Gladiator spel

[JETSKI]

Under vilken tidsperiod hölls gladiatorspel? Lejon fanns vilda i grekland till 50 e.kr. de kanske utrotades därför?

Jetski

[Vexillation]

Någonstans 200 f.kr - 500 e.kr
Det hölls förvisso före det, men det var mest en begravningstradition...

[Olof Larsson]

Borde inte kattdjur rimligtvis ha hämtats från de populationer
som fanns närmast eller t.o.m. inom romarriket?

D.v.s. Berberlejon från Nordafrika, Kaspiska tigrar
från Mindre Asien och Persien, samt leoparder (i den mån de användes)
i form av Anatoliska leoparder från Mindre Asien och Balkan,
Berberleoparder från Nordafrika och Sinaileoparder
från östra medelhavsområdet.

[Vexillation]

Jo, sådant var nog fallet i provinserna och även ibland i Rom. Dock var det ett maktbevis om kejsaren kunde visa upp exotiska djur som inte fanns i närheten av riket. Gladiatorspel var ju politiska medel och en hyllning till roms storhet om man så vill

[Dan Koehl]

Borde inte kattdjur rimligtvis ha hämtats från de populationer
som fanns närmast eller t.o.m. inom romarriket?

D.v.s. Berberlejon från Nordafrika, Kaspiska tigrar
från Mindre Asien och Persien, samt leoparder (i den mån de användes)
i form av Anatoliska leoparder från Mindre Asien och Balkan,
Berberleoparder från Nordafrika och Sinaileoparder
från östra medelhavsområdet.

Jo, en riktig synpunkt. Men i takt med att de minskade i antal och blev mer svårfångade ökade man förmodligen radien för uppköp.

[Olof Larsson]

Borde inte kattdjur rimligtvis ha hämtats från de populationer
som fanns närmast eller t.o.m. inom romarriket?

D.v.s. Berberlejon från Nordafrika, Kaspiska tigrar
från Mindre Asien och Persien, samt leoparder (i den mån de användes)
i form av Anatoliska leoparder från Mindre Asien och Balkan,
Berberleoparder från Nordafrika och Sinaileoparder
från östra medelhavsområdet.

Jo, en riktig synpunkt. Men i takt med att de minskade i antal och blev mer svårfångade ökade man förmodligen radien för uppköp.

Min tes är den att "tiger som tiger".
Jag tror inte att populaset i Rom eller annorstädes kunde se skillnad
mellan en tiger från Mindre Asien och en från Indien,
utan man skaffade helt sonika sina djur
på billigaste och enklaste sätt.

Om avel var billigast så utnyttjade man det,
men om det var billigare att hämta dem i nordafrika
eller t.ex. Persien så tog man dem därifrån.
Varifrån man fick sina djur torde självfallet ha varierat
från art till art, från landsände till landsände
och därtill varierat över tiden.

Men jag tror inte att man specifikt letade efter
geografiskt avlägsna släktingar till mera närlevade arter
(t.ex. kaspiska vs. indiska tigrar)
om de inte var billigare och/eller enklare att få tag i.

[KarralMedvied]

Hur blodiga (dödliga) var galadiator spelen i rom? Var det en råare form av vresling "tjurfäktning" lejonfäktning? och avrättning av roms fiender med hjälp av proffs gladiatorer.

Har mycket svårt att man tränar upp två gladatorer under lång tid bara för att de ska stryka med i en match.

Såg ett program att gladiatorer kunde kasta hjälmen och matchen blev lika och om publiken var nöjd med föreställningen så fick bägge leva...

Slutligen hur vanligt var 2 gladiatorer går in men bara en kommer ut levande?

För att svara på ursprungsfrågan; ca 20% av gladiatorerna dog har jag hört - resten gick levande från arenan. Då ska man även komma ihåg att till dessa räknas avrättningarna som ägde rum vid "lunchföreställningen". Dessa anordnades som slag eller myter osv och ju blodigare desto bättre. Dessa är troligen grunden till 1600-talsskrönorna om de kristna martyrerna som ska ha kastats till lejonen på Colloseum.

