Jag beställde boken från ett bibliotek och den är nu tillbakalämnad, så jag vet inte när den skrevs, men visst kan det ha betydelse när den skrevs. Det är sant att arrangerade äktenskap gällde båda könen, men eftersom mannen ofta var äldre var hans föräldrar ofta döda när han gifte sig. Änkors rättigheter kan jag inte dra mig till minnes något om. Sedan gällde den gifta kvinnans underordning förstås inte regerande drottningar. Trakerna levde i östra Balkan, och skyternas kultur anses alltså vara besläktad med deras, men det fanns förstås variationer.Grävling skrev:Mmm men det kan ju gälla rent önsketänkande från författarens sida, eller en missuppfattning. Just iom att gravmaterialet inte alls stämmer överens med det han skriver. Är boken från 50-70 kanske 80- talet?
När jag läste mycket om Kelterna märkte jag att kvinnliga kelter var värdelösa slavar enligt författarna fram till runt 90-talet. Numera är de ju allt annat än. Så det kan stämma att kvinnan blev slav, å andra sidan kan det också vara att författaren missat någonting eller helt enkelt betraktar hemarbete som värdelöst och maktlöst. Bara som exempel, när vi talar om kvinnans arrangerade äktenskap och att hon inte får välja så missar vi oftast att en ung man med föräldrar i livet inte heller fick välja... däremot verkar både män och kvinnor ha större möjlighet att välja i äktenskap nr två (män kanske har fler av dessa iom viss dödlighet när första barnet ska födas.)
(Om inte annat lär det ju va ett rent helvete att få kvinnor att gifta sig om man går från fri varelse med möjlighet att bli härskare till värdelös slav över en natt. Dåligt för befolkningsstatistiken på födslar kanske)
Klart att man kanske kommer att upptäcka att detta inte stämmer, arkeologin utvecklas ju ständigt. För mig verkar det dock inte så osannolikt. I till exempel Sparta blev ogifta kvinnor soldater, tränades i idrotter och stridsteknik och tävlade i de olympiska spelen, medan gifta kvinnor mest stannade hemme och ägnade sig åt barnuppfostran. Om det tillhörde seden att rättigheterna berodde på civilstatus så var det inte ovanligt, och seder och traditioner är något som är ingrott och som folk förr i regel var fostrade till att följa och uppfatta som något oundvikligt. De trakiska kvinnorna var nog uppfostrade till att acceptera det som oundvikligt att tiden som ogift var den tid då hon fick utöva sin full potential, för att sedan acceptera sitt öde och göra sin plikt och acceptera ett arrangerat äktenskap. Samhället var kanske också uppbyggt att inte acceptera något annat än det. Äktenskapet var ju ett slags allmän symbol för relationen mellan könen, och makens underordning uppfattades nog som viktigare och mer fullständig än en fars, som ju hade överhöghet även över sin son och där det alltså inte fanns en lika tydlig könsmässig aspekt över det hela.