunnt bepansrade (och därmed lätta) pv-vagnar vilket ofta ej verkar ha varit fallet, vilket jag tror beror på det större rökmolnet vid skjutning (en tunnt bepansrad pv-vagn hade inte råd att upptäckas) samt att många pv-vagnar hade kanonen monterad i chassiet, vilket dels innebar att kanonen kunde monteras längre ner och att man i princip sköt i chassiets längdriktning.
En annan vagn som borde ha haft mynningsbroms var IS-vagnarna (tung projektil, kort rekylgång och förhållandevis låg vikt), vilket de också hade.
Jag tror dessutom att mynningsbromsar var en ganska ny uppfinning under VkII, vilket kan ha lett till en del experimenterande.
När man efter kriget började använda underkalibrig ammunition, göra vagnarna långa, smala, och låga samt försåg vagnarna med möjligheten att "låsa" chassiet vid avfyrning så försvann mynningsbromsarna från stridsvagnarna.
Detta borde framförallt vara användbart i vagnar som har:
-ett kort och smalt chassie med mjuk fjädring
-hög rörelsemängd (tung projektil och hög utgångshastighet) i förhållande till vagnens vikt.
-högt placerad kanon
-en kanon med kort rekylgång
Nackdelarna är:
-Större rökmoln vid skjutning (de bakåtvända krutgaserna river upp damm)
-Försvårar möjligheten att använda underkalibrig ammunition.
Vagnar som borde ha haft mynningsbroms under VkII är då t.ex. Sherman (kort och smalt chassie samt högt placerad kanon) f.f.a. med den kraftigare 76mm kanonen, vilket också verkar ha varit fallet,
samt tunnt bepansrade (och därmed lätta) pv-vagnar vilket ofta ej verkar ha varit fallet, vilket jag tror beror på det större rökmolnet vid skjutning (en tunnt bepansrad pv-vagn hade inte råd att upptäckas) samt att många pv-vagnar hade kanonen monterad i chassiet, vilket dels innebar att kanonen kunde monteras längre ner och att man i princip sköt i chassiets längdriktning.
En annan vagn som borde ha haft mynningsbroms var IS-vagnarna (tung projektil, kort rekylgång och förhållandevis låg vikt), vilket de också hade.
Jag tror dessutom att mynningsbromsar var en ganska ny uppfinning under VkII, vilket kan ha lett till en del experimenterande.
När man efter kriget började använda underkalibrig ammunition, göra vagnarna långa, smala, och låga samt försåg vagnarna med möjligheten att "låsa" chassiet vid avfyrning så försvann mynningsbromsarna från stridsvagnarna.
Senast redigerad av 1 Olof Larsson, redigerad totalt 1 gånger.
- Panzerschreck
- Medlem
- Inlägg: 1021
- Blev medlem: 18 augusti 2003, 14:52
- Ort: Stockholm