De renodlade gladiatorerna kunde tillskillnad från dessa dödsdömda brottslingar gå från arenan med hedern i behåll, hade den stridande stridit väl och länge till publikens nöje så skonades han.
En sårad gladiator som ville ge upp släppte sin sköld och pekade mot skyarna med pekfingret, dommaren avbröt då kampen och det var upp till arrangören eller publiken om den besegrade skulle leva eller dö.

Annars matchades gladiatorerna för att få jämna ods. En teori om hjälmarna är att man "opersonifierade" gladiatorerna så att de kämpade hårdare än om de sett sin motståndares ansikte.
Undantaget är treudsgladiatorn som inte bar hjälm. Han (/hon) var en "underhuggare" vars enda chans till seger var att hålla sin motståndare på avstånd och trötta ut denne. Förmodligen var det anledning till att treudden var populär hos publiken - man håller ju ofta på "underdogen".
Den gladiatorn (Retiarius) var beväpnad med bronssköld över vänster axel, treudd, en "bucklare" och en kort dolk - hans fördel var rörlighet, uthållighet och bättre synfält än motståndarna.

Det fanns förmodligen strikta regler och en dommare och de slogs oftas en mot en ungefär som dagens boxare fast med vapen och man kunde så att säga kasta in handduken - men då var man i arrangörens eller publikens nåder. Bilden av totalt kaos och bärsärkargång får man nog lägga åt sidan. Det är vad jag har lärt mig i vart fall

Men jag har en fråga. Vad heter de olika gladiatorstilarna på latin?
Retiarius=treudd men sedan då?

Mvh
BJörn

[cats]

Tänkte llva upp tråden om gladiatorer med en fråga. Rom är ju aktuell med alla TV-serier just nu, och i en dokumentär på subTV i Finland behandlade de gladiatorspel i in amerikansk dokumentär. Jag kom in mitt i det när jag zappade mellan kanalerna och blev fast.
Där menade man att en orsak till att man hade de här spelen var för att man tyckte att den romerska freden förvekligade medborgarna och man ville hålla upp deras beredskap för krig genom att visa scener som påminde om slag. Vänja dem vid synen av blod. Ett slags härdande av folket i fall man behövde ta ut soldater.
Har inte stött på den synpunkten i någon bok, men kanske någon på forumet har?
Det låter logiskt men är det sannt?

[Gustaf Fredrik]

Som jag förstått det så var gladiatorspel ursprungligen en begravningsrit, som senare urartade till ett folknöje då Romarriket expanderade. Sen så var det ju ett ganska enkelt sätt att hålla pöbeln under kontroll, bröd och skådespel. Vi får tänka på att man hade en annan syn på liv och död än idag, och ett människoliv var mindre värt. Alltså så skulle jag säga att det var ett folknöje(såsom sagoberättande, teater etc) och senare ett sätt att hålla folket under kontroll så att senaten fick lugnt i staden snarare än ett sätt att härda folket.

[tyskaorden]

Men jag har en fråga. Vad heter de olika gladiatorstilarna på latin?
Retiarius=treudd men sedan då?

Mvh
BJörn

Wikipedia har följande lista http://en.wikipedia.org/wiki/List_of_Ro ... ator_types de var oftast löst baserade på Roms fiender.

[Szandor]

En intressant fråga rörande gladiatorspelen som jag inte lyckats få klarhet i är hur publiken vände tummen för att bestämma den besegrade gladiatorns öde. Tummen upp, tummen ned, tummen mot hjärtat, vad betydde egentligen vad?

