Har funderat lite kring slavupproren under antiken. Det Spartacus ledde är väl det kändaste, men det förekom även andra. T ex så gjorde heloterna då och då uppror mot sina spartanska herrar.
Jag undrar om det under något av dessa uppror fanns någon ideologi eller vad man ska säga, någon filosofi om att slaveri var fel och att alla bör vara fria. Eller var slavupproren snarare pragmatiska till sin karaktär, så simpelt som att "vi vill inte vara slavar"?
Idén om att slaveri var fel fanns även under antiken. T ex så var stoicismen emot det. Att det sen rent realpolitiskt inte gick att avskaffa slaveriet (alternativt att inte viljan fanns) är en annan femma.
Var slavupproren ideologiska eller pragmatiska?
- tyskaorden
- Redaktör emeritus
- Inlägg: 7625
- Blev medlem: 27 mars 2002, 14:52
Re: Var slavupproren ideologiska eller pragmatiska?
Kanske du får lite svar i Dick Harrisons Slaveri: en världshistoria om ofrihet, Forntiden till renässansen.
Re: Var slavupproren ideologiska eller pragmatiska?
Hej!
En fråga som bäst kan besvaras på följande sätt - både och!
Slaveriet var till sin natur ett och samma, men det fanns en mängd olika varianter av det. Generellt kan man påstå att det såg annorlunda ut hos de s.k. "primitiva" folken än hos de "civiliserade" folken som bebodde imperier likt det romerska. I imperierna fyllde slaveriet en större ekonomisk faktor i det att man använde slavarna för att skapa värden. Bland de primitiva folken var detta visserligen förekommande, men nedtonat eftersom slavarna efter några år vanligen togs upp i deras ägares familjer. Därmed förbättrades deras status med tiden. Detta var svårare att åstadkomma i de stora imperierna vilka hade ett behov av slavarna som en viktig arbetskraft.
Vad gäller frågan om synen på slaveriet så går det allmänt att säga att slaveriet aldrig riktigt accepterades av de lägre befolkningsgrupperna, eftersom det var dessa, och "utlänningarna", som riskerade att hamna i det. Bland samhällets eliter var det desto mer accepterat, för de drog ytterst nytta av det.
MVH
jbig1
En fråga som bäst kan besvaras på följande sätt - både och!
Slaveriet var till sin natur ett och samma, men det fanns en mängd olika varianter av det. Generellt kan man påstå att det såg annorlunda ut hos de s.k. "primitiva" folken än hos de "civiliserade" folken som bebodde imperier likt det romerska. I imperierna fyllde slaveriet en större ekonomisk faktor i det att man använde slavarna för att skapa värden. Bland de primitiva folken var detta visserligen förekommande, men nedtonat eftersom slavarna efter några år vanligen togs upp i deras ägares familjer. Därmed förbättrades deras status med tiden. Detta var svårare att åstadkomma i de stora imperierna vilka hade ett behov av slavarna som en viktig arbetskraft.
Vad gäller frågan om synen på slaveriet så går det allmänt att säga att slaveriet aldrig riktigt accepterades av de lägre befolkningsgrupperna, eftersom det var dessa, och "utlänningarna", som riskerade att hamna i det. Bland samhällets eliter var det desto mer accepterat, för de drog ytterst nytta av det.
MVH
jbig1
- Dûrion Annûndil
- Medlem
- Inlägg: 4941
- Blev medlem: 18 augusti 2003, 15:56
- Ort: Lite nordöst om Stockholm...
Re: Var slavupproren ideologiska eller pragmatiska?
Ovanstående inlägg verkar ha missat att ämnet alltså gällde huruvida slavupproren var ideologiskt motiverade i något fall, så åter till den frågan.
Mvh -Dan
Mvh -Dan
Re: Var slavupproren ideologiska eller pragmatiska?
Jag tror att det delvis handlade om hur slaveriet var beskaffat.
Och hur majoritetsslaven hadde blivit slav.
Är slaveriet en ärftlig "klassfråga" tror jag att det ideologiska inte var särskilt långt bort.
När däremot slaven var en del av sammhället, som i en annan kontext själv kunde äga slavar, tror jag det mer handlade om praqgmatiskt handlande.
Och hur majoritetsslaven hadde blivit slav.
Är slaveriet en ärftlig "klassfråga" tror jag att det ideologiska inte var särskilt långt bort.
När däremot slaven var en del av sammhället, som i en annan kontext själv kunde äga slavar, tror jag det mer handlade om praqgmatiskt handlande.
Re: Var slavupproren ideologiska eller pragmatiska?
Det fanns nog både och. De antika upproren, som det Spartacus ledde, var säkerligen till stor del pragmatiskt. Slavarna såg i allmänheten slaveriet som något naturligt, och kanske hade man själva varit, eller blev, slavägare efter frigivning. Det finns ju tom exempel på slaverisystem som tillät slaven att själv bli slavägare. Längre fram i tiden så blir det ju fler exempel på ideologiska slavuppror, det mest kända är nog det som gjorde Haiti till en fri nation 1804. Ett slavuppror som kan betecknas som en revolution i enlighet med upplysningens ideologi.
-
- Medlem
- Inlägg: 497
- Blev medlem: 20 mars 2008, 15:29
Re: Var slavupproren ideologiska eller pragmatiska?
Jag har läst Dick Harrison och han betonar starkt hur allmänt accepterat slaveriet var. Han nämner ideologiska och religiösa komponenter i slavuppror, men inte i form av ett förkastande av slaveriet i sig. Dick Harrison vill inte ens kännas vid någon ideologisk motivering till svenskarnas avskaffande av träldomen -vilket innebär att han inte kan förklara den alls och är ärlig nog att medge det.
Sensemaker
Sensemaker