På Gérômes målning Pollice Verso (latin: "Med vänd tumme" ofta översatt till "Tummen ned") håller publiken tummen nedåt (om de med det menar att gladiatorn ska dö eller inte är svårt att veta) och det är en viktig källa till användandet av "tummen ned"-gesten i populärkultur, men hur sanningsenlig är egentligen målningen? Gladiatorerna på målningen bär ju exempelvis inte korrekt utrustning* så jag är långt ifrån övertygad.

Någon som har några bra teorier?

*enligt Wikipedia, är själv inte tillräckligt insatt i gladiator-utrustning för att se sånt

Gladius betyder f.ö. både penis och svärd så kopplingen gladiatorer - sexsymboler känns helt rätt /Szandor

[Knurd]

Ja, hur var det med tummen egentligen? Jag har för mig att det någonstans stod skrivet att det var en skröna. Hexmaster? Någon?

[kentauer]

Enligt Fik Meijers bok Gladiator
så vände publiken tummen mot halsen, För att visa att dom tyckte att gladiatorn i fråga ska ta emot det dödande
hugget/sticket.Som brukligt är, I halsen snett ner mot hjärtat.eller under armhålan rakt in i hjärtat.

Plinius den äldre ,tar upp en bruklig sed i sin Natural History.som vi kanske känner igen som (hålla tummarna)
"pollices premere"
Plinius, som berättar att "Det finns även ett ordspråk som bjuder oss att vända ner våra tummar för att visa godkännande" (Natural History, XXVIII.25). vilket kan översättas som "stoppa ned våra tummar," betyder godkännande. Det kan också förstås som "att trycka ner med tummen" (dvs tummen trycks inn i knuten näve) eller, omvänt, "trycka på tummen med något" (dvs trycka med fingrarna för den första så att tummen viks inom handen).


kentauer

[Superkuf]

Till dödligheten. Man har räknat ut att en gladiator under den tidiga kejsartiden normalt dog under sin sjätte match. Nu, dessa siffor är baserade på gissningar mestadels. Ta dem inte för seriöst.
Gladiatorspel var mindre blodiga än de flesta tror. Filmen gladiator är ju en bidragande orsak till detta.
I själva verket gavs livet oftast till dem som bara kämpat. Gladiatorer var ju dessutom dyra. Väldigt dyra. Att bara kasta dem i döden hade varken privata entreprenörer eller staten intresse av.

Källorna på gladiatorers dödlighet är dessutom ofta gravmonument över just gladiatorer - och det är troligt att bara de framgångsrika gladiatorerna haft råd med / förärats sådana. Så förstagångs-gladiatorer som dödats kan mycket väl inte ingå i statistiken.

Å andra sidan är, som Vexillation påpekar, den ekonomiska aspekten på gladiatorspel avgörande. Det var dyrt att köpa, träna, utrusta och försörja en man i prima ålder - för dyrt för att kasta bort honom i första bästa match. Gladiator-tränarna och arrangörerna av gladiatorspel ville också skapa "varumärken" kring gladiatorer på samma sätt som kring David Beckham. Det gick inte om gladiatorerna dog helt slumpartat.

Sedan skulle det antagligen vara omöjligt att träna gladiatorer som visste att de skulle dö i nästa match, utan de måste ha en rejäl chans att överleva. Annars skulle gladiatorerna göra uppror direkt - hellre dö i strid med vakterna än gladiatorer i samma situation.

Men det är en lång tidsperiod vi pratar om - hundratals år, från att Rom var en av många statsstater i mellersta Italien til ett världsomspännande imperium till kristen rumpstat. Innebörden av "gladiatorspel" måste varierat rejält mellan olika århundraden.

Vad som däremot var blodigt var "uppvärmningsmatcherna" innan gladiatorerna började. Då kunde blandade småbrottslingar kastas in på arenan för att praktiskt taget bli slaktade, vilket höjde blodighetshalten rejält utan att omfatta några gladiatorer. Av och till kunde kejsare få nycker (Caligula var nog den mest kände) och tvinga alla gladiatorer på arenan att slåss till döds eller avrätta någon viss gladiator.